Gåvan kristlig vänskap

SANN vänskap är en underbar gåva från Gud. Det är en gåva som envar av oss kan ge och ta emot. I olikhet med materiella presenter, som sjunker i värde med åren, blir gåvan kristlig vänskap allt värdefullare i och med att åren går. Låt oss tänka över vad detta innebär.

En trofast vän förökar din glädje och delar din sorg. Han ger dig kanske beröm, men han drar sig inte för att påpeka en allvarlig brist hos dig. En vän hyser varmt medlidande, men samtidigt är han villig att ge dig en knuff, när han förstår att du inte gör ditt bästa. En sann kamrat och vän delar med sig av sina glädjeämnen såväl som av de lärdomar man kan få av de misstag som han har begått. Han ger dig av sin tid och av sin kunskap, han är lojal, och han bistår dig materiellt, om du behöver det. Det förvånar oss inte att ordspråket säger att ”en [sann] väns kärlek består alltid”. (Ords. 17:17) Ja, det ord i de hebreiska skrifterna, som översatts med ”vän”, har avseende på någon som älskar. På samma sätt är det med det grekiska ordet för ”vän”. Det har avseende på någon som hyser tillgivenhet för en annan.

När vänskapen vilar på sådana grundvalar, drar man kanske den förhastade slutsatsen att vänskap inte för några problem med sig, men så är det inte. I olikhet med Gud ingår människor ibland vänskapsförbindelser, eller vad som gäller för att vara vänskapsförbindelser, för att därmed vinna rikedom, ryktbarhet eller större inflytande. Bibeln säger: ”Gods skaffar många vänner. Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.” (Ords. 19:4, 6) Men kristna människor måste göra klart för sig skillnaden mellan ett vänskapsförhållande som folk arrangerar av opportunitetsskäl och sann vänskap som kommer från hjärtat. En vän bör väljas på grund av vad han är, inte på grund av vad han har. Om en människa brister i kärlek, uppvägs inte denna brist av att man har gemensamma hemligheter eller röner ett visst ömsesidigt gagn av vänskapsförbindelsen. Många människor är benägna att knyta vänskapsband på sådana lösa grunder, men så handlar inte den kristne, ty Jehova Gud handlar inte på det sättet.

När Jehova väljer att göra en människa till sin vän, söker han efter bevis på att hon har ett gott hjärta. Så här säger psalmisten: ”Jehova är rättfärdig; han älskar i sanning rättfärdiga gärningar. De rättrådiga äro de som skola skåda hans ansikte.” (Ps. 11:7, NW) Gud gör inte den som är orättfärdig, ovänlig eller högmodig till sin vän. Jehova låter endast de människor som älskar det som han älskar och förkastar det som han förkastar bli hans vänner. Om vi tillämpar samma gudomliga måttstock, när vi väljer vänner, kan vi förvänta att våra vänskapsförbindelser blir mera lyckobringande och dessutom varaktigare.

Först sedan man knutit vänskapsbanden eller sått ut fröna till vänskapen kan det bli tal om huruvida dessa band kan bestå. Det säger sig självt att om man vill vinna en vän, måste man först själv vara en vän. Är det inte så som Jehova har handlat mot Adams barn? Gud tog första steget, ty genom att sörja för vår räddning undan synd och död erbjöd han oss sin vänskap. Såsom aposteln Johannes uttryckte det: ”Vi älska, därför att han först har älskat oss.” (1 Joh. 4:19) Skaffa dig då vänner genom att ta första steget, i det att du ger bevis på kärlek och vänskap. I vår problemfyllda värld har du oändliga möjligheter att visa dig vänlig och hjälpsam. Ett uppmuntrande ord eller ett handtag, som vi ger en annan, kan bli det lilla frö, varur en varm, underbar vänskap kan spira.

När du tar det första steget, beror detta ibland på att du beundrar de gedigna kristna egenskaper, som du lägger märke till hos någon. Dessa egenskaper drar dig tätt till personen i fråga, liksom Jesus visade att han hade speciell kärlek till aposteln Johannes. (Joh. 19:26) Inte så att förstå att Jesus inte älskade de andra trogna apostlarna. Hans ord och handlingar bevisade att han gjorde det, men utan tvivel var det så att Johannes’ sätt och personlighet fick Jesus att tycka mycket om honom. Det är din uppskattning av en människas egenskaper som får dig att önska bli vän med henne. Om hon finner liknande egenskaper hos dig, kommer ni båda två att känna er dragna till varandra.

Jehova tilltalades av de förträffliga egenskaperna hos trogna människor i forna tider. Abraham var värdig att kallas ”Guds vän”. (Jak. 2:23) I himmelen har Jehova också många trogna änglar, vilka alla åtnjuter hans ynnest, men det är inte alla som står hans tron nära. Tänk på det, så kan det hjälpa dig att undgå att känna dig sårad.

Om du har varit med om att erbjuda vänskapens gåva åt någon som inte varit redo att ta emot den, så finns det ingen orsak till att du skulle känna dig stött, och du bör inte heller känna dig underhaltig på något sätt. Du kan naturligtvis inte vänta dig att du skall bli förtrolig vän med alla. Även i en vanlig familj är det så att vissa familjemedlemmar känner sig mera förbundna med vissa andra. Så är det också i den kristna församlingen, vilken liknar en familj. Några av dess medlemmar kommer på grund av sin personlighet att stå dig närmare än andra. Alla våra kristna bröder har rätt att förvänta att vi alltid skall vara vänliga mot dem, men vi har rätt att bland dem välja ut sådana som vi önskar skall stå oss nära, liksom Jesus hade rätt att tycka särskilt mycket om Johannes. Unna dina bröder samma rätt. Erbjud din vänskap älskvärt och artigt, men var inte pockande eller harmsen. Tänk på att vänskap är en gåva. Låt dem som så önskar ta emot den.

Om man skall kunna vidmakthålla sina vänskapsförbindelser, behöver man känna till vad som kan förväntas av en sann vän. Bibeln säger att ”sår som tillfogas av en som älskar äro trofasta”. (Ords. 27:6, NW) En lojal vän är inte någon smickrare eller urskillningslös ryggdunkare. Bli inte förnärmad över kärleksfulla råd från en verklig vän. Nödga inte heller en sådan att upprepa den fråga som Paulus ställde till galaterna: ”Har jag alltså blivit eder fiende, därför att jag sagt eder sanningen?” — Gal. 4:16, Åk.

Ett annat sätt att behålla en människas vänskap är att vattna och vårda den vänskapens planta, som man har lyckats driva fram. När intima vänner flyttar, vad kan du då göra för att vänskapen inte skall tyna bort? Om avståndet är så långt att det utesluter möjligheten till ett telefonsamtal eller ett besök då och då, kan du kanske skicka en anspråkslös present. I varje fall kan du alltid skicka ett vykort eller ett brev. Ett brev vittnar om omtanke och nedlagd möda, och fördenskull säger det mera än just de ord gör som det innehåller, och därmed håller det vänskapen vid liv.

Håll framför allt din vänskap med Jehova Gud levande. Genom att du låter din vänskap med Jehova reglera ditt val av vänner, kommer du att finna kristna kamrater och vänner, som lojalt ”håller fast mera än en broder”. (Ords. 18:24, NW) Bevisa dig trogen i ditt vänskapsförhållande till Gud och Kristus, så kommer du att kunna glädja dig åt kristna vänskapsband, som aldrig kommer att slitas.