Visa råd som skyddar mot brottslighet
DET har skrivits otaliga böcker och artiklar med råd om hur man bäst skyddar sig mot brottslighet. Många av dessa praktiska förslag är värdefulla, även om det för närvarande inte går att försäkra sig om fullständig trygghet eller fullständigt beskydd. Men det betyder inte att vi inte kan göra någonting. Det kan vi, och med tanke på våra dagars ständigt stigande våg av brottslighet och våld bör vi göra det.
Låt oss, för att få några mycket praktiska råd, vända oss till en man, som blev välsignad av Gud med ”vishet och förstånd i mycket rikt mått”, ja, en vishet som på sin tid gjorde honom ”visare än alla andra människor” och gjorde att han ”diktade tre tusen ordspråk”. (1 Kon. 4:29, 31, 32) Du kanske känner igen den här mannen som kung Salomo.
För länge sedan definierade den berömde spanske författaren Cervantes ordspråk träffande såsom: ”Korta, kärnfulla uttryck som grundar sig på lång erfarenhet.” Ingen äger längre erfarenhet av människan och hennes problem än människans Skapare, han som begåvade Salomo med den vishet han behövde för att författa de ”korta, kärnfulla uttryck” som vi finner i Ordspråksboken och Predikaren i bibeln. Eftersom Salomos råd kommer från Gud, finns det inga bättre råd. Låt oss se hur vi kan tillämpa dem till vårt eget skydd.
FÖRUTSE SVÅRIGHETER
”Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför” — Ords. 22:3.
Den grundläggande principen här är att man bör förutse eventuella faror och söka skydd innan det inträffar en olycka. Man bör med andra ord vidta olika försiktighetsåtgärder. Detta är det bästa slaget av skydd. Exempel? Det finns många.
Håll dörrar och fönster låsta, när du inte är hemma. I vissa områden kan det till och med vara förståndigt att alltid låta dem vara låsta. Om du bor i ett hus med garage, glöm då inte dörren mellan garaget och den övriga delen av huset. Det har hänt att äkta män, som åker till sitt arbete sent på kvällen, har lämnat garagedörren öppen efter sig och på så sätt gjort det lätt för främlingar att ta sig in i huset genom garaget.
Det som gäller ditt hem gäller också din bil. Ha den låst. I somliga länder är det olagligt att lämna en bil olåst, och det med all rätt. Du kan finna att det är förståndigt att ha dörrarna låsta även när du kör; annars kan icke önskvärda personer lätt kliva in i bilen medan du väntar vid ett trafikljus. Om du måste ha bilen stående på gatan under natten, försök då att parkera den på ett så upplyst ställe som möjligt.
Inbrottstjuvar tycker om att arbeta ostört och obemärkt; de kommer därför vanligtvis på besök när man inte är hemma. Ett starkt tjuvlarm (i huset eller i bilen) eller en hund som skäller kan vara allt som behövs för att övertyga dem om att arbetsförhållandena inte är de allra bästa. Om du är borta under en längre tid, annonsera då inte din frånvaro genom att låta tidningar eller post samla sig på hög innanför dörren eller i brevlådan. Lämna in en ansökan på posten om att man håller kvar din post tills du kommer hem igen, eller ordna med att en vän regelbundet kommer och hämtar den.
Om man har en lampa tänd i huset, verkar det som om någon är hemma. Att låta den brinna dag och natt under flera dygn är naturligtvis lika avslöjande för den uppmärksamme eventuelle inbrottstjuven som inget ljus alls. Om man är borta under en längre tid, kan det vara en förståndig investering att köpa ett tidur, som automatiskt tänder och släcker ljuset vid bestämda tider.
Förvara dina värdesaker på ett säkert ställe, ett ställe där en inbrottstjuv kanske inte tänker på att leta. Och det är ännu bättre att ha dem på flera olika ställen, för även om han lyckas få med sig något, så har han inte fått allt. Det lönar sig att vara förutseende.
VAR INTE GODTROGEN
”Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.” — Ords. 14:15.
Det vore underbart, om vi kunde lita på alla vi mötte, och i vissa delar av världen är det fortfarande så. Men på många håll, framför allt i stora städer, är ondskan stor, och vi måste vara realistiska. Här kan det vara förståndigt att vara på sin vakt mot tvivelaktiga personer och situationer.
Det kan till exempel vara oförståndigt att låta främlingar stiga på, också när det verkar som om de hade legitima skäl för sitt besök, såvida de inte kan legitimera sig. Eftersom det på sina håll faktiskt kan vara farligt att bara öppna dörren, kanske man vill utrusta den med ett titthål eller en säkerhetskedja, om förhållandena där man bor kräver det.
Lämna aldrig en dörrnyckel under dörrmattan eller på något annat vanligt gömställe. Du kan lita på den person som du lämnar den åt, men kan du lita på den som kanske hittar den? Det är också oförståndigt att ha namn och adress på sin nyckelknippa och därigenom förutsätta att den eventuelle upphittaren — om man skulle råka tappa den — är en ärlig person.
Det är förståndigt att vara försiktig, när någon kommer fram till en på gatan; framför allt om det är på kvällen. Han kanske verkar ha ärliga avsikter, men det kan vara ett trick för att kunna komma tillräckligt nära för att därigenom kunna skada en på något sätt. Det är bättre att vara försiktig än att bli en rånares offer. Att i görligaste mån undvika att gå ut ensam kan också vara ett skydd. Två personer blir inte lika lätt överfallna som en ensam person. Predikaren 4:12 säger: ”Om än någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen.”
Tänk på hur du uppträder när du är på offentliga platser. Ditt sätt att klä dig är av betydelse. Det kan driva andra att göra saker som du inte uppskattar.
Var också försiktig, när du är med vid offentliga möten. Det är oförståndigt att lämna kvar värdesaker på stolen, när du går ut på toaletten eller går ut för att få förfriskningar. Det behövs bara en enda oärlig person bland en skara ärliga människor för att du skall ångra din obetänksamhet.
Försök inte att ”se rik ut”. Den man, som viftar med en näve full av sedlar, och den kvinna, som är överhängd med smycken, utmanar olyckan. I en artikel i Time hette det: ”Den epidemi av kidnappingar och annat våld som riktats mot Italiens rika är i hög grad orsaken till att det ytterst eleganta — och vräkiga — nästan helt har försvunnit från de penningstarkas levnadssätt.” Man citerade en rik person som lär ha sagt: ”I Italien nu för tiden vill man känna sig rik — men se fattig ut.”
VAR NOGA MED DITT UMGÄNGE
”Den orättrådige [En våldets man, NW] förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.” — Ords. 16:29.
Våld är lika smittsamt som en smittsam sjukdom. Också oskyldiga meningsskiljaktigheter med arbetskamrater, vänner eller släktingar kan snabbt urarta till våldshandlingar, om man inte tar sig i akt. Det påstås till exempel att över en fjärdedel av alla mord i Förenta staterna begås inom familjen och att familjegräl ofta varit den utlösande faktorn. Risken för våld mångfaldigas, om man är med på en bjudning där det dricks alldeles för mycket eller om man tar del i en protestmarsch eller protestdemonstration där känslorna svallar. Hur förståndigt är det alltså inte att hålla sig borta från människor som gärna griper till våld och borta från situationer som ger näring åt det!
Man bör tänka på sitt eget uppförande, men däremot bör man inte bry sig alltför mycket om andras dåliga uppförande. Om man lägger märke till någon som uppför sig oartigt eller opassande på en offentlig plats, så är det bättre att utöva självbehärskning än att säga något — såvida det inte gäller livet. I Ordspråksboken 26:17 heter det: ”Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.” Man kan lätt provocera andra till våldshandlingar genom olämpliga kommentarer eller bara genom en nedlåtande blick.
Vad bör man göra, om man utan eget förvållande råkar bli indragen i ett gräl?
GÅ DÄRIFRÅN OM DU KAN
”Innan tvisten har brutit ut, bör du därför gå därifrån.” — Ords. 17:14, NW.
Gjut inte olja på elden genom att gräla. Ordspråksboken 26:20 säger oss: ”När veden tager slut, slocknar elden.” Ett gräl varar bara så länge som man själv väljer att stanna på slagfältet. Att vägra utsätta sig för våld genom att gå därifrån är inte ett tecken på feghet, utan snarare på vishet. Jesu Kristi och aposteln Paulus’ exempel bevisar detta. — Se Lukas 4:28—30; Apostlagärningarna 9:23—25; 14:5, 6.
Men hur är det om din motståndare handgripligt hindrar dig från att fly? Tala då lugnt till honom. Kom ihåg att ”ett mjukt svar stillar vrede”. (Ords. 15:1) Detta kräver självbehärskning, men det kan löna sig i längden. Det har hänt att kvinnor har lyckats få våldtäktsmän på andra tankar genom att förbli lugna och genom att förklara sin bibliska ståndpunkt, när det gäller moralen.
Det kan naturligtvis finnas tillfällen, när det är omöjligt att fly och när man talar lugnande för döva öron. Vad gör man då? Det beror på vad personen i fråga vill åt. Vill han åt dina ägodelar, dina pengar? Låt honom i så fall få det. Materiella ägodelar kan ersättas, men det kan inte din hälsa eller ditt liv. Riskera aldrig hälsan eller livet bara för materiella ting. Att ha den vishet och urskillning, som behövs för att inse hur betydelselösa materiella ting är i jämförelse med livet, det är, som Ordspråksboken 3:14 säger, ”bättre ... än att förvärva silver”.
Men om den som antastar dig vill åt din dygd eller ditt liv, så kommer saken i ett annat läge, och du har enligt bibeln rätt att försvara dig med vad du än har till hands. En artikel nyligen i en nordtysk tidning förklarade hur man kan göra detta. Den rådde kvinnor eller unga flickor, som ställdes inför sexualförbrytare, att ”bevara sitt lugn”, att om möjligt ”göra motstånd” och ”samtidigt ropa på hjälp”. (Jämför 5 Moseboken 22:23, 24.) De som var oförmögna att göra fysiskt motstånd uppmanades att försöka överlista ogärningsmannen eller ”avleda hans uppmärksamhet genom att be högt”. Detta är visa råd, därför att de är bibliska. Detta för också tankarna till ett annat förslag av den vise härskaren.
FÖRTRÖSTA PÅ JEHOVA
”Säg icke: ’Jag vill vedergälla ont med ont’; förbida HERREN [Jehova], han skall hjälpa dig.” — Ords. 20:22.
Dessa ord bör inte förstås så att självförsvar är helt uteslutet, utan de visar behovet av urskillning och balans, när vi handlar i självförsvar.
Brott är i huvudsak av två slag: de som riktar sig mot ens ägodelar, till exempel stöld eller utpressning, och de som riktar sig mot ens person, till exempel överfall, våldtäkt och mord. Eftersom livet är av oändligt mycket större värde än ägodelar, har vi med all rätt mycket större handlingsfrihet, när det gäller att avvärja brott mot vår person än vi har när det gäller brott mot våra ägodelar.
”Trenden [i Frankrike] att lita mer på självförsvar än på polisbeskydd växer.” Detta rapporterade en tysk dagstidning nyligen. Artikeln berättade om en självförsvarsgrupp, vars medlemmar hade fått rådet: ”Beväpna er och skjut först.” Man finner en liknande trend i andra länder. En nyhetstidskrift rapporterade att ”västtyskarna har registrerat innehav av 2.500.000 revolvrar och pistoler, hagelbössor och gevär, men antagligen är det illegala innehavet tio gånger större”. Artikeln fortsatte med att säga att det går lättare och lättare att skaffa vapen och att ”de används brutalare och mer oöverlagt — av brottslingar såväl som av välanpassade medborgare”.
Somliga kanske menar att det inte kan vara farligt att ha ett skjutvapen i huset — ”om det skulle hända något”; naturligtvis med den förhoppningen att man aldrig kommer att behöva använda det. Men det enda absolut säkra sättet att inte använda ett vapen är att inte alls skaffa något. Hur ofta har det inte hänt att människor har använt vapen, när de varit spända och nervösa, bara för att ångra sig efteråt! Känn medlidande med den ägare till en bensinstation söder om Paris, som hörde misstänkta ljud mitt i natten. När han gick ner för trapporna, såg han plötsligt en skugga, och eftersom han trodde att det var en inbrottstjuv, så sköt han. Vilken tragedi att upptäcka att han hade skjutit sin åttaårige son, som hade gått upp för att dricka vatten!
Det är en allvarlig sak att utgjuta människoblod, även när det sker ouppsåtligt. Det finns naturligtvis andra slags vapen, till exempel gaspistoler, som kan användas för att hålla angripare på avstånd. Även om sådana ”ofarliga” vapen inte är avsedda att såra eller döda, så kan de också provocera en motståndare till ökat våld, och därför bör man noga överväga om det är tillrådligt att alls använda dem.
De så kallade kampidrotterna, som judo och karate, är en annan form av självförsvar, som blir alltmer populär. Dessa kampidrotter övar en människa att använda sina händer och sin kropp till att antingen skada eller döda en motståndare; alltså är de i verkligheten också vapen. Deras hedniska bakgrund och militära användning gör också att man kan ifrågasätta om de är lämpliga för kristna. Kan du föreställa dig att aposteln Johannes skulle försvara sig med karateslag eller att Jesus Kristus skulle slå tillbaka en fiende med hjälp av taktik grundad på kung fu? (Se Vakna! för 22 mars 1976, sidan 21, för en utförligare behandling av ämnet.)
Hur långt du kan gå när det gäller att försvara dig själv och dina närmaste, såväl som vilka metoder du tänker använda, är något som du själv måste avgöra med hjälp av ett väl övat samvete. Men det kan vara bra att du ställer dig själv några frågor, när det gäller att avgöra hur du bör handla: Kämpar jag för att rädda livet eller bara för att skydda ägodelar? Är mitt motiv att skydda mig själv och mina närmaste, eller är det att hämnas på en ogärningsman? Har jag tänkt mig in i de verkningar mina handlingar kommer att få på andra, då också på ogärningsmannen? Skulle jag vilja skada honom allvarligt eller rentav döda honom? Inser jag att han kan vara ett offer för omständigheter och att det kan finnas större orsak att tycka synd om honom än att fördöma honom? Kanske det rentav är så att han, med hjälp av lämplig undervisning, omtanke och kärlek, är villig att utveckla sina slumrande goda egenskaper och ångra sina dåliga? Skulle jag vara villig att hjälpa honom med detta, om jag finge tillfälle?
Sammanfattningsvis kan sägas att även om kristna inte kategoriskt är emot självförsvar, bör de söka undvika situationer som gör det nödvändigt. De inser att det visa handlingssättet är att utöva ett sunt sinnes ande, förutse svårigheter, vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder, vara noga med sitt umgänge, akta både sin tunga och sina handlingar och inte vara alltför godtrogen när det gäller människor, utan i stället sätta hela sin förtröstan till Jehova. Detta är en bättre form av självförsvar än någon som grundar sig på vapen eller kampidrotter.
PREDIKAREN 9:18 SÄGER SOM EN SAMMANFATTNING:
”Vishet är bättre än vapen.” — 1979 års sv. provövers.
Jehova Gud, den högsta personligheten i universum, utan vars kännedom inte ens det minsta brott kan äga rum, är i stånd att göra en fullständigt korrekt brottsförteckning för att ha som underlag när han gör upp räkningen med brottslingar. Men kommer han verkligen att göra det? Är det meningen att våra dagars ständigt stigande våg av brottslighet och våld skall växa i det oändliga, eller kommer Gud att skänka mänskligheten den befrielse den så väl behöver? För att få svar på detta bör du läsa artikeln: ”Kan brottslighet och våld någonsin försvinna?” på sidorna 27 och 28.
[Bild på sidan 9]
Kommer det att skydda dig att du lär dig karate eller har en pistol?