Kom inför Jehova med tacksägelse

”Det är gott att tacka Jehová.” — Ps. 92:2, Åk.

1. a) Är det många människor som vet vem Jehova är? b) Vilka föranstaltningar har Jehova gjort för att hjälpa människor att känna honom?

ENDAST ett fåtal människor har varit lyckliga nog att lära känna Jehova Gud. Han är okänd för flertalet. Aposteln Paulus lade märke till detta faktum för omkring nitton hundra år sedan under sitt besök i Aten, där det på ett altare offentligt erkändes att Gud var okänd. I dag kan vi besöka nästan vilken plats som helst på jordens yta och finna att det råder en liknande allmän brist på kunskap om Jehova. Få är de som tänker på den sanne Guden. Detta beror emellertid inte på att Jehova Gud hindrar människor att få kunskap om honom och hans vägar. Jehova har gett ett skrivet ord, bibeln, som nu har blivit tillgängligt för flertalet människor överallt i världen på deras egna språk. Han har också sänt ut vittnen, sådana som Paulus, för att rikta uppmärksamheten på hans gudom. Underlåtenhet att visa uppmärksamhet är ett individuellt ansvar. — Apg. 17:23; Rom. 1:19—21.

2. a) Vad blir resultatet av att man känner Jehova? b) Vilken inbjudan ges i Psalm 95:1—3, och hur identifierar dessa verser Jehova?

² Det är nödvändigt att känna en person och några av hans goda egenskaper innan man kan sätta verkligt värde på honom. De som har känt Jehova och satt värde på allt som han har gjort för människorna har sett sitt privilegium och sin plikt att uttala sig i vördnad och med tacksägelse. I forna dagar utvalde Jehova Gud Israels avkomlingar såsom sin nation och uppenbarade sig för dem, talade till dem genom profeter, domare och präster. Han gjorde många goda ting för denna utvalda nation. Uppskattning av Jehovas storhet och majestät förmådde hans tillbedjare att entusiastiskt uppmana varandra att komma tillsammans och samfällt ge uttryck åt tacksägelse. Ett exempel är Psalm 95:1—3 (Åk): ”Kommen, låtom oss jubla för Jehová, låtom oss höja glädjerop till vår frälsnings klippa. Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel för honom med lovsånger. Ty Jehová är en stor Gud och en stor konung över alla gudar.” Hur är Jehova här identifierad? Först och främst är det genom hans namn: Jehova. Han är den store Guden och Konungen över alla. Sedan fortsätter psalmen att uppenbara honom såsom Skaparen; allting tillhör honom. Hans storhet står i kontrast till hans jordiska tillbedjares ovärdighet, och de som är vakna och sätter värde på Jehova har därför goda skäl att ge uttryck åt tacksägelse, att vara glada och att sjunga tillsammans till lovprisning av Gud. Varför det? Därför att de har kommit att känna den store Jehova.

3. a) Vilket exempel visar att Jehova är intresserad av att människor kommer tillsammans? b) På vilket sätt var det gagneligt att komma tillsammans i forna tider? Vilka fick gagn av det?

³ Jehova intresserar sig för människosläktet. Närhelst Jehova har handlat med människor, har han undervisat dem och förmått dem att komma tillsammans i samfälld tillbedjan och tacksägelse till godo och välsignelse för dem själva. Enligt uppteckningen i 5 Moseboken 31:12, 13 lät Gud genom sin profet Mose ge följande befallning, innan den utvalda nationen i forna tider drog in i det land som utlovats åt dem: ”Församla då folket, män, kvinnor och barn och främlingarna, som äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära och på det att de må frukta HERREN [Jehova], eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord; och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra den och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I göra, så länge I leven i det land, dit I nu dragen över Jordan för att taga det i besittning.” Vilka är inbegripna här? Denna vittomfattande befallning innesluter var och en i landet, hela familjen och främlingarna som är förbundna med dem. Vid de tillfällen då man tog del i tillbedjan skulle alltså familjerna vara samlade. Barnen hölls inte avskilda. Alla kom tillsammans. Varför det? Vad skulle de göra? Det var tid att lyssna. Det var ett tillfälle att inhämta undervisning. Om de troget gjorde detta, skulle de inte glömma Guds lag, och barnen som följde med skulle få undervisning om sitt förhållande till Jehova.

4. Nämn några av de goda ting som uppnåddes genom att man kom tillsammans på Josuas tid.

⁴ När det forntida Israel, såsom nation, var troget, kom det ihåg att komma inför Jehova för tacksägelse och tillbedjan. Ett exempel på detta har vi på Josuas tid kort efter det att de hade trätt in i det land som utlovats åt dem. ”Och Israels menighet med dess äldste och tillsyningsmän och domare stod på båda sidor om arken, så att de hade framför sig de levitiska prästerna, som buro HERRENS förbundsark, menigheten, främlingar såväl som infödingar, den ena hälften vänd mot berget Gerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit, nämligen att man först skulle välsigna Israels folk. Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, alldeles såsom det var skrivet i lagboken. Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlät Josua att uppläsa inför Israels hela församling med kvinnor och barn och inför de främlingar som följde med dem.” (Jos. 8:33—35) Denna anordning var alltså inte enbart till gagn för Jehova, som tog emot deras tillbedjan. Lagen lästes högt av Josua till godo för var och en, också för icke-israeliter. Genom att hålla sig förtrogna med Guds lag var de i stånd att rätta sig efter Guds krav. Och vad blev resultatet för dem? Jehova gav folket framgång på Josuas tid, i det han gav dem många segrar, då de kom för att bli fast bosatta i landet. Tror du inte att Jehova Gud skulle göra samma sak för sitt folk i vår tid, om de rättade sig efter hans krav?

På Salomos tid

5. a) Hur brukades Salomo av Jehova i förbindelse med den rena tillbedjan? b) Vad lärde sig folket genom att höra på Salomos bön?

⁵ Århundraden gick, och Jehova höll sitt folk samlat såsom en nation. Till sist blev Salomo den jordiske kungen. Ett stort ansvar anförtroddes i Salomos vård, nämligen tillsynen över byggandet av Jehovas tempel i Jerusalem. Aldrig tidigare hade det funnits ett sådant tempel åt Jehova; därför måste alla ha betraktat fullbordandet av byggandet såsom någonting alldeles särskilt, såsom en orsak till att frambära samfälld tacksägelse till Jehova. Tillbedjan organiserades enligt följande beskrivning: ”Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till Jerusalem för att hämta HERRENS förbundsark upp från Davids stad, det är Sion.” (2 Krön. 5:2) En stor mängd djur offrades. Man sjöng till Jehovas lov, och till sist kom en tid av undervisning, då Salomo stod och bad högt inför folkskaran. Denna bön, som återges i 2 Krönikeboken, kapitel 6, hjälpte folket att se hur detta tempel skulle vara till gagn för dem, och den upphöjde Jehovas storhet, hans omsorg om människan och hans barmhärtighet. Jehova var alltför stor för att bo i detta hus som hade blivit byggt, även om det var ett storslaget byggnadsverk. Huset skulle brukas såsom ett centrum för tillbedjan och bön. Det var också en plats där man skulle frambära tacksägelse. Människor kunde rätta till sina vägar och återvinna Jehovas ynnest genom att ändra sinne och återgå till att tillbedja Jehova i anslutning till hans tempel. Främlingar kunde också tillbedja Jehova. Sedan man hört om de föranstaltningar som skulle göras för nationen och folket genom att man hade detta tempel, borde var och en ha ett hjärta som var fyllt av tacksägelse.

6. a) Hur besvarade Jehova Salomos bön? b) Vilket drag i Salomos regering visade Jehovas välsignelse?

⁶ När Salomo avslutade sin bön, gav Jehova folket bevis för att han var i överensstämmelse med bönen och godtog templet genom att han sände eld från himmelen för att förtära brännoffret och slaktoffren, och hans härlighet uppfyllde huset. Anordningar hade gjorts för att hela nationen skulle vara förenad i Jehovas tillbedjan genom att man kom inför honom med tacksägelse, när man bad i riktning mot det hus som hade byggts i Jerusalem. (2 Krön. 7:1, 2) Under Salomos regering ägde nationen stort materiellt välstånd. Det var en fridsregering alldeles som Jehova hade lovat, i det han gav rikliga bevis för att välsignelser alltid följer, när man utövar ren tillbedjan av Jehova Gud.

Andra kungar

7. Nämn några av de märkliga händelser under Hiskias regering som finns upptecknade i 2 Krönikeboken, kapitlen 29 och 30.

⁷ Många år senare blev Hiskia kung i Jerusalem, och under hans regering hölls märkliga sammankomster inför Jehova. Kapitlen 29 och 30 i Andra Krönikeboken berättar om ansträngningar som gjordes för att församla folket för tillbedjan. Ilbud sändes ut av kungen med inbjudan till människor i hela Juda land och likaså till människor som bodde i tiostammarsriket Israel. De som gav gensvar på inbjudan fick gagn av det. ”Och i Jerusalem var stor glädje; ty allt sedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke något sådant som detta skett i Jerusalem.” (2 Krön. 30:26) Vilken skada att folket under alla år från Salomos till Hiskias tid inte alltid troget hade kommit inför Jehova med tacksägelse. Vilken glädje de gick miste om! De som var närvarande på Hiskias tid hade alla skäl att frambära tacksägelse, därför att Jehova välsignade deras ansträngningar att återvända till honom och hans vägar.

8. a) Hur visade kung Josia i sin ungdom respekt för Jehova Gud? b) Hur är detta ett exempel för ungdomar i vår tid?

⁸ Efter Hiskias död fördärvades den rena tillbedjan, och det kom svårigheter över folket. Efter några år kom en god kung vid namn Josia på tronen. Han var bara åtta år gammal när han började sin regering. Men han hade ett hjärta som var vänt mot Gud och sökte Gud. Detta är ett förträffligt bibliskt exempel för ungdomar i alla generationer; i själva verket är det inte vid någon ålder för tidigt att börja söka Gud. Vid den tid då Josia var nitton år gammal hade han lärt sig mycket om sann tillbedjan och falsk tillbedjan, och därför grep han sig an med en kampanj för att rena landet från all falsk tillbedjan. ”I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling, begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året begynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och Aserorna och från de skurna och gjutna belätena. Men Baalsaltarna brötos ned i hans åsyn, och solstoderna, som voro uppställda på dem, högg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna belätena slog han sönder och krossade dem till stoft och strödde ut stoftet på de mäns gravar, som hade offrat åt dem.” (2 Krön. 34:3, 4) Centrum för ren tillbedjan och tacksägelse måste ställas i ordning, och därför organiserade Josia reparerandet av Jehovas hus.

9. a) Uppskattade Josia Guds lag? b) Vad visas i 2 Krönikeboken, kapitel 35, vara framträdande i fråga om den sammankomst som organiserades av Josia?

⁹ När Josia var omkring tjugofem år gammal, gladde han sig över att man hade funnit ett exemplar av Guds lagbok. Begrundan av lagen visade hur långt bort från den rätta tillbedjan som folket hade kommit; kungen förstod vad de borde göra. Varje år borde de ha hållit en påskhögtid på fjortonde dagen i första månaden, och därför grep sig Josia an med att fira en påskhögtid i det artonde året av sin regering. Hur väl detta blev utfört sammanfattas i 2 Krönikeboken 35:17, 18: ”De israeliter, som voro där tillstädes, höllo nu påskhögtid och firade det osyrade brödets högtid i sju dagar. En påskhögtid lik denna hade icke blivit hållen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hållit en sådan påskhögtid som den vilken nu hölls av Josia jämte prästerna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro där tillstädes, jämväl Jerusalems invånare.” Att gå tillbaka till Samuels tid betydde en period på mer än fyra hundra år, ja, att gå längre tillbaka än till Salomos tid. Vem vill därför förneka att folket vid detta tillfälle hade orsak att frambära tacksägelse?

10. Vilka svårigheter kom över Guds förbundsfolk? Vad var orsaken?

¹⁰ Det var Jehova Gud som gjorde anordningar för att hans folk skulle ha tillfällen att församlas för tillbedjan och frambärande av tacksägelse. Om hans förbundsfolk iakttog bestämmelserna i detta avtal, hade de alltid gagn av det och blev i hög grad välsignade. Men de allra flesta av de kungar som regerade i Israel och Juda vände sig bort från Jehova och hans anordningar. Detta förde alltid folket till olycka i många former och till nederlag. Till sist blev det till och med så att huvudstaden, Jerusalem, förstördes, templet raserades, många människor dödades, andra fördes som fångar till avlägsna länder, och det blev stort lidande. — 2 Krön. 36:11—20.

11. a) Hur visades Jehovas kärleksfulla godhet mot dem som överlevde fångenskapen? b) Nämn de framträdande skäl man på den tiden hade till att komma inför Jehova med tacksägelse.

¹¹ Jehova hade genom profeten Jeremia förutsagt att Jerusalem skulle ligga öde under en tid av sjuttio år. När denna tid löpte ut, visade Jehova barmhärtighet och kärleksfull godhet mot sitt förbundsfolk genom att låta en kvarleva av dem bli befriad från fångenskap och återvända till den plats där Jerusalem hade legat. Detta skedde i syfte att återuppbygga staden och dess tempel för tillbedjan, så att Guds tjänare till sist skulle komma inför honom i tacksägelse där. (2 Krön. 36:21—23) De som tog del i återuppbyggnadsarbetet fick sin tro satt på prov av motståndare. Ansträngningar gjordes för att hindra byggandet, så att Guds tjänare måste kämpa en hård kamp. Till en tid förhindrades allt byggnadsarbete på grund av fiendens konspirationer. (Esra, kap. 4; Neh. 4:15—18) Genom att vädja till den högsta myndigheten i väldet lyckades Guds tjänare få en befallning från kung Darius om att byggnadsarbetet skulle fortsätta, och i det sjätte året av Darius’ regering stod templet fullbordat i Jerusalem. Jehova hade välsignat sina tjänare med framgång, och höjdpunkten var en glädjefylld sammankomst för tacksägelse vid templets fullbordan. ”Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga, som hade återkommit ifrån fångenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med glädje.” (Esr. 6:16) Trogna tjänare åt Jehova i forna tider hade således många skäl till tacksägelse. Men hur förhåller det sig i vår tid? Borde det inte förekomma ännu mera tacksägelse bland de kristna?

I kristna tider

12. Hur kom Jesus Kristus tillsammans med andra?

¹² Jesus Kristus gjorde det till en sedvänja att vara tillsammans med skaror av människor för tillbedjan av Jehova. Han höll Guds lagar beträffande de årliga högtidsfirandena, till exempel påsken. Han utnyttjade möjligheterna att lovprisa Jehova Gud och rikta uppmärksamheten på Guds uppsåt i närvaro av grupper eller skaror av människor. I Nasaret var det hans sedvänja att gå till synagogan varje sabbatsdag, och där läste han högt ur Guds ord. Han undervisade i synagogorna och i templet, och allt detta borde ha gett folket skäl att tacka Gud. — Luk. 4:16; Joh. 7:14; 18:19, 20.

13. Ge exempel som visar hur det var gagneligt att komma tillsammans med Kristus Jesus på berget.

¹³ Förutom synagogorna och templet fann Jesus andra platser där han kunde församla människor för att undervisa och lära dem. Tidigt under sin förkunnartjänst, när skarorna följde honom, gick han upp på ett berg. Det som han sade till sina lärjungar är upptecknat i Matteus, kapitlen 5—7. I vår tid gläder vi oss åt att läsa de lyckligprisningar som han började sin predikan med. Han förklarade hur man skall förhålla sig gentemot andra, till och med fiender, och han sade att en människa skall älska sina fiender alldeles som Gud visar kärlek. De församlade hörde honom dryfta hur man skall bedja, vad förlåtelse verkligen betyder; den tillbörliga synen på materiella ting begrundades också, och eftertryck lades vid att först söka himmelriket, samla skatter i himmelen. Framträdande var också liknelsen om ett träd och dess frukt och hur de som gör Faderns vilja skall komma in i Riket. Vilken underbar erfarenhet måste det inte ha varit att med egna öron höra denna predikan på berget!

14. Nämn några viktiga detaljer som Jesus Kristus framhöll under den sammankomst för tjänsten som beskrivs i Matteus, kapitel 10.

¹⁴ En liten sammankomst för tjänsten hölls med de tolv apostlarna, när Jesus sände ut dem att predika om Riket. Han beskrev det som de skulle möta, erfarenheterna när de gick från hus till hus, hur man skulle dra försorg om dem, hur de skulle möta motstånd. Men de skulle inte vara rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan tillintetgöra själen. Han talade om hur familjer skulle bli söndrade därför att några önskar tillbedja Gud och andra inte går med på detta. — Matteus, kap. 10.

15. a) Nämn några av de ting som apostlarna, enligt vad som visas av Lukas’ skildring, lärde sig vid det tillfälle då de var församlade till den sista påskhögtiden med Jesus. b) Vilka framträdande läror upptecknade Johannes i förbindelse med samma sammankomst?

¹⁵ Vid ett annat tillfälle, som är upptecknat i Lukas 22:19—30, hade påskhögtiden avslutats och Jesus instiftat Herrens aftonmåltid med brödet och vinet. Han ingick ett förbund med dem om ett rike. Lugnt och vänligt avgjorde han en hetsig dispyt bland dem om vem som skulle vara den störste. Detta var ett exempel för dem att efterlikna. Kapitlen 13 till och med 17 i Johannes’ evangelium innehåller många av de goda ting som Jesus redogjorde för inför sina församlade efterföljare vid detta tillfälle. Här gavs det nya budet att de skulle älska varandra. De fick inskärpt hos sig vikten av att bära frukt till Jehova Guds ära. Jesus visade att när de ådagalade kärlek och bar frukt till Guds ära skulle de bli hatade och förföljda alldeles som han blev det. Jesus förklarade i kapitel 15 de kristnas neutrala ståndpunkt och gav på nytt eftertryck åt den i sin bön i kapitel 17. Var och en som var närvarande vid detta möte borde sannerligen ha haft många skäl att tacka Jehova Gud.

16. Vilket andligt byggnadsarbete utförde Jesus som borde få oss att känna oss tacksamma mot Jehova?

¹⁶ Vad Jesus gjorde genom att församla människor för undervisning var att han grundade den kristna församlingen. Det var ett byggnadsarbete. Han själv är den stora grundhörnstenen, och de trogna apostlarna är likaså en del av grundvalen. ”Ni har blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen.” (Ef. 2:20, NW) Kristus Jesus är också förordnad såsom huvudet för denna församling, den som förestår denna sammankomst. ”Han är kroppens, församlingens, huvud. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han måtte bli den som är först i allting.” (Kol. 1:18, NW) Att tänka på den underbara organisation som den kristna församlingen är och det stora byggnadsarbete, som Jesus utförde när han församlade levande stenar till att utgöra byggnaden, är tillräckligt för att förmå varje människa som är intresserad av Gud och hans uppsåt att känna sig rörd av tacksägelse, vilket hon ger uttryck åt inför Gud i himmelen. Men någon kan fråga: ”Var finns denna byggnad av ’levande stenar’ i vår tid?” Du kommer att få se det. Men läs följande artikel och lär känna vad som har hänt efter Kristi död och fram till vår tid.

[Bild på sidan 514]

Fullbordandet av templet var en orsak att frambära samfälld tacksägelse till Jehova. Borde det inte förekomma ännu mera tacksägelse från de kristnas sida?