Vad säger bibeln?
Förändringar — vilka bör du vidta?
MÅNGA människor är mycket bekymrade över orättvisor, svek och förtryck. De vill ha en förändring och menar rentav att det är rätt att åstadkomma en sådan med våld, om det behövs. Samtidigt kanske de menar att andra bör acceptera dem precis som de är utan någon som helst inskränkning av deras rättigheter. Är deras tänkesätt i samklang med bibeln?
En hängiven Guds tjänare överser inte med orätta gärningar. Han känner medömkan med människor som blir orättvist behandlade. I detta avseende efterliknar han Jesus Kristus. Bibeln säger om Jesus: ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (Matt. 9:36) Han visade också sitt medlidande genom att göra vad han kunde för att hjälpa sådana människor andligen.
Det är självklart att de kristna ivrigt åstundar en förändring av den nuvarande ordningen för att det skall bli slut på människornas lidande. Det är upprörande att behöva bevittna hjärtlösa brott, krig och handlingar av svek och förtryck. Beträffande mannen Lot läser vi: ”Genom vad denne rättfärdige man såg och hörde då han bodde bland dem [människorna i Sodom] plågade han dag efter dag sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar.” — 2 Petr. 2:8.
Men Lot lät inte deras ondska förmå honom att ge igen med samma mynt. Han försökte inte med våld åstadkomma en förändring bland folket i Sodom och Gomorra. Till och med när männen i Sodom försökte våldta de änglar som var på besök hos Lot, vädjade denne rättfärdige man till dem: ”Mina bröder, gören icke så illa.” (1 Mos. 19:7) Lot väntade tålmodigt på att Jehova Gud skulle döma dem.
Guds tjänare i våra dagar inser likaså att de inte blivit bemyndigade att tillgripa våld för att åstadkomma samhälleliga förändringar i världen. ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Rom. 12:19) De tar bibelns råd på allvar att undvika samröre med dem som insisterar på att tvinga fram en förändring. Ett bibliskt ordspråk förmanar: ”Giv dig icke i lag med upprorsmän. Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet, när deras år få en olycklig ände?” (Ords. 24:21, 22) Livet är redan så fullt av problem att man inte behöver göra dem ännu fler genom att försöka ändra saker och ting i förtid.
Även om man med våldsmedel skulle lyckas uppnå en förändring, vilken garanti har man då för att det verkligen är en förändring till det bättre? Bibeln är mycket realistisk när den ger följande kommentar om mänskligt herravälde: ”Den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.” (Pred. 8:9) Mänskligt herravälde kan helt enkelt inte vara tillfredsställande i alla avseenden. Dessutom dör människor och ersätts av andra i myndighetsställning, och dessa kanske utövar ännu större korruption och förtryck än sina föregångare.
Men mycket kan faktiskt förändras till det bättre utan att man tillgriper våld. I det första århundradet v.t. fick till exempel några kristna slavar möjlighet att bli fria. De skulle naturligtvis aldrig ha gjort uppror mot sina herrar, men de kunde med rätta ta emot ett erbjudande om att bli frigivna. Aposteln Paulus skrev: ”Blev du kallad som slav? Låt inte det oroa dig; men om du också kan bli fri, så grip hellre tillfället.” (1 Kor. 7:21) Det kan alltså vara fråga om att vänta tålmodigt. När den lägliga tiden sedan kommer att vidta en förändring, kan man ta tillfället i akt utan att göra sig skyldig till en överilad handling. Det finns utan tvivel inget att invända mot att någon vidtar en god förändring inom ramen för vad lagen stadgar.
Men när det gäller att söka en förändring är det bra att komma ihåg att människor, på grund av sin begränsade livslängd, är oförmögna att rätta till många bristfälliga ting. En ofullkomlig världsordning motverkar också sådana strävanden. Kung Salomo påpekade: ”Vad krokigt var kunde icke bliva rätt, och bristerna kunde icke räknas.” — Pred. 1:15, Åkeson.
Den ende som kan rätta till allting är i själva verket Skaparen, Jehova Gud. Han begränsas inte av tidsfaktorn, vilket däremot den kortlivade människan gör. Han kan därför ingripa vid en tidpunkt då mesta möjliga goda kan åstadkommas. Inte ens de döda är olyckligt lottade, eftersom det är hans uppsåt att uppväcka dem. — Apg. 24:15.
Den förändring som det är Guds uppsåt att genomföra är långt större och storslagnare än vad någon människa skulle kunna åstadkomma. Lägg märke till vad bibeln säger: ”Han [Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” — Upp. 21:4.
Betyder då detta att man bara bör vänta passivt till dess att Gud ändrar på saker och ting? Nej, nu är det tid för människor att göra förändringar i sitt eget liv. Gud underrättar ”människorna om att de alla överallt bör ändra sinne”. (Apg. 17:30) Detta innebär att man ångrar sitt tidigare levnadssätt och ändrar det så att det stämmer överens med Guds krav.
Verkliga förändringar av personlig natur kan rentav ha nyttig inverkan på andra. När en barsk och ovänlig person blir behandlad med omtanke, kanske han skäms över sitt uppförande. Hans hjärta kan förmå honom att ge gensvar med omtanke och vänlighet. I bibeln läser vi: ”Om din fiende är hungrig, så ge honom att äta; om han är törstig, så ge honom att dricka; ty genom att göra detta hopar du glödande kol på hans huvud.” — Rom. 12:20.
Alla som bekänner sig tjäna Gud bör därför vinnlägga sig om att leva ett föredömligt liv. När de sedan försöker hjälpa andra att leva i samklang med Skriften, kommer det att ligga tyngd i deras ord.
Med tanke på att människans livslängd är så kort, inser man lätt hur viktigt det är att var och en gör goda förändringar i sitt liv och undviker all inblandning i strävanden som kan leda till missräkning, besvikelse och kanske rentav till en för tidig död, till exempel revolution med våld. Ja, vi gör väl i att inhämta biblisk kunskap, tillämpa den och aktivt hjälpa andra att göra förändringar i sitt liv. Detta är det enda handlingssätt som leder till bestående gagn. Men förändringar som genomförs med våld leder så ofta till skada. Dessutom är de endast tillfälliga. I 1 Johannes 2:17 heter det: ”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.”
Bibeln visar alltså tydligt att alla förändringar som Gud kräver av oss människor absolut bör vidtas. Men alla strävanden att förändra denna ofullkomliga värld är dömda att misslyckas. Det beror på att det är Guds uppsåt att den skall ersättas med en rättfärdig ny ordning. Enligt bibeln är det därför orätt att engagera sig i strävanden att förändra den världsliga tingens ordning, vare sig det sker med våld eller inte. Vi bör därför tålmodigt vänta på att Skaparen skall vidta de behövliga förändringarna vid en tidpunkt då mesta möjliga goda kan åstadkommas för alla som berörs av det.