Varför önskar du liv för dig själv och andra?
”Du är värdig, Jehova, ja, vår Gud, att ta emot härligheten och äran och makten, eftersom du har skapat alla ting, och på grund av din vilja existerade de och blev skapade.” — Upp. 4:11, NW.
1. Hur kunde ett av Jehovas vittnen hjälpa en kvinna att få en ny syn på livet?
KORT efter andra världskriget stod en djupt deprimerad kvinna i Berlin i begrepp att ta sitt liv med en stor dos läkemedel, när dörrklockan ringde. Då hon öppnade var hon fast besluten att snabbt bli av med besökaren, men hon förmådde inte detta, när besökaren, ett Jehovas vittne, såg hur deprimerad hon var och började trösta henne med hjälp av bibelställen. Sedan hon uppmärksamt lyssnat till vad bibeln har att säga om livet, gick hon in och gjorde sig av med sina läkemedel. På denna korta stund hade hon genom Guds ord fått en ny syn på livet, ett skäl till att leva.
2. a) Vem är livets källa? b) Vilket ansvar följer med livet?
2 Vad är liv? Enligt den engelske rättslärde William Blackstone är livet ”Guds omedelbara gåva”. Bibeln framhåller tydligt livets källa: ”Hos dig [Gud] är livets källa.” (Ps. 36:10) Även om vi genom födelsen kommer i besittning av denna heliga gåva utan att be om den, hålls vi likväl ansvariga för den. Vi uppfordras att leva på ett sätt som är värdigt denna heliga gåva, men detta ansvar har det stora flertalet av människorna underlåtit att axla.
3. a) Vilket slags liv längtar människor efter? b) Hur blir livet fyllt av värde?
3 Önskan att leva är fundamental, spontan. I själva verket önskar vi mera än att bara finnas till. Det är ett levnadssätt med uppsåt och mening människorna längtar efter. Att leva är inte blott och bart att andas; nej, det är att verka, arbeta och leka, att göra fullt bruk av sina organ och alla sina sinnen och förmågor. Vi lever alltså när vi är trogna mot oss själva och ger gensvar på våra övertygelser. Vi lever när vi engagerar oss i andras liv, när vi tar del och är intresserade. Vi lever när vi bygger, hyser förhoppningar, gör upp planer och gläder oss. Livet blir något värt genom resultat och genom erfarenhet. Den människa som har levat mest är därför inte nödvändigtvis den människa som är äldst, utan den som har gjort gott bruk av livet och glatt sig åt det helt och fullt.
4. Vad är det sanna måttet på livet? Ge ett exempel.
4 Bibeln förklarar att det sanna livsmåttet är kvalitet snarare än kvantitet. Enbart många levnadsår är inte liv i dess fulla bemärkelse. Astronauterna har från månen fört med sig stenar som anses vara milliarder år gamla, men dessa stenar har inte levat. Hur förhåller det sig om en människa har levat så att hon blivit hundra eller två hundra år gammal? Om hon inte har gjort någonting nyttigt — eller kanske ännu värre, om hon har använt livet oriktigt eller missbrukat det till skada för andra —, skulle det då inte ha varit bättre, om hon inte hade blivit född? (Mark. 14:21) Millioner människor i vår tid längtar efter odödlighet, men de vet inte vad de skall göra av sig själva en regnig söndagseftermiddag. Å andra sidan finns det andra som älskar livet och använder det förståndigt i full utsträckning. Jesus Kristus var ett fullkomligt exempel på detta. Han levde bara trettiotre och ett halvt år, men med avseende på att skriva en redogörelse över hans verksamhet i alla enskildheter sade aposteln Johannes att han trodde att ”icke ens hela världen skulle kunna rymma de böcker, som då bleve skrivna”. (Joh. 21:25) Jesu liv var uppenbarligen ett produktivt liv. Att tala om livet som långt eller kort är alltså vilseledande. Utan tvivel skulle det vara bättre att tala om det som intressant eller tråkigt, tomt eller produktivt.
Livet måste ha mening
5, 6. a) Vad måste livet innehålla, om det skall ha verkligt värde? b) Hur sänker evolutionsteorin livets värde? Vad blir resultatet?
5 Enbart existens är därför inte liv i full bemärkelse. ”En människa lever”, säger psykoterapeuten Sidney Jourard, ”så länge som hon finner att hennes liv har mening och värde och så länge som hon har någonting att leva för.” Men vilken mening eller betydelse menar denna världen att livet har, när det stora flertalet av dess undervisare anser att livet inte är en gåva från Gud, utan en naturens slump? Det är klart och tydligt att deras teorier inte visar någon vördnad för livet. Sådana uppfattningar som evolutionsteorin förnedrar människolivet genom att lära ut att människan är ett djur, en evolutionsprodukt. De förnedrar människan genom att förneka den värdighet hon äger såsom en av Gud skapad varelse. Sådana föreställningar har förmått många att betrakta livet som någonting billigt och värdelöst. Brott, våld, krig och omoraliskhet, som griper omkring sig i världen, är en avspegling av den ringaktning som människor har för livets helgd.
6 Strömmen av föga smickrande teorier om människans eget ursprung är en hädisk smädelse mot den allsmäktige Skaparen. Det är som psalmisten förklarade: ”Tänk nu på huru fienden smädar HERREN [Jehova] och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.” (Ps. 74:18, 22) Sådana uppfattningar har haft en demoraliserande verkan på människorna.
7. Var kan vi finna en beskrivning av livets sanna värde? Vilka framtidsutsikter erbjuds?
7 Bibeln framlägger emellertid för oss vad som är livets sanna mening. Den nedvärderar aldrig människan, utan upphöjer henne genom att låta oss få veta den intressanta sanningen om människan, nämligen att hon är en unik, särskild skapelse, danad till Guds avbild och likhet. (1 Mos. 1:26—28) Detta faktum bör förmå människan att vårda sig om livet, sitt eget liv såväl som andras liv. Människans framtidsutsikter är inte begränsade, så att hon har enbart döden att vänta, som evolutionisterna lär. Nej, enligt bibeln utvidgas de, så att evigt liv finns i beredskap för henne. (Joh. 3:16) Från bibelns ståndpunkt sett är människans framtida möjligheter storslagna — hon har utsikten att bli en fullkomlig son eller dotter till Gud på en paradisisk jord! Det är inte att förvåna sig över att den deprimerade tyska kvinnan fann tröst i vad bibeln har att säga om livet. Sådan kunskap inger vördnad för livet och en önskan att fortsätta att leva, till ära för Livgivaren.
Livet måste ha ett uppsåt
8. Vad annat måste livet ha för att det skall vara meningsfullt, men hur har många människor sökt finna det?
8 Men för att livet skall ha mening måste det ha ett uppsåt. En student som satts på drift av de många filosofiska uppfattningarna om livet erkände detta behov. ”Svårigheten för mig”, sade han, ”är att jag inte har något skäl till att leva. ... En människa behöver ett skäl till att leva, och jag har inte något.” Hans sorgliga belägenhet är vanlig. Vad är då det verkliga uppsåtet med livet? Många har förfäktat att livets främsta mål är att finna lycka. Men vad är lycka? Hur och var står lyckan att finna? Somliga förväxlar lycka med enbart fysisk njutning och söker finna sådan genom att tillfredsställa sinnen och känslor. Andra söker finna livets uppsåt i hängivenhet för någon konstart eller för en sak eller rörelse eller rentav i kärleken till en annan människa. Men inget av dessa strävanden har tillfredsställt människan någon längre tid.
9. Vad är vår tids stora villfarelse, och varför är den ett bedrägeri?
9 Vår tids stora villfarelse är att människan kan leva enbart av bröd, att en rent materialistisk filosofi kan tillfredsställa alla livets behov. ”Ge mig bara ett hus, en bil, en TV-apparat och ett arbete så att jag kan betala mina räkningar, så skall jag bli lycklig”, är den förblindande och falska föreställningen som man sätter sitt hopp till. Men ett upplysande faktum, som sällan erkänns av de fattiga, är att de rika har föga glädje av sina rikedomar. Varför det? Därför att de visserligen har pengar men medger att lyckan och tillfredsställelsen på något sätt har flytt från dem. Fastän de har bröd i överflöd, söker de fortfarande efter livets uppsåt.
10. Var kan vi verkligen finna det som är skälet till att leva, och vad är skälet till detta?
10 Guds inspirerade ord, bibeln, framhåller för oss det skäl till att leva, som vi bör ha, om vi hoppas vinna tillfredsställelse. Psalmisten förklarade: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust.” (Ps. 40:9) Jesus Kristus sade någonting liknande: ”Se, jag kommer för att göra din vilja”, min Gud. ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” (Hebr. 10:9; Joh. 4:34) Den kristne aposteln Paulus klarlade också just detta skäl till att leva, i det han sade att de kristna skulle ”själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja”. (Rom. 12:2, NW) Den sista boken i bibeln framhäver också detta: ”Du är värdig, Jehova, ja, vår Gud, att ta emot härligheten och äran och makten, eftersom du har skapat alla ting, och på grund av din vilja existerade de och blev skapade.” (Upp. 4:11, NW) Bibeln understryker således tydligt vad som är skälet till att människan finns till. Att använda livet till någonting annat är att förfela uppsåtet med det. Därför gör vi väl i att fråga oss själva: Vad gör vi med vårt liv? Är vi upptagna av att göra Guds vilja?
Man måste också uträtta något med livet
11. Vad måste livet inbegripa för att det skall vara meningsfullt, och hur är detta bekräftat i bibeln?
11 Ett liv som levs till ära för Gud är progressivt, inte passivt, som somliga kan föreställa sig. Det är också givande. När Gud skapade den förste mannen, Adam, och hans hustru, sade han: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” ”Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård till att bruka och bevara den.” (1 Mos. 1:28; 2:15) Allt detta betydde arbete, meningsfullt arbete, nämligen att de skulle lägga jorden under sig och göra den till ett paradis. Och så länge människan var sysselsatt med att göra Guds vilja, var hennes liv givande. Det var när hon ägnade sig åt själviska strävanden i opposition mot Guds vilja som hon började känna sig olycklig över livet. — 1 Mos. 3:8—24.
12. Kan livet bli meningsfullt och fyllt av framgång under ofullkomliga förhållanden? Ge exempel.
12 Också utanför Eden, under ofullkomliga förhållanden, kan livet vara meningsfullt och fyllt av resultat, om människor uppriktigt sysselsätter sig med att göra Guds vilja. Detta är vad historien har lärt oss. På Guds befallning byggde Noa en ark, och med hjälp av den räddades människosläktet från att bli utplånat. (2 Petr. 2:5; 3:5, 6) Vilket gott resultat visade sig inte detta vara! Tänk också på Abraham, som vid hundra års ålder på grund av tro blev far till en son. Eller tänk helt kort på Mose liv. Sedan han fyllt åttio år gjorde han mer än vad ett dussin män normalt skulle uträtta på en livstid. Han brukades av Gud till att utmana Egyptens Farao, och det ledde till att de israelitiska slavarna blev fria. Mose bevittnade det köttsliga Israels födelse såsom Guds nation, och han stod i spetsen för nationen i fyrtio år. Tänk hur rikt hans liv blev genom att han valde att göra Guds vilja! I bibeln finner vi beskrivningar av många andra människors liv, och dessa människor har bekräftat bibelns ord: ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill.” — Ords. 10:22, NW.
13. Hur har den kristna förkunnartjänsten kännetecknats av resultat? Belys detta.
13 Den kristna förkunnartjänsten kännetecknas av resultat av olika slag, alldeles som det förhöll sig med den tjänst som trogna människor i äldre tider utförde. Jesu liv är ett fullkomligt exempel på detta. Hans liv hade mening. Det hade också uppsåt, eftersom han kom ”för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många”. (Matt. 20:28) Hans liv kännetecknades av resultat på så sätt att han återlöste människorna och öppnade vägen till befrielse från synden och dess lön, döden. Det han gjorde var givande, eftersom det vann åt honom odödlighet i himlarna. (Hebr. 12:1—3; Fil. 2:5—11) Och de som har valt att följa i Jesu fotspår har likaså funnit det givande att göra Guds vilja. Paulus blev en apostel för hedningarna och grundade kristna församlingar överallt i Medelhavsområdet. Hans brev utgör en stor del av de kristna grekiska skrifterna. Vad uträttade han inte genom detta! Det är inte att undra på att han anbefaller det kristna levnadssättet, i det han säger: ”Bli mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” — 1 Kor. 11:1, NW.
Givande sidor av den kristna förkunnartjänsten i vår tid
14. a) Är den kristna förkunnartjänsten en givande verksamhet i livet i vår tid? b) Ge exempel.
14 Men det är andra tider nu, säger somliga. De kan tycka att ett religiöst liv skulle vara en färglös tillvaro med små möjligheter till äventyr och spänning eller den tillfredsställelse som kommer av att man uträttar något. Men detta är inte vad Jehovas vittnen har fått erfara. De har funnit att den kristna förkunnartjänsten är en synnerligen givande verksamhet i livet. De sitter inte hemma och beklagar sig över de kritiska tider vi lever i. De går ut för att göra någonting, arbeta som evangelister, förkunna Jehovas rike, göra lärjungar av människor av alla nationerna. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Vi kan ta ett exempel från Danmark, där ett par Jehovas vittnen träffade en man och hans hustru, vilka önskade studera bibeln, men av en enda orsak. Mannen medgav att han var drinkare, och han sade att ingen hade kunnat hjälpa honom ur hans belägenhet. Läkare hade försökt men misslyckats. Till råga på problemet var hans hustru narkotikaslav. Av allt att döma var detta verkligen en hopplös situation! Men när de läste i bibeln om att andra i liknande belägenhet hade blivit befriade från sina lidanden, hämtade de mod. (1 Kor. 6:9—11) Ett bibelstudium sattes i gång med dem. Två år senare blev de döpta som kristna vittnen för Jehova, fullt återställda från alkoholism, narkotikaslaveri och cigarrettrökning! Tänk dig denna erfarenhet upprepad tusen gånger, så kan du börja inse att människor av alla slag i vår tid reder upp sina liv. (Kol. 3:8—10) Tänk vilken glädje det är att som Guds medarbetare bidra till att hjälpa människor som dessa att bli försonade med Gud! Dessa vittnen känner verkligen lycka genom sin villighet att ge ut sig, till gagn för andra! — Apg. 20:35; Ps. 110:3.
15, 16. a) Vilka andra sidor av förkunnartjänsten bevisar att den är en givande verksamhet? b) Vad sägs beträffande detta i 2 Petrus 1:5—8?
15 Det finns också andra belöningar som härrör från den kristna förkunnartjänsten. Många ungdomar tror att de kan börja det verkliga livet genom att dra sig tillbaka från arbete. Att sträcka ut sig och göra ingenting — ”Å, det här är livet!” säger de. Men ”liv” för hur länge? Overksamhet frambringar snart missnöje. Det är tråkigt. Och mer än så — att befinna sig i tråkighetens vindstilla områden är att leva i skuggan av trötthet och dålig hälsa. Man lever till hälften. När sådana ungdomar ser hur deras fäder och mödrar vid mogna år tar del i den kristna förkunnartjänsten genom att göra återbesök hos intresserade människor, leda bibelstudier eller skynda i väg till kristna möten, har de föga begrepp om vilken stärkande inverkan det har att använda armar, ben och sinne på detta sätt. Det ger dem en känsla av välbefinnande. Det är uppenbart att belöningar tillfaller dem som ger gensvar på aposteln Paulus’ råd: ”Gå inte och söla i ert arbete. Var glödande genom anden. Gör slavtjänst åt Jehova.” — Rom. 12:11, NW.
16 Människor som drar sig tillbaka från arbete, meningsfullt arbete, drar sig också tillbaka från livet. Att göra ingenting är långsamt men säkert självmord. Dessa människors kroppar är som odugliga, bräckta spiralfjädrar i en madrass; deras sinnen liknar omöblerade rum, de är tomma på tankar och intressen. Den bästa ordinationen för detta tillstånd är välgörande studium av Guds ord, bibeln, och deltagande i Guds arbete. Den kristna förkunnartjänsten erbjuder bådadera. När någon gör Guds vilja, fylls han av konstruktiva tankar och aktiviteter. Det förebygger att han blir overksam eller utan frukt eller får en känsla av att vara undermålig. Och det betyder verkligen att uppnå resultat och vinna välsignelse! — Fil. 4:6—9; 2 Petr. 1:5—8.
Livet måste emellertid vara till evig tid för att bli tillfredsställande
17. a) Vad annat måste komma till för att livet skall vara helt och fullt tillfredsställande? b) Hur är detta uppnåeligt, enligt Johannes 17:3?
17 Livet blir visserligen omedelbart skönt och värdefullt för en själv och andra, när man använder det i tjänst för Gud — och detta kan förefalla att vara givande nog — men att leva helt och fullt på detta sätt med enbart döden att vänta skulle ändå inte vara verkligt tillfredsställande. Döden är en fiende, inte en vän. (1 Kor. 15:26) Jesus framhöll människans behov av evigt liv, när han sade: ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Matt. 16:26) Materiell framgång med döden att vänta är ingen framgång alls. För att kunna stå till Guds tjänst måste människan leva; de döda ger inte ära åt Gud. (Ps. 115:17) Det som den kristna förkunnartjänsten slutligen går ut på är att försona människan med Gud för att hon skall få leva för evigt till ära för Gud. Men är detta möjligt? Ja, och detta är de goda nyheter som Kristus kungjorde. (Joh. 17:3) Det uppsåt man bör ha i sitt liv är alltså att lära känna Gud och Kristus för att man skall leva för evigt. ”Den gåva Gud ger” är ju inte liv under ett begränsat antal år, utan ”evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. (Rom. 6:23, NW) Det är genom att den kristne såsom ett av Jehovas vittnen traktar efter denna gåva som hans liv blir så intressant, så meningsfullt och så tillfredsställande redan nu.
18. Förklara varför evigt liv är synnerligen åtråvärt.
18 Men är evigt liv åtråvärt? Ja, varför inte, om förhållandena vore fullkomliga? Jesus kallade denna utlovade framtid det ”överflödande” livet. (Joh. 10:10, Hd) Paulus omtalade det som det ”verkliga livet”. (1 Tim. 6:19) Och det är inte svårt att inse varför det är så. Evigheten erbjuder rikligt med tid för skapande tankar och konstruktivt arbete. Den uppgift som Gud gett och som ännu inte fullbordats, nämligen att förvandla jorden till ett paradis, kommer utan tvivel att vara bland de första av de befallningar som kommer att dra till sig människornas uppmärksamhet under Guds nya tingens ordning. (Jes. 65:17—25; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—5) Människors sinnen kommer aldrig att upphöra att ta emot lärdom om Jehova och inhämta fakta, uppgifter och tankar om livet i allmänhet. Hjärnans lagringsförmåga är obegränsad, och ju mer den tar emot, desto mera användbar blir den. Uppfinnaren och vetenskapsmannen Thomas Edison beklagade en gång det förhållandet att sinnet i sitt nuvarande tillstånd inte förmår få grepp om allting i universum. Han sade att vi inte vet en milliondel av vad det vara må. Men tänk vilken glädje man kommer att känna av att kunna använda sinnet i hela dess räckvidd! Som förhållandet nu är med livet är det ytterligt svårt att följa ett arbete fram till dess det är fullbordat. De flesta människor gör helt enkelt det de gör i bitar och brottstycken och förtröstar på att den färdiga produkten kommer att vara ungefär vad de hoppas och önskar. Men i Jehovas nya ordning kommer det att finnas tid och möjligheter att fullfölja en tanke i konkreta termer till dess den är helt och hållet fullbordad. Detta kommer att resultera i lycka för människorna genom hela evigheten och bli till ära för Gud, eftersom just detta är hans bestämda uppsåt. — Jes. 55:10, 11.
19. Vad kan vi göra för att försäkra oss själva och andra om gåvan evigt liv?
19 Sätt därför värde på livet som en gåva från Gud genom att nu göra Guds vilja. Inplanta hos andra denna vördnad för livet genom att visa dem hän på livets enda källa och livets sanna mening och givande uppsåt. Hjälp människor att bli lärjungar till Jehova Gud och Kristus Jesus genom att lära dem allt det som Gud har befallt att de skall göra. När vi riktar andras uppmärksamhet på det som är det enda skälet till att leva, kommer vi att för oss själva hålla livets uppsåt blomstrande och friskt. Liksom kärleken kan livet nämligen inte trivas innanför sin egen tröskel, men det förnyas då det ställer sig till förfogande för andra. Och den största och mest givande tjänsten i livet är att förhärliga Gud. Livets ursprungliga åstundan är därför uttryckt av psalmisten, som sade: ”Allt som andas — må det prisa Jah. Prisa Jah, ni människor!” — Ps. 150:6, NW.