Förakta inte den fattige
HUR skulle du reagera om en vän, en vanlig arbetare med blygsamma tillgångar, kom tillbaka från semestern med en lyxbil i 100.000-kronorsklassen? Den västtyska automobilklubben ADAC ville veta hur människor skulle bete sig, när någon plötsligt ståtade med en mycket dyrbar bil som han egentligen inte hade råd med. I tre veckor ställde man därför en sådan bil till förfogande för en programmerare som hade medelgoda inkomster och som tidigare haft en liten stationsvagn. Han bodde i München i en stadsdel med människor som tillhör den lägre medelklassen. I början gav han varken grannarna, släktingarna eller arbetskamraterna någon närmare förklaring.
En del av mannens bekanta blev förargade. Andra blev misstänksamma. Men det förekom också andra reaktioner. Ett hotell på en semesterort som enligt uppgift per telefon var ”fullbokat” kunde underligt nog ordna ett rum åt mannen och hans familj, när de körde upp framför hotellet i sin dyrbara bil. En portier, som tidigare avvisat deras lilla bil från parkeringsplatsen utanför ett lyxhotell, gjorde inga invändningar alls, då de parkerade sin dyra, flotta bil där.
Ja, människor reagerade på olika sätt vid detta experiment. Utan tvekan påverkades somliga av den skenbara rikedomen. De var beredda att ta särskild hänsyn till människor som de trodde var rika.
ATT BESTÄMMA EN MÄNNISKAS VÄRDE
Tänk emellertid på din egen inställning. Hur bestämmer du en människas värde? Anser du att du kan värdera en människa efter hennes tillgångar? Innan du svarar, sätt dig in i följande situation: Antag att du tillhörde den privilegierade generation som levde i den romerska provinsen Judeen under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Den hade tillfälle att identifiera Messias, som Jehova Gud hade sänt för att återlösa mänskligheten. (Joh. 3:16) Dessa judéer hade Messias mitt ibland sig, och deras hopp om att vinna evigt liv var beroende av om de kunde urskilja de förträffliga egenskaper som tydligt skilde honom från alla andra människor.
De flesta judarna tänkte sig sannolikt att Messias måste vara en människa med stor rikedom och makt. Hur de föraktade Jesus, denne ”obetydlige man” från Nasaret! För honom var han bara sonen till en anspråkslös timmerman, Josef, som måste slita som en vanlig arbetare för att kunna förse sin familj med det nödvändigaste i livet. (Matt. 13:55) Jesus blev emellertid döpt med Guds heliga ande vid sitt dop, då han var trettio år gammal. (Matt. 3:13—17) Och de som tog emot Jesus som Messias, Guds smorde, måste sätta sin tillit till en fattig man. I stället för att äga rikedomar, mark och hus hade han faktiskt ”ingenstans där han [kunde] ... luta sitt huvud till vila”. — Luk. 9:58.
Trots överväldigande bevis, till och med underverk, som styrkte att Jesus var Messias, fann de flesta av hans samtida inget gott hos honom och dömde honom till en förnedrande död tillsammans med vanliga brottslingar. (Joh. 12:37) Detta var det slutliga uttrycket för förakt för en människa som de ansåg inte hade något av värde att ge andra. Om du hade varit med då, skulle du ha bespottat Jesus som den stora massan gjorde? Eller skulle du ha urskilt hans värde och kommit att räknas bland hans lärjungar?
Det är sannerligen inte förståndigt att bestämma en människas värde på grundval av hennes ägodelar. Att en människa förvärvat rikedomar betyder inte automatiskt att hon förvärvat skicklighet, gott omdöme eller förmåga att ta ledningen. Många rika människor ärver helt enkelt sin förmögenhet. Den säger följaktligen ingenting om deras förmågor eller erfarenhet. Och hur många gånger har du inte hört talas om att rika människor ökat sin förmögenhet genom att använda omoraliska eller oärliga affärsmetoder? Hur ofta förblir inte uppenbara lagöverträdelser ostraffade, när människor vidrör rättvisans vågskål med sina rikedomar! Att utgå från att rika människor bör respekteras och hedras, enbart därför att de är rika, leder till att man får en förvänd, orealistisk syn på andra.
Motsatsen är också sann. Att någon saknar förmögenhet behöver inte betyda att han är misslyckad. Han kanske föredrar att leva anspråkslöst. Han kan ha valt att slippa ifrån den ängslan och missräkning som följer med strävan efter materiella ting. Eller han kanske har dålig hälsa, vilket begränsar hans förmåga att skaffa sig inkomster. Han kanske blir orättvist diskriminerad på grund av ras eller nationalitet. Hans blygsamma affärsinkomster kan också antyda att han inte är villig att använda sluga eller tvivelaktiga metoder för att hävda sig i konkurrensen. Han kanske sätter familjens välbefinnande i första rummet och föredrar att använda tid tillsammans med den hellre än att tjäna mer pengar att använda på den. Att någon saknar förmögenhet är således inget bevis på att han saknar kompetens eller förmåga.
Varför är då de flesta benägna att ge företräde åt och hedra de välbärgade, alldeles som några gjorde i samband med det tidigare omtalade bilexperimentet? Eftersom människor är syndfulla, är de benägna att vara själviska. Ett bibliskt ordspråk säger: ”Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.” (Ords. 14:20) Den som är rik kan ge gåvor och förmåner. Därför finns det alltid de som söker hans sällskap och tilltalar honom med smickrande ord, även om de inte är uppriktiga. Men vad händer om hans rikedom plötsligt försvinner? De flesta av hans ”vänner” försvinner snart också. När hans pengar är borta, vem söker då hans vänskap? Om vi därför finner att vi är benägna att gynna dem som har stora materiella tillgångar, bör vi tänka på den inrotade tendensen att smickra de rika för att få själviska fördelar. Att använda ”smickrande tal” eller en ”täckmantel för något habegär” kan inte vara förenligt med gudaktighet. — 1 Tess. 2:5.
VAD ÄR GUDS SYN?
Har rikedom någon betydelse i Jehova Guds ögon? Kan vi ge honom något av materiellt värde som han inte redan äger? Absolut inte! Eftersom han har ”gjort världen och allting i den”, gör han med rätta anspråk på äganderätten till all rikedom som existerar. (Ps. 50:7—12; Apg. 17:24) Varje försök att köpa Guds ynnest utan uppriktiga, gudaktiga gärningar är ingenting annat än ett mutförsök. Men ”hos HERREN [Jehova], vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor”. (2 Krön. 19:7) Rikedom ger ingen fördel när Gud avkunnar dom.
Samtidigt utgör fattigdom inget hinder. De fattiga behöver inte frukta att deras låga status skall utestänga dem från Guds ynnest. Psalm 69:34 försäkrar oss om att ”HERREN [Jehova] lyssnar till de fattiga”. I Guds ögon har de rika ingen företrädesrätt framför de fattiga. ”Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.” (Ords. 22:2) När Jehova avkunnar dom, undersöker han inte plånböckerna. Han ”utrannsakar hjärtat ... och giver så åt var och en efter hans vägar”. — Jer. 17:10.
Jesus Kristus betraktar saker och ting på exakt samma sätt som sin Fader. Kristus inbjöd alla att komma till honom för att få andlig vederkvickelse, vare sig de var rika eller fattiga, unga eller gamla, slavar eller fria. (Matt. 11:28) Både rika och fattiga fick gagn av hans undervisning och underverk. Den rikaste fick inte mer eller mindre än den fattigaste. Alla fick tillfälle att höra och ge gensvar till de goda nyheterna, och Jesus lärde dem att älska sina medmänniskor som sig själva. — Matt. 22:39.
Eftersom de flesta rika ignorerade Jesus, fick de fattiga och ringa det största gagnet av hans tid och uppmärksamhet. Han fördömde de skrymtaktiga skriftlärda och fariséerna på grund av att de girigt krävde att få det bästa för egen räkning. (Matt. 23:2—7) Han tolererade inte heller att någon av hans lärjungar försökte vinna företräde framför de andra.
ATT VISA VARANDRA HEDER
Om vi skall få en gynnsam dom av Jehova Gud, måste vi behandla andra rättvist och opartiskt. ”Den som bespottar den fattige smädar hans skapare”, medan ”den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom”. (Ords. 17:5; 14:31) Jehova belönar dem som bryr sig om de behövande, och ”den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas”. (Ords. 28:27) Vår tillbedjan kan ha ringa värde om vi är partiska och nedvärderar andra. — Jak. 3:17.
Följaktligen delar de kristna med glädje med sig av de goda nyheterna om Guds rike till alla som vill lyssna. De är lika villiga att besöka enkla hem i de fattigaste kvarteren som att gå till de välbärgade i deras imponerande villor. Varje individ betraktas som en av de många för vilka Jesus gav sitt liv. (Matt. 20:28) Alla som visar fårlika egenskaper har rätt att ta del av alla de andliga föranstaltningar som den kristna församlingen drar försorg om.
Inom församlingen finns det ingen plats för gunstlingskap. I det första århundradet v.t. blev de som favoriserade de rika tillrättavisade för att de därigenom begick en synd. (Jak. 2:1—9) Både de fattiga och de rika skulle få andlig uppmärksamhet och omsorg utan partiskhet. — 3 Mos. 19:15.
De fattiga utgör en integrerande del av församlingen. De bör därför inte få den känslan att de är ”utanför” på grund av att somliga bildar kotterier. ”Fattiga” var bland dem som Jesus rekommenderade att man skulle bjuda till fest, om man ville visa sann gästfrihet. (Luk. 14:12—14) Och om en del kristna har skaffat sig materiella ägodelar som somliga medtroende inte har råd att skaffa sig, kommer de förmögna naturligtvis inte att hänge sig åt ”det pråliga skrytet med ens resurser i livet”. — 1 Joh. 2:16.
Hur bestämmer du alltså en människas värde? Ge noga akt på vad hon är och inte på vad hon har. Värdera en person efter hans framgång i att odla kristna egenskaper. Fruktar han Jehova? (Ps. 111:10) Har han stark tro? (Hebr. 10:38, 39) Är han gästfri? (Rom. 12:13) Är han hänsynsfull och villig att förlåta andra? (Ef. 4:32) Är han känd för sitt sanningsenliga, sunda tal? (Ef. 4:29; Tit. 2:6—8) Ådagalägger personen i fråga den kärlek som skulle identifiera Kristi lärjungar? (Joh. 13:35) En människa av det slaget skulle man sannerligen vilja ha som sin vän!