misslyckad person och självmördare? (Joh. 12:4—6; Matt. 27:3—5) Varför inte vara man eller kvinna nog att vara ärlig? Det är det enda sättet på vilket man kan bevara sin självaktning och ett gott samvete.

Detta pekar på den viktigaste faktorn av alla: Guds goda vilja och godkännande. Jehova Gud godkänner bara dem som tillber honom ”i ande och sanning”, och hans Son sade att verklig frihet kan komma bara genom sanningen. (Joh. 4:23, 24; 8:31, 32) Jehova avskyr ljugande i alla former — bedrägeri, skryt, förtal, fusk — eftersom det uppkommer av själviskhet, lystnad och en känslolös likgiltighet för andras intressen. (Ords. 6:16, 17; 11:1; Ps. 5:6, 7; 15:1—3) Han vet att hela mänsklighetens svårigheter och lidande har sitt ursprung i en lögn — den lögn som uttalades av ”lögnens fader”, Satan, Guds främste fiende. (1 Mos. 3:1—5; Joh. 8:44) Det är med rätta Guds ord förbinder lögn med stöld, äktenskapsbrott och andra orätta handlingar av allvarligt slag, eftersom praktiskt taget varje slag av orätt handlande — antingen direkt eller indirekt — får sin början med eller inbegriper någon form av oärlighet. — Hos. 4:1, 2; Rom. 1:24—32; Upp. 21:8.

Vill du verkligen troget hålla fast vid ett ärligt handlingssätt? Då bör du inse att du inte kan stå emot svåra frestelser till oärlighet helt enkelt genom att i ditt sinne godta tanken att ärlighet är ”det bästa handlingssättet”. Det behövs mer än detta. Det är bara äkta kärlek till din Skapare och till din nästa som kan ge dig det motiv du behöver. Du måste i ditt hjärta ha kärlek till sanningen på grund av det goda den gör, och du måste ha ett lika intensivt hat till lögnen på grund av den skada den gör. (Ords. 4:23, 24) Därtill måste Guds godkännande betyda mera för dig än någon annan persons godkännande. Kom ihåg att det är bara på grund av att Gud själv älskar sanningen och hatar lögn som vi kan ha ett fast hopp för framtiden, grundat på hans osvikliga löften och hans ords bevisade tillförlitlighet. — Jämför Josua 23:14; Hebréerna 6:18, 19.

Se också till att dina vänner är sådana som älskar sanningen. Så kallade ”vänner”, som ljuger och bedrar andra, skulle kunna handla på samma sätt mot dig, om situationen var sådan att det tycktes vara värt det. Läs kung Davids ord i Psalm 101:5—7 och gör hans norm för vänskap till din egen. Ja, kom ihåg att ”sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick”. — Ords. 12:19.

Inblick i nyheterna

Skall barriären försvinna?

● I mars framlade en gemensam kommitté av romersk-katolska och lutherska teologer i Förenta staterna ett uttalande, som gick ut på att ”påvens överhöghet” inte längre behöver vara en ”barriär” som hindrar försoningen mellan deras kyrkor.

I vår tid är det många som inte känner till att den protestantiska brytningen på 1500-talet mera var en protest mot kyrkans styre än mot dess lära. Redan på 400-talet hade Leo ”den store”, biskop i Rom, gjort anspråk på överhöghet över alla andra biskopar. Vid kyrkomötet i Florens på 1400-talet gavs stöd åt detta genom att det officiellt tillkännagavs att biskopen av Rom var ”Kristi sanne ställföreträdare” och hade ”full makt att utdela mat åt, styra och leda hela kyrkan”. Protestanter under det därpå följande århundradet förkastade ett sådant påvligt styre som oskriftenligt. Eventuella förhoppningar om försoning grusades, då första Vatikankonsiliet i juli 1870 tog ett nytt steg genom att förklara att påven var ”ofelbar” när det gäller att förklara läror som inbegriper tron och moralen.

Hur föreslår då denna katolsk-lutherska kommitté ett hundra år därefter att dödläget skall brytas? Först skall lutheranerna uppmanas att godta påvens överhöghet i den betydelsen att han är en ”särskild tjänare”, som har ett ”särskilt ansvar”, och att han är en symbol för den alltomfattande kristna enheten. Därpå skulle den romersk-katolska kyrkan uppmanas att godta lutheranerna som en självstyrande ”systerkyrka” i en ”större gemenskap”. Och hur är det med frågan om påvens ofelbarhet? Jo, teologerna lämnar helt enkelt den saken åt ett ”framtida avgörande”.

De sanna kristnas enhet är både skriftenlig och önskvärd. Den uppnås emellertid inte genom kompromiss och undanflykter, utan genom att man håller fast vid Guds ords rena undervisning. Enligt bibeln är det inte någon människa, utan endast Kristus Jesus, som är huvudet för den kristna församlingen eller kyrkan. — 1 Kor. 3:11; Ef. 5:23.