Ett sätt att bilägga tvister
I DESSA kritiska tider som är svåra att komma till rätta med visar sig både individer och nationer ofta vara ”ovilliga till någon som helst överenskommelse”. Ofta är det så att den enda punkt de stridande parterna är ense om är att de inte kan komma överens. — 2 Tim. 3:1, 3.
Men när misshälligheter eller missförstånd uppstår, finns det då ingen säker metod att komma till rätta med dem, att begrava dem i glömskans gravar?
Jo, det finns en metod. När denna metod tillämpas exakt som det är föreskrivet och med rätt sinnesinställning, undanröjer den meningsskiljaktigheterna enligt rättvisans alla mått. Och i de flesta fall på ett sätt som gör parterna lyckliga. Men det kommer inte att gå friktionsfritt eller vara till gagn för alla de berörda parterna, om dessa inte är överens om att acceptera och foga sig efter de principer som är inbegripna.
Dessa principer angavs i anvisningar som Jesus Kristus förmedlade till vägledning för kristna församlingar under det första århundradet v.t. De används fortfarande med goda resultat i Jehovas vittnens församlingar över hela världen. Låt oss undersöka dessa principer, eftersom de också är till nytta för andra människor, när de försöker bilägga personliga tvister.
Jesus Kristus angav huvuddragen i denna metod som omfattar tre steg:
FÖRSTA STEGET:
”För övrigt, om din broder begår en synd, gå då och blotta hans fel i enrum med honom. Om han lyssnar till dig, då har du vunnit din broder.” — Matt. 18:15
Är det inte i allmänhet ädlare och vänligare att göra detta på tu man hand, när man talar med någon om ett felsteg? Men Jesus talade inte här om obetydliga meningsskiljaktigheter. Sammanhanget uppenbarar att han syftade på sådant som var så allvarligt att det kunde leda till att en person uteslöts från församlingen av troende.
Varför just ”i enrum med honom”?
Begrunda några anledningar till att du bör vara noga med att pröva det första steget med den andre i enrum, på tu man hand. För det första är det så att ditt beslut att gå till botten i den angelägenhet det gäller gör det nödvändigt för dig att rannsaka dina egna motiv. Är det helt enkelt så att du önskar ge utlopp för dina känslor? Eller söka vedergällning? Är saken verkligen så allvarlig? Har du verkligen fått lida en så allvarlig oförrätt? Är det möjligt att allt var ett misstag? Kom ihåg vad ditt motiv bör vara: att vinna din broder. Att vinna honom över, att få honom tillbaka. Att hjälpa honom att förbli en medtjänare åt Gud.
Din ansträngning att hålla saken strikt för er själva bör vinna hans respekt. Det krävs mod att ta kontakt med någon i enrum. Hur mycket lättare skulle det inte vara att ösa ut sin besvikelse över andra! Men skulle det vara i överensstämmelse med ”första steget”?
Om du avslöjade detaljer i er konflikt inför andra, skulle det kunna sluta med att du själv bringades ur fattningen och blev förödmjukad. ”Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet, på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt.” (Ords. 25:9, 10) Hur skulle den som lyssnar på dig kunna lasta dig? Ja, vad skulle kunna hända om han frågade dig: ”Har du prövat det första steget?” När du medger att du inte gjort det, kan han påminna dig om att det finns åtminstone två sidor i varje angelägenhet, din och den andre personens. Och mycket ofta också en tredje sida, den rätta sidan. ”Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar, huru det är.” (Ords. 18:17) Jesus talade naturligtvis om ett klart och tydligt felsteg, en synd som det inte gick att ta miste på. Men är dina bevis sådana att de inte kan ifrågasättas och din förståelse av saken så korrekt att den kan bestå en granskning? Är det inte så att det bästa sättet att avgöra detta är att ta upp saken på tu man hand med den andre?
Antag att förhållandena vore omvända! Antag att den andre anser att du begått en oförrätt mot honom! Skulle du inte önska få kännedom om det, så att saken kunde klaras ut? Detta skulle ge dig tillfälle att få höra hans uppfattning och ”snabbt göra upp”. (Matt. 5:25) Skulle inte detta vara bättre än att låta missförhållandet åstadkomma skada och ligga och gro till dess att den förorättade personen offentliggör sina klagomål mot dig?
Men antag att första steget misslyckas. Anser du fortfarande att du måste försöka vinna din broder genom att föra saken vidare? Fram till detta skede har era meningsskiljaktigheter absolut inte uppenbarats för någon annan, åtminstone inte av dig. Hur blir det i fortsättningen?
ANDRA STEGET:
”Men om han inte lyssnar, så ta med dig en eller två till, för att varje sak må fastställas enligt två eller tre vittnens mun.” — Matt. 18:16.
Varför skall man ta med sig ”en eller två till”?
Känner du till en eller två personer som är mogna och kanske har erfarenhet av situationer av liknande slag och som kan vara objektiva och opartiska mot er båda? Om du inte gör det, kanske en äldste i församlingen kan rekommendera någon eller till och med arrangera ett sammanträffande åt dig med någon sådan person.
Men betyder detta att du nu har frihet att ösa ut ditt missnöje eller dina anklagelser inför vem som helst du tar kontakt med? Det gör det inte. Du framlägger helt enkelt saken ungefär med följande ord: ”Jag har ett problem som gäller den och den, och jag är rädd att det påverkar hans andliga välfärd. Jag har prövat det första steget och misslyckats med att vinna honom tillbaka. Nu ber jag om hjälp med att ta det andra steget. Jag önskar att en eller två personer skall komma tillsammans med oss och höra båda sidorna.” Ingen bör få höra några detaljer från någondera parten förrän detta sammanträffande kommer till stånd. På det sättet kommer ingen att skapa sig en förutfattad mening eller höra någon av er båda säga saker och ting bakom varandras rygg som ni inte skulle säga inför varandra.
Det andra steget är inte något förhör inför en dömande kommitté. Det är helt enkelt en utökad ansträngning att vinna din broder. I stället för att försöka själv har du nu hjälp av en eller två andra. Om dina bevis är övertygande och om du verkligen är inställd på att ”vinna din broder”, så har du nu två vittnen.
Men vad händer om det andra steget misslyckas? Då har du åtminstone yppat denna angelägenhet bara inför personer som är skriftenligt bemyndigade att höra den. Du har nu stöd av trovärdiga vittnen på att den som begått en överträdelse står anklagad för en sak som kan tänkas leda till att han avlägsnas från församlingen. Men detta inbegriper det slutgiltiga
TREDJE STEGET:
”Om han inte lyssnar till dem, så säg det till församlingen.” — Matt. 18:17.
Vad innebär det att säga det ”till församlingen”?
Församlingen representeras av äldstekretsen. Och i detta fall representeras församlingen av en dömande kommitté, som utses av de äldste själva eller av någon annan behörig instans. Nu kommer ditt problem alltså inför de äldstes ögon. På vilket sätt?
Önskar du få ett förhör inför hela äldstekretsen? Är detta nödvändigt eller praktiskt? I detta skede är det inte din önskan att höras av någon av dem, åtminstone inte i frånvaro av den som begått överträdelsen. Din önskan är att bli hörd inför en dömande kommitté som tillsatts för detta ärende. Du underrättar helt enkelt en eller två äldste om att du har ett problem som gäller den eller den och att du prövat det första och det andra steget. Nu önskar du att man vidtar det tredje steget:
”Om han [den som begått överträdelsen] inte ens lyssnar till församlingen [representerad av dess dömande kommitté], så må han vara för dig alldeles som en man av nationerna och som en uppbördsman.” — Matt. 18:17.
Tre gånger har du försökt vinna din broder. Vid varje försök har du gått till väga på det tillbörliga sättet. Ändå har fakta i målet inte yppats för någon förutom dem som varit skriftenligt bemyndigade att höra eller fatta beslut. Så långt det kommer an på dig har saken inte blivit ett samtalsämne i församlingen.
Det är sant att det kanske inte går att undanröja alla meningsskiljaktigheter så att du kan vinna din broder tillbaka, om han inte själv vill. Men även om du kände dig förpliktad att föra prövningen av saken så långt det över huvud taget var nödvändigt, så var ditt motiv fridsamt. ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” — Rom. 12:18.
Dessa principer som Jesus angav när det gäller att bilägga tvister är praktiska. De fungerar. Om sådana kristna principer följdes av var och en, skulle världen helt säkert vara en bättre plats att leva i.