Varaktig vinning genom att som familj leva enligt bibeln
1. Vilka vittnesbörd finns det om att millioner familjer har allvarliga problem?
I DENNA tid kan vi runt omkring oss se bevis för att millioner män, kvinnor och barn har allvarliga problem när det gäller att leva tillsammans som familjegrupper. I många länder ökar antalet separationer, skilsmässor och upplösta hem i oroande tempo. Det är ofta så att äkta par lever i samma hus eller lägenhet men gör föga mer än tolererar varandra. Äkta män, hustrur och barn har ofta mycket litet gemensamt — var och en i familjen går sin egen väg. Är det då inte tydligt att människor överallt är i stort behov av en pålitlig vägledare?
2. Vad är ett av huvudändamålen med bibeln?
2 Ett huvudändamål med bibeln är att ge sådana riktlinjer för livet som blir till varaktigt gagn för alla som följer dem. Det finns ingen sida av livet där bibelns råd inte kan tillämpas med verkligt gagn. ”Hela Skriften är ... gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bli fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” — 2 Tim. 3:16, 17, NW.
3. Varför kan vi säga att det bibeln förkunnar till vår vägledning är realistiskt?
3 Det bibeln förkunnar till vår vägledning är mycket realistiskt. Den lämnar oss inte med föreställningen att de som försöker följa dess förmaningar inte kommer att ha några problem. Nej, bibeln erkänner öppet att det kommer att bli problem. Men den låter det inte vara med detta — den rekommenderar inte helt enkelt att vi skall godta förhållandena sådana de är och inte bli upprörda över dem. Bibeln visar vad vi kan göra på ett positivt sätt för att bemästra problemen och uppnå goda förhållanden till våra medmänniskor, däribland våra egna familjer.
Bibelns norm för äktenskap
4. Vem är äktenskapets upphovsman, och vad var hans uppsåt beträffande denna anordning?
4 Redan i den allra första boken i bibeln får vi veta att Jehova Gud är äktenskapets upphovsman. (1 Mos. 2:22—24) Eftersom han är en kärlekens Gud, var det hans uppsåt att äktenskapet skulle bidra till både mannens och hustruns lycka såväl som att det skulle utgöra en fast och säker anordning för uppfostran av barn. Äktenskapet skulle vara ett bestående förbund — det framgår tydligt av det Jesus Kristus sade till vissa fariséer, som ställde honom en fråga om skilsmässa: ”Haven I icke läst, att Skaparen redan i begynnelsen ’gjorde dem till man och kvinna’ och sade: ’Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött’? Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.” (Matt. 19:4—6) Det är uppenbart att respekt för denna ursprungliga norm kunde ha förhindrat många av de känslomässiga problem och skador som blivit resultatet av skilsmässor och upplösta hem.
5. Varför var det så att den lag, som Gud gav israeliterna, tillät månggifte såväl som skilsmässa av andra orsaker än äktenskaplig otrohet?
5 Det förhållandet att Jehova Gud tillät månggifte och skilsmässa av andra orsaker än äktenskaplig otrohet bland israeliterna betydde inte att han hade åsidosatt sin ursprungliga norm för äktenskapet. Vid den tid då lagen gavs genom Mose hade månggifte och skilsmässa blivit hävdvunna sedvänjor. Jehova Gud kände israeliternas böjelser och uppställde i sin vishet sådana bud som bäst skulle avskräcka från missbruk under de då rådande omständigheterna. Jesus Kristus framhöll detta när han sade: ”För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så.” — Matt. 19:8.
6. Hur reagerade Jesu lärjungar på återupprättandet av den ursprungliga normen för äktenskapet? Varför det?
6 Jesu Kristi ord visade emellertid att Guds ursprungliga norm för äktenskapet skulle gälla för hans kristna efterföljare. Hur reagerade hans lärjungar? Insåg de helt och fullt att detta var den bästa anordningen? Det de sade visar att de inte hade en verkligt balanserad syn på saken. De resonerade så här: ”Är det så med mannens ställning till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig.” (Matt. 19:10) Lärjungarna var medvetna om de problem i äktenskapet som kunde uppstå på grund av ofullkomlighet. Därför menade de att det var bättre att leva ogift än att riskera att bli för beständigt förenad i äktenskap med någon som det skulle vara mycket svårt att samsas med. Men när Jesus Kristus rekommenderade ett liv som ogift, fördömde han inte äktenskapet. — Matt. 19:11, 12.
7. Varför är det rätt att ha en mycket allvarlig syn på äktenskapet?
7 Det var naturligtvis inte orätt av Jesu lärjungar att ha en allvarlig syn på den ursprungliga normen för äktenskapet. Bland ofullkomliga människor har äktenskapet negativa drag som inte kan ignoreras. Bibeln säger uppriktigt till dem som beslutar att gifta sig att de kommer att få ”lekamliga vedermödor”. (1 Kor. 7:28) Äktenskapet för med sig allvarliga ansvarsuppgifter, bekymmer och omsorger. (1 Kor. 7:32—35) Olyckor och sjukdom kan till exempel medföra mycket stora bördor och påfrestningar för en familj.
8. Vad bör en skriftenlig syn på allvaret i ett äktenskap göra det möjligt för en blivande äkta man eller hustru att göra, och vilka sorgliga följder kan de därigenom undvika?
8 En person som vägleds av bibeln inser därför att äktenskapet är något som en man eller kvinna bör vara mentalt och känslomässigt förberedd för. De som planerar att gifta sig bör ägna allvarlig eftertanke åt sin förmåga att vara goda äkta män och fäder och goda hustrur och mödrar. De bör på förhand försöka utröna de främsta svagheterna hos den person de vill gifta sig med, och de bör tänka efter om de kan finna sig till rätta med dem på ett kärleksfullt och förstående sätt under ett helt liv. De bör fråga sig om de verkligen är villiga att göra personliga uppoffringar och göra allt som står i deras makt för att bidra till sin blivande partners lycka. Många män och kvinnor kunde ha besparat sig själva och sina äktenskapskontrahenter omätlig smärta och bedrövelse, om de hade tänkt allvarligt på det bibeln säger att gifta människor bör vänta sig. I stället för att rusa in i någonting som de inte var förberedda för kunde de ha väntat till den tid då de var skickade att ta på sig de ansvarsuppgifter som hör till äktenskapet och hade den urskillning som behövs för att välja en partner för livet. Ett sådant handlingssätt skulle verkligen ha gett dem varaktig vinning.
9. Vad säger bibeln beträffande möjligheten att ofullkomliga människor kan finna lycka i äktenskapet?
9 Att bibeln beaktar dessa negativa sidor betyder emellertid inte att det inte kan finnas lyckliga äktenskap bland ofullkomliga människor. Tvärtom visar bibeln till exempel att en god hustru är en verklig skatt och en stor välsignelse för hennes man. Vi läser: ”Har någon funnit en god hustru? Han har då funnit något gott, och han röner godvilja från Jehova.” (Ords. 18:22, NW) ”En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.” (Ords. 31:10) Bibeln ger oss också följande uppmuntran till en äkta man: ”Av din ungdoms hustru må du hämta din glädje.” (Ords. 5:18) Trots ofullkomligheter kan gifta människor, i synnerhet när de vinnlägger sig om att tillämpa bibelns principer, finna förnöjsamhet, tillfredsställelse och glädje i sitt förhållande.
Den äkta mannens uppgift
10. Vad är inbegripet i att en äkta man utövar ledarskap på ett sådant sätt att han efterliknar Jesus Kristus?
10 Bibeln uppmuntrar äkta män att efterlikna Jesu Kristi fullkomliga föredöme, när de utövar ledarskap. En äkta mans ledarskap ger honom inte rätt att så att säga härska över sin hustru, placera henne i en låg, förnedrad ställning. I stället ålägger det honom ansvaret att vara självuppoffrande i sin kärlek, sätta sin hustrus välfärd och intressen framför sina personliga önskningar. ”Ni män”, skrev den inspirerade aposteln Paulus, ”fortsätt att älska edra hustrur, alldeles som den Smorde också älskade församlingen och utlämnade sig för den.” (Ef. 5:25, NW) Kristus Jesus utövar ledarskap över församlingen, men han gör det inte alls på ett grymt eller tyranniskt sätt. Hans självuppoffrande kärlek, i förening med hans förtroende för församlingens medlemmar och tillit till dem, ”tvingar” i själva verket dem att ge gensvar med liknande kärlek, i det de gör sitt yttersta för att behaga honom. — 2 Kor. 5:14, 15; jämför 1 Johannes 5:2, 3.
11. Hur kan äkta män visa att de älskar sina hustrur som sina egna kroppar?
11 Aposteln Paulus visade beskaffenheten hos den kärlek som äkta män bör visa sina hustrur, när han fortsatte: ”På detta sätt bör äkta män älska sina hustrur såsom sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen man har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och omhuldar det, såsom Kristus också gör med församlingen.” (Ef. 5:28, 29, NW) I allmänhet är det inte så att äkta män nedvärderar sina egna prestationer, ger sig ut för att vara inkompetenta, utsätter sina kroppar för grym behandling eller sätter sig över sitt behov av vila och vederkvickelse. De vill inte ha rykte om sig att vara ”oduglingar”, utan önskar ha en hedrad ställning i andras ögon. Att de tillämpar bibelns råd betyder därför att de beviljar sina hustrur samma slag av värdighet och hänsyn som de önskar för egen del.
12. Vad behövs för att en äkta man skall kunna ge ära åt sin hustru såsom åt ett svagare kärl?
12 Om en äkta man skall älska sin hustru som han älskar sig själv, måste han verkligen känna henne. Detta är precis vad bibeln befaller äkta män: ”Fortsätt att bo ... med dem [edra hustrur] enligt kunskap, i det ni ger ära åt dem såsom åt ett svagare kärl, det kvinnliga.” (1 Petr. 3:7, NW) När en äkta man känner sin hustrus känslor och hennes begränsningar — fysiska, känslomässiga och andra — kan han behandla henne hänsynsfullt, som ett dyrbart kärl. Om en hustru skall känna att hon har en ärofull ställning i hemmet, måste mannen vara villig att dryfta familjens angelägenheter med henne på ett lugnt och resonligt sätt, inhämta hennes tankar och meningar. Hustrun bör känna sig fri att uttrycka sig och äga tillförsikten att det hon säger när man dryftar allvarliga angelägenheter inte kommer att nonchalant avfärdas, utan ägnas tillbörlig hänsyn. Vidare måste en äkta man vara aktpågiven, så att han lägger märke till mera än bara de ord som talas. Djupa inre känslor kan uppenbaras genom tonfall eller ansiktsuttryck eller genom brist på entusiasm eller spontanitet. En äkta man som har lärt känna sin hustru kommer inte att ignorera sådant och utan urskillning gå vidare med någonting som kan ge upphov åt onödig irritation.
13. När bör en äkta man stå fast trots känslomässiga invändningar hans hustru kan komma med, och hur kan detta vara gagneligt?
13 Som familjens överhuvud ger en äkta man naturligtvis inte efter för sin hustru, när han bestämt vet att familjens intressen som helhet skulle skadas genom det. Han inser att han enligt bibeln är förpliktad att hålla fast vid det som är rätt trots de känslomässiga invändningar hans hustru kan komma med. Om han mot bättre vetande skulle ge efter för hennes önskningar, skulle han vanära Gud, som har anförtrott honom ställningen som familjeöverhuvud. (1 Kor. 11:3) Och om saken därefter ledde till svårigheter för familjen, skulle detta kunna göra honom bitter mot sin hustru. Att han å andra sidan står fast för vad han avgjort menar vara det rätta handlingssättet kommer att bli till gagn för familjen. När hans hustru längre fram ser det förståndiga i det beslut som fattats, kommer hon att bli glad över att hennes man stod fast. Detta kommer att bidra till att öka hennes respekt för sin man och göra henne mindre benägen att använda feminint inflytande för att påverka honom att göra saker och ting på hennes sätt.
Hustruns uppgift
14. Vad är en hustrus skriftenliga uppgift?
14 Beträffande den uppgift hustrur har förklarar bibeln: ”Ni hustrur [skall] underordna er edra äkta män, för att om några inte hörsammar ordet de må bli vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de har varit ögonvittnen till ert kyska uppförande, förbundet med djup respekt. Och låt er prydnad ... vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad.” — 1 Petr. 3:1—4, NW.
15. Hur kan en hustru visa att hon underordnar sig, och vilket gagn kan hon få därigenom?
15 En hustru som söker rätta sig efter detta bibliska råd kommer att rådgöra med sin man i viktiga angelägenheter — större inköp, erbjudanden om anställning och liknande — innan hon gör någonting i fråga om dem. Hon kommer att visa sig angelägen att lära känna hans uppfattning om saker och ting och sköta familjens angelägenheter på ett sätt som hon vet är till behag för honom. Genom att göra detta kommer hon att vinna mycket. Hennes man kommer inte att känna att han behöver fastställa regler för henne i ett försök att bemästra oförståndiga handlingar. Hon kommer att äga hans tillit och förtroende, och det tillåter henne att använda sina förmågor och sin initiativkraft helt och fullt, i det hon tar vård om familjen. — Ords. 31:11—31.
16. Vilket gagn kan en hustru få som rättar sig efter bibelns råd, trots att hennes man sätter sig över dem?
16 Det är kanske inte alltid lätt att som hustru underordna sig — i synnerhet om mannen är tanklös, oresonlig och till och med söker undandra sig ansvar. Men en sak är säker — situationen kommer inte att bli bättre, om hustrun försöker tillvälla sig ledarskapet, ständigt gnatar på sin man eller kritiserar honom och förväntar att han skall göra saker och ting som ligger långt utöver hans möjligheter. (Ords. 21:9, 19; 27:15, 16) I stället för att ”explodera” på grund av någon försummelse från hans sida kommer en hustru att få långt bättre resultat genom att försöka uppmuntra sin man och bevara sitt lugn och ett jämnt humör under prövande omständigheter. Hennes ”stilla och milda ande” kan vara precis vad som behövs för att förmå honom att tänka allvarligt på hur han själv uppför sig och så börja göra förändringar i sitt liv. Även om framstegen kan vara mycket långsamma, får en hustru som tillämpar bibelns råd vinning därav. Hon undviker de oerhörda känslomässiga påfrestningar och den bitterhet och det obehag som öppna konfrontationer med mannen skulle leda till. — Ords. 14:29, 30; 1 Petr. 3:10, 11.
17. Varför är det förståndigt av en hustru att inte göra en stor stridsfråga av sin mans misstag i omdömesfrågor?
17 På liknande sätt är det när en äkta man fattar oriktiga beslut — en hustru som gör en stor stridsfråga av detta vinner inte mycket. Människor är benägna att försvara sig också när de har orätt. Så om en hustru gör en stor sak av att hennes man har visat dåligt omdöme, kan hon få precis motsatt reaktion mot vad hon strävar efter. Han kan bli ännu mera besluten att sätta sig över det hon säger, för att visa henne att han inte behöver hennes råd. Om å andra sidan hennes reaktion återspeglar insikt om att vi ofullkomliga människor inte helt och hållet kan undvika misstag när det gäller att göra bruk av omdömesförmågan, kan han vara mycket mera benägen att ta hänsyn till hennes tankar nästa gång. (Jak. 3:2) Hans stolthet skulle då inte vara så intimt förknippad med saken.
Barnuppfostran
18. Hur påverkas barnen av den utsträckning i vilken föräldrarna tillämpar bibelns råd eller sätter sig över dem?
18 Den utsträckning i vilken föräldrar tillämpar eller ignorerar bibelns råd, när de fullgör sina olika uppgifter, påverkar barnen i antingen god eller dålig riktning. Om en hustru undergräver sin mans gudagivna myndighet, kan barnen med tiden visa föga respekt för föräldrarna. De kan spela ut den ena föräldern mot den andra i sina försök att få som de vill. Men när en hustru genom ord och föredöme bygger upp barnens uppskattning av hennes mans omdöme, kommer de att inse vilket gagn de har av att gå till sin far för att få råd och anvisningar. (Ords. 12:4) Hans öppenhet i fråga om att erkänna misstag och hans villighet att ta hänsyn till familjens förslag och känslor kan göra mycket för att skapa en varm familjeanda. När det finns tydliga tecken på att han sätter värde på sin hustrus omdöme, kommer barnen också att respektera och uppskatta sin mors förmaningar. (Ords. 6:20—23; 31:28, 29) Ja, det varma, kärleksfulla och respektfulla förhållande mellan man och hustru, som bibeln uppmuntrar till, gör att familjen förs närmare samman och gör barnen mottagliga för föräldrarnas undervisning.
19. Varför är tillbörlig barnuppfostran inte någon lätt uppgift?
19 Tillbörlig barnuppfostran är avgjort inte någon lätt uppgift. Mycket tidigt i livet visar barn sådana dåliga drag som halsstarrighet, upproriskhet och själviskhet. Föräldrar måste vara aktpågivna så att de lägger märke till orätta böjelser och så vidtar tillbörliga disciplinära åtgärder för att korrigera sina barn, och detta bör de göra tålmodigt. (Ords. 22:15; 29:15) De måste också kunna urskilja problem som kan uppstå av sådant som i sig självt kanske inte förefaller vara orätt. Ofta är det en fråga om att föräldrarna kan se när ett visst handlingssätt inte längre är välgörande.
20. Varför är isolering en fara som behöver undvikas?
20 Det är till exempel skillnad mellan avskildhet och isolering. Det är nyttigt med ett visst mått av avskildhet, som ägnas åt eftertänksam begrundan och konstruktivt tänkande och planering. Men det är farligt att isolera sig, eftersom man då berövar sig den balanserande inverkan av andras tankar, erfarenheter och omdöme. Det kan göra att man blir självupptagen och blind för andras behov och känslor. Den som isolerar sig ser bara sig själv och kan därför känna medömkan med sig själv eller bli egensinnig, känslolös och hård. ”Den som isolerar sig”, säger ett bibliskt ordspråk, ”söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ords. 18:1, NW.
21. Vad kan föräldrar göra för att hjälpa sina barn att undvika att isolera sig?
21 Barn som har en benägenhet att isolera sig måste förmås att känna att de är önskade och uppskattade familjemedlemmar, att deras tankar, känslor och erfarenheter är viktiga för deras föräldrar. I det föredöme som deras föräldrar ger behöver de se positiva bevis för att verklig lycka kommer av att man ger av sig själv till förmån för andra. (Apg. 20:35) Föräldrar kan ge sådana bevis, inte bara genom att ge uttryck åt verklig omsorg om människor som är i nöd och sympati med dem, utan också genom att göra vad de kan för att vara till hjälp. Det kan helt enkelt vara fråga om att gå och handla, städa eller sköta andra sysslor åt äldre, klena eller handikappade människor. Vid mycket tidig ålder kan ett barn läras att ta del i sådan verksamhet. Detta kan göra mycket för att få barnet att inse vikten av att visa omsorg om andra människors välfärd.
22. Hur kan barn isolera sig från vuxna, och vilken verkan kan detta mycket väl ha på dem?
22 Föräldrar måste också ge akt, så att de inte uppmuntrar eller tillåter sina söner och döttrar att isolera sig med sin egen underhållning och sina egna vänner, tankar eller fantasier. En familj behöver göra saker och ting tillsammans för att vidmakthålla ett gott tankeutbyte. Föräldrarna behöver vara på sin vakt, så att man inte helt enkelt förefaller göra saker och ting som familj. När besökare kommer till hemmet eller när familjen gör besök någon annanstans, kan det hända att barnen som en självklar sak drar sig tillbaka från umgänget med de vuxna och håller sig borta under hela besöket. De kan till och med uppmanas att göra detta. Om detta leder till att barnen umgås bara med dem som tillhör deras egen åldersgrupp, hur skulle de då kunna utveckla uppskattning av den vishet som kommer med ålder och erfarenhet? (Ords. 1:20, 21; 8:1—11) Hur kan de lära sig att föra ett meningsfullt samtal med vuxna och förstå äldre människors önskningar, bekymmer, känslor och behov? (3 Mos. 19:32) Kommer de inte då att bli inskränkta i sin uppfattning, se saker och ting enbart med oerfarna ungdomars ögon? Kommer inte föräldrarna samtidigt att likaså bli inskränkta i sitt sätt att se, så att de är omedvetna om hur deras barn tänker? Kommer de inte att få en generationsklyfta i sitt hem?
23. Hur kan föräldrar misslyckas med att få reda på sina barns verkliga tankar och känslor?
23 Också i andra avseenden kan föräldrar underlåta att utröna vad deras barn verkligen känner och tänker och därigenom förlora kontakten med dem. Hur kan detta hända? Om föräldrarna är fördjupade i strävanden att uppnå personliga mål, kan det hända att de inte tar sig tid att lyssna till sina barn och lägga märke till deras reaktioner. (Jämför Ordspråksboken 27:23.) De kan fråga sina barn hur det går i skolan eller hur de ser på rökning, bruk av narkotika för spänningens skull, uppförandet mot det motsatta könet osv. Det kan hända att föräldrarna har en förnimmelse av att de inte känner den hela och fulla sanningen i den sak det gäller men att de ändå nöjer sig med korta svar och kommentarer från barnen. På grund av att sådana föräldrar gång på gång ignorerar vittnesbörd om sina barns djupare känslor, vilka kommer till uttryck i tonfall, ansiktsuttryck eller grad av entusiasm eller spontanitet, kan det med tiden bli så att de inte ens lägger märke till inställningar och handlingar som visar att deras söner och döttrar i verkligheten inte menar vad de säger. Föräldrar kan mena att det går bra för deras barn, eftersom de blir väl försörjda i materiellt avseende. Men i verkligheten kan barnen vara mycket missnöjda och tro att deras föräldrar har föga intresse för deras välfärd. Det är tydligt att försummelse av detta slag från föräldrarnas sida leder till ett sammanbrott i det livsviktiga tankeutbytet i familjen.
24. Vilken förmaning ger Efesierna 6:4 åt fäder, och vad kan hända om man inte bryr sig om den?
24 Förutom att föräldrar strävar hårt för att inte förlora kontakten med sina barns tankar och känslor, behöver de veta hur de skall tukta dem. Bibeln instruerar fäder: ”Var inte irriterande mot edra barn, utan fortsätt att fostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Ef. 6:4, NW) Hur kan en fars tuktan irritera hans barn? Han kan vara oresonlig i sina tillsägelser, onödigt sträng eller inkonsekvent. Bestraffningar kan utdelas i förbittringens hetta. Eftersom förbittring föder förbittring, kan barnen inom sig bygga upp förbittring och harm mot sin far. De kan underkasta sig hans tuktan helt enkelt därför att de tvingas böja sig för hans överlägsna styrka. När detta händer, kommer tuktan inte i verkligheten att förmå dem att göra det som är rätt. Den kan mycket väl driva fram det värsta hos dem — harm, bitterhet och upproriskhet.
25. Vad bör en far göra för att hans tuktan skall påverka hans barn i god riktning?
25 Den far som försöker göra sina barn medvetna om sin djupa kärlek till dem och inpräglar hos dem det värdefulla och rätta i ett levnadssätt som stämmer överens med bibeln kommer att få helt andra resultat. Det är sant att barnen kanske till att börja med inte alltid inser det rätta i deras fars tuktan. Men när de tänker på det efteråt, kan de komma att uppskatta den som ett uttryck för att de har en kärleksfull far som verkligen bryr sig om dem. — Hebr. 12:5—11.
26. Varför är det mycket viktigt att en far tillbringar rimlig tid tillsammans med sina barn?
26 Att utdela tuktan är bara en liten del av en fars skriftenliga ansvar gentemot sina barn. Han är också förpliktad att tillbringa rimlig tid tillsammans med dem, så att hans föredöme och undervisning kan motverka det orätta inflytande som de utsätts för i skolan och på andra håll. En far som tar allvarligt på detta kommer inte att mena att han har gjort sin hela och fulla plikt, om han kanske leder ett bibelstudium med sin familj en gång i veckan. Han inser att uppfostran av barnen i ”Jehovas ... allvarliga förmaning” är en ansvarsuppgift som man behöver ägna sig åt varje dag, om det alls är möjligt. — 5 Mos. 6:6, 7.
27. Vad är inbegripet i att en far ger sina barn daglig undervisning?
27 Daglig undervisning betyder inte att en far ständigt måste citera bibeln för sina barn. Men han behöver veta vad bibeln säger och förmedla andan i dess budskap till sina barn. Hans egen inställning och hans egna ord och gärningar bör vara i överensstämmelse med bibeln. Närhelst barnen behöver vägledning, bör han vara i stånd att hjälpa dem att se saker och ting från bibelns ståndpunkt. På detta sätt kommer Guds ord att vara framträdande i barnens ögon. En hustru kan vara till stor hjälp för sin man när det gäller att ge sådan livsviktig fostran och tuktan. — Ords. 1:8; 6:20; 31:26.
28. Vad måste en hustru göra, om hennes man inte följer Guds ords råd?
28 Hur förhåller det sig om en äkta man inte tar Guds ord på allvar? Hur förhåller det sig om bara hustrun uppskattar bibelns råd? I ett sådant fall vilar ansvaret att uppfostra barnen i ”Jehovas ... allvarliga förmaning” på hustrun. (Jämför Ordspråksboken 31:1) Detta är inte en idealisk situation, men den är inte hopplös. Många hustrur har lyckats hjälpa sina barn att bli föredömliga tjänare åt Jehova Gud.
29. Hur visar Timoteus’ fall att en mor kan ge god skriftenlig fostran, trots att hennes man inte är troende?
29 Tänk på Timoteus, som levde under första århundradet v.t. På grund av de ansträngningar som hans mor, Eunice, och sannolikt också hans mormor, Lois, gjorde, kom han att hysa uppskattning av bibeln. Hans mor började undervisa honom med hjälp av bibeln när han var mycket ung, fastän det kan ha varit svårt för henne på grund av att hennes man inte var troende. Detta var orsaken till att Paulus kunde säga till Timoteus: ”Från din tidiga barndom har [du] känt de heliga skrifterna.” (2 Tim. 3:15, NW) Ja, från sina tidigaste hågkomster kände Timoteus inte till någon tid då han inte hade varit förtrogen med den Heliga skrift. Denna utomordentliga fostran bidrog mycket till att göra honom till ett gott föredöme i sin unga mandoms tid. Han hade gott vittnesbörd om sig av alla som kände honom väl. (Apg. 16:1, 2) Till församlingen i Filippi sade aposteln Paulus om Timoteus: ”Jag har ingen annan med ett sinnelag sådant som hans, som uppriktigt kommer att ha omsorg om det som rör er. ... Ni vet vilket bevis han gav om sig själv, att han likt ett barn tillsammans med sin fader slavade tillsammans med mig till befrämjande av de goda nyheterna.” — Fil. 2:20—22, NW.
30. Hur bör föräldrar betrakta uppfostran av barnen, även om det är först nyligen de har kommit att inse bibelns värde?
30 Det kan inte råda något tvivel om att fostran av barn på det sätt som bibeln beskriver kräver mycken tid och ansträngning. Men är inte den tid som används och den ansträngning som görs väl värda det? Är det inte en belöning, när barn visar sig vara till heder för sina föräldrar? Även om föräldrar i det förflutna varit försumliga på grund av att de inte insett bibelns värde, kan de ändå vara i stånd att gottgöra den skada som blivit resultatet av brist på tillbörlig vägledning och fostran. Tillämpningen av bibelns principer kan nå hjärtat till och med hos äldre barn, när de ser att deras föräldrar verkligen har deras bästa för ögonen.
31. Vad krävs av en person som söker leva enligt bibeln, och på vilket sätt får han gagn?
31 Att man lever enligt bibeln ger verkligen varaktig vinning. För att göra det måste vi verkligen veta vad den säger och i allt vad vi gör söka bli vägledda av andan i dess lära. Detta är någonting som man inte kan göra från den ena dagen till den andra. Det krävs ihållande studium av Guds ord och en brinnande önskan att rätta sig efter dess visa råd. Detta leder i sin tur till sann lycka, trygghet, förnöjsamhet och frid. I Ordspråksboken i bibeln uttrycks det så här: ”Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar.” — Ords. 3:13—18.