Undvik att bli sjuk i sinne och hjärta
”Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg.” — Ps. 44:19.
1. Hurudant är tillståndet på jorden i denna tid med avseende på andligt lidande, och vem är ansvarig för det?
DET finns dråpare som listar sig omkring på jorden och som är långt mera dödsbringande än de fruktansvärda sjukdomar som heter kancer och hjärtlidande. Dessa dråpare vållar andlig död, som man inte kan bli återställd ifrån i den närvarande tiden och inte heller i den tingens ordning som kommer. Satan och hans avföda av demoner är dessa dråpare. De har kastats ned till jorden för att vålla människorna nöd och ve, som består i svårigheter av andligt slag. Som ett odjur i läkarhamn håller Satan flertalet av jordens invånare i ett andligt sjukdomstillstånd, för att föra dem till slutlig död bort från Guds ynnest. Genom varje medel, som står honom till buds, söker han förblinda människornas sinnen och fördärva deras hjärtan. Han söker få deras hjärtan att vända sig från Jehova, avfalla ifrån honom, så att deras steg inte skall leda dem hän emot rättfärdighetens nya värld. Satan gör detta i synnerhet genom att föra fram och anbefalla falska religiösa läkemetoder bland människorna — både i det offentliga livet och i privatlivet —och dessa ger upphov åt andlig sömnsjuka och andra hemska andliga lidanden. Det är svårt för dem som fallit offer för dessa sjukdomar att bli upplivade till att söka hjälp hos de sanna läkarna, vilka ger den rätta medicinen, som skänker verklig andlig bättring. — Matt. 12:32; Upp. 12:12.
2. Vilka har visat sig vara de sanna läkarna?
2 Vilka är dessa sanna läkare? Inga andra än Jehova Gud själv och hans trogne medhjälpare, Kristus Jesus. De känner båda två alla hemligheter i förbindelse med människans underbara sinne och hjärta, ty det var de som skapade den förste mannen och den första kvinnan. Till israeliterna sade Jehova: ”Jag är Jehova, som helar dig.’7 Att Jesus var känd för att kunna göra människor friska finner vi av dessa ord: ”Och han gick igenom landet och gjorde gott och helade alla dem som voro förtryckta av djävulen.” ”Och Jehovas kraft var där, så att han kunde bota sjuka.” — 2 Mos. 15:26; Apg. 10:38; Luk. 5:17; NW.
3, 4. a) Hur och i vilken utsträckning har Jehovas folk gjorts andligen helbrägda? b) Vilket dåraktigt handlingssätt bör man undvika? Varför?
3 Genom Jehovas oförtjänta godhet har hans vittnen lyckats bli fria från Satans religiösa paralyserande välde. De har vänt sig till de rätta läkarna för att få hjälp. Har dessa läkare gjort dem andligen helbrägda på en enda natt, som genom ett underverk? Nej! Det har i stället tagit dem flera år att göra om sina sinnen och stärka och befästa sina hjärtan med sanningen. Detta har varit nödvändigt, för att de skulle kunna övervinna den falska religionens gift, som hade genomträngt deras sinnen och hjärtan. Det andliga tillfrisknandet har tagit många år; det har krävt åratal av studium och andlig vederkvickelse under dessa mästerliga läkares ledning. Jehovas vittnen har underkastat sig ett fortgående helbrägdagörelseprogram, som har fört dem från en framskjuten andlig ställning till en annan, ännu högre. De söker andlig fullkomlighet i den nya världen efter Harmageddon. Hur följer du med detta stora andliga föryngringsprogram, som nu är i full gång?
4 När vi följer med i detta program, bör vi inte dåraktigt efterlikna dem som efter en kort tid av andlig helbrägdagörelse bedrar sig själva genom att mena att de är fullt återställda och därför lösgör sig från Jehovas helbrägdagörande organisation. Inom kort får dessa ett allvarligt återfall till ännu värre andlig ohälsa. Snart får Satans dödsdoktorer grepp om dem och ser noga till att de dör andligen såsom fiender till Gud. Det kan alltså hända, att man genom att i dag tveka att följa med i Jehovas helbrägdagörelseprogram kommer att stå inför ett fördärvbringande slut i morgon, vad beträffar ens eviga välgång och lycka i den nya världen.
5. Vilket är det rätta läkemedlet, och hur verkar det?
5 Det rätta läkemedlet, som de stora läkarna, Jehova Gud och Kristus Jesus, använder, är det som åstadkommits förmedelst den heliga anden, den verksamma kraft som har sitt ursprung hos Gud. Detta läkemedel, Guds uppenbarade ord, liknas vid ”ögonsalva”, som man smörjer sitt förstånds ögon med, för att man skall få en ogrumlad andlig syn. Denna balsam, Guds ord, tillämpat på ”patienten”, är mycket värdefullare än vilket ”undergörande” läkemedel eller vilken ”mirakelvaccin” det vara må som människor har kunnat finna upp. (Upp. 3:18) Detta gudomliga läkemedel kan man inte få genom Satans, den falske läkarens, förmedling och inte heller genom några av hans religiösa redskap för så kallad gudomlig helbrägdagörelse. Denna verkningsfulla, helande balsam, Guds uppenbarade ord, är också känd såsom ”sanningen”, som leder till ett rätt tänkande genom en rätt ”kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus”. Jesus bevisade genom sina underverk, då han gjorde sjuka människor friska, och genom sina ord, att han var en av de sanna läkarna, som ger detta rätta andliga läkemedel. Han sade: ”Ni skola känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet. Jag är vägen och sanningen och livet.” När Jesus stod i begrepp att lämna jorden, gav han den försäkran, att denna sanningens läkande och helande balsam alltjämt skulle vara tillgänglig för hans efterföljare. Han sade att han skulle sända dem ”sanningens ande” såsom en hjälpare, den ande, ”som världen icke kan taga emot, emedan den varken ser den eller känner den. Ni känna den, ty den förblir hos eder och är i eder.” — Joh. 17:3; 8:32; 14:6, 16, 17; NW.
6. Hur skapade de sanna läkarna ursprungligen människan, så att hon kan reagera positivt för det andliga helbrägdagörandet?
6 De sanna läkarna, som till fullo förstår sig på människans konstitution, vet hur sanningens andliga läkande och helande balsam skall ges henne. De skapade människan till en underbar varelse, Guds avbild. Hon var Guds avbild inte bara däri att det blev nedlagt i henne ett visst mått av egenskaperna kärlek, vishet, makt och rättvisa, utan också däri att hon fick ”själsförmögenheter” eller förståndsgåvor och tack vare dem kan uppskatta och göra bruk av dessa egenskaper till sitt bästa. Bibeln beskriver dessa ”själsförmögenheter” eller förståndsgåvor och brukar därvid orden sinne och samvete. Hela vårt nervsystem, bestående av hjärnan, ryggmärgen och det väldiga nätet av nervtrådar, som uppfångar syn-, hörsel-, lukt-, känsel- och smakförnimmelser, är i själva verket det fysiska redskap, som våra ”själsförmögenheter” gör bruk av, när det gäller att ta emot och överbringa tankar och meddelanden eller bestämma handlingar.
7. Ange, med hänvisning till bibeln, en innebörd av ordet ”sinne”.
7 Bibeln använder ordet sinne på olika sätt i förbindelse med människans ”själsförmögenheter”. ”Sinnet” kan avse människans förmåga att samla upplysande fakta, att begrunda dessa fakta och komma till vissa slutsatser med avseende på dessa verkliga eller påstådda fakta. När vi skall till att studera, säger vi kanske: ”Jag skall riktigt samla mig, inrikta mitt sinne på den här Vakttornsartikeln.” Med detta menar vi att vi skall ha sinnet uppmärksamt och öppet för att absorbera alla de upplysningar artikeln innehåller. Om dem som Paulus råkade i Berea gav han det vitsordet, att de var redo att med öppna sinnen ta emot och begrunda de sanna bibliska upplysningar de fick. ”Dessa voro ädlare till sinnes ... ty de togo emot ordet med den största beredvillighet, i det att de dagligen noggrant undersökte Skrifterna, för att se om det förhöll sig så med dessa ting.” Lägg också märke till de ord som vittnar om att Maria i sitt sinne ”började fundera” över ängelns budskap till henne. ”Men hon blev högeligen oroad vid detta tal och började fundera över vad för slags hälsning detta kunde vara.” — Apg. 17:11; Luk. 1:29; NW.
8. Hur gör vi bruk av den del av sinnet som vi kallar ”minnet”? Anför skriftställen.
8 De slutsatser vi kommer till, då vi funderar över något eller begrundar något i vårt sinne, och de uppgifter vi samlar vill vi bevara i vårt sinne, och så säger vi: ”Det här måste jag lägga på minnet.” Sålunda är minnet den del av vårt sinne, där vi lägger upp ett förråd av kunskaper som vi kan göra bruk av längre fram. Det är nyttigt att då och då ”väcka upp” denna del av sinnet och påminna oss de goda ting vi lärt, så att vi kan rätta till vårt handlingssätt, om vi råkat bli försumliga i något. Till Titus skrev Paulus: ”Fortsätt att påminna dem om att vara underdåniga.” Jehova, som har långt större förstånd och kunskap än de största intelligenser, har också ett minne, och i samband härmed talas det om hans ”sinne”: ”Kom Jehova icke ihåg dem, och rann det honom icke i sinnet?”—Tit. 3:1, NW; Jer. 44:21, AS.
9. Hur hjälper oss sinnet när vi skall fatta beslut?
9 Det är sinnet vi brukar när vi begrundar de upplysningar vi inhämtat, för att så kunna komma till bestämda slutsatser. När vi väl nått fram till dessa slutsatser, kan vi fatta förståndsmässiga beslut. Paulus uppmanade alla de korintiska bröderna att söka komma till en och samma kunskap om sanningen. Detta skulle leda dem alla till gemensamt rätt tänkande, och härigenom skulle söndringar undvikas. ”Ni ... må ... icke låta söndringar vara bland eder, utan ... ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.” (1 Kor. 1:10, NW) Om en människa nu tänker på orätt sätt angående sådant som har att göra med det fallna köttet, uppstiger orätta begär som påverkar hennes levnadskurs, så att det bär utför för henne. ”Ty de som äro i överensstämmelse med köttet inrikta sina sinnen [hela sin uppmärksamhet] på det som tillhör köttet.” (Rom. 8:5, NW) Om vi låter oss ledas av orätta begär och felaktiga beslut under någon tid, då utformar vi ett visst mönster för våra beslut eller avgöranden. Hela detta mönster, våra slutsatser och avgöranden, som bestämmer vår handel och vandel, kan så grundligt svära emot ett rätt uppförande, att vi måste lägga om kursen fullständigt. I en sådan situation befinner sig en människa, när hon blir en sann kristen. Det krävs ett fullständigt nytt mönster för tanken, om man skall kunna göra om sig och bli en ny personlighet. Härom skrev Paulus: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” — Rom. 12:2; Kol. 3:9, 10; NW.
10. Vilken bland många olika sinnesinställningar bör vi efterlikna?
10 Människor kan förete många olika sinnesinställningar. Vi säger kanske att någon har ett ”högdraget eller högmodigt sinne” och menar då att han har höga tankar om sig själv. Å andra sidan kanske vi säger att någon har ett ”ödmjukt sinne” och menar då att han tänker blygsamt om sig själv. En sådan sinnesinställning hade Kristus Jesus. Paulus ger det rådet, att alla kristna bör sträva efter att bevara samma ödmjuka sinnesinställning och sinnelag som Jesus lade i dagen. ”Bevara denna sinnesinställning i eder, som också fanns hos Kristus Jesus.” Petrus’ ord bekräftar detta råd. ”Då nu Kristus led i köttet, så väpna också ni eder med samma sinnesinställning.” (Fil. 2:5; 1 Petr. 4:1; NW) Ordet sinne används ibland med hänsyftning på en persons mer eller mindre okontrollerade lynne, reaktioner eller böjelser, vilka i stor utsträckning behärskas av sinnet. ”Såsom en stad, vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne.” — Ords. 25:28.
11. Vad är ”samvetet” enligt bibeln, och hur bör vi behandla det?
11 Jehova, den allvise Skaparen, har i sin stora omtänksamhet utrustat människan med en annan sinnesförmögenhet, som bibeln kallar samvete. Samvetet är människans inneboende uppfattning eller känsla av rätt och orätt som anklagar eller urskuldar henne. En kristens uppfattning av rätt och orätt måste ständigt utvecklas eller undervisas från Guds sanningsord, så att han kan vara viss om att han alltid träffar rätta avgöranden. Genom att fatta beslut i överensstämmelse med Jehovas ord kommer en sådan tjänare alltid att ha ett gott och rent samvete. Han kommer inte att anklaga sig för att ha handlat orätt. Paulus visade att ett svagt samvete har sin grund i brist på kunskap. ”Icke desto mindre finnes icke denna kunskap hos alla människor, utan några, som hittills varit vana vid avgudar, äta mat såsom något som blivit offrat åt en avgud; och eftersom deras samvete är svagt, blir det ont.” ”Allt är rent för dem som äro rena [för dem som låter sig ledas av ett till överensstämmelse med bibeln fostrat samvete]. Men för människor som äro besudlade och otrogna är ingenting rent, utan både deras sinnen [förståndsgåvor, ’själsförmögenheter’] och deras samveten äro besudlade.” — 1 Kor. 8:7; Tit. 1:15; NW.
Hur vi kan bevara hjärtat
12. I vilken bemärkelse används ordet ”hjärta” vanligen i bibeln, och hur kan hjärtat utvecklas?
12 Något närbesläktat, som också bör dryftas i detta sammanhang, är det som bibeln kallar hjärtat. Med uttrycket hjärta avses i denna vanliga bibliska mening sätet för en människas kärlek och tillgivenhet, och, således för hennes motiv, och själva centrum för hennes inriktning och hennes handlande. Genom studium och begrundan, som gör sinnet verksamt, eller genom ständigt inflytande utifrån och ständig gemenskap med andra kan ”hjärtat” bli påverkat. Det är frukten av denna långvariga utveckling, detta tillstånd i fråga om en människas tillgivenhet, som kallas hennes ”hjärta” eller ”hjärtelag”. En människa kan sålunda utveckla ett ”gott hjärtelag” eller ett ”ont hjärtelag”, beroende på om hjärtat är välvilligt inställt gentemot Jehova eller om det har blivit förhärdat gentemot Jehova.
13. Vad är innebörden i Ordspråksboken 4:23?
13 Salomo skrev: ”Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.” Rent bokstavligt ligger kroppsorganet hjärtat ungefär mitt i vår organism. Såsom en inre central pump tar det beständigt emot blod genom de stora hålvenerna, dirigerar det genom lungkretsloppet och sänder slutligen ut det genom stora kroppspulsådern, aorta. På ett liknande sätt tar sätet för vår tillgivenhet ständigt emot tankar och intryck från sinnet och nervsystemet. I motsatt riktning utgår så gott som ständigt kärleksfulla eller hatfyllda känsloyttringar från detta människans allra innersta, och så återspeglas den skapade varelsens sanna personlighet, hans invärtes människa. Det är därför i sanning så, att ifrån detta symboliska hjärta ”utgår livet”, ty vad själva vår tillvaro skall bli beror av de yttringar som härrör från detta hjärta; och alltså kan en varelses eviga bestämmelse bli beroende av den hjärteinställning han lägger sig till med. (Ords. 4:23) Om han önskar få leva, måste han ge akt på sätet för sin tillgivenhet och bevara det andligen friskt och sunt.
14, 15. a) Vem kan verkligen läsa människans hjärta, och varför kan han det? b) Hur kan man få sitt hjärta styrkt?
14 Många så kallade psykiatriker gör anspråk på att kunna läsa människors tankar och så veta vad som rör sig i deras sinnen, men endast Jehova Gud och Kristus Jesus kan ingående läsa människors hjärtan. David sade: ”Salomo, min son, lär känna din faders Gud och tjäna honom med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ, ty Jehova rannsakar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han.” (1 Krön. 28:9, NW) Jesus har också en sådan urskiljandets makt över hjärtat, detta säte för tillgivenheten som driver en människa till att tänka eller fundera på ett särskilt sätt i sitt sinne. ”Men Jesus, som urskilde deras tankegång, svarade och sade till dem: ’Vad är det ni fundera över i edra hjärtan?’ ” — Luk. 5:22, NW.
15 Eftersom Jehova endast söker de människor av en god vilja som har en rätt och god hjärteinställning, är det livsnödvändigt att vi blir orubbligt helhjärtade i vårt förhållande till Jehova, när det gäller våra motiv och avsikter, vår kärlek och tillgivenhet och vårt handlande. Endast om den sanningens säd, som tränger in i vårt sinne, under det vi studerar Jehovas sanningsord, får lov att sjunka djupt ned i den ”rätta sortens jord” i vårt hjärta eller vår tillgivenhet, kan vi vinna denna starka helhjärtenhet. Ja, låt denna säd slå kraftig rot där, så att ett överflöd av andens rättfärdiga frukt må kunna frambringas. På denna rättfärdiga grundval av andliga skatter, som vi samlat, må vi så bygga vidare och utveckla en hjärtats samklang med rätta principer. Inte endast sanningens ord, utan upplevelser och erfarenheter i vår förkunnartjänst för Jehova och likaså prov som gäller vår ostrafflighet lämnar bestående intryck i vårt sinne. Till följd härav blir vårt hjärta omätligt styrkt. ”Varen starka, och låten edert hjärta fatta mod, alla I som sätten edert hopp till Jehova.” (Ps. 31:25, AS) Ju längre någon tjänar som en trogen, åt Gud överlämnad tjänare och följer med sanningen, desto ståndaktigare blir han som en tapper kämpe för Jehovas namn. — Matt. 13:23, NW; Gal. 5:22.
16, 17. a) Vad kan ett starkt hjärta liknas vid, och vilken fördel har det med sig att äga ett starkt och välbefäst hjärta? b) Hur drar Satan fördel av att somliga har ett svagt hjärta, och vad blir utgången för dessa individer?
16 Ett starkt, välbefäst hjärta kan liknas vid svänghjulet i en motor, som inte gärna går att stoppa när motorn är i gång, utan fortsätter att snurra och övervinner alla trög- hetsmoment och allt motstånd. Hos Jehovas välbefäste, mångårige tjänare är hjärtat starkt nog att omedelbart korrigera honom, om han tillfälligt skulle förlora sin jämvikt eller avvika från den rätta kursen och slå in på orätt väg på grund av frestelser som Satan eller andra onda varelser utsätter honom för, så att han kan motstå dessa frestelser. Ett starkt hjärta hjälper en människa också att bevara sin jämvikt under allt häftigt motstånd och är en försäkran om att hon kan följa en tillbörlig, stadig, rättfärdig kurs.
17 När Satan lyckas så ut tvivel och orätta tankar i sinnet på dem som har svaga hjärtan, ser han till att de förs bort från den rätta kursen och bringas ur jämvikt under någon tid, och härigenom ådrar de sig allvarlig andlig sjukdom. Sådana andligen sjuka människor behöver snabbt komma under de sanna läkarnas, Jehovas och Kristi Jesu, behandling, så att de kan återställas och återvinna en frisk och sund andlig jämvikt. Lägg märke till följande skriftställen, som avslöjar Satans mångtusenåriga taktik att hålla de flesta människors sinnen borta från sanningen genom att göra dem blinda för den och fylla deras sinnen med köttsliga, jordiska tankar, som inte får till följd ett rättfärdigt hjärta utan leder i motsatt riktning. ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, icke skulle skina igenom.” (2 Kor. 4:4, NW) ”Deras gud är buken, och deras härlighet består i deras skam, och de hava sina sinnen fästa vid ting på jorden.” (Fil. 3:19, NW) ”Eder, som en gång voro avlägsnade från honom och fiender, därför att edra sinnen voro inriktade på gärningar som voro onda, eder har han nu åter försonat.” (Kol. 1:21, 22, NW) Satan har alltid sökt stjäla människors sinnen, för att kunna fördärva deras hjärtan och så leda dem till säker andlig död. ”Jag är rädd för, att liksom ormen förledde Eva genom sin förslagenhet, så kunna på något sätt edra sinnen bliva fördärvade och dragna bort från den uppriktighet och den kyskhet, som ni äro skyldiga Kristus.” — 2 Kor. 11:3, NW.
18. Vad bör vi göra med vårt sinne och vårt hjärta?
18 I denna världens ändes tid är vi sannerligen inte okunniga om Satans anslag. Vi är inte heller omedvetna om hur oändligt viktigt det är att följa med sanningen. Nu inser vi hur nödvändigt det är att vi alltjämt brukar ”frälsningens hjälm” som ett skydd för vårt sinne och ”rättfärdighetens bröstharnesk” — genom vår kärlek till rättfärdighet — som ett skydd för vårt hjärta. (Ef. 6:14, 17, NW) Allt detta sätter oss i stånd att lyda Jesu befallning: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta [sätet för vår kärlek och våra motiv] och av hela din själ [hela den fysiska förmågan] och av hela ditt sinne [’själsförmögenheterna’ tack vare vilka man kan samla upplysningar och kan fundera].” (Matt. 22: 37, NW) Psalmisten sade: ”Rannsaka mig, o Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar, och se om det finnes någon ond väg i mig, och led mig på den eviga vägen.” (Ps. 139:23, 24, AS) I efterföljande artikel kommer vi att undersöka hur Jehova undan för undan sörjt för att sanningen skulle stå hans folk till buds och hur vi skall kunna få ett allt fastare grepp om livets ord. — 2 Kor. 2:11, NW.
[Bild på sidan 319]
FALSK RELIGION
SANNING
SANN KUNSKAP
RÄTT TÄNKANDE
SANNE GUDEN
JESUS KRISTUS