borta, att det är som om vi aldrig hade kommit, en av milliarder som kommer och går, med så få som alls vet om att vi någonsin varit här. Detta betraktelsesätt är inte cyniskt eller dystert eller surmulet eller sjukligt. Det är sanning, ett faktum att se i ögat, ett praktiskt betraktelsesätt, om detta livet är allt som finns.

17. Men eftersom det inte är allt som är möjligt för människan, vad bör hon då göra?

¹⁷ Men om detta inte är allt, om det finns en Skapare, som har givit oss liv och som har inspirerat en bok som talar om för oss hur vi kan få behålla livet, då är det bäst att vi med varje uns av energi vi har ägnar oss åt att göra vad han säger är nödvändigt för att förvandla detta snabbt förtorkande grässtrå till ett förblivande mammutträd, för att få denna flyende skugga att stanna i sin flykt, för att komma denna vissnande blomma att behålla sina färger. Det finns inget arbete i den nuvarande tiden, ingen sysselsättning, inga tankar, inga ord, som — om de nu över huvud taget har någon vikt — är viktigare än de som kommer att göra vårt liv beständigt, som kommer att göra det till en ständig simmare i tidens ström. Detta är det mest praktiska, det enda praktiska handlingssättet i detta liv, som är som ett enda knäpp av tidens ur. Sedan Predikaren påvisat allt det fåfängliga i detta livet och dess fruktlösa strävanden, som upphetsade människokryp avlas att fullfölja, sopar han åt sidan alla människornas fåfänga sysselsättningar och ansträngningar och alla deras svagheter och sätter fingret på det som ensamt och allena har någon betydelse i denna snabbt övergående tillvaro: ”Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till [detta är människans hela plikt, AV].” — Pred. 12:13.

18. Svaren på vilka frågor kommer att avgöra om vi skall komma att leva på jorden för evigt eller ej?

¹⁸ Vi kan se oss omkring med våra ögon och se bevisen på Skaparens existens och makt, hans vishet och majestät. Vi kan läsa hans ord, bibeln, och öppna vårt sinnes öga för mera sanning om honom, hans jord, hans syfte med jorden och våra möjligheter att få leva där för evigt. Vill vi göra det som är människans hela plikt: frukta Gud, studera hans vilja, begrunda den, göra den, kungöra den för andra, hjälpa dem att göra den? Vill vi sky denna världen under Satan, dess gärningar, dess hädelser, dess tilltag som fördärvar jorden? Vill vi bruka jorden i överensstämmelse med Guds vilja, odla den, göra den skön och härlig, vårda oss om det vilda som lever på den och hjälpa till, så att alltsammans kan till Guds lov och pris återspegla hans storhet? Eller vill vi på ett ondskefullt sätt smutsa ned denna Guds spegel, så att den inte kan klart återkasta hans vishet och makt och lov? Det sätt, varpå vi besvarar dessa frågor och lever i enlighet med svaren, blir avgörande för svaret på frågan, huruvida vi skall komma att leva på jorden för evigt eller ej: ”De redliga skola förbliva boende i landet, och de ostraffliga få stanna kvar däri. Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.” — Ords. 2:21, 22.

En återblick på områdessammankomsterna under 1957

UNDER sommaren 1957 samlades Jehovas kristna vittnen till många konvent. Dessa områdessammankomster med temat ”Livgivande vishet” hölls huvudsakligen i USA, Kanada och Europa. De tjänade till att göra Jehovas namn och rike kända, och för åt Gud överlämnade kristna utgjorde de en rik, andlig festmåltid och beredde tillfälle till angenäm samvaro med likasinnade, och dessutom erbjöd de rika möjligheter att tjäna bröderna och predika ordet.

Samtliga sammankomster nådde höjdpunkten vid söndagseftermiddagens offentliga föredrag ”Läkedom för folken nu inom räckhåll”, som allmänheten särskilt inbjudits till. Efter föredraget lämnades en trettiotvåsidig småskrift, som innehöll talet, gratis till alla åhörarna.