Studera, så slipper du blygas!
EN GAMMAL fabel berättar om en åsna som längtade efter att bli lik det grymma lejonet, vilket, när det kom rusande och upphävde sitt kraftiga rytande, fick folk att skingra sig åt alla håll i vild panik. En dag hittade åsnan en lejonhud. Hon insåg att nu hade hon sin chans. Hon krängde på sig huden och rusade på en grupp människor. De skingrades på det mest tillfredsställande sätt, och i sitt övermod glömde åsnan alldeles vem hon var och trodde att hon kunde ryta som ett lejon. Men hon kunde bara skria som en åsna. Maskeraden var över. Människorna, som nu förstod vem hon i själva verket var, kom tillbaka och piskade upp henne ordentligt.
Ordspråksboken 17:28 (Mo) lyder: ”Till och med dåren kan aktas vis om han tiger; med tillslutna läppar kan han räknas vara förståndig.” Ordspråksboken 18:6 (Mo) säger: ”En dåres tal för honom in i svårigheter, hans tunga leder till att han får stryk.” Åsnan såg ut som ett lejon, och så länge hon höll sig tyst, kunde hon lura människorna, men så snart hon öppnade munnen avslöjade hon vem hon i själva verket var. Hennes åsnetunga vållade att hon fick stryk.
På samma sätt förhåller det sig med många som gör anspråk på att vara Guds tjänare, Ordets förkunnare. De klär sig enligt detta anspråk. För syns skull överdriver många sin klädsel i ett försök att offentliggöra sin påstådda fromhet. De liknar de skriftlärda och fariséerna som Jesus beskrev: ”Alla de gärningar de göra, dem göra de för att bliva sedda av människor; ty de göra kapslarna där de förvara skriftställen, vilka de bära såsom skydd, bredare och göra hörntofsarna på sina kläder större.” (Matt. 23:5, NW) Om de hölle tyst och vore nöjda med att se ut som vore de Guds tjänare, så kunde de lura även välunderrättade människor till att tro att de representerar lejonet av Juda stam. I stället öppnar de munnen och förkunnar gamla hedniska dogmer och trosbekännelser eller vår tids filosofi och politik, och avslöjar sig själva såsom bedragare, vilket leder till att de blir agade av Guds ord. — Jer. 23:25—32.
Dessa, som till bekännelsen är Guds tjänare, föraktar Hans rena ord, men i sina världsligt visa predikningar försöker de ändå genom att vrida och förvända hans ord bevisa sina egna lögner. Om dessa säger Jehova: ”Mitt folk ... känner ej HERRENS rätter [Jehovas lag, Åkeson]. Huru kunnen I då säga: ’Vi äro visa och hava HERRENS lag ibland oss’? Icke så, de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat den i lögn. Sådana visa skola komma på skam, komma till korta och bliva snärjda. De hava ju förkastat HERRENS ord; vari äro de då visa?” (Jer. 8:7—9) Deras oskriftenliga uttalanden visar att de mer och mer är värda den aga Guds ord ger, och allteftersom de blir avslöjade kommer deras skam att växa: ”Det skall ske på den tiden, att alla profeter skola blygas för sina syner, när de vilja profetera; och för att icke bliva röjda skola de icke mer kläda sig i mantel av hår [en profets klädedräkt], Och han skall säga: ’Jag är ingen profet! Jag är en åkerman. Med jorden har jag arbetat från min ungdom.’ ” — Sak. 13:4, 5 (vers 5 enl. AT).
Vilken förändring! Nu försöker de klä ut sig för att dölja sina tidigare anspråk på att vara Ordets förkunnare! Men lika litet som två lögner kan bli en sanning, kan ett försök att klä ut sig två gånger framställa en persons verkliga jag. Att börja med föreger de sig vara Guds tjänare, sedan låtsar de att de är åkermän, under det att de hela tiden är Satans tjänare. Det är ingenting vi bör förvåna oss över. ”Satan själv fortfar att förvandla sig till en ljusets ängel. Det är därför icke något stort, om hans tjänare också fortfara med att förvandla sig till rättfärdighetens tjänare.” (2 Kor. 11:14, 15, NW) Men när de misslyckas i att bedraga på detta sätt, övergår de till att bruka en annan förklädnad, hellre än att medge sin falskhet.
Om de hade studerat Guds ord med ett ärligt uppsåt, skulle de ha kunnat tala på ett sätt, som skulle ha bevisat, att deras anspråk på att vara Guds ords förkunnare var riktigt. Att de inte har studerat med ödmjukhet leder till att de får skämmas. Detta bör vara en åskådningslektion för sanna Ordets förkunnare. Det bör hjälpa dem att inse vikten av flitigt studium av Guds ord. När du beväpnar dig med ”andens svärd, det vill säga Guds ord”, och går ut i gatuarbetet och från dörr till dörr och in till folk i deras hem för att predika evangelium såsom Jesus gjorde, så ser du ut att vara en av hans efterföljare, en Guds tjänare. (Ef. 6:17, NW) Så ställer man bibliska frågor till dig. Nu får du inte längre bara se ut som en förkunnare av Guds ord. Du måste öppna din mun och tala. Kommer dina ord att avslöja dig som en bedragare, eller kommer de att bestyrka att du är en välunderrättad Jehovas tjänare? Kommer du att visa dig vara lik åsnan i lejonhuden, eller lik de prästerliga ulvarna i fårakläder? Det kommer du att göra om du inte har studerat, så att du vet hur du bör svara. — Matt. 7:15.
Men om du har gjort det som Jehova Gud ålägger dig att göra, då vet du vad du skall svara, och du behöver inte blygas. ”Den rättfärdige studerar vad han bör svara.” Gör detta, ”så att ni veta huru ni böra svara var och en”. Du kommer alltid att vara ”redo att framföra ett försvar inför var och en som av [dig] kräver ett skäl för hoppet i [dig]”. Utan att blygas kommer du att kunna handskas med sanningen på ett skickligt sätt och fullborda ditt predikande, om än i en tid då människor föredrar att få sina öron kliade av innehållslöst tal och ohälsosamma läror: ”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord. Men undfly tomt tal, som våldför sig på det som är heligt, ty det kommer att befrämja mer och mer ogudaktighet. Ty det skall komma en tidsperiod, då de icke skola fördraga den hälsosamma läran, men, i överensstämmelse med sina egna begär, skola de samla lärare åt sig för att få sina öron kliade, och de skola vända sina öron bort från sanningen och i stället ledas vilse till fabler. Men du, bevara din jämvikt i allting, lid ont, utför missionsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” — Ords. 15:28, AT; Kol. 4:6; 1 Petr. 3:15; 2 Tim. 2:15, 16; 4:3—5, NW.
Låt kristenhetens präster specialisera sig på studiet av denna världens dåraktiga visdom, för vilket de slutligen kommer att få blygas. (1 Kor. 3:19) Men du, i likhet med den unge Timoteus, ”förbliv ... i det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det och att du från din tidiga barndom har känt de heliga skrifter som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus. All Skrift är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till en norm och vägledning, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” (2 Tim. 3:14—17, NW) Då kommer du både att se ut som och tala som en sann representant för Kristus, lejonet av Juda stam, i stället för att bli avslöjad som en bedragare genom att du skriar som en åsna.