Skydda den nya generationen

”Var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” — Ef. 6:4, NW.

 1, 2. Vilket förvänt förhållande har utvecklat sig, och vilka händelser visar att det är så?

EN KVINNA i Englewood i Colorado i USA hade just kommit tillbaka hem, men innan hon hann in i huset, kom en pojke emot henne. Han riktade en förnicklad pistol mot henne och ropade: ”Hit med portmonnän, annars skjuter jag!” Kvinnan skrattade åt honom. Då sade pojken: ”Jag skämtar inte. Jag sköt nyss en kille och stack ifrån honom.” Kvinnan, som alltjämt menade att det var en upptågslysten pojke hon hade framför sig, frågade var han hade hållit på med att skjuta. Pojken gjorde en knyckig gest med tummen över axeln, och sedan han upprepat befallningen: ”Hit med portmonnän”, tryckte han av. Pistolen klickade, men pojken försökte på nytt, och ett skott brann av. Kvinnan vacklade in i huset allvarligt skadad. En barnvakt som sett till hennes småttingar ringde efter polisen, som började söka efter en pistolförsedd mördare, som angavs vara omkring sju år gammal.a

² Hur invecklade och förvända är inte förhållandena i denna tid! Här var en pistolförsedd mördare, som bara var en pys! I våra dagar behöver den vuxna generationen skydd mot den nya generationen. Tonårsgängen i de stora städerna gör stadsgatorna riskablare än djungelstigar. Ibland är man inte ens i trygghet hemma. En pojke på åtta år dödade sin mor, därför att modern lät honom gå till sängs tidigt, och en annan pojke, på tretton år, sköt sin mormorsmor, därför att hon inte ville ge honom ett glas vatten. I Redding i Kalifornien sköt en femtonårig pojke sina föräldrar till döds, medan de låg och sov. ”Jag gillade inte att far visslade under TV-programmen”, sade han till polisen. ”Och jag gillade inte just mor heller.” År 1960 sköt en tre år gammal pojke i Hayward i Kalifornien på sin mor och dödade henne. Hur kommer det sig att de vuxna, till och med föräldrar, behöver skydd mot den nya generationen?

 3, 4. a) När slår brottslingar in på brottets bana, såsom det har bekräftats av nyhetsmeddelanden, och vad bör föräldrar fördenskull göra? b) Vad har påpekats om förhållandena i världen och deras inverkan på barnen?

³ Det är en sak som vi bör ha fullständigt klar för oss: Barnen kommer att spåra ur i unga år, om de inte får ett skydd, dvs. om de inte blir föremål för förebyggande fostran och tuktan. Utvecklingen på brottets bana börjar vid tidig ålder. ”Brottsvågen i Förenta staterna”, säger J. Edgar Hoover, som är chef för federala kriminalpolisen i USA, ”är nu väldigare än någonsin.” Han meddelade vidare att en stor del av brotten begås av ungdomar som är mellan tio och sjutton år gamla. I ett nyhetsmeddelande från Marion i Indiana hette det: ”Polisen har tillrättaskaffat tre lastbilar stöldgods från en tolvårig pojkes hem och har meddelat att man bara kommit åt en liten del av en ’fantastisk’ tjuvgömma. Man uppgav att pojken berättat att han slagit in på brottets bana vid 9 års ålder.” (New York Times för 10 december 1961) Det hör till vanligheten att unga vandaler i våra dagar förutom att de stjäl också slår sönder fönsterrutor i bilar och på tåg och på olika sätt fördärvar andra människors egendom. Om vuxna människor skall bli skyddade mot den nya generationen, måste de börja med att ge den nya generationen skydd.

⁴ Världsandan vittnar om hur angeläget det är att man ger de unga skydd. Härom heter det i förordet till en småskrift med titeln ”Vi betraktar ungdomsbrottsligheten”b:

”Det som är så oändligt annorlunda i vår tid är den värld, som dessa barn växer upp i. När vi inser detta, kan vi bättre förstå en del av den nutida ungdomsbrottslighetens sidor. Aldrig någonsin i flydda tider har våra värderingsnormer och vårt sätt att leva skiftat så snabbt som nu. Det är de unga som detta är mest kännbart för. Atombomber och atomkraft, framstötarna hän emot automation, kulturformernas växlingar, den hastiga befolkningstillväxten, hela familjers större rörlighet, det omätliga inflytande som televisionen och andra massmedia har, när det galler att ge ungdomarna en bild av verkligheten, och det avtagande behovet av icke fackutbildade arbetare, det allt större antalet förvärvsarbetande mödrar ... — detta är bara några detaljer i vårt sätt att leva som utövar en oerhörd press på barnen.”

 5. Vad behöver barnen skyddas mot i dessa dagar, och under hur lång tid?

⁵ Barnen behöver skydd mot affärsvärldens exploateringssyften, tendensen till omoraliskhet, benägenheten för att låta sig gripas av ungdomliga vurmer, som har faror i släptåg, och alla andra frestelser som de utsätts för i denna onda tid. Ett sådant skydd får följaktligen inte endast gälla de tidiga barnaåren, utan det måste också gälla den långa, avgörande tid, tonåren, när ungdomarna lättare än någonsin har benägenhet för att störta i den grop som strävan till likformighet med denna världens sätt och vägar kan sägas utgöra.

 6. Vilken underlåtenhet framhäver behovet av förebyggande undervisning, och vad meddelade en tidning i denna sak?

⁶ Det som framhäver den skriande nödvändigheten av att föräldrar ger en sådan förebyggande fostran och tuktan är skolornas och kyrkosamfundens jämmerliga misslyckanden. I USA har man funnit att ”enligt tillgängliga statistiska uppgifter var det bara en gymnasist på fem som hade bevarat tron fram till examensdagen”. Föräldrarna kan inte lita på att kristenhetens kyrkosamfund skall ge skydd. En belysande framställning i denna sak stod att läsa i Carroll County (Maryland) Times för 18 maj 1961:

”Hur skulle människor som i denna tid utövar kristet ledarskap kunna hos kyrkosamfundens medlemmar ingjuta en förtröstan på Guds ord som de inte själva visar sig äga? Hur skulle de kunna förvänta att kyrkomedlemmarna skall leva i överensstämmelse med Skriftens måttstock, vars värde undergrävs av deras egen brist på tro? De kan hänföras till samma kategori som fabrikören som inte litar på sina alster. Genom sina ledare förkastar en stor del av vår tids kristenhet många av Skriftens sanningar och förnekar mycket som är faktisk biblisk historia. De kastar tvivlets skugga över påverkbara ungdomars väg, ungdomars som i många fall aldrig skulle ifrågasätta sina pastorers och lärares sannfärdighet. Kyrkoherden G. MacGregor Grant, som är knuten till Rosedale United Church i Toronto i Kanada, har till stöd för sin uppfattning att Första Moseboken inte är något annat än en ’vägledning för det moraliska uppförandet’ framfört följande påstående: ’Tänk till exempel på berättelsen om syndafallet i Första Moseboken. Detta är inte historia utan en fantasifull sagoberättelse skildrad av någon hebré som inte hade kännedom om vetenskap.’ ... Uttalanden som vittnar om brist på tro på Skriften å de religiösa ledarnas sida hopar sig i förfärande grad under modernistiskt förmynderskap. Det är inte att undra på att den organiserade kristendomen är på tillbakagång. Det är inte att undra på att samhället i våra dagar har förlorat alla moraliska, etiska och andra mål ur sikte, när just de som borde leda folket på rättfärdighetens stigar har kommit så långt bort från sanningen, att de inte kan peka ut den väg, på vilken män och kvinnor borde vandra. ... När sedan barnen vänder sig mot föräldrarna eller lekkamraterna med pistol eller kniv i hand, blir människor upprörda. De borde inte bli det. Vad annat skulle man väl kunna förvänta, när barnet inte har någon kompass, ingen moralkodex?”

 7. Var kan föräldrar hämta auktoritativa råd beträffande skyddet för barnen, trots den förvirring som råder i vår tid, och vad blir följden för föräldrarna?

⁷ Föräldrar som inser sitt ansvar och situationens allvar måste skaffa sig auktoritativa råd om hur de skall ge barnen skydd. Men vart skall de vända sig? Till och med de bästa mänskliga auktoriteter är av olika mening. ”Problemet att fostra barn”, säger en auktoritet, ”är ett av de mest omstridda, mest diskuterade och mest missförstådda av alla problem.” Hur gott är det då inte att veta att det finns en enda myndighet som kan ge råd beträffande hur man ger barnen skydd! Jehova Gud, människans Skapare, är källan till alla auktoritativa råd om hur man skall fostra och skydda barnen. Vilken lättnad ger inte detta åt kristna föräldrar, ty tack vare denna vetskap blir de befriade från den ovisshet som kännetecknar dem som menar att det finns hundratals auktoriteter i detta ämne! Kristna föräldrar, som vet vem som är den rätta auktoriteten, kan fostra och skydda barnen i full visshet om att de handlar rätt och känna sig fria från den ovisshet som plågar dem som försöker fostra barnen utan att ge dem ”Jehovas tuktan och auktoritativa råd” (NW). — Ef. 6:4.

Fostran från späd ålder

 8. När bör den förebyggande undervisningen börja? Ge skäl för svaret.

⁸ Skyddet åt den nya generationen bör ges alltifrån dess späda ålder. Att det är under barnens späda år som det är lämpligt att börja framgår klart och tydligt av det som den store beskyddaren, Jehova Gud, har sagt. I hans ord heter det: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” Ju yngre barnet är, desto lättare kan det förvärva goda vanor. Ett barn är ojämförligt mycket lättare att fostra än den förståndigaste hund. Man kan lära ett barn att springa, klättra, simma, att stå och gå och till och med att tala flera språk. Redan när barnen är mycket små kan man också lära dem goda vanor i moraliska frågor, som blir till ett skydd för dem. Man brukar lära hundar att inte stjäla. Skulle föräldrar då lära hundar att inte stjäla och så underlåta att lära barnen detsamma? Ge dem en rätt fostran alltifrån späd ålder. — Ords. 22:6.

 9, 10. Varför är det så viktigt att barnen får undervisning alltifrån späd ålder, och hur kan Mose fall belysa det outplånliga gagnet av sådan fostran av barnen?

⁹ Att ge förebyggande, skyddande, fostran åt barnen alltifrån deras späda ålder är ytterst viktigt också av den orsaken att detta ger den nya generationen en grundval för tron, en grundval som hjälper dem att träffa mycket viktiga beslut, som de obönhörligt ställs inför då de uppnår mogen ålder. En sådan fostran kommer att hjälpa den nya generationen att träffa avgöranden i överensstämmelse med Guds vilja. Mose utgör ett enastående exempel på värdet av förebyggande fostran. Mose föddes i Egypten vid en tid då israeliternas nyfödda barn skulle dödas enligt Faraos påbud. I den bibliska skildringen i Andra Mosebokens andra kapitel berättas det om hur gossebarnets mor, Jokebed, lade honom i en kista och satte ut denna i vassen vid stranden av Nilen. Faraos dotter hittade honom där. Mose syster, Mirjam, som hade stått på vakt i närheten, trädde fram och gav bevis på stor taktfullhet, när hon frågade: ”Vill du, att jag skall gå och kalla hit till dig en hebreisk amma, som kan amma upp barnet åt dig?” Faraos dotter lät sig påverkas av denna lämpliga fråga och samtyckte till att en hebreisk kvinna fördes till henne; och den kvinnan var Mose egen mor. ”Tag detta barn med dig”, sade Faraos dotter, ”och amma upp det åt mig.” Tiden gick. ”När sedan gossen [Mose] hade vuxit upp, förde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom såsom sin son.” (2 Mos. 2:1—10) Mose föräldrar, Amram och Jokebed, hade sålunda givit detta barn förebyggande undervisning, som blev till ett skydd, alltifrån dess späda ålder. De ingöt i detta barns sinne kunskap om Guds lagar och kärlek till Gud.

¹⁰ Den undervisning och fostran, som Mose fick alltifrån sin späda ålder, blev en grundval för hans tro, en grundval som hjälpte honom att fatta ett mycket viktigt beslut som han senare ställdes inför. Ja, på grundval av den fostran som Mose fick i sitt hem i Gosen, valde han att vara tillsammans med Guds folk och försmådde livet vid det kungliga hovet med dess lukrativa och luxuösa möjligheter, fastän han hade fått undervisning i all egyptiernas världsliga visdom. ”Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom.” (Apg. 7:22) Den fostran och undervisning Mose fick i Egypten gjorde honom lämpad att bekläda ett högt ämbete i styrelsen, om inte rentav lämpad att sitta på Egyptens tron. Men sade Mose så här: ”Jojo, det verkar som om jag hade utsikt att få en fin plats i regeringen, ja, att kanske få inta själva tronen. Nu skulle jag ju vilja hjälpa mitt folk, men jag skall bara vänta på att kungen dör, och när jag så kommit på Egyptens tron, skall det bli lätt att hjälpa mitt folk”? Nej! Mose förkastade alla sådana tankar. ”Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning.” (Hebr. 11:24, 25) Mose träffade ett rätt avgörande, ty om han väl hade fått makten, kunde han ha utsatts för överväldigande frestelser. Mose exempel anbefaller på det varmaste förebyggande fostran i barnets späda ålder, som blir det till skydd. Vilket outplånligt gagn har man inte av sådan fostran!

11. Om förebyggande undervisning av barnen skall få framgång, vad måste då också till? Förklara hur detta är möjligt.

¹¹ Om man skall få framgång i att ge barnen skydd genom förebyggande fostran i denna tid, måste man inte endast börja när barnen är mycket små, utan föräldrarna måste vara eniga och vara rätta föredömen för barnen. Föräldrar som är sanna kristna får inte vara oense i fråga om barnens fostran. De har endast en myndighet bakom sig, en auktoritativ källa, så varför skulle de då inte vara ense? Föräldrarnas enighet innebär att hustrun inte undergräver mannens disciplinerande åtgärder och mannen inte undergräver den disciplin hustrun söker upprätthålla. Enigheten innebär att båda föräldrarna, inte bara fadern, håller styvt på Jehovas tuktan. Modern låter inte barnen göra som de vill, medan de sedan, när far kommer hem, plötsligt måste rätta sig efter Jehovas anvisningar. Det får inte vara så att programmet för att ge den unga generationen skydd endast gäller då och då; det måste följas tjugofyra timmar om dygnet.

Hur man meddelar barnen Guds syn på tingen

12. Vilket råd gav Paulus, och hur kan man fostra barnen i Jehovas auktoritativa råd?

¹² Barn behöver få tillägna sig Guds syn på tingen. Meddelandet av sådan kunskap, som börjar i barnets späda år, fortsätter undan för undan genom de kritiska tonåren. Aposteln Paulus skrev dessa råd: ”Fäder, var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” (Ef. 6:4, NW) Hur kan barnen fostras i Jehovas auktoritativa råd? Paulus’ ord ”auktoritativa råd” innebär, på grekiska originalspråket, att man meddelar en uppfattning åt någon, inger denne något i sinnet. Nåväl, vems uppfattning behöver barnet eller en ung människa för att få skydd? Jehovas uppfattning naturligtvis, hans syn på tingen! Fostra barnen i Jehovas auktoritativa råd genom att meddela dem Jehovas syn på tingen, inte endast när de är småbarn eller litet äldre barn, utan fortsätt med det steg för steg.

13. Hur kan föräldrar meddela barnen Guds syn på tingen, medan de är helt unga, och vems föredöme anger att detta kan ske?

¹³ Om föräldrarna skall kunna meddela barnen Guds syn på tingen, är det nödvändigt att de undervisar dem om Guds bud och befallningar och använder ett språk och sådana illustrationer och liknelser som är passande för barnets ålder. Dela upp eller förenkla Guds ord, så att till och med mycket små barn kan förstå dem och tillägna sig dem. Meddelade inte Eunice Timoteus Guds syn på tingen ”från barndomen”? Det låter sig göra. Det kräver tålamod, en hel del tid, och man måste klargöra Guds principer för barnet. Men vilken stor nytta för det inte med sig, såsom det gjorde i Timoteus’ fall! — 2 Tim. 3:15.

14, 15. a) Vad måste föräldrarna klargöra för barnen? b) Förklara hur föräldrar kan meddela barnen vad Gud menar om stöld och lögn.

¹⁴ Föräldrar meddelar verkligen barnen Guds syn på tingen, när de gör det fullständigt klart för dem att de måste upprätthålla Jehovas lags överhöghet och att de också kommer att göra detta. När de till exempel lär barnen att inte stjäla, så måste de förklara varför — att det är mycket mera som inbegrips i ett sådant förbud än föräldrarnas önskan. Låt barnen förstå att det inte rätt och slätt är din syn på saken, utan att det är Guds, och att du är ansvarig inför Gud för att genomdriva Guds lag. När du alltså har förklarat vad det innebär att stjäla, så tag fram bibeln och slå upp lämpliga verser och läs för barnet om hur Gud ser på saken. ”Du skall icke stjäla”, så befaller Gud. Men gå längre än till 2 Moseboken 20:15 och läs andra verser, sådana som Efesierna 4:28: ”Den som har stulit, han stjäle icke mer.” När du gör så, förstår barnet att det är en allvarlig sak, att Guds vilja är det viktigaste och att föräldrarna alltid kommer att se till att Guds bud och befallningar efterlevs.

¹⁵ Skydda steg för steg den nya generationen genom att se till att den tillägnar sig Guds syn på saker och ting. När en detalj har blivit klargjord, så övergå till en annan. Förklara till exempel för barnet vad det innebär att ljuga, vem som var den förste lögnaren, varför lögn misshagar Gud och vilket öde som väntar lögnare. Sätt dig ner igen med barnet och slå upp bibeln och visa det vad Gud tänker. Nöj dig inte med att läsa bibelverser som säger att Gud finner lögn misshaglig, utan framhåll att Gud själv har givit oss ett föredöme och läs då till exempel denna vers: ”Alla HERRENS [Jehovas] vägar äro nåd och trofasthet” eller ”sannfärdighet” (NW). ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga.” (Ps. 25:10; Hebr. 6:18) Att föräldrarna använder Skriften för att påvisa vad som är Guds vilja, när det gäller uppförandet, och framhåller att Gud själv har givit oss ett föredöme, samtidigt med att föräldrarna är goda föredömen i allting, kommer att ge barnet ett kraftigt skydd mot vår tids ondska.

16. Vad bör unga människor få veta, när de uppnått lämplig ålder, och vad bör föräldrar göra i det sammanhanget?

¹⁶ När barnen blir äldre, kommer den tid, då föräldrarna måste låta dem förstå vad Gud tänker om ett rätt moraliskt uppförande mellan könen. Inte heller i det fallet räcker det med att föräldrarna muntligen förbjuder sådant som är orätt. Ge barnen Jehovas ”auktoritativa råd” genom att hänvisa till bibeln och läsa sådana verser i den som handlar om det rena och rätta uppförande som Gud kräver att de kristna skall lägga i dagen. Kunskap om de fallgropar som finns i världen kan man också ge. Flickor i tonåren, som har kristna föräldrar, kan till exempel bli varskodda om vad som troligen kommer att hända dem när de blir alltmer tilldragande: pojkar och vuxna män i världen kan försöka göra närmanden till dem och utsätta dem för frestelser. Innan sådana frestelser kommer i de ungas väg, måste föräldrarna ge skydd åt den nya generationen genom att ge dem Jehova Guds auktoritativa råd som tjänar såsom ett skydd.

Skärp insikten om Guds bud och befallningar i de ungas sinnen

17. a) Vad är också mycket viktigt, förutom att man fostrar barnen steg för steg? Varför är detta viktigt? b) Hur framhävde Mose vikten härav?

¹⁷ Det finns en sak till som är lika viktig som att man steg för steg fortsätter att ge skydd åt den nya generationen. Det är repetition. När barnet väl har fått undervisning om Guds syn på en viss princip som gäller uppförandet, kan man inte slå sig till ro med detta. Det händer så lätt att ett bud blir otydligt, oklart. När man blir utsatt för en frestelse, behöver man ha Guds ord så kraftigt inpräglat i sinnet att man kan stå emot frestelsen lika snabbt och säkert som Josef motstod den frestelse Potifars hustru utsatte honom för. Josef tvivlade inte ett ögonblick på att om han gav efter för frestelsen, skulle han synda mot Gud. (1 Mos. 39:7—12) Repetition, som tar sikte på att skärpa Guds bud och befallningar i våra sinnen, är andemeningen i Mose ord i 5 Moseboken 6:6, 7: ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.”

18. a) Varför gav Mose israeliterna detta bud, och varför är hans ord så tillämpliga i våra dagar? b) Vilken dubbel nytta har man av att lyda detta Guds råd?

¹⁸ Att Jehovas mening om alla olika ting på detta sätt blir inskärpt är till skydd för såväl barnen som föräldrarna. I den nuvarande världen, där ondskan är så utbredd, där frestelser till att spåra ur lockar från alla håll, är det viktigare än någonsin att man alltid håller Guds ord, Guds bud och befallningar, i färskt minne. Mose varskodde israeliterna om de förhållanden som skulle uppstå, när de skulle komma i beröring med hedniska nationer. Han visste att det skulle uppstå en tendens till avfall från Guds lagar; och fördenskull förmanade Mose dem till trohet och befallde dem att skydda den nya generationen genom att regelbundet inskärpa Guds lagar i de ungas sinnen. På samma sätt förhåller det sig med de kristna i denna tid, i den nuvarande världen, där det är omöjligt att helt undvika beröring med dem som inte är sanna tillbedjare av Gud. Också nu kan vi få skydd genom att vi låter Guds bud och befallningar stå klara för oss. Och när föräldrar hos barnen inskärper dessa Guds lagar och talar om dem när de sitter hemma i huset och när de går på vägen, när de lägger sig och när de stiger upp, återverkar detta också på föräldrarna till deras gagn. Föräldrarna får Guds syn på saker och ting inskärpt i sitt eget sinne. Vad man bör göra är alltså att inskärpa Guds syn på tingen i barnens sinne och ständigt se till att de är medvetna om Guds bud och befallningar genom att man repeterar, på nytt talar om dem, så att det inte råder något tvivel hos barnen om vad dessa befallningar innebär.

19. Vad bör man göra särskilt klart för barnen beträffande Guds lag, och hur bör såväl vuxna som barn uppföra sig under här nämnda omständigheter?

¹⁹ Låt barnen också klart och tydligt förstå att Guds lag är lika tillämplig när de är borta hemifrån som när de är hemma. Ungdomar beger sig ibland bort från hemmet till andra orter, där de för någon tid inte står direkt under föräldrarnas uppsikt. Lär barnen att även om de inte är under omedelbar uppsikt från sina mänskliga tillsyningsmäns sida, är de aldrig borta ur Jehova Guds åsyn! ”Jehovas ögon äro överallt; de vaka över de onda och de goda.” (Ords. 15:3, NW) Dessa bibelord visar att ingenting undgår Jehova Gud. Han har möjlighet att lägga märke till allting, smått eller stort. Men i olikhet med spioner och hemliga polisen inom denna världens nationer, tjänar Jehovas vakande öga våra bästa intressen. Barn bör känna till detta och få veta att de, när de är borta hemifrån, inte är fria att ta del i världsliga sedvänjor som de aldrig skulle ta del i om de iakttogs av föräldrar eller tjänare i den kristna församlingen. Vuxna människor bör alltid själva vara goda föredömen för den nya generationen, när de kommer till främmande orter och är borta från sin hemförsamling.

20. Nämn några av Jehovas auktoritativa råd som man bör ge barnen. Vad blir följden om man hörsammar dessa råd?

²⁰ Det är således många principer för uppförandet som barnen bör få lära sig alltifrån sin späda ålder. Hur omfattande är inte de förebyggande auktoritativa råden från Jehova, som bereder skydd! Undervisa barnen om bibelns syn på pengar, så att de varken överskattar eller underskattar deras värde. Lär dem att vara måttliga i sina vanor. Lär dem Guds lagar beträffande umgänge och låt dem få klart för sig att dåligt umgänge med visshet kommer att fördärva deras goda vanor. Lär dem att läsa sådant som är nyttigt och uppbyggande. Lär dem att värja sig för världsligt inställda människor, att fly dårskap och uselhet, oavsett hur mycket hån och spe som de då får utstå från världsligt sinnade ungdomars sida. Lär dem att ”sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning”. (Rom. 12:2, NW) Lär dem att axla ansvar genom att ge dem ansvar. Lär dem att respektera andra människors egendom. Lär dem människolivets helgd. Hur ofta meddelar inte tidningarna att ett barn har skjutit en annan människa, med eller utan avsikt att döda! Varför skulle barnen rikta skjutvapen, antingen leksaker eller verkliga vapen, mot folk? Lär barnen att de skall ikläda sig ”ljusets vapen” och svinga Guds ord, ”andens svärd”. Ge dem en egen bibel, medan de ännu är helt unga. Lär dem Guds lag beträffande äktenskapet, att en kristen får gifta sig ”blott det sker i Herren”. Låt barnen förstå hur olyckligt det går, om man visar ringaktning för Jehovas lagar. Allt detta innebär ett ofantligt ansvar, nämligen att meddela barnen Guds syn på tingen; men att man gör så medför skydd för den nya generationen. — Rom. 13:12; Ef. 6:17; NW; 1 Kor. 7:39.

21. Vad kommer kristna föräldrar att göra för att avvärja världsliga tendenser, och vilka välsignelser kommer detta att medföra för deras barn?

²¹ Även om det i världen tycks vara så att de vuxna behöver skydd mot den nya generationen, kommer kristna föräldrar inte att låta en sådan tendens framträda i deras hem. Börja fostra och undervisa barnen när de är späda, såsom Mose föräldrar gjorde. Fortsätt att meddela barnen Jehovas auktoritativa råd och förvissa er om att den store beskyddarens påbud blir outplånligt inskärpta i deras sinne genom upprepning, repetition. Meddela de unga Guds syn på saker och ting under de kritiska tonåren, när allt flera snaror lurar på deras väg. Skydda den nya generationen med odelat intresse och kärlek. Då kommer den nya generationen att kunna brukas såväl nu som i den nya världen till att för evigt förhärliga honom, vars auktoritativa råd gör ett skydd möjligt — Jehova Gud!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Att Mose egen mor fick ta vård om honom innebar att han kunde få en gudaktig fostran