28. Då Jehovas vittnen har denna sinnesförfattning, hur betraktar de då världsskådeplatsen, och hur kommer de att visa sin förtröstan?

²⁸ Med denna sinnesförfattning står Jehovas vittnen nu, utspridda över 164 olika nationer, länder och öar i havet och med mer än 700.000 förkunnare av goda nyheter, på jämn mark och ser fram emot den slutliga tillintetgörelsen av denna onda tingens ordning och det fullständiga upprättandet av Guds nya, rättfärdiga värld. Tills den dagen kommer, skall de stå på en jämn plats bland de församlade folkmassorna och välsigna Jehova. Vilka svårigheter och förföljelser som än kan komma från ogärningsmännens sida, skall de fortsätta med att säga: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” (Ps. 26:11, NW) De kommer inte endast att predika när de går från hus till hus, utan när de blir inbjudna i människornas hem, kommer de att där lära dem sanningen, ty deras önskan är att ur alla nationer församla alla de får som älskar rättfärdighet, så att också dessa må kunna stämma in i lovprisningen av Jehova Gud bland de församlade folkmassorna. Också de måste vinna förtröstan, förvissning om sin oförvitlighet. Kommer du att vara en av dessa Jehovas lovprisare och vandra i din ostrafflighet under 1958?

Kvalificerade att undervisa med tillförsikt

 1. Vad kommer Jehovas vittnen att göra, allteftersom tillfälle erbjuds, vilket skänker dem nöje och tillfredsställelse?

VANLIGEN är det så, att när människor är i besittning av goda nyheter, som har skänkt dem verklig tröst och hjärteglädje, så vill de tala om det de vet för andra. Jehovas vittnen har vänt sig till Guds ord, har studerat det noggrant och finner det vara fullt av goda nyheter. Ju mer de studerar de sextiosex böckerna i bibeln, Guds ord, från och med Första Moseboken till och med Uppenbarelseboken, dess klarare blir dessa goda nyheter, som skänker glädje åt deras själar. När en kristen har tillfälle att tala med en annan människa om allt det goda som Guds rike skänker, så bereder det honom ett verkligt nöje och välbehag. Han behöver inte strida, säger aposteln Paulus, för att få personen i fråga att förstå. I stället måste man vara taktfull och noga med vad man säger. Den som ger undervisning kommer att försöka lära sin åhörare nya ting. Därför sade Paulus, när han skrev till Timoteus: ”Men en Herrens slav behöver icke strida, utan behöver vara taktfull mot alla, kvalificerad att undervisa.” — 2 Tim. 2:24, NW.

 2. Vad ansåg man ofta i fråga om predikandet i flydda år, och hur har denna åsikt nu förändrats?

² Enskild undervisning är Jehovas vittnens stora arbete i dessa djävulens organisations yttersta dagar. I fyrtio år sedan 1918 har Jehovas vittnen hållit på med att predika de goda nyheterna om Guds rike, men nu finner de att en ännu större förpliktelse har kommit att påvila dem, och den består i att undervisa människorna om Guds rike. I flydda år ansågs det att allt som behövdes var att säga några ord om Riket, att tala om för människorna om striden vid Harmageddon, och så hade de fått vittnesbördet. Men folk i vår tid har blivit så djupt nedsänkta i okunnighet och mörker angående Guds ord att det är nödvändigt att göra mera än bara påminna folk om vad som står i bibeln. Det är nödvändigt att stiga in i deras hem, när man blir bjuden att göra det, använda deras bibel och direkt visa dem vad som står i den och var de kan finna sanningarna om Guds rike, mänsklighetens enda hopp. Jehovas vittnen har goda skäl till att vara så energiska i denna tid i sitt arbete med att predika och undervisa människorna. De har skriftställen som stöd för att de går från hus till hus. (Se Apostlagärningarna 5:42 och 20:20, NW.) Vi har också det skriftställe som uppmanar oss att ägna oss åt detta dagligen, vilket vi finner i Psalm 96: 2: ”Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom.” (NW) Det är förvisso goda nyheter, kunskapen om Guds rike, varunder ett hälsobringande liv och paradiset kommer att bli den välsignelse som varje individ på jorden får röna.