Frågor från läsekretsen

● Mose lag förbjöd israeliterna att ta ränta på lån sinsemellan, och Jesus sade att man skulle låna ut utan ränta och inte hoppas att få något tillbaka. Betyder detta att bröder i den kristna församlingen i våra dagar inte skall betala eller ta emot ränta av varandra? Menade Jesus att man förutom att inte betala ränta inte heller skulle betala tillbaka själva lånesumman? — J. G., USA.

Mose lag innehöll föreskrifter om lån åt de fattiga, åt dem som blivit utarmade ekonomiskt och var i behov av hjälp. Lagen föreskrev sålunda att man skulle låna åt dessa för att befria dem ur deras armod, men den förbjöd att man tog ränta på dessa lån åt de fattiga. Den som lånade ut medlen fick tillbaka lånesumman, och ibland lämnade den lånande en pant som tecken på att han satt sig i skuld. De lån som förekom på den tiden i Israel israeliter emellan och som ibland berörde icke-israeliter, som bodde i landet och utgjorde en del av det judiska samhället, avsåg att befria de illa lottade från armod eller olycka, och det ansågs orätt att söka dra nytta av de motgångar som drabbade ens nästa. Den som lånade skulle inte använda pengarna för att göra affärer. Förhållandet var emellertid helt annorlunda när det gällde utlänningar, som drog genom landet med sina karavaner eller hade slagit sig ned i det för att driva handel. De kunde få taga upp penninglån för att öka sitt rörelsekapital och sin förmåga till större förtjänst, och det var endast i sin ordning att de gav skälig ersättning för att de fick använda de pengar de lånade. Israeliterna var lagligen berättigade att ta ränta i sådana fall. — 2 Mos. 22:25, 26; 3 Mos. 25:35—37; 5 Mos. 15:8; 23:19, 20; 24:6.

I Lukas 6:34, 35 (NW) omtalas det att Jesus sade: ”Likaså om ni låna ut utan ränta åt dem av vilka ni hoppas att få mottaga, vilken heder hava ni därav? Även syndare låna ut utan ränta åt syndare, för att de må få lika gott igen. Fortsätt däremot att älska edra fiender och att göra gott och att låna ut utan ränta, i det ni icke hoppas på att få något tillbaka; och eder lön skall bliva stor, och ni skola vara den Högstes söner, ty han är god mot de otacksamma och onda.” Här går Jesus längre än Mose lag, såsom han gjorde i andra fall, då han talade om lagen. Han sade inte bara att man skulle undvika äktenskapsbrott, såsom lagen påbjöd, utan att man inte ens skulle överväga äktenskapsbrott i sitt hjärta. Han sade inte bara att man skulle undvika att dräpa, såsom lagen krävde, utan att man inte ens fick kalla sin broder vid ett föraktfullt namn. I det här sammanhanget sade han sålunda inte bara att man skulle låna ut utan ränta, utan att man skulle låna ut utan att ens förvänta att få lånesumman tillbaka. Syndare lånade ibland ut utan ränta. De kristna skulle gå längre än så, de skulle inte ens förvänta att lånesumman betalades tillbaka till dem. — Matt. 5:21, 22, 27, 28.

Då skulle deras lön bli stor, och de skulle bli sanna Guds söner, ty i likhet med Gud skulle de hjälpa de goda och de onda utan vederlag. Om du gör på detta sätt, kommer din lön att bli stor, ty Jehova kommer att belöna dig. Varför skulle han särskilt belöna dig om du fick ersättning för dina tjänster? Ersättningen skulle i så fall vara ditt vederlag. Men om du inte väntade dig någon ersättning, om du gav de där pengarna för att hjälpa de fattiga, då skall Jehova belöna dig i de rättfärdigas uppståndelse. Jesus påvisade detta, när han sade att man inte borde ställa till en festmåltid för dem som kunde ställa till en sådan och bjuda en igen, utan att man skulle inbjuda dem som var för fattiga att ställa till en sådan måltid och bjuda en igen, och så ”kommer du att bliva lycklig, ty de hava ingenting att återgälda dig med. Ty du kommer att bliva återgäldad i de rättfärdigas uppståndelse.” — Luk. 14:12—14, NW.

Jehova kommer att återgälda, ty de fattiga tillhör honom, och att låna åt dem är detsamma som att låna åt Jehova, och han kommer att ge dig vederlag, inte de fattiga som du hjälper. Om du kräver att lånet skall återbetalas, så får du din betalning, och du får då inget vederlag från Gud. Men om du hjälper den fattige och inte förväntar något vederlag, då är Ordspråksboken 19: 17 tillämpligt på dig: ”Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN [Jehova] och får vedergällning av honom [Jehova] för vad gott han har gjort.” Varför är det förhållandet att man hjälper den fattige detsamma som att låna åt Jehova? Därför att ”den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom”. (Ords. 14:31) Vad vi gör mot de fattiga räknas som om vi gjorde det mot Jehova, på samma sätt som det som någon gör mot Kristi bröder räknas som om det gjordes mot Kristus. Allt detta är tillämpligt på den hjälp som ges de arma och fattiga och nödlidande.

När det är fråga om att låna pengar för att göra affärer, blir det emellertid en helt annan sak. Antag att en broder vill låna pengar för att utveckla sin affär. Han kan låna i en bank och betala bankränta, men hur förhåller det sig om han föredrar att låna av en annan broder och ge honom räntan och på så sätt låter vinsten bli broderns i stället för bankens? Han kan göra det utan att bryta mot något bud, och den som ger lånet kan göra detta utan att bryta mot något bud, när han uppbär ränta på de pengar som han har lånat ut. Det är en ofantlig skillnad emellan att låna åt den som är utblottad och att låna åt den som inte är det. Om mottagaren är utblottad, bör den kristne, i överensstämmelse med Jesu ord, hjälpa för intet, han bör ge frivilligt och oförbehållsamt och inte ens förvänta att få tillbaka den summa han har lånat ut. Då kommer Jehova att ”se” detta och belöna den frikostige, i det han lägger märke till det goda bevis på broderlig kärlek, hänsyn och villighet att dela med sig, som givaren ger uttryck åt, och Gud kommer att döma honom värdig liv i den nya världen och härigenom ge honom hans belöning.

Den som lånar för att göra affärer är inte utblottad. Han vill bara låna en summa pengar för att utveckla sin affär, för att öka sina inkomster. Det skulle inte vara rätt av en broder att utan vidare skänka bort en penningsumma och så sätta en annan broder, som redan har det gott ställt ekonomiskt, i stånd att förvärva än mera pengar. Men om vi skulle tillämpa Jesu ord på sådana lån som någon tar för att driva affärer, eller på alla lån över huvud taget, så skulle vi därmed rättfärdiga ett sådant handlingssätt. Jesu ord och den mosaiska lagens förbud beträffande att ta emot ränta är sålunda endast tillämpliga när det gäller lån åt nödställda människor. Om alltså en broder lånar åt en annan broder för att denne skall kunna bättra på sina affärer, har den som lånar ut rätt att förvänta att få tillbaka lånesumman och kan också begära att få ränta. Att det är rätt och riktigt att ta emot eller att begära ränta under vissa omständigheter framgår av Jesu liknelse som hade att göra med affärer och penningplacering: ”Då borde du ... hava satt in mina silverpenningar hos bankirerna, och när jag kom tillbaka, skulle jag hava fått uppbära det som var mitt med ränta.” (Matt. 25:27, NW) Den slav, som dessa ord var riktade till, ogillades av sin husbonde, därför att han inte hade handlat affärsmässigt med de pengar som anförtrotts åt honom och de således inte hade förräntat sig. Det är endast i sin ordning, att en broder, som lånar åt en annan för att denne skall kunna driva affärer, får ränta på sina pengar, ty den som lånar drar nytta av dessa pengar och förvärvar mer av den varan, och den som sätter honom i stånd att göra detta genom att låna åt honom bör med all rätt få en andel av den vinst som dessa pengar ger. Han får sin andel genom att ta ränta på pengarna.

Den sak vi har att ta ställning till är alltså: Är den broder utblottad, som vill låna? Dela då med dig frivilligt och oförbehållsamt, och förvänta inte att få något tillbaka. Om brodern inte är nödställd utan endast önskar tillfällig hjälp för att åter komma på fötter efter någon ekonomisk motgång, kan en annan broder ge honom ett lån utan att ta ränta, men han kan förvänta att få lånesumman återbetald, sedan den som behövt en viss hjälp har återhämtat sig ekonomiskt. Men om någon lånar för att bättra på sina affärer och öka sina inkomster, då kan den som lånar ut helt visst dela den vinst, som hans pengar bidrar till, genom att ta ränta.