Skydda hjärtat med vishet

 1. Vad är det som i vår moderna tid är viktigt att vi skyddar, både i fysiskt och i andligt avseende?

TROTS all forskning och allt framåtskridande på medicinens område är hjärtsjukdomarna den främsta dödsorsaken i vår moderna tid. Under rätta förhållanden kunde hjärtat fortsätta att pumpa för alltid och sända ut den livsuppehållande blodströmmen i kroppen. Inte bara i fysiskt utan ännu mera i andligt avseende är det av högsta vikt att skydda hjärtat och hålla det i god kondition till att utföra sin funktion.

 2. a) Hur bevarade Salomo inte sitt hjärta, så att det var vänt uteslutande till Jehova som Gud? b) Vad är det hos oss som vi tillråds att ha helt inställt på kärlek till Gud, och vad måste vi därför göra med det?

² I Ordspråksboken hade Salomo mycket att säga om hjärtat både i andligt och i fysiskt avseende, och han talar i själva verket om det 94 gånger i 31 kapitel. Kung Salomo bevarade inte sitt eget hjärta, andligen talat. Han ringaktade sitt eget råd: ”Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord. Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de äro liv för envar som finner dem och en läkedom för hela hans kropp. Mer än allt annat som skall bevaras bör du skydda ditt hjärta, ty ut ur det gå livets källor.” (Ords. 4:20—23; v.23 enl. NW) Kung Salomo höll inte sin hängivenhet fästad vid Jehova som den ende tillbedjansvärde Guden. Han förlorade ur sikte att Skaparen är en Gud som kräver odelad hängivenhet. Salomo höll därför inte sitt hjärta vänt uteslutande till Jehova som Gud, ty hjärtat är sätet för böjelserna eller hängivenheten. Föremålet för vår hängivenhet är fördenskull mycket viktigt. Vi har fått befallning att älska Jehova som Gud av hela vårt hjärta, ty han är den ende Guden från evighet till evighet, och han har ingen orsak att tolerera någon rivalitet i fråga om en skapelses hängivenhet för honom. (2 Mos. 20:4, 5) Vad vår nästa angår, så kan och måste vi älska vår nästa, men vi får aldrig göra en gud av vår nästa eller av någon annan. Att ägna vår kärlek åt en rivaliserande gud eller gudomlighet innebär döden för Jehovas hand för oss såsom själar. Eftersom han är livets källa, hur viktigt är det inte då att vi skyddar våra hjärtan framför allt annat som bör bevaras!

 3. a) Vad innebär det att vi skall älska våra själar? b) Vad betyder uttrycket ”förvärvar hjärta”, och vad bör vi se till att vi utröner, så att vi må finna vad gott är?

³ Ordspråksboken 19:8 talar om livet såsom en själ och säger: ”Den som förvärvar hjärta älskar sin egen själ. Den som bevarar urskillningsförmågan skall finna vad gott är.” (NW) Att älska sin egen själ innebär att önska leva för evigt i lycka. Det betyder att vi visar vår kärlek till livet nu och i synnerhet i Guds nya värld. Men för att hålla våra själar vid liv nu har vi redan ett hjärta. Vad betyder då uttrycket ”förvärvar hjärta”? ”Hjärta” har här innebörden ”gott motiv”, vilket framgår av fotnoten i Nya Världens översättning av bibeln, ty hjärtat är sätet inte bara för hängivenheten utan också för motivet. Hängivenheten driver oss till handling. Då det nu är ett ordspråk att ”oförnuft låder vid barnets hjärta”, så förstår vi att människohjärtat från tidiga år är benäget att gå vilse och att ha onda böjelser i överensstämmelse med sin missriktade tillgivenhet. Det blir därför nödvändigt för oss att fästa vår hängivenhet vid ädla, upphöjda, vänliga, gudaktiga ting, på det att våra motiv må vara rena, goda och osjälviska. Om vi gör detta, då älskar vi i själva verket vår egen själ, oss själva; ty Gud, som urskiljer och dömer hjärtat, kommer att se att våra hjärtan är goda, kärleksfulla och angelägna om att behaga honom, och han kommer att göra sina föranstaltningar för vårt eviga liv tillgängliga för oss. Därför bör vi vara omsorgsfulla med att utröna vad vårt hjärtas motiv är och se till att det är rätt och gott och godtagbart för Gud. I så fall kan vi vara förvissade om att finna vad gott är från honom.

 4. Vad menar läraren med att uppmana sonen att ge honom sitt hjärta och låta sina ögon finna behag i lärarens vägar, som vi läser i Ordspråksboken 23:26?

⁴ I Ordspråksboken 23:26 säger den vise mannen till den som han undervisar: ”Giv mig, min son, ditt hjärta och låt mina vägar behaga dina ögon.” Är detta en uppmaning till den som läser Ordspråksboken att helt och hållet överlämna sig åt Jehova Gud? Nej, detta är en uppmaning till den person som får undervisning att ägna uppmärksamhet åt sin lärare av allt sitt hjärta, att lägga hela sitt hjärta i att lyssna till och inhämta vad hans lärare har att lära honom. Han måste fästa sin håg vid den undervisning som hans faderlige lärare delger honom. Hans hjärta måste vara vänt till hans lärare, likaväl som hans ögon. Hans Ögon måste finna behag i de vägar som hans lärare tar, så att han önskar efterlikna sin lärare och följa hans vägar. Förutom detta måste hans hjärta vara helt upptaget av hans lärare, så att han älskar denne och tar på allvar vad läraren säger och råder till, särskilt i fråga om det som läraren nu står i begrepp att dryfta. Det förtjänar den allvarligaste eftertanke, odelad uppmärksamhet, djupaste uppskattning. Vad är det?

 5. Vad är det som läraren, i Ordspråksboken 23:27—35, önskar att hans lärjunge, som är som en son för honom, skall ägna odelad uppmärksamhet åt?

⁵ Det är frågan om frosseri och om rusdrycker och om ren moral. Det är därför läraren fortsätter med att säga till sin lärjunge, som är som en son för honom: ”Ty en prostituerad är en djup grop, och en främmande kvinna [som lever av prostitution] är en trång brunn. Ja, såsom en rövare ligger hon på lur, och de trolösas antal förökar hon bland människorna. Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.” Vem vill oförvarandes stiga ned i en djup grop? Vem vill falla och skada sig i en trång brunn, som han inte kan komma upp ur? Ge då inte efter för en omoralisk kvinnas övertalning, en prostituerads, som är främmande för Guds ”heliga nation” och som kommer att röva från dig din dygd, din jungfrudom, ditt fläckfria rykte, ditt goda samvete, din oskuld och din värdighet att äga gemenskap med Jehovas heliga församling. Eller vem vill bli ett byte för flaskan eller bägaren med en rusgivande dryck? Vem vill se overkliga ting och föra förvänt tal? Vem vill vara osäker i sin gång, svaja som en sjöman i en masttopp mitt ute på ett upprört hav? Vem vill bli okänslig för hur andra misshandlar en, behöva lång tid för att bli vaken och komma till sans igen och behöva fortsätta att söka tillfredsställa ett överhandtagande begär? Sitt då inte länge vid starka drycker, så att du får för mycket. Var måttlig, var återhållsam! Visa självbehärskning! — Ords. 23:27—35; v. 27 enl. NW.

 6. Hur kommer det sig att den som begår äktenskapsbrott med en kvinna saknar hjärta, och vad får det för följder för honom i församlingen?

⁶ Den som begår äktenskapsbrott har inget gott motiv gentemot Gud eller mot den som den omoraliska handlingen begås med: ”Vemhelst som begår äktenskapsbrott med en kvinna saknar hjärta; den som gör det störtar sin egen själ i fördärvet. Plåga och skam är, vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.” (Ords. 6:32, 33; v. 32 enl. NW) Förutom att han drar smälek över sig själv, drar han smälek över Guds församling och måste därför drivas ut, uteslutas. Även om han blir återupptagen, sedan han ångrat och bättrat sig, sitter hans dåliga rykte fast vid honom och gör honom till ett ovärdigt föredöme för Guds hjord. Den som är inriktad på att begå otukt eller ha förbindelse med en prostituerad har inget gott motiv. Han närmar sig alltså avsiktligt en omoralisk person, med en sak i tankarna, och är med på att låta sig förföras.

 7. Hur beskriver kung Salomo för oss ett sådant fall, såsom han iakttog det från sitt fönster?

⁷ Den vaksamme kung Salomo beskriver ett fall som han såg från sitt fönster: ”Jag var intresserad av att urskilja bland sönerna en ung man, som saknade hjärta, och som gick fram på gatan nära hennes hörn, och på vägen till hennes hus drager han fram. ... Och se, där var en kvinna honom till mötes, i en prostituerads klädnad och med illfundigt hjärta.” (Ords. 7:6—10, NW) Den omoraliska kvinnan har på känn att den man som beger sig i hennes väg och utsätter sig för frestelse från hennes sida inte har något gott motiv. ”Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på en stol, [på] stadens höjder, för att ropa till dem som komma förbi på vägen, dem som vandra sina stigar rätt fram: ’Vemhelst som är oerfaren, må han vika av hitåt, och vemhelst som saknar hjärta.’” — Ords. 9:14—16, NW.

 8. a) Hur bör vi då rätteligen förhålla oss till vår verklige lärare? b) Vem, förutom den omoraliska kvinnan, ropar också till dem som saknar hjärta, och varför bör vi hålla festmåltid med den här åsyftade?

⁸ Det visa handlingssättet är alltså att vi ger vårt hjärta åt vår lärare, som varnar oss i dessa livsviktiga saker. Vår store lärare är Jehova Gud, och vi bör rätta oss efter vad han säger av hela vårt hjärta och med våra ögons hela och fulla uppmärksamhet. Inte bara en omoralisk kvinna ropar till dem som saknar hjärta eller ett gott motiv, utan den vishet som Jehova ger ropar också till dessa, att de må skaffa sig ett gott motiv, en god tillskyndande kraft. Den sanna visheten från Gud har tillrett ett gästabud för dem som lyssnar till henne. Den sanna visheten har sänt ut sina tjänarinnor och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder: ”Vemhelst som är oerfaren, må han vika av hitåt. Vemhelst som saknar hjärta, honom önskar jag tala med. Kom, ät av mitt bröd och drick av det vin som jag har blandat. Lämna de oerfarna, och håll eder vid liv, och vandra rätt fram på förståndets väg.” (Ords. 9:1—6, NW) Att hålla festmåltid med vishet från Gud gör ingen skada, efterlämnar ingen smälek, ingen grämelse, utan endast förbättring hos en själv och befästande av rätta motiv i hjärtat. Låt oss i ödmjukhet taga emot vishetens tuktan och så visa döden ifrån oss och välja livet i heder och lycka. ”Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd [hjärta]. HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.” — Ords. 15: 32, 33.

Hur visheten ropar till oss i våra dagar

 9, 10. a) Vad krävs för att leva nu och i framtiden, och vad låter Jehova därför ropa? b) Vad är det som utropas, enligt Ordspråksboken 1:20—33?

⁹ Det behövs kunskap och vishet och förstånd för att leva, både i våra dagar och i framtiden. Ingen vet detta bättre än Jehova Gud, som förutsåg och förutsade denna vår tid. Därför låter han nu som aldrig förr sin vishet ropa och ge varning: ”Den sanna visheten själv fortsätter att ropa högt på själva gatan. På torgen låter den beständigt höra sin röst. I övre änden av de bullrande gatorna ropar den. Vid ingångarna i portarna in till staden framsäger den sina egna utsagor:

¹⁰ ’Hur länge skola ni oerfarna fortsätta att älska oerfarenheten och måste ni bespottare önska eder öppen bespottelse och skola ni dåraktiga fortsätta att hata kunskap? Vänd om efter min tillrättavisning. För eder skall jag då låta min ande flöda fram; jag skall göra mina ord kända för eder. Eftersom jag har ropat men ni fortsätta att vägra höra, jag har räckt ut min hand men ingen fäster avseende därvid och ni hålla på med att ringakta allt mitt råd, och ni icke hava tagit emot min tillrättavisning, skall också jag, å min sida, skratta åt eder egen olycka, jag skall gäckas med eder, när det som ni frukta för kommer, när det som ni frukta för kommer alldeles som en storm, och eder egen olycka når hit alldeles som en stormvind, när nöd och svåra tider komma över eder. Vid den tiden skola de hålla i med att ropa till mig, men jag skall icke svara, de skola hålla i med att leta efter mig, men de skola icke finna mig, av den orsaken att de hatade kunskap, och Jehovas fruktan valde de icke. De samtyckte icke till mitt råd, föga aktade de på all min tillrättavisning. Därför skola de få äta sin vägs frukt, och de skola bliva fyllda till brädden med sina egna rådslag. Ty de oerfarnas avfällighet skall döda dem, och de dåraktigas lättsinnighet skall förgöra dem. Vad den angår, som lyssnar till mig, skall han få bo i trygghet och icke bliva oroad av skräcken för olycka.’ ” — Ords. 1:20—33, NW.

11. Vad fruktar människor i vår tid för, men vad är det som Guds vishet vet väntar dem?

¹¹ I våra dagar fruktar människorna för en världskatastrof, en som åvägabragts av deras egna händer med användning av alla de moderna krigsmetoderna. Jesu profetia, som förutsade bevisen för att vi har kommit in i ”ändens tid” för denna världen, beskrev det av fruktan präglade tillståndet den dag som är: ”Människorna bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden.” (Luk. 21:25,26, NW) Guds vishet vet emellertid att världskatastrofen inte skall komma genom blott och bart människors och djävlars förstörande hand, utan genom den allsmäktige Gudens rättfärdiga krig mot Satans världsorganisation i himmelen och på jorden, och att den kommer att bli långt värre än panikslagna människors hjärtan kan föreställa sig.

12. Var ropar Guds vishet i denna tid? Hur gör den det?

¹² Fördenskull ropar nu Guds vishet — som ett uttryck för hans kärleksfulla barmhärtighet — nu, innan det är för sent, och ställer sig då där den kan möta folk, mycket folk, för att framföra den mest omfattande varning: på trottoarerna på gatorna, på torgen, där starkt trafikerade gator korsar varandra, vid ingångarna till städernas alla moderna samfärdsmedel och andra anordningar. Hur gör denna gudomliga egenskap, visheten, Guds vishet, detta? Genom att den är förkroppsligad i dem som har överlämnat sig åt den högste Guden, Jehova, och har kommit till kunskap om honom och hans rådslut och som har blivit fyllda med hans vishet och handlar enligt de råd som han givit i sitt ord och genom sitt organiserade folk. De har efterliknat Jesus Kristus, som är Guds vishet personifierad, och de har gått åstad och fortsätter att gå åstad för att ”offentligen och från hus till hus” predika Guds skrivna budskap: (Apg. 20:20, NW) De har inte begränsat sin dyrkan av Jehova Gud till att endast samlas i sina Rikets salar. De har gått åstad från dessa samlingsplatser för tjänsten med ett budskap på sina läppar och med det tryckta budskapet i sina händer. De har sökt nå folk i deras hem och på gatorna och eljest där folk samlas. Oförfärat har de höjt sina röster och sträckt ut sina händer med litteratur om Guds rike och inbjudit folk till den andliga festmåltiden och manat dem att fly till den enda tillflykten undan den annalkande stormen, det universella kriget, Harmageddonstriden.

13. Vilka har givit gensvar på vishetens allt intensivare rop, men vilken kurs följer flertalet av jordens inbyggare?

¹³ Alltsedan 1919, då Jehovas vittnen återhämtat sig efter det första världskrigets desorganiserande verkningar, har Guds vishet kommit till uttryck genom dem och gjort sig hörd genom fler och fler förkunnare av Guds rike och av hans hämnds dag, i fler och fler länder och med växande intensitet, och budskapet tränger allt djupare och djupare ner bland folk. Hundratusental har givit gensvar, och vishetens ande har vällt fram till dem för att göra Guds ord kunnigt för dem och för att uppliva dem till att bli delaktiga i det fortsatta förkunnandet av hans ord. Men det stora flertalet av jordens inbyggare har fortsatt att vägra att lyssna och ta emot vishetens hjälpande hand. Redan har stora bekymmer och tilltagande svåra tider kommit över dem. De ropar efter vishet till att bemästra situationen, som blir allt vanskligare, men Guds vishet vägrar att på något sätt kompromissa med denna världens vishet. De hånar varningen att Harmageddon är Guds krig och visar alltså ingen fruktan för Jehova, vilken ju är begynnelsen till vishet. Utan erfarenhet av alla de förstörande domshandlingar, som beskrivs i den Heliga skrift, och dåraktigt vandrande fram likt förnuftslösa djur i sitt obekymrade väsen vägrar de att låta denna världens vishet fara och taga emot Guds vishet och följa hans råd. De avfaller längre och längre bort från Gud.

14. Vad kommer detta handlingssätt att få till följd för dem, vad skall det då bli vishetens tur att göra, och vilka ordspråk kommer att fullbordas på dem?

¹⁴ Detta handlingssätt kommer plötsligt att vålla deras död, ja, utrota dem utan något hopp eller tillfälle till uppståndelse från de döda under Guds rikes styrelse. När Guds krig bryter ut över dem med tjuvlik plötslighet och de ser sitt slut snabbt nalkas från Guds rättfärdiga hand, då kommer de att ropa. Men då kommer vishetens tur att skratta åt dem och håna dem, och de blir då tvungna att inse, att när allt kommer omkring har de inte varit så kloka, utan har bevisat sig vara tokiga dårar. På dem kommer ordspråket att fullbordas: ”Ogudaktighetens skatter gagna till intet, men rättfärdigheten räddar från döden. Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, det varder dem givet. När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige. Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.” (Ords. 10:2, 24, 25, 30) ”Hästen är något som rustas ut för stridens dag, men frälsning hör Jehova till.” (Ords. 21:31, NW) ”Gods hjälper intet på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.” (Ords. 11:4) ”Ogudaktiga människors hus skall förintas, men de rättrådigas tält skall blomstra.” — Ords. 14:11, NW.

15. Gentemot vilka har vi i synnerhet sedan 1925 insett vårt ansvar, och hur har vi alltså visat att vi måste lyda Ordspråksboken 24:11, 12?

¹⁵ I synnerhet sedan Jehovas vittnen år 1925 kom till insikt om att striden vid Harmageddon inte är en period av internationell anarki på jorden utan är Jehovas krig mot Satans hela organisation, dess demoniska såväl som mänskliga delar, har vi insett vilket stort ansvar vi har gentemot mänskligheten, som hotas med evigt fördärv i det universella kriget. Genom att samvetsgrant förkunna Guds budskap, även om det medför världsvitt hat och förföljelse, måste vi lyda Ordspråksboken 24:11, 12 (NW): ”Befria dem som föras bort till döden och dem som stappla i väg till att slaktas, om du skall bliva skonad. Ifall du skulle säga: ’Se, vi kände icke denne’, skall då icke han som bedömer hjärtan urskilja det och han som iakttager din själ veta det och förvisso vedergälla jordemänniskan enligt hennes verksamhet?” I uppskattning av att vi har blivit gjorda till hans väktare, måste vi ropa ut budskapet från vakttornet eller predika det på hustaken, så att säga, ty vi önskar inte att deras blod, som blir förintade vid Harmageddon, skall läggas vår räddhågade försumlighet eller vår själviska likgiltighet till last. (Hes. 33:1—7; Matt. 10:26, 27) Den smorda kvarlevan av Kristi efterföljare, den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, har vidgat sin intressesfär till att gälla inte bara dess egen frälsning till himmelen. De har lagt märke till den ”stora skaran’ av den rätte Herdens ”andra får” och har intresserat sig för att dessa må kunna bli skonade i Harmageddonstriden och räddas in i Guds nya värld.

16. Vad har de redan församlade andra fåren gjort i sin tur, och vad har de alltså själva blivit?

¹⁶ De ”andra får” som redan har blivit församlade av den rätte Herden har i sin tur intresserat sig för frälsningen av ytterligare andra får, som ännu är ”förlorade” och vilsegångna, och har slutit sig till den smorda kvarlevan i verket att jaga och församla dessa. Också de har blivit vittnen för Jehova och känner väl till ordspråket (14:25, NW): ”Ett sant vittne befriar själar, men ett svekfullt vittne utbreder idel lögner.” De predikar därför Guds sanning, oavsett hur mycket bedragarna i kristenheten må klaga och göra motstånd mot detta.

17. Vilket resultat får det att vi andligen talat brukar den åker som mänskligheten utgör, och vad njuter vi alltså alla av tillsammans?

¹⁷ Denna strävan att hjälpa till att frälsa andra får till följd vår egen frälsning. Att vi arbetar och brukar den åker, som mänskligheten utgör, får till resultat en tillfredsställande skörd, som ger lön för mödan, en skörd av människor som blir räddade: ”Den som brukar sin jord skall själv mättas av bröd, men den som far efter värdelösa ting saknar hjärta [gott motiv].” (Ords. 12:11, NW, fotnot) ”De som hava små medel [få] riklig föda av sin plöjda mark, men det finnes den som blir bortryckt på grund av brist på omdöme.” (Ords. 13:23, NW) ”Av allt slags möda kommer någon vinning, men läpparnas ord enbart [kan vålla] brist.” (Ords. 14:23, NW) Det vill till möda och arbete, inte bara ord. (Ords. 3:27, 28) Vi måste gå till folk och inbjuda dem att komma till livets vatten och erbjuda dem andlig mat: ”Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt. Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, men den som lämnar ut sin säd [till salu], över hans huvud kommer välsignelse.” Vi måste alltså fortsätta med att låta folk få budskapet i tryckt form mot ett bidrag, så att mer litteratur kan utges och spridas bland ytterligare andra. (Ords. 11:25,26) På så sätt håller vi nu alla festmåltid tillsammans, med vishet, så att vi må kunna hålla oss vid liv. — Ords. 9:1—6, NW.

18. Vad skall överleva Harmageddonstriden, och vad är det därför tillrådligt att nu förvärva? Varför?

¹⁸ Den gudomliga visheten kommer att överleva Harmageddonstriden. De som nu skaffar sig vishet före Harmageddon och blir vägledda av den med förstånd kommer likaledes att överleva och få privilegiet att bruka visheten i Jehovas nya värld. ”Ty de rättrådiga äro de som skola bo på jorden, och de oförvitliga äro de som skola lämnas kvar på den. Vad de ogudaktiga angår, skola de utrotas från själva jorden; och vad de förrädiska angår, skola de ryckas bort från den.” (Ords. 2:21, 22, NW) Hur tillrådligt är det inte att nu förvärva vishet! ”Lycklig är den människa som lyssnar på mig genom att hålla sig vaken vid mina dörrar dag efter dag, genom att hålla vakt vid dörrposterna i mina portar. Ty den som finner mig skall förvisso finna livet och får god vilja från Jehova.” — Ords. 8:34,35, NW.

(The Watchtower, 1 november 1957)