-
Inblick i nyheternaVakttornet – 1977 | 1 juli
-
-
Värdet av ett mjukt svar
● ”Plötsligt, oväntat, ställs du ansikte mot ansikte med en person som hotar eller smädar dig på gatan eller rentav i ditt eget hem.” Så börjar en artikel i Cleveland ”Press”. Konfrontationer, som nyligen lett till dödsfall där, hade väckt frågan: Hur skall man bäst behandla sådana riskfyllda situationer?
Många män kan mena att deras manlighet ifrågasätts och att de måste ta till handgripligheter, enligt vad en tillfrågad psykiatriker i Cleveland sade. ”Somliga kan mena att det är beundransvärt att vara djärv”, sade han, ”men vid närmare eftertanke verkar det inte särskilt förnuftigt. I allmänhet skulle jag vara mycket artig mot en person som är mycket fientlig.”
Chefen för Clevelands polisskolas utbildningsprogram förespråkar enligt artikeln att man bör ”undvika en konfrontation — söka en utväg som inte utmanar den upprörde”.
För många hundra år sedan rekommenderades detta förståndiga handlingssätt, när man ställs inför personer som kan vara farliga, långt innan nutida psykiatriker och poliser gjort sina erfarenheter. ”Ett mjukt svar stillar vrede”, säger det bibliska ordspråket (Ords. 15:1), ”men ett hårt ord kommer harm åstad”. — Jämför Ordspråksboken 23:9.
Att undgå våldtäkt
● Efter en analys av trettiosex våldtäktsförsök och trettiosex fullbordade våldtäkter meddelade Frank J. Javorek vid Denver General Hospital vad som var de viktigaste skillnaderna mellan fullbordade våldtäkter och våldtäktsförsök. Enligt ”Science News” var de, ordnade efter betydelse, ”om offret hade skrikit eller ropat på hjälp och om offret hade försökt komma undan genom att springa sin väg. Därnäst viktigast var kvinnans bostadsområde och om hon var vaken och aktpågiven vid tillfället.”
I somliga situationer kan det naturligtvis vara så att skriken inte hörs och det är omöjligt att springa sin väg. Men 86 procent av dem som både skrek och sprang undgick att bli våldtagna.
Det är intressant att lägga märke till att Guds lag till det forntida Israel uttryckligen angav att om en trolovad flicka begick otukt, så skulle både hon och den man hon begick otukt med dödas. Om emellertid flickan ropade på hjälp men inte blev räddad, godtogs detta som ett bevis på att hon var oskyldig. I detta fall dödades bara mannen, under det att flickan blev frikänd. — 5 Mos. 22:23—27.
-
-
Frågor från läsekretsenVakttornet – 1977 | 1 juli
-
-
Frågor från läsekretsen
● Vem är den ”Herre”, som omnämns i Romarna 10:12, Herren Jesus Kristus eller Herren Jehova?
Romarna 10:12 lyder: ”Det är nämligen ingen åtskillnad mellan jude och grek, ty över alla är samme Herre, som är rik för alla som anropar honom.” Man kan inte av sammanhanget med bestämdhet fastställa vem som här avses med ordet ”Herre”.
Det har i århundraden rått delade meningar bland bibelkännare om huruvida Paulus avsåg Herren Jesus Kristus eller Herren Jehova. Romarna 10:9 talar otvetydigt om Jesus Kristus såsom Herre, och citatet från Jesaja 28:16, som återfinns i Romarna 10:11: ”Ingen som låter sin tro vila på honom skall bli besviken”, gäller också Jesus. Om orden i Romarna 10:11 skall direkt förbindas med ordet ”Herre” i Romarna 10:12, då är den Herre som åsyftas Jesus Kristus.
Å andra sidan säger Paulus i Romarna 10:9: ”Om du ... i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst.” Av detta framgår det att tro på Jehova Gud också är något grundväsentligt för frälsning. I Romarna 10:13, där Joel 2:32 citeras, heter det vidare: ”Ty ’var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst’.” Om anropandet av den Herre som omtalas i Romarna 10:12 avser densamme som i Romarna 10:13, bör Jehova Gud vara den Herre som Paulus syftar på. Tanken skulle då vara densamma som den som är uttryckt i Romarna 3:29: ”Är han Gud bara för judarna? Är han det inte också för folk av nationerna? Jo, också för folk av nationerna.”
● Vad menade Jesus, då han sade till sina apostlar att några av dem skulle se honom komma i sitt rike innan de dog?
I den nordligaste delen av Golanhöjderna ligger i vår tid byn Baniyas. Detta är platsen för det forntida Caesarea Filippi, där Jesus befann sig när han gjorde ett uttalande som uppenbarligen hänsyftade på synen på förklaringsberget, som tilldrog sig några dagar längre fram.
Jesus sade: ”Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka
-