-
Den avgudadyrkande, maktgalna AtaljaVakttornet – 1980 | 1 maj
-
-
Joas genom att bli räddat av sin faster Josabeat. Omkring sex år senare utropade Josabeats man, översteprästen Jojada, Joas till kung. När Atalja såg detta, rev hon ”sönder sina kläder och ropade: ’Sammansvärjning! Sammansvärjning!’” Men det tjänade ingenting till. Jojada gav order om hennes avrättning. På detta sätt fick den sista överlevande medlemmen av Ahabs hus ett nesligt slut. — 2 Krön. 22:10—12; 23:11—15.
Hur kan Ataljas maktgalna handlingssätt förklaras? Hon var djupt engagerad i tillbedjan av avgudar. På grund av hennes inflytande bröt sig hennes söner in i Jehovas tempel — otvivelaktigt för att plundra det. Föremål som togs från Jehovas helgedom invigdes åt fruktbarhetsguden Baal. (2 Krön. 24:7) Alldeles som bibeln uppenbarar, leder sådan avgudadyrkan till alla slag av andra allvarliga synder. Vi läser:
”Alldeles som de inte har behagat hålla fast vid Gud i exakt kunskap, så har Gud prisgett dem åt ett honom misshagligt sinnestillstånd, till att göra ting som inte är tillbörliga, uppfyllda som de var av allt slags orättfärdighet, ondska, habegär, uselhet, fulla av avund, mord, osämja, svek, vrångsinthet, de var örontasslare, förtalare, Gudhatare, fräcka, övermodiga, inbilska, uppfinnare av skadliga ting.” (Rom. 1:28—30)
Det förhållandet att Atalja mördade sina egna sonsöner för att säkerställa makten åt sig själv uppenbarar precis hur långt ner i ett misshagligt sinnestillstånd avgudadyrkan kan föra någon.
Det som hände Atalja understryker vilken fara det ligger i att bli indragen i avgudadyrkan. Falsk tillbedjan kan öppna dörrarna för alla slag av ondska. Om vi är förståndiga, bör vi fortsätta att lyda de inspirerade orden: ”Var på er vakt mot avgudarna.” — 1 Joh. 5:21.
-
-
Våra handlingar påverkar församlingenVakttornet – 1980 | 1 maj
-
-
Våra handlingar påverkar församlingen
I Ordspråksboken 11:11 läser vi: ”Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.”
En stads invånare som följer en rättrådig kurs befrämjar frid och välbefinnande och bygger upp andra, och staden blomstrar och har framgång. De människor vars tal är nedsättande, skadligt och falskt orsakar oro, bedrövelse, oenighet och problem. Det är speciellt så om dessa människor har en inflytelserik ställning. En sådan stad drabbas av oordning, korruption och moraliskt och ekonomiskt förfall.
Den här nämnda principen kan tillämpas bland Jehovas kristna vittnen, eftersom de ”bor” i stadslika församlingar. En församling, i vilken andliga, i Skriften väl bevandrade människor har inflytande, befinns vara en lycklig och aktiv församling, som är till stor hjälp för sina medlemmar och till ära för Gud. En sådan församling behagar Gud, och han får den att blomstra och ha framgång i andligt avseende. Men de som är missnöjda och otillfredsställda, de som finner fel och talar bittert emot hur saker och ting uträttas är som en ”giftig rot”, som kan breda ut sig och förgifta andra som inte från början var anstuckna. (Hebr. 12:15) Dessa besvärliga och störande personer vill ofta ha mer myndighet och bemärkthet. De orsakar splittring genom att väcka och sprida rykten om att de äldste eller andra medlemmar i församlingen är lata eller orättvisa eller har rasfördomar och så vidare.
Ett annat ordspråk, som behandlar den här principen på en personlig grundval, lyder: ”En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår [krossar modet, Åkeson].” (Ords. 15:4) Den tunga som talar det som är gott och sant i mildhet, omtänksamhet och ödmjukhet har ett gott inflytande på den som lyssnar. Ett sådant tal lyfter upp honom och bygger upp honom andligen och bidrar därigenom till hela församlingens andliga hälsa. Men den vrånga tungan skadar, sårar och bryter ner lyssnarnas sinnesstämning eller krossar modet hos dem, i det den inte ger dem några goda eller närande tankar för att hjälpa dem framåt på vägen till livet. I själva verket för en vrång och ond tunga med sig andligt fördärv och andlig död för andra människor.
-