omoraliskhet? Tänk på vad bibeln säger att man bör göra: ”I mitt brev skrev jag till er, att ni inte skall ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade, att ni inte skall ha något att göra med en så kallad broder, som är en otuktig människa, en girigbuk, en avgudadyrkare, en förtalare, en drinkare eller en svindlare. Ni bör inte ens äta tillsammans med en sådan människa. Är det min sak att döma de utomstående? Gud skall döma dem. Är det inte er sak att döma dem som är innanför? ’Driv ut från er gemenskap den som är ond!’” — 1 Kor. 5:9, 11—13, Hd.

Är det så att de religionssamfund som du känner till driver ut människor som är laglösa? Tror du, med tanke på det tydliga bibliska rådet, att Gud skulle kunna godkänna religioner som underlåter att ingripa mot dem som utövar synd? Bör inte den rätta religionen vara nitisk för att hjälpa människor att rätta sig efter Guds höga krav i stället för att godta deras tänkesätt som inte har någon aktning för hans ord?

Sann tillbedjan är naturligtvis inte bara en fråga om att avhålla sig från att göra det som är orätt. Den inbegriper också att man gör det som är uttryckligt gott. De kristna får alldeles särskilt befallningen att uppodla Guds heliga andes frukter — ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23, NW) Av dessa egenskaper är kärleken den största — den är en osjälvisk, självuppoffrande omsorg om andras välgång. (1 Kor. 13:13) Kärlek av detta slag är det tecken som identifierar dem som utövar den rätta religionen. Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra. Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå, att I ären mina lärjungar.” — Joh. 13:34, 35.

Är det kärlek av detta slag du ser ådagaläggas

Även om detta kan ta tid, innebär det många fördelar. När rådgivaren visar att han fått en klar uppfattning om fakta, har en balanserad syn på saken och förståelse för individens problem och de omständigheter som bidragit till det, är det mera sannolikt att den som får råd är mottaglig för de råd han får. Han kommer då nämligen att inse att rådgivaren har djupt intresse för att ge honom insiktsfull hjälp — han upprepar inte bara ord som en utanläxa och talar inte i allmänna ordalag eller bortser från faktorer som kan göra att denne individs fall skiljer sig från andra personers som har liknande problem. Allt detta ger rådgivarens ord verkligt övertygande kraft, ja, behaglig ”sötma”. — Ords. 16:20, 21, 23.

Detta sökande efter upplysningar får naturligtvis inte gå till ytterligheter. I så fall skulle man aldrig komma fram till själva rådgivningen. Genom att ställa några frågor kan man få reda på de fakta man behöver. Och om den som ger råd känner på sig att han inte fått alla upplysningar, kan han säga: ”På grundval av vad du har talat om för mig skulle jag ge dig följande råd. ... Men om det finns andra faktorer som du inte har nämnt, kan detta göra saken annorlunda.” Man bör inte ”snoka” i saken ända därhän att man vållar onödig förlägenhet. Rakt på sak gående frågor som tyder på misstankar om omoraliska eller lumpna handlingar kan, om de är obefogade, tillfoga sår som kan ta lång tid att läka. (Ords. 12:18) Kom ihåg att en äldstes myndighet att ge råd bör användas ”till att uppbygga och icke till att nedbryta”. (2 Kor. 13:10) Det är också förståndigt att man inte tränger alltför djupt i andra personers privatliv.

”Den rättfärdiges hjärta betänker, vad svaras bör.” (Ords. 15:28) Råd som inbegriper individers förhållande till Gud kräver sådan eftertanke och begrundan. För att vara till gagn måste råden vara rätta, och det innebär att de måste vara i harmoni med Guds ord. Om frågor om äktenskapet, skilsmässa, kristen neutralitet och andra allvarliga ting blir felaktigt besvarade, kan stor skada vållas. En individs hela liv kan då påverkas mycket ogynnsamt. Det är inte mänsklig vishet eller filosofi, utan den vishet som kommer från de högsta rådgivarna, Jehova Gud och Jesus Kristus, som är fast grundad, bestående, evigt gagnelig. — 1 Kor. 2:4, 5; Ps. 33:11; Ords. 21:30; Jes. 9:6.

Tvivla aldrig på detta: Det finns inga förhållanden i livet som inte Guds ord, bibeln, har principer till vägledning för, så att den kristne kan bli ”fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk”. (2 Tim. 3:16, 17, NW) Man kan därför aldrig med rätta lita på sin egen vishet när det gäller att ge råd. (Ords. 3:5—7) I stället för att tangera personliga idéer eller teorier bör man stanna kvar ”mitt på det rättas stigar” genom att hålla sig tydligt innanför gränserna för de råd Skriften ger. (Ords. 8:20) Den som strävar efter att ge visa råd bör alltid förlita sig på Gud och vända sig till honom i bön. — Jak. 1:5; 1 Kon. 3:7—12.

Kristna rådgivare som rättar sig efter Guds ords råd kommer att bli till verklig välsignelse för sina bröder. Dessutom kommer de att bli lovordade av de stora konungarna, Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus. — Ords. 27:9; 14:35; 16:13.