Den andliga trygghet som Gud har gett oss

”Jag vill säga till Jehova: ’Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, som jag vill förtrösta på.’” — Ps. 91:2, NW.

1, 2. a) Vad uppges Napoleon Bonaparte ha sagt om svärdet och anden? b) I förbindelse med vilka kristna fick Hitler lära sig sanningen i detta uttalande?

DET har omtalats att krigaren Napoleon Bonaparte sade: ”Det finns två makter i världen — svärdet och anden. Men anden vinner alltid i det långa loppet.”

² Det är tydligt att diktatorn Adolf Hitler inte trodde på detta uttalande av en härdad krigare. Med den makt som den blodiga krigföringens ”svärd” ger drog han ut för att erövra världen. I de med våld övertagna områdena försökte Hitler bryta deras ande som höll fast vid kristen neutralitet i förhållande till världsliga konflikter. År 1945 svek honom hans ”svärds” makt, och som ett erkännande av nederlag sköt han sig själv, sedan han ordnat med att hans kropp skulle förintas genom eld. Men de förföljda kristna vittnena för Jehova trädde triumferande fram med obruten ande, även om deras antal hade minskats med några tusen, och de återupptog öppet sitt arbete med att kungöra Guds rike i länder som förhärjats av Hitler. Guds ande i dem vann seger efter tolv år under Hitlers styre.

3. a) Vilket slag av trygghet var det dessa krigsmän förtröstade på, och vad blev slutresultatet? b) Vilket slag av säkerhet förtröstade Jehovas vittnen på, och vad var orsaken till det?

³ Både Bonaparte och Hitler sökte trygghet och säkerhet åt sig själva i en mäktig militär organisation tillsammans med ett starkt autokratiskt herravälde och inflytande. Detta världsligt visa slag av trygghet visade sig vara till besvikelse, det var bedrägligt. De till synes otrygga, värnlösa vittnena för Jehova var intresserade av ett annat slag av trygghet. Det var en andlig trygghet, eftersom det är denna trygghet som kommer att bevara oss i ett tillstånd där vi är värdiga att få evigt liv i frid och lycka i Guds kommande nya tingens ordning för mänskligheten. Intill denna dag söker dessa överlevande vittnen för Jehova i Europa förbli inom denna andliga trygghet, eftersom det under den annalkande ”stora vedermödan” är så att människogjorda materiella, ekonomiska och militära medel att uppnå trygghet med inte kommer att leda till att man bevarar sitt liv in i Guds nya ordning. ”Ogudaktighetens skatter gagna till intet, men rättfärdigheten räddar från döden.” — Ords. 10:2.

4. Varför är den andliga tryggheten att föredra framför den fysiska tryggheten, och vilken psalm i bibeln beskriver detta?

⁴ Andlig trygghet betyder att vi har Guds beskydd för vårt andliga liv i överensstämmelse med hans krav för evigt liv. Det är de som har andlig trygghet som Gud godkänner, även om han kan tillåta att de på grund av sin trohet mot honom får lida döden för fiendens hand. Den andlighet de har bevarat fram till döden kommer han att belöna med uppståndelse till de välsignelser och möjligheter till liv som hans rättfärdiga nya ordning erbjuder. Andlig trygghet är att föredra framför den fysiska trygghet som materialistiska människor försöker bereda. Den andliga tryggheten är det oundgängliga slaget av trygghet som vi åstundar. Det är denna trygghet som den sköna nittioförsta psalmen i bibeln beskriver för oss.

5. Vad kan sägas om den som skrivit Psalm 91, och på vem koncentrerar den vår uppmärksamhet?

⁵ Den inspirerade man som skrev Psalm 91 var sannolikt samme man som skrev Psalm 90, på vars sista vers den nittioförsta psalmen följer utan något avbrott genom en överskrift som tillkännager vem skribenten är. Om så är fallet, skrevs den av profeten Mose, vars namn anges i överskriften till Psalm 90. Men fastän omständigheterna tycks tyda på detta, kan det inte sägas med säkerhet. Likväl är psalmen en del av de inspirerade uppteckningarna i Guds heliga ord, och det är detta som räknas och som gör att den är sann och pålitlig. Den skrevs åtminstone 460 år före den vanliga tideräkningens början, men den omnämner inte direkt den sedan länge utlovade Messias, Guds Smorde, Kristus. Den koncentrerar vår uppmärksamhet på den som var den gudomliga källan till andlig trygghet också för Messias, den Smorde, Kristus.

6, 7. Hur använde Satan Psalm 91:11, 12, när han försökte fresta Jesus Kristus, och varför fick han ingen framgång?

⁶ År 29 enligt den vanliga tideräkningen hände det till exempel att Guds store motståndare tillämpade verserna elva och tolv på en viss man i Mellersta Östern. Satan, djävulen, frestaren, hade för avsikt att fördärva den här mannens andlighet, göra det på ett bedrägligt sätt genom missbruk av Guds eget inspirerade ord. I de omtalade verserna i Psalm 91 inarbetade frestaren tanken på fysisk trygghet. Han hävdade att i synnerhet en ”son av Gud” (NW) borde ha sådant personligt fysiskt skydd. För att bevisa detta för djävulen och för det judiska folket borde den här mannen kasta sig ned från muren kring templet i Jerusalem och låta änglarna varsamt bära honom till templets stenläggning, göra detta i strid mot tyngdlagen. Detta skulle vara som ”tecken från himmelen”.

⁷ Av alla människor borde det vara den här mannen, som nyligen hade blivit smord med Guds ande till att vara Messias, Kristus, som Psalm 91 passade in på. Därför planerade djävulen vad han menade var en verklig frestelse för den här mannen, som var smord av Gud. Men denne man, Jesus Kristus, genomskådade tricket, han märkte den orätta tillämpningen av Psalm 91:11, 12. Han vägrade att uppge sin andliga trygghet.

8. Hur bemötte Jesus frestelsen från Satan, och vilket gagn fick han själv av detta?

⁸ Han gjorde detta genom att hänvisa till den inspirerade befallning som getts genom profeten Mose. I bibelns skildring läser vi: ”Jesus sade till honom [dvs. till djävulen]: ’Återigen är det skrivet: ”Du får inte sätta Jehova, din Gud, på prov.”’” (Matt. 4:7, NW; 5 Mos. 6:16) Jesus trodde på änglar, det är alldeles riktigt, men han trodde inte att dessa änglar skulle skydda honom mot honom själv, om han på otillbörligt sätt försökte trotsa den av Gud uppställda tyngdlagen, som han kände till, för att på ett själviskt, dumdristigt sätt visa sig inför det judiska folket vid templet. Jesus stannade klokt och förståndigt kvar på sin plats av andlig trygghet, och det ledde till fysisk trygghet för honom. Han dog inte i förtid på ett sätt som inte innebar uppfyllelse av bibelns ord. Han förblev vid liv ”i den Högstes hemliga rum”. — Ps. 91:1, NW.

”Den Högstes hemliga rum”

9, 10. a) Menade Jesus att Psalm 91 inte hade någon tillämpning på honom själv personligen? b) På vilka är denna psalm också tillämplig, och på vilket sätt?

⁹ Psalm 91 är tillämplig på en tid av många faror, sådana som är omnämnda av psalmisten, och den är avsedd att ge tröst, tillit och tillförsikt åt dem som genomlever den farliga tiden. När Jesus Kristus var på jorden som människa, kunde han ta denna underbara psalm till hjärtat, eftersom det inte kan råda något tvivel om att den gällde honom som enskild individ. När han förkastade djävulens förslag, vilket med orätt var grundat på verserna elva och tolv, förkastade han inte psalmen såsom tillämplig på honom själv på ett riktigt sätt. Om det var någon som höll sig till Jehova Gud, hade tillgivenhet för honom, så var det Jesus Kristus, och det var i uppfyllelse av vers fjorton.

¹⁰ Det är logiskt att den skulle vara tillämplig på alla hans döpta lärjungar, som troget följer i hans spår och efterliknar hans föredöme. Det är inte så att var och en av dem kan säga: ”Den här psalmen är tillämplig på mig personligen, alldeles som den var tillämplig på Jesus Kristus.” Nej, utan den är tillämplig på dessa sanna lärjungar som klass, och var och en som befinner sig i denna klass kan hämta andlig styrka av den. Psalmen förutsade inte någon särskild lärjunge bland Kristi sanna och lojala lärjungar.

11—13. a) Var i Uppenbarelseboken omtalas kvarlevan av Jesu Kristi andliga bröder, och varför måste de befinna sig på den plats av trygghet som Gud berett? b) Hur visade Vakt-Tornet för 1 oktober 1927 vilka som befann sig på den ”hemliga tillflyktsorten”?

¹¹ I Uppenbarelseboken i bibeln, kapitel tolv, vers sjutton, omnämns en ”kvarleva” av andliga bröder till Jesus Kristus, vilka befinner sig på den av ve drabbade jorden efter det att Guds messianska rike fötts i himmelen år 1914 v.t.

¹² Beträffande de återstående av detta rikes himmelska moders ”säd” heter det i Uppenbarelseboken 12:17: ”Och draken [Satan, djävulen] vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de övriga [kvarlevan, Eng. aukt. övers.; Darby] av hennes säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd.” Eftersom denna kvarleva av kvinnans säd på jorden bekrigas av Satan, djävulen, och hans demonänglar, måste kvarlevan helt visst befinna sig i det rum av andlig trygghet som bereds av den Gud vars bud kvarlevan håller. I överensstämmelse med detta tydliga faktum citerades Uppenbarelseboken 12:17 i den inledande paragrafen i artikeln ”En säker tillflykt” på sidan 291 i Vakt-Tornet för 1 oktober 1927, och därpå hette det:

¹³ ”De som tillhöra ’kvarlevan’ skola säkert ivrigt söka att finna den hemliga tillflyktsorten och, då de blivit införda dit, vara angelägna om att stanna kvar där.”

14, 15. a) Vilken serie av artiklar inleddes år 1927, och med vilken insikt gjordes detta? b) Vilken nutida skara människor skulle dryftas åtta år därefter i Vakttornet?

¹⁴ Med denna insikt beträffande dem som då uppehöll sig i ”den Högstes hemliga rum” eller tillflyktsort påbörjades en serie med tre på varandra följande artiklar som behandlade Psalm 91. Artiklarna hade rubrikerna ”En säker tillflykt”, ”Orsaken till vår trygghet” och ”Beskydd och säkerhet”, och de förekom i Vakt-Tornet i numren för 1 och 15 oktober och 1 november 1927.a Denna kommentar till Psalm 91 publicerades åtta år innan den ”stora skaran”, som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:9—17, började danas, dvs. från och med år 1935. (Se den av två delar bestående artikeln med rubriken ”Den stora skaran”, publicerad i Vakttornet, i numren för 1 och 15 oktober 1935.) I beskrivningen av denna ”stora skara” säger den inspirerade aposteln Johannes i Uppenbarelseboken 7:14, 15:

¹⁵ ”Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom dag och natt i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.”

16. a) På vilken plats av trygghet skulle den ”stora skaran” också befinna sig? Varför det? b) Vem förutom Jesus Kristus är det som förutsägs i Psalm 91, och från och med vilken tid behöver Psalm 91 särskilt tillämpas?

¹⁶ Enligt denna profetiska beskrivning skall de trogna medlemmarna av denna ”stora skara” i vår tid ha del i andlig trygghet tillsammans med ”kvarlevan” av kvinnans säd i ”den Högstes hemliga rum”. I annat fall skulle den högste Guden inte bevara dem under den ”stora bedrövelsen” eller vedermödan, för att de skulle kunna komma ut ur den medan de var vid liv på jorden och komma in i Guds nya ordning. I denna rättfärdiga nya ordning fortsätter de som tillhör denna ”stora skara” att ägna helig tjänst åt Gud dag och natt i hans andliga tempels förgårdar. Man kan således förstå att det, frånsett Jesus Kristus själv, inte är så att Psalm 91 har förutsagt någon enskild lärjunge till Kristus, utan att den syftade på hans döpta lärjungar som klass eller församling, ända fram till denna tid. Den tid då denna tillämpning särskilt behövs är tiden från och med år 1919, efter det att Satan och hans demonänglar drivits ut ur himmelen och ned till jordens närhet, det utdrivande som följde på att Guds messianska rike föddes i himlarna år 1914. — Upp. 12:1—13.

17. Vilken personlig fråga kan var och en ställa sig själv, när vi nu börjar granska Psalm 91?

¹⁷ Medan vi nu granskar Psalm 91, kan var och en av oss fråga sig själv: Tillhör jag den gynnade klass som denna trosstyrkande psalm syftar på och vänder sig till? Om vi kan säga Ja, då kan vi vara säkra på att vi skall äga den andliga trygghet som beskrivs i psalmen. Psalmen börjar med de beskrivande orden: ”Vemhelst som dväljs i den Högstes hemliga rum bereder sig boning under den Allsmäktiges själva skugga.” — Ps. 91:1, NW.

18. Vad är detta ”den Högstes hemliga rum”, och varför kan inte världsmänniskor se eller urskilja det?

¹⁸ ”Den Högstes hemliga rum” är inte det rum där han själv residerar i himlarna osynlig för människoögon eller till och med avskild från de himmelska härskarorna. Det är inte det himmelska rum som visades i bild genom det allraheligaste, den innersta avdelningen i det tält för gudsdyrkan som uppfördes av profeten Mose i öknen vid Sinai berg år 1513 f.v.t. Där framställdes Guds närvaro i symbol genom det mirakulösa schekinaljuset, som svävade över nådastolen på förbundsarken, som var av guld. Den Högste behöver inte något hemligt rum för egen del för att vara skyddad för de hot och faror som beskrivs i Psalm 91. I stället är detta ”hemliga rum” det fördolda rum, det gömställe, som han har berett åt dem som fyller de krav som finns angivna i Psalm 91. Det är ett rum som betyder skydd för dem. Eftersom det är ett rum som innebär andlig säkerhet, kan människor i världen inte se det med sina naturliga ögon, och eftersom de inte har andlig urskillning, kan de inte se att de som bor där befinner sig i detta ”hemliga rum”.

19. a) I fråga om vilken stridsfråga blev de som befann sig i detta ”hemliga rum” skyddade i andligt avseende, och genom vilken benämning visas detta? b) När kungjordes denna stridsfråga för världen?

¹⁹ Den andliga trygghet som de som troget bor där åtnjuter vittnar emellertid om att de verkligen befinner sig där. Fakta visar att de är andligt skyddade när det gäller den främsta stridsfråga som nu är förelagd hela himmelen och hela jorden. Det är den stridsfråga som anges av benämningen på den som bereder detta ”hemliga rum”, nämligen ”den Högste”. Ja, det är stridsfrågan om den universella suveräniteten. Människovärlden fick sin uppmärksamhet riktad på den mitt under andra världskriget, i vilket nationerna stred med anledning av frågan vem som skall styra över jorden, och det skedde några månader innan Amerikas förenta stater drogs in i denna världsomfattande kamp. Vid Jehovas kristna vittnens internationella sammankomst i St. Louis i Missouri i USA sommaren 1941 höll den dåvarande presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society ett tal över ämnet ”Ostrafflighet”. I detta tal inför tiotusentals konventdeltagare framhöll och klargjorde han att den stridsfråga som hela skapelsen ställs inför gällde herraväldet över universum. — Se den ledande artikeln ”Ostrafflighet”, publicerad i Vakttornet för 1 december 1941, sidan 357, paragraf 19.

20. När är tiden inne att denna stora stridsfråga skall avgöras, och vilka är det som i fråga om stridsfrågan urskiljer och tar ståndpunkt till förmån för den som skall bli hävdad och upphöjd med avseende på den?

²⁰ De frågor som gäller herraväldet över jorden och folkens nationella suveränitet är för närvarande häftigt omtvistade. Världssituationen såväl som bibelns kronologi visar tydligt att det är under den nuvarande generationens tid som den Högste måste en gång för alla avgöra den urgamla stridsfrågan om herraväldet över universum eller den universella suveräniteten. De som uppehåller sig i ”den Högstes hemliga rum” är de som inser stridsfrågan och otvetydigt har framträtt till förmån för hans universella suveränitet och därför håller fast vid kristen neutralitet i förhållande till de världsliga nationernas konflikter över nationell suveränitet och herraväldet över jorden. De opolitiska invånarna i ”den Högstes hemliga rum” skulle inte kunna komma in dit och stanna kvar där om de inte erkände hans universella suveränitet och höll fast vid den. De ser ivrigt fram emot att han skall hävda och upphöja sin universella suveränitet inom denna generations tid, nämligen i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid den symboliska plats som kallas Harmageddon. — Upp. 16:13—16.

21. Vilken kung stod under 1900-talet f.v.t. på den rätta sidan i stridsfrågan om den universella suveräniteten? Vilken patriark välsignade han, och med vilka ord gjorde han det?

²¹ Enligt bibelns skildring befann sig Melkisedek, kung i Salem i Mellersta Östern, på den rätta sidan när det gällde stridsfrågan om den universella suveräniteten på 1900-talet före den vanliga tideräkningens början. Den korta redogörelse om honom som skrivits av profeten Mose bevisar detta. Denne forntida kung tillerkände den universelle suveränen äran för den seger som patriarken Abram (eller Abraham) vunnit över de fyra invaderande kungarna från Mesopotamien. Vi läser i 1 Moseboken 14:18—20 (NW): ”Och Melkisedek, konung i Salem, förde ut bröd och vin; och han var Guds, den Högstes, präst. Därpå välsignade han honom och sade: ’Välsignad vare Abram av Gud, den Högste, av honom som har frambragt himmel och jord. Och välsignad vare Gud, den Högste, som har överlämnat dina förtryckare i din hand!’ Därvid gav Abram honom en tiondel av allt.”

22, 23. a) Hur gav Abram omedelbart därefter offentligen bevis för att han tog ståndpunkt på den universelle suveränens sida? b) Hur handlade den universelle suveränen i överensstämmelse med det som var hans rättighet, enligt vad som är upptecknat i 5 Moseboken 32:8?

²² Genom att ge Melkisedek, som var präst åt den som frambragt himmel och jord, en tiondel av hela bytet efter segern över de fyra plundrande kungarna tog Abram ståndpunkt tillsammans med prästen och kungen Melkisedek på den universelle suveränens sida. Till offentligt bevis på detta svor Abram en ed i den universelle suveränens namn. Detta gjorde han när han gav tillbaka till Sodoms kung de ägodelar som han, Abram, hade återvunnit åt denne. Första Moseboken 14:21—24 ger oss dessa upplysningar: ”Och konungen i Sodom sade till Abram: ’Giv mig [det räddade] folket; godset må du behålla för dig själv.’ Men Abram svarade konungen i Sodom: ’Jag lyfter min hand upp till HERREN [Jehova], till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar, att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: ”Jag har riktat Abram.” Jag vill intet hava.’” Den person i vars namn Abram svor denna ed handlade som den universelle suveränen, när han för Abrams avkomlingar, israeliterna, reserverade det land i Mellersta Östern, som han hade lovat åt Abraham. Mose säger om detta:

²³ ”När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.” — 5 Mos. 32:8.

24. Hur visades det i tillkännagivandet till Maria att de trogna änglarna erkänner den universelle suveränen, och hur visade Jesus Kristus ett sådant erkännande i det som han sade till sina lärjungar om att låna?

²⁴ Också de trogna änglarna i himmelen erkänner himmelens och jordens Skapares universella suveränitet. När ängeln Gabriel förklarade för den judiska jungfrun Maria hur hon skulle på mirakulöst sätt bli mor till sin förstfödde son, som skulle få namnet Jesus, sade han till henne: ”Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig. Därför skall också det som blir fött kallas heligt, Guds Son.” (Luk. 1:35, NW) Längre fram visade denne Son, när han var fullvuxen, att han också erkände vem som var den universelle suveränen, nämligen då han sade till sina lärjungar: ”Fortsätt ... att älska edra fiender och att göra gott och att låna ut utan ränta, i det ni inte hoppas på att få något tillbaka; och er belöning skall bli stor, och ni skall vara den Högstes söner, ty han är välvillig mot de otacksamma och onda.” — Luk. 6:35, NW.

25. Vilken bön beträffande den stridsfråga som har den största betydelsen skall besvaras inom vår generations tid, och var någonstans finns därför vår trygghet?

²⁵ Den tid har nu kommit nära, då den inspirerade bön som gäller dem som motstår himmelens och jordens Skapares universella suveränitet skall bli besvarad: ”Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma, att du allena bär namnet ’HERREN’ [Jehova], den Högste över hela jorden.” (Ps. 83:18, 19) Under denna generations tid, då den stora stridsfrågan om den universella suveräniteten skall bli avgjord för beständigt, ligger följaktligen vår trygghet i att vi uppehåller oss i ”den Högstes hemliga rum”, orubbligt håller fast vid hans sida i stridsfrågan. Att vi uppehåller oss där kommer att vara ett skydd för oss, så att vi inte på ett ödesdigert sätt påverkas och vilseleds av all den kontroversiella politiska propaganda som nu griper omkring sig på jorden. — Ps. 27:5.

”Den Allsmäktiges själva skugga”

26, 27. a) Vilka är det som tas emot som gäster i ”den Högstes hemliga rum”? b) Varför kan han ge kraft åt sin suveränitet, och vad är det därför förståndigt av oss att göra?

²⁶ Vad kommer ”vemhelst som dväljs i den Högstes hemliga rum” att bereda åt sig? Hela den inledande versen i Psalm 91 svarar: ”Vemhelst som dväljs i den Högstes hemliga rum bereder sig boning under den Allsmäktiges själva skugga.” Att man bereder sig boning betyder i det här fallet att man kommer att bli behandlad som den Allsmäktiges gäst. Denne Allsmäktige är densamme som den Högste. Denne person har båda dessa egenskaper — överlägsen upphöjdhet och allsmäktighet.

²⁷ På grund av att han äger all makt kan han upprätthålla sin överhöghet, sin universella suveränitet. Han kan ge kraft åt sin suveränitet var som helst och överallt i skapelsen och göra det mot vilka som helst förnuftsbegåvade, levande skapelser som kan göra uppror mot den. Det är lönlöst för vilken skapelse det vara må att motstå eller ignorera den Högstes suveränitet, eftersom han är den Allsmäktige. Det förståndigaste är att erkänna hans rättmätiga suveränitet och vara undergiven, lojal och trogen mot den, alltid erkänna honom som suveränen i ens liv. Det är de som gör detta som tas emot i ”den Högstes hemliga rum” som den Allsmäktiges gäster.

28. När var det den Högste riktade Abrahams uppmärksamhet på sin allmakt, och hur bevisade han den?

²⁸ För hundratals millioner människor i vår tid, vilka inte är förtrogna med bibeln, är det svårt att fatta tanken på en allsmäktig person utan jämlike i hela tillvaron. Men för så länge sedan som på 1900-talet före den vanliga tideräkningens början riktade den Högste, himmelens och jordens Skapare, sin jordiske väns, patriarken Abrams, uppmärksamhet på detta faktum. Året innan Abrams son Isak föddes talade den Högste medelst sin ängel om sig själv som den som har all makt. I 1 Moseboken 17:1, 2 läser vi: ”När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: ’Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig. Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.’” Han bevisade att ingenting var omöjligt för honom, nämligen genom att på mirakulöst vis ge Abram och hans åldriga hustru deras son Isak, när de båda var döda i fråga om förmågan att sätta barn till världen. Han var hundra år gammal och hon var nittio år gammal då Isak föddes. (1 Mos. 17:17; 21:1—5; Rom. 4:19—21) Denne Allsmäktige existerar fortfarande.

29. Endast genom vem kan vi i denna tid komma in i ”den Högstes hemliga rum”? Varför är det så?

²⁹ Den Allsmäktige stod mycket nära Abrahams sonson Jakob. (1 Mos. 35:11; 43:14; 48:3; 49:25; 2 Mos. 6:3) Han kan stå mycket nära oss också, även om vi är mycket små skapelser i jämförelse med honom. Tänk bara att få vara hans gäst i ”den Högstes hemliga rum”! Men i denna tid måste vi komma ihåg att vi tas emot i detta nära förhållande bara genom de goda tjänster som utförs av den himmelske Son som står honom närmast, Jesus Kristus. Kvällen innan Jesus gav ut sitt fullkomliga mänskliga liv som ett offer till Gud för våra synder sade han till sina trogna apostlar: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Det är således genom honom som vi nalkas den Högste i hela tillvaron och erkänner Honom som den universelle suveränen, vår suverän, som vårt liv och vår kärleksfulla lojalitet och hängivenhet tillhör. På detta sätt bereder vi oss en ”boning under den Allsmäktiges själva skugga”.

30, 31. Vilken bild är det uppenbart att psalmisten tänkte på, när han talade om att vara ”under den Allsmäktiges själva skugga”?

³⁰ Hur underbart är det inte för oss att vara överskyggade av den Allsmäktige! Detta vittnar om att vi är föremål för hans intresse, omsorg och uppmärksamhet. Den bild som används här innebär inte att en mindre person står i skuggan av någon mycket större person och inte heller att stå i skuggan av någonting livlöst, ”skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land”. (Jes. 32:2) Den rätta bild som den skrivande psalmisten tänkte på är den som framförs i Psalm 17:8, där David ber till den Högste: ”Bevara mig såsom en ögonsten; göm mig under dina vingars skugga.” — Åk.

³¹ Ja, den bild som används är en fågelförälder som svävar över sina ungar och kastar en skugga på dem. Så länge som ungarna där nere ser att de befinner sig i skuggan från föräldern där uppe, vet de att de har förälderns uppmärksamhet och är skyddade och befinner sig i säkerhet för rovfåglar. Att en sådan flykt av en fågel uppe i luften betecknar tillsyn och skydd bekräftas av vad som sägs i Jesaja 31:4, 5: ”Så skall HERREN Sebaot fara ned för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd. Såsom fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskärma Jerusalem; han skall beskärma och hjälpa, han skall skona och rädda.”

32. a) Vid vad liknas således den Allsmäktige och vi, som är i hans ”själva skugga”? b) Vad kan han göra som trogen värd genom att han också är den Högste?

³² Den Allsmäktige liknas således vid en stark och mäktig fågel, och de som befinner sig i hans ”hemliga rum” av andlig trygghet liknas vid denna fågelförälders ungar. Att de befinner sig ”under den Allsmäktiges själva skugga” gör detta ”hemliga rum” ännu tryggare för dem. Eftersom han är den Högste, finns allting annat under honom, och ingenting som är nedanför kan undgå hans allsmäktiga synförmåga. Han kan genast upptäcka varje rörelse, från vad det vara må eller vem det vara må där nere, som är riktad mot dem som befinner sig under hans ”själva skugga”. I ett nu kan han komma för att beskärma, försvara och bevara dessa överskyggade, som har sin boning hos honom som andliga gäster. Som värd håller han troget sitt ord med avseende på sitt ansvar gentemot dem som han tar emot som sina gäster. Hur tröstande är inte denna tanke! Var annars skulle vi kunna finna verklig andlig trygghet?

[Fotnoter]

Redan år 1897 betraktades alltså den individ, till vilken orden i Psalm  91 är riktade, som en sammansatt person, en klass av lärjungar till Jesus Kristus.

[Bild på sidan 84]

Då djävulen uppmanade Jesus att kasta sig ned från muren kring templet, citerade han oärligt Psalm 91 som om den var en garanti för fysisk trygghet