Är det frosseri?
VÅR Skapare, Jehova Gud, vill att vi skall njuta av mat och dryck. Den inspirerade man som skrev boken Predikaren i bibeln framhöll: ”Det finns intet som är bättre för en människa än att hon äter och likaså dricker och låter sin själ njuta vad gott är på grund av hennes hårda arbete. Också detta ... kommer från den sanne Gudens hand.” — Pred. 2:24, NW.
Eftersom mat och dryck i själva verket är Guds gåvor till människan, bör de användas i överensstämmelse med hans vilja. Jehova Gud vill inte att någon skall förlora sin värdighet genom att dricka till övermått, och han vill inte heller att någon skall äta till övermått och på så sätt skada sig själv. Utan de kretslopp i naturen som Jehova Gud har satt i verksamhet för att bevara livet på jorden skulle vi inte ha någon föda. Vi kan alltså visa den rätta uppskattningen för detta genom att äta med måtta. Men den som girigt hänger sig åt stark omåttlighet när det gäller mat, så fort han får tillfälle till det, är en otacksam frossare.
Den mosaiska lagen belyser hur allvarligt detta egentligen är. Lagen föreskrev dödsstraff för en uppstudsig son som gick till överdrift i fråga om mat och dryck. (5 Mos. 21:19—21) Även av de kristna grekiska skrifterna framgår det att frosseri är något man bör undvika. En poet på Kreta hade omtalat hur vanligt det var med frosseri bland hans folk, men aposteln Paulus framhöll för Titus att män som skulle förordnas till att vara kristna tillsyningsmän inte fick sakna självbehärskning. — Tit. 1:7, 8, 12.
Det finns faktorer som gör frosseri eller omåttligt ätande till en allvarlig överträdelse. En person som är en frossare och går till överdrift i fråga om mat har förlorat herraväldet över sitt begär efter mat. Han slukar maten glupskt utan att ta hänsyn till att han inte har någon rätt att missbruka Guds gåvor. Genom att olydigt gå till överdrift i fråga om mat och göra sig själv till en frossare underlåter han alltså att visa kärlek till Jehova Gud. Varför det? Därför att bibeln framhåller: ”Däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud.” — 1 Joh. 5:3.
Omåttligt ätande bidrar också till mental och fysisk lättja. I synnerhet den som blir fet genom att äta för mycket har en tendens att ligga mycket och undviker helst fysisk ansträngning. Ordspråket i bibeln ger en god sammanfattning av vad som ofta blir följden: ”Drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.” — Ords. 23:21.
Omåttligt ätande kan också leda till kroppsliga skador. Beträffande övervikt eller fetma heter det i Illustrated Medical and Health Encyclopedia:
”Man har länge insett att [fetma] är en bidragande faktor vid många sjukdomar, i synnerhet bland till åren komna och åldrande personer. Man har funnit att feta människor i allmänhet har större benägenhet att få hjärtbesvär, vissa former av cancer samt sjukdomar i bukspottkörteln, gallblåsan och njurarna. Fettbildning kring levern, hjärtat eller andra inre organ kan direkt hämma deras rätta funktion. Dödligheten vid kirurgiska ingrepp är högre, och livslängden är i allmänhet kortare. Feta personer har benägenhet att få diabetes.”
Men man bör inte dra slutsatsen att alla feta personer är frossare. Fetman kan bero på bristande körtelfunktion och kan vara ärftligt betingad, och i sådana fall hjälper det inte att man utövar självbehärskning när man äter. Det kan också ha betydelse vad man äter. I publikationen Overfed but Undernourished (Övergödd men undernärd) framhålls det:
”Olyckligtvis är det så att de bästa födoämnena för den som måste se upp med sin vikt är de dyraste, under det att de billigaste födoämnena vanligen är rika på kalorier och fattiga på proteiner, vitaminer och mineralämnen. Det finns många människor ... som helt enkelt inte har råd att äta kött, grönsaker och frukt, som skulle kunna bevara dem vid god hälsa och även vid normal kroppsvikt. De gör därför de billiga och stärkelserika födoämnena till sin främsta källa till de kalorier de behöver och drabbas därigenom inte bara av fetma, utan till slut också av sjukdomstillstånd som blir en följd av den bristfälliga kosten.”
Det kan också hända att vissa vanor orsakar en defekt i den mekanism i kroppen som avgör om tillräckligt med föda har tillförts organismen. Människor som slutar röka finner ibland att de börjar öka i vikt. Doktor Roger J. Williams ger en förklaring till detta i sin bok Nutrition Against Disease (Näring mot sjukdomar): ”Det är möjligt att många års rökning i viss mån har förgiftat hela den fint avstämda mekanismen. Guldtioglukos förgiftar selektivt bromsmekanismen när man ger det åt djur, och när tillförseln avbryts har bromsmekanismen försämrats.”
Han rekommenderar att de som slutar röka ”noga ger akt på kvaliteten hos den mat de äter under lång tid och undviker tomma eller nakna kalorier [till exempel socker] så mycket som möjligt”. Doktor Williams slutar med den positiva anmärkningen: ”Det är sannolikt att den rubbade mekanismen kan återställas, om man under någon tid äter lämplig mat.”
Det är alltså uppenbart att man inte kan avgöra om en person är en frossare endast genom att se på hans yttre. Det finns åtskilliga faktorer som kan vålla att man får problem med vikten. Det finns också människor som tycks må mycket bättre när de väger litet mer än vad som är vanligt för andra med liknande kroppsbyggnad. Man bör också komma ihåg att det som betraktas som idealiskt när det gäller kroppsvikt eller figur varierar betydligt från plats till plats. Bland vissa folk anser man det vara attraktivt och hälsosamt att vara tämligen mager, under det att andra nationaliteter och folk betraktar knubbighet som ett tecken på skönhet eller god hälsa. — Jämför Psalm 92:15.
Vare sig en person är mager eller fet, har hans inställning till mat stor betydelse för huruvida han är att betrakta som en frossare eller inte. Är mat det viktigaste i hans liv? Ignorerar han själviskt andras behov, när han är tillsammans med andra, genom att ta för sig mycket mer än sin beskärda del? Väger han alldeles för mycket, men utövar ändå ingen som helst återhållsamhet när det gäller mat, utan äter sig ofta proppmätt? Mår han illa, och blir han till och med sjuk ibland, för att han ätit för mycket? Om detta är en alldaglig företeelse, har denne individ ett verkligt problem. Han behöver lära sig självbehärskning.
Den kristne gör väl i att rannsaka sina böjelser när det gäller sådana ting. Han är underställd Guds befallning att göra allting, även att äta, till Guds ära. (1 Kor. 10:31) Det är uppenbart att den som äter sig proppmätt, så fort han får tillfälle till det, inte blir till ära för Gud. Han försämrar sina mentala och fysiska krafter. På grund av hans bristande självbehärskning kommer andra att betrakta honom med förakt, och han drar därigenom smälek över Jehova Gud. Detta är orsaken till att en person som fortsätter med sitt frosseri inte har någon plats i Guds folks församling. Frosseri är utan tvivel förknippat med girighet, som är en av det fallna köttets gärningar. Den inspirerade aposteln Paulus skrev till galaterna om människor som ägnar sig åt sådana gärningar: ”De som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.” — Gal. 5:21.
Den kristne har därför goda skäl att arbeta hårt på att vara ett gott föredöme när det gäller måttlighet. Det gäller hans förhållande till Gud.