gör genom kärlek slavtjänst åt varandra. Ty hela lagen blir uppfylld i ett enda yttrande, nämligen: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’” (Gal. 5:13, 14, NW) Om de kristna endast hade blivit frigjorda från den så kallade ceremoniallagen, skulle denna frihet inte ha utgjort en föranledning för köttet. Meningen måste i stället vara att det förhållandet att de inte längre står under den mosaiska lagen, dess tio budord inbegripna, innebär inte att de nu kan handla utan att ta hänsyn till andra, eftersom de fortfarande är underställda kärlekens lag.

Följande ord i Romarna 13:8—10 (NW) visar att denna förpliktelse att visa kärlek ersätter befallningarna i de tio budorden (och inte bara i den så kallade ceremoniallagen): ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra, ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Ty lagbuden: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott; Du skall inte mörda; Du skall inte stjäla; Du skall inte ha begärelse’; och vilket annat bud som finns — allt sammanfattas i detta ord, som lyder: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Kärleken gör intet ont mot nästan, därför är kärleken lagens uppfyllelse.” På grund av den fundamentala betydelsen av kärlek hänvisade Jesus inte till något av de tio budorden, när han blev tillfrågad vilket som var det största budet, utan visade i stället att det största budet var att älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin kraft. — Mark. 12:29, 30.

Det fjärde budet är emellertid inte utan mening för de kristna. De håller verkligen en sabbat, inte var sjunde dag, utan en ständig sabbat, den sabbat som Gud trädde in i sedan han fullbordat sitt skaparverk. (Ps. 95:8—11; Hebr. 3:7—4:8) ”Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk”, skrev Paulus; ”låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan”. Hur då? Genom att utöva tro på Guds frälsningsanordning; genom att avstå från själviska gärningar och i stället använda vårt liv till att ära Gud. ”Den människa, som har kommit in i Guds vila, har också själv vilat från sina verk [gärningar av självrättfärdigande, själviska gärningar], liksom Gud gjorde från sina” skapargärningar. (Hebr. 4:9—11, NW) Har du handlat så?

En ”levnadsväg”

DE FLESTA av dina vänner och bekanta påstår förmodligen att de har en religion eller en religiös uppfattning. Men vad innebär egentligen deras religion? Under inspiration sade aposteln Paulus om våra dagar att många skulle ha ett sken av gudsfruktan, men skulle inte vilja veta av dess kraft. — 2 Tim. 3:5.

Gordon W. Allport framhöll i sin bok The Person in Psychology: ”För många människor är religionen en enformig vana eller en investering för ceremoniernas skull, för familjens bekvämlighet eller för individens personliga tillfredsställelse. Den är något man gör bruk av men inte lever efter. Den kan användas till att förbättra ens status, till att stärka ens självförtroende. Den kan användas som ett skydd mot verkligheten och som ett gudomligt godkännande av det levnadssätt man valt. Denna känsla försäkrar mig om att Gud ser saker och ting på mitt sätt. Teologiskt uttryckt vänder sig den på ytan religiöse individen till Gud, men vänder sig inte bort från sig själv. Denna form av religion utgör en täckmantel för självupptagenhet.” — Sidan 131.

I kontrast till detta sades de människor i första århundradet, som blev Jesu efterföljare, tillhöra ”den vägen”. (Apg. 19:9, 23) De följde en levnadsväg eller ett levnadssätt som kretsade kring tron på Gud och Kristus. Om du är intresserad av att få veta hur religionen för dig kan bli ett tillfredsställande levnadssätt som behagar Gud, kommer Jehovas vittnen mycket gärna att hjälpa dig med detta.