”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”
”Var vakna och var på eder vakt mot varje slag av vinningslystnad, ty även när en person har överflöd, härrör hans liv icke från de ting han äger,” Luk. 12:15, NW
1. Varför är hjärtats renhet och ett rättskaffens handlingssätt nödvändiga nu?
VAR är ditt hjärta? Är det vänt mot din Skapare, Jehova, sträcker det sig mot honom, eller driver det dig till att handla som den gudlösa, urartade världen handlar? Du måste alltid komma ihåg att ”Jehova ... ser ... vad hjärtat är”. (1 Sam. 16:7, NW) Det är obestridligt att Gud, den Högste i universum, kan urskilja dina motiv, han vet vilka skatter du söker. Konung David sade till Salomo: ”Lär känna din faders Gud och tjäna honom med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ, ty Jehova rannsakar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han. Om du söker honom, skall han låta sig finnas av dig, men om du övergiver honom, skall han förkasta dig för alltid.” (1 Krön. 28: 9, NW) Var och en, vilkens hjärta är för Gud, kan finna honom. Men de som vänder ryggen åt Gud, dem kommer han inte att hjälpa. Ingen kan dölja sina handlingar, så att de inte blir sedda, ty ”för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade”. — Ords. 5:21.
2—4. a) Hur ådagalade Paulus, var hans hjärta var? b) Vilka fel och förseelser, som han beskriver, kan vi undvika, och varför?
2 Paulus insåg detta. Han försökte först tjäna Jehova Gud under det då förkastade mosaiska lagsystemet, såsom farisé, och menade sig som jude vara pliktig att förfölja Kristi efterföljare, ”både män och kvinnor” som hörde till ”Vägen” — denna nyligen bildade religion. (Apg. 9: 1, 2, NW) Men när sanningen visades honom på ett eftertryckligt sätt, gjorde han helt om, övergav sina gamla religiösa sedvänjor, som nu var föråldrade, och blev ”en Jesu Kristi slav och kallad till att vara en apostel”. (Rom. 1:1, 2, NW) Från den gamla tingens ordning som existerade på Paulus’ tid blev han ”avskild för Guds goda nyheter”. Hans hjärta var inte längre i den gamla judiska, skrymtaktiga tingens ordning. Han hade fått kunskap om den uppståndne Kristus Jesus, och därför hade han nu blivit en nitisk förkunnare av hoppet om evigt liv. Paulus var känd över hela Palestina, Mindre Asien och Grekland såväl som Rom, därför att han ”dag efter dag” brukade förtälja ”de goda nyheterna om frälsning genom honom”. (Ps. 96: 2, NW) På sina många resor hade han utmärkta tillfällen att ge akt på hur människorna levde. När han besökte plats efter plats i en mycket fördärvad värld, blygdes han inte for ”de goda nyheterna”; ”de äro ju”, skrev han, ”Guds kraft till frälsning för var och en som har tro”. Han predikade för judar och greker, varmed menas för dem som trodde och dem som inte trodde på Jehova Gud. Genom detta budskap med goda nyheter blev Guds rättfärdighet uppenbarad. Paulus hade lärt känna Guds ord genom flitigt studium. Han visste, att ”den rättfärdiga människan skall leva förmedelst tro”. — Rom. 1:16, 17, NW; Hab. 2: 4.
3 Såsom sann kristen tvekade Paulus inte att tala om Guds vrede mot all ogudaktighet och orättfärdighet. I sitt brev till romarna skrev han mycket tydligt och rakt på sak. Man kan lätt förstå, vad han menar, när man läser Romarna 1:18—32 (NW). Enligt Paulus’ bevisföring hade Gud gjort sig uppenbar för alla människor, och den Allsmäktiges osynliga egenskaper kunde tydligt ses alltifrån världens skapelse. Fastän världens människor kände Gud, ärade de honom sannerligen inte som Gud, och inte heller tackade de honom för allt det goda de hade. I stället var de inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärtan blev förmörkade. Nästan alla människor blev till ytterlighet dåraktiga. Människorna förnedrade sig till att föra ett mycket lågt, lastbart liv. Paulus’ beskrivning visar att hans tid inte var olik vår. Nu, i vår egen tid, kan vi likt Paulus säga: ”Det var därför som Gud prisgav dem åt skamlig sexuell åtrå.” De var då och är nu ”häftigt upptända i sin lusta gentemot varandra”, och både män och kvinnor bedrev då och bedriver nu ”anstötliga ting”. Fastän de hade tillfälle att höra sanningen och handla på rätt sätt, godkände de inte att behålla exakt kunskap om Gud och sade: Varför skall vi offra tid på att tillägna oss kunskap om Gud, när vi kan leva ett vilt liv tillsammans med världen? Orättfärdighet, ondska, vinningslystnad uppfyllde världen på Paulus’ tid. Folk gjorde varandra skada. De var fulla av avund, kiv, svek och mordiskhet. Allt detta onda grep omkring sig, och alla var fräcka och högmodiga, hatiska mot Gud. Barn var olydiga mot sina föräldrar. Naturlig tillgivenhet var okänd ibland människorna; alla var obarmhärtiga. Sedan Paulus givit oss en levande beskrivning av sin tid, tillade han: ”Fastän dessa mycket väl känna till Guds rättfärdiga förordning, att de som bedriva sådant äro förtjänta av döden, icke endast hålla de själva på med att göra sådana ting, utan godkänna också andra som bedriva dem.” — Rom. 1:32, NW.
4 I våra dagar är Paulus’ starka ord lika tillämpliga. Till hela mänskligheten, i kristenheten och i delar av världen där tillbedjan av hedniska gudar är förhärskande, kan vi nu med Paulus säga: ”Du [är] utan ursäkt, o människa, vem du än är, om du dömer, ty i den sak, vari du dömer en annan, domfäller du dig själv, eftersom du, som dömer, utövar detsamma. Nu veta vi att Guds dom, i överensstämmelse med sanningen, är emot dem som utöva sådant. Men har du den tanken, o människa, medan du dömer dem som utöva sådant och likväl själv gör detsamma, att du skall undgå Guds dom?” (Rom. 2:1—3, NW) Med andra ord: ”För HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade.” Var är alltså ditt hjärta — är det med i denna liderlighet eller emot den?
5, 6. När och varför skall Guds rättfärdiga dom — med andra ord att Gud är en rättfärdig domare — uppenbaras, och mot vilka människor på jorden?
5 De förnämsta statsmännen i denna nuvarande onda värld upplyser människorna överallt om hur de skall sköta sina angelägenheter, hur styrelsen bör handhas och hur man skall kunna leva i frid. Men vad finner vi? Oro bland de styrande, sedligt fördärv bland folket, ångest bland nationerna. I våra dagar har alla nationer (trots det att några alltjämt påstår sig vara kristna) förhärdat sina hjärtan mot Gud och hans rike. De vill inte ha det riket. (Matt. 6:10; 24: 9) De är emot att bli styrda av Gud, Jehova, och av hans på tronen insatte konung. (Ps. 2:1—3; Dan. 2: 44; 12:1; Apg. 4: 24—30; Matt. 24: 9, 15; Upp. 11:15) Tillämpa därför Paulus’ ord på nationerna nu: ”Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då, när det bliver uppenbart, att Gud är en rättvis domare. Ty ’han skall vedergälla var och en efter hans gärningar’. Evigt liv skall han’ giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet. Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtömelse. Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens. Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken. Ty hos Gud finnes intet anseende till personen.” — Rom. 2: 5—11.
6 Att du är medborgare i en viss nation eller medlem av ett särskilt religionssamfund kommer inte att skydda dig för Guds vrede. Var är ditt hjärta? Var är din skatt? Älskar du rättfärdighet? Önskar du få leva? Om du gör det, så bör du lära känna den ende sanne Guden, Abrahams, Mose, Davids, Jeremias, Jesu Kristi, Paulus’ och de övriga första kristnas och också vår tids sanna kristnas Gud, och med alla dessa gudfruktiga män och kvinnor ”tjäna honom [Jehova] med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ”. Kom ihåg att det är skrivet: ”Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.”
Ett orätt tänkesätt
7. Hur bedöms de nuvarande förhållandena inom kristenhetens främsta nation av a) religionens målsmän, b) dem som har tillsyn över lagens efterlevnad?
7 Nu blir de allra flesta människor förvirrade i sitt sätt att tänka. Det är impopulärt att vara alltför religiöst sinnad eller att tala med vänner om bibeln. Kristenhetens religion är något som man använder bara på söndagen, och den dagen tänker man på den bara en timme, medan man lyssnar till storslagen orgelmusik, är med om att sjunga några psalmer eller sånger och också njuter av körsång. Man hör den avlönade prästen eller predikanten tala i omkring tjugo minuter från predik- eller talarstolen. Hans tal kan vara grundat på bibeln eller någon annan bok eller till och med handla om politik. För de allra flesta av dem som utövar någon religion sträcker sig deras religiösa tänkande under en veckas tid inte längre än så här. Det finns några få, men mycket få, som regelbundet läser och studerar Guds ord, bibeln, och utan att blygas talar om bibeln med andra. Vad det beträffar att låta sig ledas av Guds ord, ägnar man mycket ringa tanke åt bibeln. Nyligen meddelades det att 100.162.529 personer i Förenta staterna tillhör något religionssamfund. (New York Times, 10 sept. 1956, sid. 1, 25) Följaktligen är det omkring 68.000.000 av människorna där i landet som inte är anslutna till någon religiös organisation. Vi citerar ur det nämnda meddelandet:
”Statistiken bygger på siffror som samlats av Nationalrådet [för Kristi kyrkor i USA] från 258 religiösa samfund. De rapporterade ett totalt medlemsantal av 100.162.529 eller 60,9 procent av hela befolkningen. Dessa religiösa samfund definierar termen medlemsantal på olika sätt. Den romersk-katolska kyrkan räknar alla döpta personer, småbarn inbegripna. De protestantiska kyrkorna och sekterna räknar endast dem som har uppnått fullt medlemskap. De flesta är 13 år eller äldre. ... De religiösa samfundens medlemsantal har ökat med 2,8 procent.” Men hur förhåller det sig då med ungdomsbrottsligheten och brottsligheten i allmänhet i Förenta staterna? Också sådana saker har tilltagit. Enligt de dagliga nyhetsmeddelandena är den moraliska standarden mycket låg. För att citera från New York Times (27 sept. 1956, sid. 37):
”Federala kriminalpolisen (i Amerika) förutspådde i dag [26 sept.], att om den nuvarande tendensen fortsatte, skulle 2.500.000 svårare förbrytelser begås i landet i år. Det skulle vara den högsta totalsumman i historien.
Att döma av rapporterna hittills kommer 1956 att bli det femte året i följd, under vilket de svårare förbrytelserna överstiger 2.000.000-strecket, enligt polischefen, J. Edgar Hoover.
Han har framlagt offentliga rapporter, som visar en ökning på 14,4 procent i antalet svårare förbrytelser under årets sex första månader, den största ökning som uppvisats sedan motsvarande period år 1946.
Svårare förbrytelser är, enligt polisens lexikon, mord, oaktsamt dråp, våldtäkt, rån, grovt övervåld, inbrottsstöld, annat tjuvnadsbrott och bilstöld. Inom dessa olika kategorier begicks det sammanlagt 1.191.120 förbrytelser under första hälften av året. Detta var en ökning med 162.770. ...”
Man måste fråga: Hjälper kristenhetens religion Amerika? Hjälper den världen?
8, 9. a) Nämn några av de frukter som ett orätt sätt att tänka har frambragt i kristenheten, b) Vad är det för frukt som ett rätt tänkesätt bär, betraktat från Skriftens synpunkt?
8 När de vuxna och ungdomen får föga eller ingen andlig vägledning, hur skall man då kunna vänta sig att deras tänkande skall följa rättfärdiga linjer? Hela kristenheten måste bära ansvaret för världens tillstånd tillsammans med Amerika som en av dess ledande nationer. Den frukt som dessa nationer frambringar utvisar inte att de är kristna. Då den falska religionens organisationer går så upp i det som hör denna världen till, beder för världens krig, framkallar hat nationerna emellan och låter sina hjordar förskingras, har de därigenom givit både sina herdar och sina hjordar ett livsmönster att följa. Deras moraliska tillstånd i dag är exakt likt det som rådde på Paulus’ tid. Livets materiella ting har gjort stort intrång i kristenhetens människors tänkesätt och dagliga handlingar. Att vara andligt sinnad är en inställning som trängts ut. Mycket få söker verkligen Guds rike. (Matt. 6: 33) I barndomen fick millioner människor lära sig den bön som Jesus lärde sina efterföljare att bedja: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9—13.) Fråga nu dig själv: Hur många människor, som har bedit denna bön en eller flera gånger i sitt liv, söker verkligen Guds rike? De första kristna bad den, trodde på den, levde efter den, predikade den. Dag efter dag förtäljde de de goda nyheterna om frälsning genom Jehova. Men hur många i kristenheten gör detta i våra dagar? Våra dagars tänkesätt är orätt, är felaktigt! Människorna har ingen benägenhet för andliga ting, som hör hemma ”där varken mal eller rost förtär och där tjuvar icke bryta sig in och stjäla”. (Matt. 6: 20, NW) Det var därför som Paulus skrev till trogna Kristi efterföljare: ”Slutligen, bröder, bedja vi eder och förmana eder vid Herren Jesus, att så som ni fingo föreskrift från oss om hur ni böra vandra och behaga Gud, såsom ni i verkligheten vandra, så må ni fortsätta med att göra det mera helt och fullt. Ty ni känna de förhållningsorder som vi gåvo eder genom Herren Jesus. Ty detta är vad Gud vill, edert helgande, att ni avhålla eder från otukt; att var och en av eder skall veta, hur han skall få välde över sitt eget kärl i helgelse och ära, icke i lysten sexuell åtrå, sådan som också de nationer hava, vilka icke känna Gud; att ingen går så långt som till att vålla skada och går sin broders rättigheter för nära i denna sak, ty Jehova är en som utkräver straff för alla dessa ting, alldeles såsom vi på förhand sade eder och även gåvo eder ett grundligt vittnesbörd. Ty Gud kallade oss, icke med eftergift för orenhet, utan i samband med helgelse. Den som visar ringaktning ringaktar alltså icke människor, utan Gud, som ingjuter sin heliga ande i eder.” — 1 Tess. 4:1—8, NW.
9 Paulus visste att världens inflytande skulle beröra dem som började vandra den kristna vägen. Därför gav han dem beständigt hälsosamma förmaningar. Han visste att de första kristna, som sökte Guds rike, vandrade på ett tillbörligt sätt, och fördenskull sade han: Ni vandrar den rätta vägen. Men han manade dem till att göra det mera helt och fullt. De var en liten smula försumliga eller inte tillräckligt påpassliga, och han visste att detta till sist skulle leda till att andra handlade på samma sätt, till dess denna världens materiella rikedom skulle bli mera tilldragande än den andliga rikedomen. Paulus visste det som Jesus hade uttalat, nämligen att där en kristens hjärta var, där skulle hans skatt vara. Men om den kristne inte längre försökte samla skatter i himmelen, då hade han börjat samla skatter på jorden, där mal och rost skulle börja förtära dem. När man betraktar kristenheten, ser man den som en världslig organisation, blottad på all andlighet. En människa som vill behaga Jehova måste komma ut ur kristenheten och söka god föda, livsuppehållande ord från Jehova, och vända sig till Gud. Hon måste tjäna Jehova ”med fullständigt hjärta”. Kristenheten och dess herdar har svikit dess folk. Alla kristenhetens nationer och alla andra nationer och folk har övergivit Gud och hans rike. Det enda sätt varpå man kan vinna Jehovas ynnest och välsignelse anges i dessa ord: ”Om du söker honom, skall han låta sig finnas av dig, men om du övergiver honom, skall han förkasta dig för alltid.” (1 Krön. 28: 9, NW) Sök, så kommer du att finna!
10. Vad för det med sig, att man väljer att tjäna Gud, och varför?
10 Den individ, som önskar tjäna Gud och i sanning överlämna sitt liv åt Jehova och helga sig genom att avskilja sig för rättfärdig tjänst till att predika Guds goda nyheter, kommer att finna det ganska svårt. Han måste gå mot den nutida civilisationens breda ström. Han kommer att råka ut för mycken bedrövelse. Men det är värt detta, ty han kommer att vara på den rätta sidan, Jehovas sida. Om vår tid sade Jesus tydligt och klart: ”Då skola människor överlämna eder åt bedrövelse och skola döda eder, och ni skola bliva hatade av alla nationer för mitt namns skull. Då skola också många komma på fall och skola förråda varandra och skola hata varandra. Och många falska profeter skola uppstå och vilseleda många; och på grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna. Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst. Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — Matt. 24: 9—14, NW.
Sann rikedom
11, 12. Hur kan sann rikedom vinnas?
11 I denna tid har det från jordens ändar, såväl som från kristenheten, kommit hundratusentals människor, som har överlämnat sig åt Jehovas tjänst. De har givit till känna att de vill göra hans vilja. De har studerat Guds ord och gör så alltjämt, ty de önskar samla sig en skatt i himmelen. En sann kristen erfar rik välsignelse, när han följer Jehova Guds bud. En individ som önskar få sann rikedom, varaktig rikedom, måste få insikt om att det är viktigt för honom att komma i nära förbindelse med Skaparen. I Ordspråksboken 10: 22 (Åk) är det skrivet: ”Jehovas välsignelse gör rik, och han lägger icke sorg därtill.” Ingen som är bekant med världsförhållandena kan säga att det i den här världen inte finns någon sorg. Den är full av sorg. Världen är inte rik på andlig kunskap. Men utströdda överallt i hela denna värld, fastän inte någon del av den, finns det sanna kristna, som har rika andliga kvalifikationer. Dessa har fått del av Jehovas oförtjänta godhet; de har erkänt hans Son, Kristus Jesus, och de är beslutna att vandra i hans fotspår och utföra hans verk, som måste utföras i dessa yttersta dagar för djävulens organisation.
12 Dessa Kristi Jesu trogna efterföljare kan säga: ”Ty vi erhöllo alla av hans fullhet, ja, oförtjänt godhet på oförtjänt godhet. Ty lagen blev given genom Mose, den oförtjänta godheten och sanningen kommo genom Jesus Kristus.” — Joh. 1:16, 17, NW.
13. Varför är Guds skrivna ord av största betydelse för att man skall kunna få bestående rikedom?
13 Enligt Skriften tjänade den lag, som Jehova hade givit genom Mose, såsom en uppfostrare, som skulle leda vissa människor till Kristus Jesus. (Gal. 3:23—25; Matt. 5:17) Nu inser vi att Kristus Jesus, Guds Son, har kommit. Han har utgivit sitt liv för att återlösa lydiga medlemmar av människosläktet, och han har gjort det möjligt för individer att bli kristna, Kristuslika, hans efterföljare. (Hebr. 5: 9; 1 Petr. 2:21; 1 Joh. 2:2) Detta har alltsammans utförts genom Guds oförtjänta godhet och den sanning som Jehova har uppenbarat för de kristna genom Kristus Jesus. Denna sanning, som finns nedskriven i bibeln, är nu tillgänglig på nästan alla jordens språk. Envar som önskar få tillgång till bibeln i våra dagar kan skaffa sig en bibel och läsa den eller få den läst för sig. Bibeln har nått större spridning än någon annan bok som någonsin utgivits. Jehovas vittnen gör allt vad de möjligtvis kan för att sprida bibeln i alla delar av världen såväl som för att hjälpa människor att förstå detta Guds skrivna ord.
14, 15. a) Vad är falsk rikedom enligt Skriftens definition? b) Vad har de som sökt falsk rikedom fått erfara i den nuvarande generationens dagar?
14 Jehovas vittnen uppskattar Guds oförtjänta godhet, ty den har haft en kraftig verkan på deras liv. Under det att de, såsom Kristi Jesu trogna efterföljare, har smakat Guds oförtjänta godhet, är det djävulens avsikt att vända dem alla bort från Gud och föra dem tillbaka till sin fålla. Jehova verkar enligt kärlekens princip, men djävulen har själviskheten som sitt rättesnöre, och han har låtit hela sin världsliga organisation verka i enlighet med denna inställning. Själviskhet föder vinningslystnad, och därför innehåller bibeln många varningar för att vara vinningslysten. Jesus sade: ”Var vakna och var på eder vakt mot varje slag av vinningslystnad, ty även när en person har överflöd, härrör hans liv icke från de ting han äger.” (Luk. 12:15, NW; 2 Mos. 20:17) Livet är en gåva från Gud genom hans Son, Kristus Jesus. Det är inte någonting som Jehova Gud är skyldig att ge oss. Gud skulle vilja att alla människor levde tillsammans i frid och välgång och älskade sin nästa såsom de älskar sig själva, men detta är inte vad människan är böjd för i denna tid. Hon är böjd för själviskhet, därför att hon inte känner Gud och Guds vägar och därför att hon föredrar att tjäna denna gamla världs och djävulens, Jehovas motståndares, intressen. Genom den själviska tingens ordning som härskar nu upptänds ständigt i människornas sinnen, hos unga gamla i lika mån, ett begär bli rik. De flesta människor tror på allvar att livet beror på det överflöd man har, och därför gör de alla ansträngningar för att få detta överflöd, ja, de till och med offrar sitt goda namn och rykte, sin hälsa och sina vänner. Till gagn för alla kristna skrev Paulus: ”Men de som äro beslutna att bliva rika falla i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begärelser, som störta människor i tillintetgörelse och fördärv. Ty kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting, och genom att sträcka sig efter denna kärlek hava några blivit ledda vilse från tron och hava genomborrat sig överallt med många smärtor.” — 1 Tim. 6:9, 10, NW.
15 Ja, några som till och med har levat som kristna glider tillbaka i ett levnadssätt som hör den gamla världen till och gör alla slags skadliga ting. Men de skadar i främsta rummet sig själva. De förirrar sig bort från Kristi Jesu grundläggande läror, och innan de vet om det har de genomborrat sig överallt med många smärtor. Sorger uppfyller deras dagar i stället för den glädje och lycka som Jehova Gud ger åt dem som älskar honom och förtröstar på honom. Nu för tiden, liksom på Jesu tid, finns det några som arbetar dag och natt för att hopa rikedom att fylla sitt förrådshus med. De menar att deras säkerhet och liv kommer av det överflöd som de själva har samlat. Vi läser den rike mannens ord: ”Därför sade han: ... ’Själ, du har mycket gott sparat för många år; tag det nu med ro, ät, drick och hav det skönt.’ Men Gud sade till honom: ’Du oförnuftige, i natt begär man din själ av dig. Vem skall då få det som du har samlat i förråd?’” ”Så så går det med den man som samlar skatter åt sig men icke är rik inför Gud.” (Luk. 12:18—21, NW) Jordisk rikedom kan man snabbt förlora. Tänk på hur millioner människor i Europa förlorade alla sina besparingar, sina hem, sina lantgårdar, sin affärsverksamnet, därför att någon självisk diktator gav sina stridskrafter befallning om att förinta dem. Två världskrig i vår tid och alla föregående krig har hjälpt djävulen att vända människors sinnen bort från Gud. Många riktar ett bittert klander mot Gud därför att de mist sin hopsamlade materiella rikedom. Men om dessa människor hade gjorts rika genom Guds ord, så skulle de i förväg ha vetat hur fåfängt det är att samla jordisk rikedom, som tjuvar stjäl och mal och rost förstör. I påfrestande tider har andlig rikedom uppehållande kraft och hjälper en att fortsätta med att tänka klart och följdriktigt. Diktatorer har kommit och gått, och det finns fortfarande några i denna tid som menar att världen är till för att behärskas av dem, att de bör trampa alla människor under sin häl. Det finns stora diktatorer och små diktatorer. Båda sorterna är själviska, vare sig de styr en nation eller ett litet företag. Diktatorns sinne är koncentrerat på honom själv och det överflöd som han kan samla ihop. Han inser inte att livet inte härrör från ting som han äger. Hur många ägodelar en person än har i den gamla världen, kommer de dock inte att skänka honom evigt liv.
En gåva från Gud
16. Varför får människor liv av Gud?
16 Guds ord ger klart till känna att livet är en gåva från Gud. (Rom. 6:23; Upp. 2:10) Genom oförtjänt godhet å Jehovas sida kommer livet skapelser till del, och det var på grund av sin godhet som Jehova sände sin enfödde Son till jorden. Människan var dömd till att dö, och släktet hade hållit på med att dö i 4.000 år, innan Jehovas Son trädde in på scenen. Alla som dog förblev i sina gravar, i det att ingen har kommit till himmelen eller till ett ”helvete” av ”evig pina”, ty ”de döda veta alls intet”. (Pred. 9:5, 10) Synden kom in i världen genom en enda människa och genom synden döden, och så har döden kommit över alla människor. (Rom. 5:12) Alla som befunnit sig under denna fördömelse har dött. Men nu har människan genom Jehovas oförtjänta godhet ett tillfälle att få liv. Livet ges henne av Gud, inte av de ting som hon äger. Vi läser: ”Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; den som icke lyder Sonen skall icke få se livet, utan Guds vrede förblir över honom.” (Joh. 3: 36, NW) De fordringar som den sanne Guden uppställer är alltså tro på och lydnad för hans ord. Det måste vara tro som växer och uppfyller hela ens liv, tro som för en till större insikt i Jehovas ord genom studium av detta ord, tro som driver en till att hålla på med att tjäna Gud i ande och sanning. (Joh. 4: 23; Gal. 6: 8, 9) Paulus citerade Jehovas eget tidigare uttalande, när han skrev: ”Min rättfärdige skall leva på grund av tro. Om han ryggar tillbaka, har min själ icke behag i honom.” (Hebr. 10:38; Hab. 2:4, LXX) De kristna är inte av det slag som ryggar tillbaka. Men om några av dem verkligen ryggar tillbaka, så går också de i tillintetgörelse tillsammans med denna tingens ordning.
17, 18. Hur är kunskap och liv. förbundna med varandra i bibeln?
17 Att studera Guds ord, rannsaka Skriften och ge akt på den fortskridande uppfyllelsen av de gudagivna profetiorna gör ens tro stark. ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda. Ty förmedelst denna fingo människor i forna tider vittnesbörd buret åt sig.” (Hebr. 11:1, 2, NW) Den som har tro på Gud och kärlek till honom och till sin nästa kommer att förlänga sin levnad, ty kärleken driver bort vinningslystnaden. ”Den som hatar vinningslystnad skall förlänga sin levnad.” (Ords. 28:16, AS) Hans rätta tänkesätt, hans tillbörliga bruk av exakt kunskap medför liv. ”Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.
18 Om vi skall kunna vinna evigt liv beror på vår kunskap, på att vi beständigt tillägnar oss kunskap om universums suveräne härskare, Jehova Gud, och om hans Son, Kristus Jesus. Emellertid kommer Satan, denna världens gud, alltid att vilja få oss att tänka att livet kommer genom att vi har ägodelar, materiella ting, i stället för genom rätt kunskap och insikt i Jehovas rådslut. (2 Kor. 4:3, 4) Först och främst existerar livet därför att Gud är kärlek och har visat det genom oförtjänt godhet. Han är inte pliktig att ge oss detta liv. Det är hans gåva till alla dem som ”tjäna honom med fullständigt hjärta”.
19, 20. Vilka ting, som är nödvändiga för att man skall få liv, talade Jesus om?
19 Några menar att all materiell välgång, som de får röna, kommer sig av Guds välsignelse över dem. Men, som Paulus förklarade, ”kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting”. Om du sätter pengarna främst på grund av vad de kan förskaffa dig — om du sätter dem framför Guds ord och vad det förvisso kommer att skänka dig i fråga om evigt liv — då kommer du att råka in på ett sidospår; du kommer inte att först söka Guds rikes intressen. När Jesus förklarade sin liknelse om såningsmannen, sade han: ”Vad liknelsen betyder är emellertid detta: Säden är Guds ord. ... Vad det beträffar, som föll bland törnena, äro dessa de som hava hört, men genom att de gå upp i detta livets bekymmer och rikedom och nöjen bliva de fullständigt förkvävda och bringa ingenting till fullkomning.” (Luk. 8:11—15, NW) Millioner och åter millioner har hört Guds ord. De blev mycket intresserade av det, men bara för en kort tid, ty medan de höll på med att studera detta Guds ord, gick de också upp i detta livets bekymmer och rikedom och nöjen. Därför blev dessa individer fullständigt förkvävda. Ingen ljuvlig fläkt av sanning kunde nå fram till dem på grund av deras bekymmer. Sanningens säd blev fullständigt utträngd ur deras liv. Dessa människor hade haft det fulla tillfället att höra sanningen, men de gick helt enkelt upp i det som hör denna världen till. De ville ha det på det sättet; det var deras eget val.
20 Detta kan hända också med dem som nu har sanningen. Det kan ännu inträffa att de förkvävs, om livsnerven blir avskuren. Om vi slutar upp med att livnära oss av Guds ord, kan vi svälta ihjäl. Därför uppstår den frågan: Kan man själv laga så att man blir den rätta jordmånen, som denna säd, Guds ord, faller på? Det är möjligt att göra det, ty Jesus sade: ”Vad beträffar det i den rätta jordmånen, är detta de som, sedan de hava hört ordet med ett rätt och gott hjärta, behålla det och bära frukt med uthärdande.” (Luk. 8:15, NW) Ja, det måste finnas ett rätt och gott hjärta. Vår strävan i livet måste vara att befrämja Rikets intressen, inte själviska förmåner. Vi måste vara intresserade av rättfärdighet och fullgöra Kristi Jesu befallning att predika dessa goda nyheter om Riket i hela världen till ett vittnesbörd. Det betyder inte att vi skall göra det bara under en kort tid, som ett slags förströelse eller tidsfördriv — ett par år kanske; nej, att bära frukt betyder att vi skall hålla på med det beständigt och låta frukten komma till mognad. Det betyder uthärdande.
21. Varför är uthärdande nödvändigt nu?
21 Det är detta uthärdande som kristen som har vållat många människor svårigheter. Inte svårigheter som de inte kunde uthärda, utan. svårigheter från den gamla världens sida. Många som har fått kännedom om Jehovas uppsåt tänker som så, att nu då de har lärt sig förstå Guds ord och kommit till insikt om den nya världen, som de har bedit om, skulle den nya världen upprättas med detsamma. De vill ha alla denna rättfärdiga nya världs välsignelser genast, så snart de fått höra sanningen, eller kanske något år längre fram i tiden. Detta är ett slags vinningslystnad. De vill inte vänta på Jehova Gud, tills han blir redo att upprätta den. Genom sitt sätt att leva visar de att de inte är säkra på att Guds tid är värd att vänta på. De är inte villiga att ge sig in i tävlingsloppet och härda ut intill slutet för att få det eviga livets välsignelser. Men å andra sidan ser vi sådana som är villiga att uthärda alla slags trångmål, sådana som Jehovas vittnen i Ryssland, som har förts till koncentrationsläger, till arbetsläger, som har förts i landsflykt till Sibirien. De vänder inte om; de söker inte kommunismen eller det som hör denna världen till i stället för de andliga välsignelser, som de får från Jehova Gud. De vet att livet inte härrör från de ting som de äger, dvs. denna världens materiella ting. De håller fast vid sin ostrafflighet. De förblir sanna och lojala mot Jehova Gud och går igenom det lidande som kommer i deras väg, därför att de bevarar ostraffligheten. Så är det med Jehovas vittnen i Polen, Tjeckoslovakien, Rumänien, Ungern och i många andra delar av jorden. Med fasthet har dessa bestått under det svåraste betryck och den hårdaste press som man någonsin har utsatt kristna människor för i akt och mening att bryta ner deras tro. De har blivit fullständigt plundrade på alla sina tillhörigheter. Äkta män har blivit skilda från sina hustrur; familjer har blivit skingrade. Satan skulle vilja bryta deras tro, deras ostrafflighet. Han skulle gärna vilja få dem att tänka att livet kommer genom materiella ting som de kan ha i sin ägo. Men Jehovas vittnen, i länder bakom ”järnridån” och i alla andra delar av världen, inser till fullo att livet kommer genom Guds oförtjänta godhet och de anordningar, som han nu gör för dem, för att de skall kunna hålla i med att tillägna sig kunskap om honom, och genom att de fortsätter med att predika de goda nyheterna om hans upprättade rike.
22, 23. a) Vad innebär det att välja att mista sin själ? b) Hur undviker gudfruktiga människor att skada’ sig själva, och hur bevarar de förnöjsamheten?
22 Dessa trogna kristna, som har gått igenom värre eldprov än några som den katolska inkvisitionen för många århundraden sedan kunde utsätta människor för, är inte intresserade av att rädda sina liv för att kunna få åtnjuta denna gamla världs nöjen och bekvämligheter. De har läst Jesu ord: ”Ty vemhelst som önskar frälsa sin själ skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull skall finna den. Ty vad gagnar det en människa, om hon vinner hela världen men förverkar sin själ, eller vad skall en människa giva i utbyte mot sin själ?” (Matt. 16:25, 26, NW) I denna världen finns det några människor som värderar ett enda mål mat och att personligen komma i besittning av det högre än sitt eget liv. Så var det med Esau, ”som i utbyte mot en enda måltid gav bort sina rättigheter som förstfödd”. (Hebr. 12:16, NW; 1 Mos. 25:34) Jesus yttrade: ”I vad mån gagnar egentligen en människa sig själv, om hon vinner hela världen, men mister sitt eget jag eller lider skada?” — Luk. 9: 25, NW.
23 När vi beder Herrens bön, är bröd för dagen allt som vi begär. Med detta kan de flesta av människorna på jorden vara nöjda; men tänk bara på hur nöjd den kan vara, som därtill har gudaktig hängivenhet! ”Det är visst och sant, att den är ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte tillräcklighet i sig själv. Ty vi hava icke fört någonting in i världen, och icke heller kunna vi taga någonting ut ur den. När vi hava vårt uppehälle och någonting att kläda oss med, skola vi alltså vara nöjda med dessa ting.” (1 Tim. 6: 6—8, NW) Människorna i kristenheten i denna tid älskar inte Guds ord, och inte heller vill de leva enligt dess bud. De väljer att vandra vidare på sin egen själviska väg och gör därmed sig själva skada. Även om någon som är ett Jehovas vittne blir så fängslad av denna världens angelägenheter, av sitt världsliga arbete, sina ägodelar eller sysselsättningen att samla ihop dem, löper han fara att sugas ut ur den nya världens samhälle och in i den onda organisationen, som är dömd till förintelse i striden vid Harmageddon. Varför? Därför att han försökte frälsa sitt liv på sitt eget sätt.
24. Vilka rätta vanor och förehavanden inbegrips i att man bevarar sig medveten om sitt andliga behov?
24 När någon förlorar Jehovas oförtjänta godhet ur sikte, dröjer det inte särskilt länge innan han slutar upp att komma tillsammans med Guds folk. Kanske kan han bara genom att stanna borta från ett enda möte förtjäna många fler kronor och betala en del av inteckningen eller köpa några nya möbler eller göra en avbetalning på en bil. Men vilket är värt mest, att tillägna sig kunskap vid mötena och vara tillsammans med Jehovas vittnen eller att förtjäna de där stackars extra kronorna till det priset att man blir tröttare, så att man inte heller efter de där extra timmarna kan utföra något annat slags arbete i Jehovas tjänst? Varför skall en man arbeta dag och natt, i dubbla skift, eller varför skall hela hans familj arbeta i dubbla skift? De går förlustiga förmånen att komma tillsammans med och umgås med Guds folk, och samtidigt får deras barn lov att springa ute på gatorna. Kanske får de som handlar så de ting som de vill ha i materiellt avseende, men om du är en av de människorna, så bör du hejda dig och göra dig själv denna fråga: Får jag någon lycka? (Matt. 5: 3, NW) Har jag någon glädje av de ting som jag förskaffar mig, eller förlorar jag de större och viktigare tingen i livet? Förlorar jag min man (eller min hustru), min familj? Och vad värre är, förlorar jag sanningen? Förlorar jag själva livet? Förlorar jag Gud och hans älskade Son? Förlorar jag den nya världen? Förlorar du på detta sätt bara för att få en större televisionsmottagare, en större bil, ett större hem, större lador? Finns det saker och ting i ditt liv, som drar dig bort från den sanna kristendomen, från verklig tillbedjan av universums suveräne härskare och från att ge honom din odelade hängivenhet?
25. Hur kan ”moderna bekvämligheter” brukas rätt?
25 Jehova Gud känner vårt behov av husrum, föda, kläder — livets nödtorft, men han vet också att vi inte behöver någonting annat. Se på vad Adam hade i Edens lustgård: Bara en lustgård, inget stort och ståtligt hus, ingenting av våra dagars ”moderna bekvämligheter”. Men däremot hade Adam möjligheten att få leva evigt, om han hade förblivit trogen mot Jehova Gud. Under det att ”moderna bekvämligheter” visserligen endast tillfälligt kan lätta människans börda, så bör dock även dessa ting, om de brukas rätt, kunna sätta oss i stånd till att använda mer tid i Jehovas tjänst, till att upphöja hans namn och medge oss större frihet att predika de goda nyheterna om hans rike. De borde vara tidsparare i stället för tidslukare.
26, 27. För vilka syften fortsätter Kristi efterföljare att tillägna sig exakt kunskap?
26 Vi säger nu till var och en av er, ni kristna: Stanna ett tag och tänk efter! Ger du odelad hängivenhet åt Jehova Gud? Talar du med dina grannar och vänner eller med folk som du aldrig har träffat förr om det goda som du har inhämtat angående Guds oförtjänta godhet? För du in tionde i hans förrådshus? Det vill säga, är du med vid alla möten och tar du del i dem? Hjälper du till med utgifterna för er Rikets sal? Bevisar du genom dina gärningar att du verkligen lever i överensstämmelse med ditt överlämnande åt Jehova? Bevisar du dig vara ett av Jehovas vittnen genom att du håller samman med denna stora skara människor, som är spridd över hela jorden och kungör Jehovas rike? Gör du anspråk på att vara en av Jehova Gud förordnad förkunnare, och hur är det i så fall med din förkunnartjänst? Håller du på att växa till mogenhet? Håller du på att vinna exakt kunskap om sanningen? Är du i stånd till att bättre förklara Guds ord för människorna, allteftersom dagarna går? Vårdar du dig om dina barn och fostrar dem i Jehovas tuktan och auktoritativa råd? Ägnar du dem den uppmärksamhet som de behöver? Studerar du med dem? Leker du med dem? Tar du dem med till mötena? Sörjer du för dem i andligt avseende? Älskar de dig såsom barn bör älska sina föräldrar? Är du intresserad för att dina pojkar och flickor skall växa upp till att bli missionärer? Och gläder du dig, likt många lyckliga föräldrar, över att dina barn har begivit sig ut till missionärstjänst på arbetsfält i främmande land, och fortsätter du att uppmuntra dem till att stanna kvar på dessa fält för att utföra det stora verk som Jesus sade skulle utföras i dessa yttersta dagar och som skulle bestå i att bära ut de goda nyheterna om Riket till jordens ändar och där göra alla slags människor till lärjungar?
27 Dessa frågor bör de kristna ställa till sig själva. De bör vara i stånd att svara på rätt sätt, inte i ord, utan i handling, inför Guds åsyn — i sitt dagliga liv såsom bevis för var deras hjärtan är, eftersom det är där som deras skatt kommer att vara.
28. Vad är orsaken till att de som verkligen tillbeder den levande Guden dagligen förtäljer de goda nyheterna om frälsning genom honom?
28 Gör du såsom ett av Jehovas vittnen, vad psalmisten sade att vi skulle göra i dessa yttersta dagar, när han uttalade denna uppmaning: ”Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom”? (Ps. 96: 2, NW) Endast Jehova Gud kan skänka frälsning åt människorna. Är du såsom en som är överlämnad åt Jehovas tjänst sysselsatt med att sprida hans goda nyheter om frälsning, som Jehova har gjort anordning för? Gör du det dag efter dag? Talar du om dessa goda nyheter för alla du kan nå? Om du gör det, då samlar du förvisso skatter i himmelen och vet förvisso, var ditt hjärta är. Det är i Jehovas tjänst.
29, 30. Hur kan vi undvika vinningslystnad och vinna bestående rikedom?
29 Paulus ville att envar skulle se att han fortfor att hålla rätt kurs, och det var därför han skrev: ”Jag [giver] dig den förhållningsordern, att du håller budet på ett fläckfritt och oklanderligt sätt, intill manifesterandet av vår Herre Jesus Kristus.” (1 Tim. 6:13, 14, NW) Kom också ihåg hur han sade, att några skulle genomborra sig överallt med många smärtor, vålla sig själva skada, i det att de skulle låta sig ledas vilse från tron. Men för att motverka detta, så att de inte skulle vålla sig skada, sade Paulus: ”Men du däremot, o Guds människa, fly dessa ting. Far i stället efter rättfärdighet, gudaktighet, tro, kärlek, uthärdande, mildhet i sinnet. Kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp, grip fast tag om det eviga livet, till vilket du blev kallad och varom du har avgivit den rätta bekännelsen offentligt inför många vittnen.” — 1 Tim. 6:11, 12, NW.
30 Då vi åstundar att gripa fast tag om det verkliga livet, så vill vi sannerligen sluta upp med att samla skatter åt oss på jorden, där mal och rost förtär och där tjuvar bryter sig in och stjäl. ”Samla i stället skatter åt eder i himmelen, där varken mal eller rost förtär och där tjuvar icke bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” — Matt. 6:19—21, NW.