Hur praktisk är bibeln?
”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” — Ps. 119:105.
1. Vilka anklagelser undergräver bibelns auktoritet, och vilket värde har den likväl?
JEHOVAS ord, bibeln, är den förnämsta bestseller som någonsin funnits. För många blir bibeln också vår tids bästa dammsamlare. Den mest sålda men förhållandevis minst lästa boken. Varför? Bibelns värde utsattes för angrepp från många håll. Vetenskapsmannen säger att den inte är vetenskaplig, ateisten säger att den är full av motsägelser, de nyteologiska prästerna säger att den innehåller legender, fundamentalisterna kommer den att förefalla löjlig och meningslös, och människorna i allmänhet avfärdar den såsom alltför opraktisk för att kunna skänka någon vägledning i denna kallt beräknande, realistiska, onda gamla värld. Men den är inte ovetenskaplig, inte full av motsägelser, inte någon legendsamling, inte löjlig och meningslös, och framför allt är den inte opraktisk. Vetenskapsmannen, ateisten, de nyteologiska och fundamentalistiska prästerna och människorna i allmänhet har orätt, ty bibeln är den mest vetenskapliga, konsekventa, faktiska, förnuftiga och praktiska boken på jorden! Den ensam är den pålitliga lyktan, det tillförlitliga ljuset, för människornas fötter på deras vägar och stigar. — Ps. 119:105.
2. Vilka fakta vederlägger den anklagelsen, att bibeln är ovetenskaplig?
2. Det begränsade utrymmet tillåter oss endast att i korthet bemöta dessa angrepp, men det böra vara tillräckligt för att öppna ärliga sinnen för ytterligare undersökning. Fastän bibeln inte har givits oss till lärobok i naturvetenskapliga ting, så är den dock, när den berör dylika ting, exakt och sann. Så till exempel lär naturvetenskapen, att människans språk har utvecklat sig från grymtningar och brummanden, när hon höjde sig från något slags ursprungligt apstadium, men det är ett känt faktum, att ju längre tillbaka i tiden vi följer språkens historia, dess svårare och mera komplicerat ter det sig, vilket tvingar auktoriteterna på området att draga den slutsatsen, att i stället för att språkutvecklingen skulle ha skett från de enkla till det sammansatta, har den gått i precis omvänd ordning. Detta stämmer överens med bibelns berättelse om att människan skapades fullkomlig, med fullkomlig talförmåga, i stånd till att med fina betydelseskiftningar uttrycka ett fullkomligt sinnes tankar.a Vidare gör vetenskapsmännen narr av bibelns skildring av hur Jakob fick sina boskapshjordar att frambringa brokig avkomma genom att låta hondjuren betrakta käppar, på vilka han hade skalat vita ränder, så att de såg spräckliga ut, ty man håller nu i stor utsträckning på att överge dessa idéer om påverkan före födelsen eller intryck som modern mottager. Emellertid förbiser vetenskapsmännen, att detta endast var Jakobs uppfattning och att Jehova i en dröm, som sedan följde, rättade Jakob och visade honom den verkliga orsaken till den brokiga avkomman, en orsak som är i överensstämmelse med Mendels ärftlighetslagar, vilka vetenskapsmännen inte har kommit till insikt om förrän nu på 1900-talet.b (1 Mos. 30:37—43; 31:10—12) Slutligen förlöjligar vetenskapsmännen det förhållandet, att bibeln räknar haren eller den vanliga kaninen bland de idisslande djuren. (3 Mos. 11:5, 6; 5 Mos. 14:7) Men nu har några vakna naturvetenskapsmän upptäckt, att kaninerna i själva verket eller i princip idisslar, i det de genom en sällsam procedur kommer födan att passera två gånger genom deras matsmältningsapparat. Detta ovanliga förhållande har konstaterats av Smithsonian Institution.c Bibeln är inte lik de läroböcker som vetenskapsmän skriver och som är obrukbara och föråldrade efter några få år på grund av de många fel och misstag de innehåller; bibeln består såsom sann för alltid. — Jes. 40:8; Joh. 17:17; 1 Petr. 1:25.
3. Vilka exempel anför ateisten för att stödja sin beskyllning för motsägelse? Bevisar de hans påstående?
3. Hur förhåller det sig då med den ateistiska beskyllningen, att bibeln är full av motsägelser? Den beror på ett förhastat antagande. Ateisten kan till exempel peka på Predikaren 1:4, som säger, att ”jorden står evinnerligen kvar”, och sedan bläddra vidare till 2 Petrus 3:10 och läsa: ”Jorden och de verk, som äro därpå, skola brännas upp.” Han menar triumferande, att här har vi en motsägelse som bevisar att bibeln är otillförlitlig. I det första fallet är det emellertid den bokstavliga jorden, som verkligen står kvar evinnerligen, medan termen ”jorden” i det andra exemplet betecknar folken i allmänhet och deras organiserade regeringar under Satan. (2 Kor. 4:4) Sammanhanget visar att detta är riktigt, ty i det föregående hade det just omnämnts att jorden på Noas tid blev tillintetgjord genom vatten. Vi vet, att syndafloden inte förintade den bokstavliga jorden; den finns ju alltjämt. Däremot sköljde floden bort ur tillvaron de onda människorna och de onda regeringsanordningama på jordens yta. Att människorna eller folken symboliskt omtalas som ”jorden” är ingenting ovanligt. (1 Kon. 10:24: ”Och hela jorden sökte sig till Salomo”, KJ; Ps. 66:4: ”Hela jorden skall tillbedja dig”, KJ; 98:9) Eller också kan ateisten säga, att Kristus motsade sig själv, när han den ena gången sade åt sina lärjungar att inte förse sig med penningpungar och vid ett annat tillfälle instruerade dem att göra detta. (Matt. 10:9, 10, där KJ har ”penningpungar” och en äldre sv. övers, ”pungar”; Luk. 10:4; 22:35, 36) I det första fallet sändes de åstad i missionärsarbete och skulle förtrösta på Guds omsorg om dem såsom arbetare som var värda sin lön. De skulle bära ut andlig föda till folket, och intresserade människor skulle med glädje komma att ge dem som predikade någon materiell hjälp i gengäld. Men i det andra fallet skulle Jesus inom kort bli fastnaglad vid tortyrpålen, hans efterföljare skulle förskingras och förföljelse utbryta, så att fiender omgav dem på alla sidor, och till och med de som tyckte om budskapet skulle frukta för att visa vänlighet mot Kristi efterföljare. Då skulle de kristna vara tvungna att sörja för sina materiella behov.
4. Varför blir ateisten så lätt bedragen?
4. Genom att lämna de bibliska utsagornas sammanhang och möjliga symboliska innebörd utan avseende menar ateisten, att han finner motsägelser, och därför att han just letar efter motsägelser slutar han sin efterforskning med denna sin ytliga läsning och är glad och tycker sig ha fått lön för mödan, eftersom han tror att han har funnit vad han sökte. Han önskar inte fortsätta sitt studium för att komma till en insikt som skulle skänka harmoni åt de ställen som hans fördomsfulla sinne betraktar som motsägande. Han har fått ut sin lön. — Matt. 6:2, 5, 16.
5. Hur betraktar de nyteologiska prästerna bibeln, och varför gör de det?
5. De nyteologiska prästerna deltar i angreppen på bibeln, därför att de har låtit sig fångas i denna fälla: ”Människofruktan leder en i en snara.” (Ords. 29:25, AT) Den populära uppfattningen i vår tid är att bibeln endast utgör myter och legender och att den endast har litterärt värde. Då nyteologerna är rädda för de världsligt visas hån och försöker hålla jämna steg med de intellektuella klasserna och. behålla deras gunst, överger de bibelns sanning ar för att omfatta de teorier och filosofiska tänkesätt som denna världens skarpsinniga människor lanserar. Bibeln uttalar en varning för dessa ryggradslösa desertörer: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon människa som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människans tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” (Kol. 2:8, NW) Typisk för dem som i själva verket överger bibeln, men som till det yttre håller fast vid den för att själviskt förskaffa sig sitt levebröd, är den inställning som föreståndaren för ett teologiskt seminarium i Denver i Colorado gav uttryck åt. Han sade: ”Den svåraste uppgift som den religiösa undervisningsverksamheten ställes inför är den att få tänkesättet från kamelkaravanernas tid att passa in i en motoriserad civilisation.” Detta är precis detsamma som att säga, att bibeln inte är praktisk, att den är alltför gammalmodig för våra dagar, att den är ungefär lika föråldrad som en kamelkaravan skulle te sig i denna maskinålderns civilisation, vars kännetecken är den snabba farten.
6. Hur kommer de fundamentalistiska prästerna bibeln att te sig löjlig och meningslös?
6. De av sin trosbekännelse bundna fundamentalistiska prästerna, som alltid tar bibeln så bokstavligt, gör den löjlig. Sedan de känslosamt har utbrett sig över hur Gud är kärlek, gör de helt om och säger, att han pinar människor i evighet i en sjö av eld och svavel. Men om de ondas straff skulle vara pina, varför sade då Jehova till Adam, att det skulle betyda döden, om han i olydnad åt av den förbjudna frukten? (1 Mos. 2:17) Om syndens lön är evig pina, varför säger då Romarna 6:23: ”Den lön synden betalar är död”? (NW) För att kunna brinna i evighet i en eldsjö utan att bli förintad måste man vara odödlig. Och det är just vad dessa fundamentalister lär om människans själ. Men om människosjälen är odödlig, varför tillkännager då Hesekiel 18:4 (1878) : ”Den själ, som syndar, hon skall dö”? Och om människan är odödlig, varför behövs det då en uppståndelse genom Kristus Jesus? På många sätt kommer dessa präster Guds ord att te sig löjligt och meningslöst genom deras religiösa traditioner och trossatser.
7. Hur betraktar de katolska prästerna sin kyrkliga tradition, jämförd med bibeln, och vad blir följden därav?
7. De romersk-katolska prästerna är främst i att göra bibeln tom och meningslös genom sin tradition. Så nyss som i februari i år sade den katolske biskop F. E. Hyland i ett tal i Columbus i Ohio, att ”den muntliga traditionen är av precis samma värde som bibeln, när det gäller att avgöra vilka de stora religiösa sanningarna är”. En av dessa traditioner är emellertid den, att Marias kropp av kött och blod bokstavligen for upp i himmelen. Likväl säger 1 Korintierna 15:50, enligt den katolska Douay-bibeln, så här: ”Kött och blod kunna icke äga Guds rike.” Det är påtagligt att denna katolska tradition och denna bibelutsaga inte ”är av precis samma värde”. Antingen är det traditionen som är falsk eller är det bibelutsagan. Det är inte bibelns utsaga. Genom att foga dessa traditioner som tillägg till Guds ord kommer de religiösa organisationerna in under den fördömelse, som kungöres i 5 Moseboken 4:2 och Uppenbarelseboken 22:18, och ådrar sig gudomliga hemsökelser. Bibeln behöver inte något tillägg av icke inspirerade traditioner, som människor pladdrar fram, för att den skall bli fullständig: ”All Skrift är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till en norm och vägledning, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” — 2 Tim. 3:16, 17, NW.
Nutida skriftlärda och fariséer
8. Hur handlade de skriftlärda och fariséerna med avseende på sin muntliga tradition och de hebreiska skrifterna
8. Genom att hänga fast vid traditioner och trosbekännelser, som gör bibeln tom och meningslös, är våra dagars präster lika de skriftlärda och fariséerna. De lade sin muntliga tradition till de hebreiska skrifterna, och till dem sade Jesus: ”Ni hava gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition. Ni skrymtare, Jesaja profeterade träffande om eder, då han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt borta från mig. Det är förgäves de fortsätta med att betyga sin vördnad för mig, ty de förkunna människobud såsom lärosatser.’” (Matt. 15:6—9, NW) De skriftlärda och fariséerna läste med sina läppar ur Mose lag och citerade med sin mun profeterna och psalmerna, men levde inte i överensstämmelse med de gudomliga föreskrifterna. De lade sina talmudiska traditioner till ordet och grundade sina läror på dessa människobud. Vidare prydde de profeternas gravar offentligen på ett prunkande och uppseendeväckande sätt och sade i jämmerlig ton, att de aldrig skulle ha velat vara med om att utgjuta dessa martyrers blod; därpå gjorde de helt om och pressade den ovillige Pilatus till att döda Guds störste profet, Kristus Jesus! — Matt. 23:29—36; 27:22—25; Joh. 19:12—16.
9. Hur finner deras handlingssätt en motsvarighet i det sätt varpå kristenhetens präster och predikanter beter sig i denna tid?
9. På samma sätt håller kristenhetens präster och predikanter i våra dagar lovtal över bibelns gestalter och över dem som människor upphöjt till helgon, men förföljer Jehovas vittnen, som predikar Guds rena rikesbudskap såsom representanter för Gud och Kristus. (Matt. 25:40, 45) Prästerna och predikanterna och folket i allmänhet ger bibeln en hedrad plats, gör den till den förnämsta bestsellern, har den i sina museer och gör mycket väsen av de priser de betalar för sällsynta exemplar, priser som är långt högre än vad några andra tryckta böcker betingar. De har den i sina hem, de placerar den i hotellrum, svär vid den inför domstolar och använder den, när en ämbetsed skall förestavas någon. Bibelsällskapen skickar ut den över hela världen, den finns spridd på mer än tusen språk, antingen i sin helhet eller till vissa delar därav. Kristenhetens politiker älskar att citera den och låtsas att deras politiska partier skall uppfylla löftena om Riket. Många millioner människor ägnar i dag mycken läpparnas tjänst åt bibeln, liksom de skriftlärda och fariséerna gjorde, men liksom de skriftlärda och fariséerna försummar de också att leva i överensstämmelse med den och gör tillägg till den och drar vissa saker ifrån den, gör den meningslös och förföljer och ibland till och med dödar dem som verkligen tar bibeln såsom en praktisk vägledning och försöker leva i enlighet med dess bud. — Matt. 23:13.
10. Vad har kristenhetens ledare i själva verket gjort med bibeln, och vad har resultatet härav blivit?
10. Trots den ytliga tjänst med läpparna som kristenhetens folk ägnar bibeln och trots det att antalet biblar de sprider uppgår till milliarder, blir de likväl inte uppbyggda av den. Deras ledare har i själva verket dödat bibeln i mångas sinnen genom sina publicerade uttalanden om att den är ovetenskaplig, motsägande, endast innehåller legender och myter; och ofta har de genom sina falska trosläror och traditioner kommit den att synas löjlig och meningslös. De blinda människorna följer dessa blinda ledare och ramlar därför ner i samma grop av grovt felaktiga slutledningar och avfärdar bibeln såsom opraktisk, när det gäller att vägleda folk i nutida levnadssätt. Vilka det vara må som försöker följa den och grunda sitt hopp på den beskylles av dem för att vara verklighetsfrämmande, idealistiska drömmare. Hur väl motsvarar inte världsmänniskorna i denna tid den beskrivning som av dem ges i 2 Timoteus 3:4, 5 (NW), där det säges, att de skola vara ”nöjesälskande mer än Gudälskande” och ”skola hava en form av gudaktighet, men bevisa sig falska gentemot dess kraft”.
Vilka är det som är praktiska?
11. Då denna världen avfärdar bibeln som opraktisk, vilka frågor inställer sig då beträffande hur pass praktisk världen själv är?
11. Då ju denna världen avfärdar bibeln såsom av ringa vikt därför att den är opraktisk, skulle vi förvänta att denna världen själv skulle vara mycket praktisk. Men hur praktisk är den egentligen? Hur praktisk är denna nutida generation på 1900-talet med dess glittrande, vetenskapliga atomcivilisation? Hur praktiska var till exempel de båda världskrig som denna generations medlemmar utkämpade, genom vilka de dränkte jorden i oskyldigt blod, som stammade från kvinnors och barns ådror såväl som från soldaters? Hur praktiskt är deras nuvarande handlingssätt, varigenom de styr kurs mot ett tredje världskrig? Hur praktisk är denna världens politik, vilken har blivit så fördärvad och genomsyrad av mutsystem, att det är ett stående skämt bland människorna? Och vad skall man säga om politikerna, som ofta mera är brickor i spelares händer än folkets tjänare? Hur praktiskt är världens ekonomiska system, som tillåter några få ultrarika att vältra sig i lyx och överflöd, medan millioner lever i ängslan för hur de skall lyckas skaffa sig livets nödtorft? Hur praktiskt är dess stigande våg av brottslighet, den växande omoraliskheten, den ökande skilsmässofrekvensen; hur praktiska är alla de fall av ungdomsbrottslighet som skjuter upp lika fort och tätt som svampar ur jorden; och hur förhåller det sig med problemdrinkarnas last, varigenom de söker fly från verkligheten, för att inte tala om vanligt simpelt frosseri — allt detta olika sätt att handla, som drar över oss en syndaflod av fysiska och psykiska lidanden, veneriska sjukdomar, förstörda hem, illegitima barn, överfulla fängelser, mänsklig hjärtesorg och förtidig död? Var snäll och säg oss, vad som egentligen är praktiskt i allt detta!
12. Hur skulle bibeln vara praktisk i fråga om att ta itu med dessa världens svåra förhållanden?
12. Hur kan människor, som likgiltigt och känslolöst accepterar dessa förhållanden och till och med överser med dem såsom något normalt, beskylla bibeln för att vara opraktisk? Om denna världens människor följde bibeln, skulle de inte döda varandra, utan skulle smida svärden till plogbillar. Folk skulle inte lyfta svärd mot folk. Inte heller skulle de mera lära sig att strida. (2 Mos. 20:13; Mika 4:3) Skulle det inte vara praktiskt? Skulle inte bibelns förbud mot stöld och mutor utgöra en god vägledning för politikerna? I Israel skulle konungarna ha en avskrift av Guds lag till rättesnöre; politikerna i våra dagar har bibeln. Det skulle vara en välsignelse, om de följde den lika mycket som de citerar den. (2 Mos. 20:15; 5 Mos. 17:18; Am. 5:12) Vad det ekonomiska systemet beträffar, som gör de få rika och de många fattiga, skulle det inte kunna verka på det sättet enligt bibelns principer, ty i den gjordes på flera sätt föranstaltningar för de fattiga. (2 Mos. 23:10, 11; 3 Mos. 23:22; 5 Mos. 15:7, 8, 11; 14:28, 29; Ords. 29:7) Och skulle inte bibeln vara praktisk i fråga om att dämma upp brottslighetens stigande våg, få den att vända tillbaka, torka ut den fullständigt? Lydnad för bibelns befallningar skulle eliminera otukt och äktenskapsbrott, skilsmässor och förstörda hem, veneriska sjukdomar och illegitima barn. Moraliska föräldrar skulle undervisa sina avkomlingar i gudaktiga principer, och därigenom skulle ungdomsbrottsligheten avskaffas. Frosseri och dryckenskap, som drabbades av förbud, skulle upphöra och därmed också många av de brott och sjukdomar och hjärtesorger som följer i deras spår. — 2 Mos. 20:12—17; 5 Mos. 6:6, 7; 21:20, 21; Ords. 22:6; Mark. 10:11, 12; 1 Kor. 6:9—11.
13. Vilket protestrop höjes mot allt detta, men vad är nyckeln till framgång, när det gäller att tillämpa bibelns principer?
13. Ovanpå allt detta kanske någon världsmänniska utropar: Detta är gott och väl, men det är lättare sagt än gjort! Naturligtvis är det lättare sagt än gjort. Allting är lättare sagt än gjort. Det är därför som så många människor säger så mycket och gör så litet. Det är därför som så många predikar bibeln, men så få praktiserar dess lärdomar. Men det faktum kvarstår, att det finns individer som strävar efter att hålla dessa bibliska föreskrifter och lyckas i stor utsträckning. Om en eller hundra eller några tusen kan göra detta, kan då de återstående millionerna göra gällande, att bibelns normer är alltför idealistiska, alltför högt över den ofullkomliga människan för att vara ett praktiskt mål att sikta till? Om dessa principers tillämpning skulle göra slut på krig, smutsig politik, förtryckande ekonomiska system; om den skulle tömma fängelserna, göra ände på brottsligheten, bringa omoraliskhet och dryckenskap att upphöra och eliminera många sjukdomar — skulle inte då detta innebära en praktisk strävan? Att tillämpa prin ciperna i det dagliga livet är inte så svårt som det först kan tyckas. Vad som skall till är att man måste ändra sitt sinne, som styr ens kropp. Ändra sin vilja, sina önskningar och intressen, sin inställning, sin åskådning och sitt hjärtetillstånd. När dessa inre drivkrafter blivit förändrade till det bättre, kommer våra handlingar automatiskt att förändras till det bättre. Hemligheten med hur man skall kunna åstadkomma denna förvandling, är den föda som vårt sinne livnär sig av; och bibeln är det outtömliga förrådshus, där vi kan hämta den nödvändiga andliga födan.
14. På vilka skriftställen stöder du ditt svar på frågan hur man skall lyckas?
14. Romarna 12:2 (NW) säger: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne.” Allvarligt bibelstudium kommer att förändra ens åsikter om många ting, kommer att omgestalta ens sinne och göra om det i enlighet med Guds rättfärdiga syn på saker och ting. Kolosserna 3:9, 10 (NW) ger detta råd: ”Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.” Det, är alltså exakt kunskap som sätter en i stånd till att kasta bort gamla seder och lägga sig till med nya, som stämmer överens med Guds och Kristi sätt att handla. Efesierna 4:22—24 (NW) betygar på liknande sätt: ”Ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt ... Ni skulle förnyas i den kraft som påverkar edert sinne och skulle ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och nåd.” Med tanke på Jesus ger bibeln oss denna förmaning: ”Väpna ... eder med samma sinnesinställning.” (1 Petr. 4:1, NW) Han väpnade sig genom studium av Guds ord. Om vi gör likaså och tyller vårt sinne och hjärta med bibelns sanning, skall det som är gott komma därav: ”Varav hjärtat är fullt, därav talar munnen.” — Matt. 12:34, NW.
15. Vilka Skriftens principer kan tillämpas i det dagliga livet för att förbättra människornas inbördes förhållanden?
15. Vi har här tagit några av mänsklighetens större olyckor i betraktande, vilka skulle försvinna, om bibelns principer bleve allmänt antagna. Låt oss nu tänka på några ringare förmåner, förbättringar i förhållandena människor emellan och i det dagliga livet. Tänk på att ”vadhelst en människa sår, detta skall hon ock skörda”. (Gal. 6:7, NW) Att så det som är gott kan tyckas opraktiskt, men det får sin tillfredsställande skörd i sinom tid. Så det som är ont, och du kommer med tiden också att få skörda ont. Sätt på dig en högfärdig min, så kommer någon att stuka till dig. Var tvär och vresig och grinig, så kommer andra att vara på samma sätt mot dig. Ropa vredgade ord, så kommer andra att återgälda dem med ränta. Slå till en man, så kommer du högst sannolikt att få både ett och två slag som betalning. Men behandla människor artigt, le, var vänlig, visa välvilja, handla uppriktigt, osjälviskt, med kristlig kärlek, och det är mycket troligt att de kommer att uppträda likadant. ”Kasta ditt bröd på vattenytan, ty efter många dagar skall du finna det.” (Pred. 11:1, AT) Du kanske får hålla på och så ganska mycket, innan skördetiden kommer, men slutligen, efter många dagar, kommer resultaten att visa, att ditt goda handlingssätt har varit praktiskt. Såsom Jesus sade: ”Var givmilda, så skola människor giva åt eder. De skola i edert sköte hälla ett gott mått, välpackat, sammanskakat och överflödande. Ty med det mått varmed ni mäta upp skola de mäta upp åt eder i gengäld.” — Luk. 6:38, NW.
Besegra ont med gott
16. Hur bör du förhålla dig, om en person närmar sig dig i vrede?
16. Men om en person närmar sig dig i vrede? Tänk på vad Romarna 12:17 (NW) säger: ”Vedergäll ingen med ont för ont.” I sådana fall ger bibeln detta råd: ”Ett milt svar avvänder vrede, men hårda ord uppväcka vrede.” (Ords. 15:1, AT) Ditt mjuka svar kommer att mildra hans hårda anlopp, medan däremot hårda ord från din sida skulle komma honom att hårdna till ytterligare. Vägra därför att lägga bränsle på den eld som en annan låter brinna emot dig, så kommer elden snart att brinna ner och avkylas. I de ögonblick av nykter besinning, som sedan följer, kommer brushuvudet att skämmas över sin barnslighet, när han reflekterar över ditt sätt att visa återhållsamhet och mognad, och du har undvikit den skamliga dårskapen att vedergälla ont med ont.
17. Varför är det dårskap att vedergälla ont med ont? Hur kommer de kristna att bemöta det onda som göres mot dem?
17. Om någon handlar på ett ondskefullt sätt mot dig, varför skulle du då försöka likna honom i ondska? Det är det opraktiska sätt, varpå denna gamla onda värld går till väga. Om någon överöser dig med skällsord, måste du därför häftigt taga honom i upptuktelse? Om någon beljuger eller baktalar dig eller skvallrar om dig, måste du då betala honom med samma mynt och själv bli en avskyvärd lögnare eller baktalare eller skvallerbytta, i det du sänker dig till hans nivå? Skulle han inte därigenom visa sig vara den starkare, då han förvandlar dig till sin avbild, i det att hans onda sedvänjor blir dina? Om din motståndare är ond, måste du då överge alla dina goda principer och åsikter för att därigenom få namn om dig att vara praktisk eller av någon annan dylik oförnuftig grund och sänka dig till hans onda nivå och slutligen tillsammans med honom bli delaktig i Guds vrede? Om man vedergäller ont med gott, sätter man därigenom i gång ett otäckt kretslopp av onda gärningar. Lögn föder lögn, hat alstrar mer hat, våld utkläcker större våld, och det onda kretsloppet får allt större fart, när var och en av de agerande rusar fram i den andres onda spår och försöker överträffa den andre i att göra ont och strävar efter att betala igen de andre med något större ont. Genom denna yra virveldans förlorar både individer och nationer snart jämvikten och störtar ner i Satans fallgropar. De kristna kommer att undvika dessa snaror genom att vägra att fullborda det första varvet eller sluta cirkeln och sätta loppet i rörelse genom att vedergälla ont med ont. De kommer i stället att bemöta ont med gott. ”Låt dig icke besegras av det onda, utan fortsätt med att besegra det onda med det goda.” — Matt. 5:44; Rom. 12:21, NW.
18. Gentemot vilka vill vi tillämpa dessa goda principer, och med vilket föredöme för ögonen?
18. Med tanke på allt det som här framhållits hävdar vi på det bestämdaste, att det är i hög grad praktiskt för människor i vår tid att följa bibelns principer, inte endast gentemot medkristna, utan i sina mellanhavanden med alla människor. ”Om ni älska dem som älska eder, vilken heder hava ni därav? Ty även syndarna älska sådana som älska dem. Och om ni göra gott mot dem som göra gott mot eder, vilken heder hava ni egentligen därav? Även syndarna göra detsamma.” Visa i stället osjälvisk kärlek mot alla, alldeles som Jehova är ”god mot de otacksamma och onda”. (Luk. 6:27—36, NW) Det goda som du sår ut på mänsklighetens hav kommer att i sinom tid återvända till dig mångdubblat, om inte från dem som har mottagit det, så från Jehova Gud.
19. Vilka ytterligare invändningar faller till marken, och när kommer allt motstånd mot rättfärdiga principer att försvinna?
19. Det är praktiskt att leva i samstämmighet med Guds ord. Några kanske invänder, att om alla människor gjorde det, skulle det vara mycket bra, men då flertalet inte gör det, är det gagnlöst för några få att göra det. Likväl kämpar dessa samma människor för sina politiska och sociala åsikter, även om de kanske är i minoritet. De kristna står fasta i sina trosåskådningar. Åter andra världsmänniskor kanske säger, att Kristi rike kommer att bli mycket bra, när det kommer i gång, men till dess måste de göra någonting för att förbättra förhållandena. De kristna sitter emellertid inte sysslolösa och väntar på att Riket skall till fullo taga makten över jorden. De har fått så mycket arbete att utföra, att det är absolut nödvändigt för dem att köpa tiden för att kunna fullborda sitt predikande av evangelium. Oberörda fortsätter världens människor att vara upptagna av sina egna politiska och sociala planer och projekt och avfärdar bibeln som opraktisk. Att de avfärdar bibeln som opraktisk är i själva verket endast ett försök att rättfärdiga sin egen bristande överensstämmelse med den eller sin ovillighet att vandra på dess rena och smala vägar. De önskar göra saker och ting på sitt sätt och förlita sig på sina egna planer, sina egna ansträngningar, sin egen rätt. Detta är i högsta grad opraktiskt i betraktande av att Jehova Gud är den visaste och mäktigaste kraften i universum. I striden vid Harmageddon kommer Gud på ett mycket praktiskt sätt att sopa bort i förgätenhet alla dem som gör motstånd mot honom och kommer att göra alla dem som finns kvar likasinnade med honom själv. Då kommer människor att bli enade i Hans ords rättfärdiga principer. Var och en kommer att omsätta dem i praktiken, och i denna rättfärdiga nya värld kommer alla den nuvarande gamla världens olyckliga förhållanden att ha försvunnit som rök för vinden.
[Fotnot]
a Se Evolution versus The New World, sid. 38.
b En utförligare framställning i denna sak återfinnes i The Watchtower för 1 november 1950, sid. 431.
c Se tidskriften Vakna! för 8 augusti 1951, sid. 12.