henne. Många höll med om att de hellre ville leva i ett hem där det förekom tuktan och kärlek än i ett hem där föräldrar och barn inte kunde kommunicera med varandra.”

31. Räkna upp de goda principer som kommer att hjälpa föräldrar att förhindra att det uppstår en generationsklyfta i deras hem.

³¹ Ja, bibelns utomordentliga principer erbjuder den bro med vars hjälp föräldrar och barn kan kommunicera med varandra, under det att både vuxna och tonåringar inser att de är barn till en stor Fader, som vet hur han skall ge tuktan i kärlek. Uppfostra därför edra barn från den tidiga barndomen, och gör ert bästa för att hålla förbindelselinjen öppen, i det ni uppmuntrar barnen, men inte genom ofördelaktiga jämförelser som motverkar sig själva, utan med de allra högsta exempel vi har att efterlikna. Använd tid tillsammans med edra barn och vaka över deras umgänge. Då kommer ni att få de välsignelser som följer med riktig fostran, ty ”stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har stor glädje av honom. Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.” — Ords. 23:24, 25.

Inblick i nyheterna

Den andra avspänningen

● Ordet avspänning för i allmänhet tanken till de diplomatiska manövrer som Förenta staterna företagit med Sovjet och Kina. Men andra manövrer för avspänning har hållit jämna steg med dem som dessa politiska nationer utfört.

Denna andra avspänning är den som utvecklas mellan Vatikanen och de kommunistiska länderna, i synnerhet länderna i östra Europa. Den började år 1963, när påven Johannes XXIII kort före sin död gav påvlig audiens åt den sovjetiske premiärministerns, Nikita Krusjtjevs, dotter och svärson. Sedan dess har Vatikanen tagit emot sådana ledare som Sovjets president, Nikolaj Podgornyj (år 1967), och den rumänske presidenten Nikolae Ceausescu. Vatikanen har ingått överenskommelser med de kommunistiska länderna Tjeckoslovakien, Ungern och Polen, och den har utbytt sändebud med Jugoslavien. Tre präster i Ungern, som hade blivit exkommunicerade för att de blivit medlemmar av det kommunistiska parlamentet, blev återinsatta i sina ämbeten år 1971.

I februari i år togs ytterligare ett stort steg, när påven Paul avsatte den antikommunistiske kardinalen Mindszenty från ställningen som religiös primas i Ungern. Enligt vad som meddelades i den italienska tidningen ”Il Messaggero” vidtogs denna åtgärd för att avlägsna ”det största hindret för utvecklingen av relationerna mellan påvestolen och ... [den ungerska] kommunistregeringen”. Källor i Vatikanen förväntar att de diplomatiska närmandena till de marxistiska styresmännen skall fortsätta.

Allt detta innebär en fullständig helomvändning från situationen för ett kvartssekel sedan, då påven Pius XII påbjöd exkommunicering för alla ”ateistiska kommunister”. I likhet med forntidens avfälliga Israel skickar Vatikanen nu ut ”trevare” i många riktningar i ett fåfängt hopp att finna säkerhet. — Hos. 7:11; Hes. 16:26, 28, 29.

Kostsam nyfikenhet

● För mer än ett år sedan slutfördes Apolloprojektet med dess sex bemannade färder till månen. Kostnaden uppgick till tjugofyra milliarder dollar. Vad har mänskligheten i själva verket lärt?

Vetenskapsmännen har fått lära sig att många teorier de hade var oriktiga — för det första är månens kemiska sammansättning mycket olik jordens. Men den stora fråga som man hoppades att projektet skulle lösa finns fortfarande kvar: Genom vilken process har månen kommit till? På grund av att fynden inte stämmer in på många av de teorier man haft gjordes följande humoristiska sammanfattning i ”Wall Street Journal”: ”Månen befinner sig inte där den antas vara — eller om den gör det, så består den av orätt material.” — 25 mars 1974.

Samma vecka som detta uttalande gjordes riktade Världsbankens president, Robert McNamara, uppmärksamheten på någonting annat som förtjänar beaktande. Han uppgavs ha sagt att av de två milliarder människor som lever i ett hundra ”utvecklingsländer” är det ”800.000.000 som lever på en krona och tjugofem öre om dagen, och människorna kan nätt och jämnt uppehålla livet”. — New York ”Post”, 27 mars 1974.

Vetenskaplig nyfikenhet har lett till en del nyttiga upptäckter. Men när man väger prioriteterna mot den bakgrund som världsförhållandena utgör, finner man det inte då tvivelaktigt om mänskligheten nu borde tillåta sig lyxen av en sådan kostsam nyfikenhet? Det är med goda skäl det heter i 1 Korintierna 3:19: ”Denna världens visdom är dårskap inför Gud.”