Har du någonsin undrat:
”Hur många verkliga vänner har jag?”
MAN frågade nyligen över 100.000 människor vad det var som gjorde dem lyckliga. Det överväldigande svaret blev: Att äga ett innerligt och kärleksfullt förhållande till en annan människa — med andra ord att ha en verklig vän.
Är det inte sant att vänskap gör livet roligare? De flesta av oss frotteras dagligen med massor av människor som vi bara känner helt ytligt, men det är tillsammans med vänner som man kan få tröst, och med dem kan man dela glädjeämnen och sorger.
VAD ÄR EN VERKLIG VÄN?
Det är någon som verkligen bryr sig om en, en människa som visar osjälviskt intresse för en. Man känner sig förtrolig med denne.
En verklig vän är lojal. ”En vän”, säger bibeln, ”håller fast mera än en broder.” (Ords. 18:24, NW) Även om ingen annan förstår, kommer ens vän att förstå.
VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT MED VERKLIGA VÄNNER?
Vi behöver alla någon, som vi kan dela våra känslor med. När vi kan dela våra glädjeämnen med en vän, blir det dubbel glädje. Våra sorger känns inte fullt så svåra, när vi får tala med en deltagande vän.
Men vid en undersökning fann man att de flesta människor kan räkna sina verkliga vänner på ena handens fingrar. Och ännu värre: Somliga människor har inga verkliga vänner alls. De är mycket ensamma, och detta är ett problem som har fått epidemisk spridning.
Problemen i livet blir lättare, när vi får hjälp med att ta itu med dem. ”En vän älskar vid alla tider och blir en broder i tider av nöd.” (Ords. 17:17, The Bible in Basic English) Vem av oss har inte haft sådana ”tider av nöd” eller kan inte råka ut för det i framtiden? Det kan uppstå allvarliga problem, och vi kan behöva råd. En god vän kan hjälpa oss. Vi kan lita på honom, därför att han vill vårt bästa. Vi vet också att personliga angelägenheter stannar oss emellan.
För att belysa vikten av en god vän kan vi begrunda den erfarenhet en familj som bor på landet hade. Den här familjen tycker om att läsa den här tidskriften och dess följeslagare Vakttornet. Varannan vecka brukade ett Jehovas vittne, som tillhörde församlingen i en närliggande stad, komma till dem med de senaste numren. Detta gjorde han månad efter månad.
En dag, när vittnet kom till gården, blev han orolig när ingen var hemma och han i stället fann ett meddelande: ”Vill Vakttornsmannen vara snäll och komma tillbaka. Brådskande!” Han gjorde ett speciellt besök samma kväll. Vad hade hänt?
Det hade uppstått ett allvarligt familjeproblem. Vart kunde de vända sig för att få hjälp och råd? De visste att ”Vakttornsmannen” brydde sig om dem. Kom han inte och besökte dem regelbundet? De litade på honom och betraktade honom som sin vän. De kände instinktivt att han kunde hjälpa dem. Det gjorde han gärna, och deras vänskap fördjupades. Han visade dem råd från bibeln, som hjälpte dem att lösa deras problem. Hur tacksamma var de inte för att en verklig vän visade dem sådant osjälviskt intresse!
HUR FINNER MAN VERKLIGA VÄNNER?
Det finns de som har försökt att ”köpa” vänner — de har gett dyrbara gåvor och dyrbar förplägnad — bara för att upptäcka att det är sant som någon skrev: ”En vän, som man måste köpa, är inte värd det man betalar för honom, vad det sedan än må vara.” När du slutar upp att ge, kanske han slutar upp att tycka om dig.
För att människor skall visa oss osjälvisk kärlek, måste vi vanligtvis visa samma osjälviskhet. Det kostar oss någonting — nej, inte pengar — men vi måste vara villiga att offra något av vår tid och visa äkta intresse för andra. Det finns många sätt, varigenom vi kan visa andra att vi bryr oss om dem, och det behöver inte vara något märkvärdigt. En present emellanåt, inte för att ”köpa” en människas vänskap, utan som ett bevis på tillgivenhet; det visar att du bryr dig om honom eller henne.
Lyssna, när du samtalar med andra; visa intresse för deras känslor. Bibeln rekommenderar att vi skall visa ett ”personligt intresse” för andra och att vi skall ”ta ledningen i att bevisa varandra heder”. Ja, var uppmuntrande och vänlig mot andra i stället för att vänta på att de skall uppmuntra dig. Med tiden kommer du sannolikt att få den rika glädje som kommer av att ge åt andra, och du kommer att åtnjuta en innerlig vänskap. — Fil. 2:4; Rom. 12:10; Apg. 20:35.
Jesus sade att man skulle veta vilka som var hans lärjungar genom att det rådde självuppoffrande kärlek bland dem. (Joh. 13:34, 35) Man bör därför räkna med att kunna finna trevliga kamrater, som visar sig vara verkliga vänner, bland hans sanna efterföljare.
Detta osjälviska intresse för andra blir särskilt markant i en kärlekslös värld. För att nämna ett exempel: Ett kristet par någonstans i Europa var ute och åt middag. Vid bordet intill satt två afrikanska män. Matsedeln var på franska, och afrikanerna hade av allt att döma svårt att göra sig förstådda hos kyparen. ”Kan vi hjälpa er?” frågade paret. En sådan hjälp i rätt ögonblick togs tacksamt emot. Afrikanerna tackade ja till en inbjudan att komma hem till paret följande dag, och de följde också med sitt värdfolk till Jehovas vittnens Rikets sal där på platsen. De imponerades storligen av den vänliga andan i församlingen.
De två afrikanerna råkade vara två besökande konferensdeltagare. De uppskattade mycket, inte bara en vänlig handling av två vilt främmande människor, utan också att finna en hel grupp sådana hjärtliga människor!
Är sådan hjärtlighet typisk för alla vittnenas församlingar? Varför inte gå dit och undersöka själv? Det kan mycket väl hända att du blir bekant med några, som du kommer att hålla av som dina egna goda vänner.