Världsliga mottagningar och andra bröllopsfestligheter

En annan sak, som man ibland måste ta ställning till, är om man skall tacka ja till en inbjudan till någon festlighet i samband med en vigsel, då någon av ens världsliga bekanta gifter sig. En sådan tillställning kanske inte alls har någonting med en religiös ritual att göra, men frågan är om samvaron kommer att bli uppbyggande. Kommer man att dricka till övermått, röka, dansa sexbetonade danser och ägna sig åt annat sådant som inte är passande för en kristen? Kan det i så fall finnas några goda skäl för en kristen att vara med vid en sådan fest? — 1 Kor. 15:33.

Vid världsliga bröllopsfestligheter hedras och uppmärksammas ofta bruden på speciella sätt. Man dricker hennes skål och ställer sig kanske i kö för att få kyssa henne, och på sina håll betalar man till och med för att få dansa med henne. Hejda dig och tänk efter ett tag. Begrunda till exempel 1 Korintierna 11:3, 8, 9 och Romarna 1:24, 25. Är det i överensstämmelse med Guds principer att man på detta sätt ärar en skapad varelse, upphöjer en kvinna? Hur kommer du att handla? Kommer du att göra som alla de andra eller sticka av från hopen? En sådan världslig atmosfär är sannerligen inte nyttig, även om en kristen hustru till en icke troende man inte alltid kan se sig någon utväg att undvika en sådan miljö.

Om andra medlemmar av den kristna församlingen får veta att du har varit med vid en världslig religiös vigsel och bröllopsfestlighet, vilken verkan kommer detta att ha på dem? Kan det tänkas att några kommer att ta anstöt av detta, som för dem kan förefalla vara en kompromiss i fråga om tron? Kommer deras respekt för dig såsom en Guds tjänare att undergrävas? Sådana saker bör man beakta, ty de kan inverka på din ställning i församlingen. Men ditt beslut i saken måste du fatta själv.

Så länge denna gamla tingens ordning består måste de kristna, som strävar efter att leva i överensstämmelse med Guds ord, fatta beslut som gäller deras förhållande till denna ordning. Det är inte alltid så lätt att veta hur man bör handla, men om vi under bön begrundar de anvisningar som Jehova ger genom sitt ord och sin organisation, kommer detta att hjälpa oss att göra räta stigar för våra fötter. — Ps. 25:4, 5; Ords. 3:5, 6.

Frågor från läsekretsen

● Innebär det som sägs om dans på sidan 333 i Vakttornet för 15 juli 1964 att dans inte får förekomma inom den kristna församlingen eller att det är helt och hållet orätt av ogifta individer att dansa?

I Vakttornet för 15 juli 1964, sidan 333, sades det inte att dans inte får förekomma inom den kristna församlingen eller att det är helt och hållet orätt av ogifta individer att dansa. Men när det gäller ogifta individer som är minderåriga, är deras föräldrar i stånd till att avgöra huruvida de såsom minderåriga alls bör dansa. Dessa ungdomar bör dryfta frågan med sina föräldrar, och sedan bör de följa sina föräldrars råd. När de gör detta, visar de hur mycket de respekterar Guds anordning av saker och ting, eftersom lydnad mot föräldrarna är ett kristet krav. — Ef. 6:1—3.

Vid dans mellan personer av motsatt kön måste man komma ihåg följande: Det är inte lämpligt att en kristen dansar tätt intill någon av det motsatta könet, med vilken han inte är gift. När ogifta individer dansar med någon av det motsatta könet, bör de sannerligen inte dansa så tätt intill varandra att de erfar något sensuellt välbehag av dansandet. Det skulle vara högst otillbörligt. Man gör också väl i att tänka på att danspartnern kan bli stimulerad på otillbörligt sätt, även om man själv anser att man inte dansar så tätt intill sin partner att man själv skulle kunna få något sensuellt välbehag genom dansandet.

Det skulle naturligtvis vara orätt av en, individ att dansa med någon annans äktenskapspartner på ett sådant sätt att han själv bleve sexuellt uppeggad eller vållade att den han dansade med bleve det. Men det är något annat man också måste tänka på i förbindelse härmed, nämligen den äkta mannens inställning eller önskan. Om du skulle dansa med någons hustru, skulle hennes man kanske inte gilla det, och därför måste du ta hans känslor och önskningar i fråga om dansandet i betraktande och inte anse att du har rätt att bjuda upp en gift syster till dans utan att först få hennes mans samtycke. Såsom sin hustrus huvud har mannen rätt att bestämma huruvida hon skall dansa med någon annan, alldeles som han har rätt att avgöra detta beträffande sina minderåriga barn.

Fastän vi alltså inte kategoriskt kan säga att det under alla förhållanden skulle vara orätt av individer, som inte är gifta med varandra, att dansa tillsammans, är det likväl mycket troligt att det i de flesta fall skulle förhålla sig så. Att ogifta individer dansar tätt intill varandra eller tar del i någon annan sexuellt eggande dans eller dansar med en individ som är en annans äktenskapspartner är inte passande i vad det gäller en kristen. Den kristne bör tänka på att han i allting handlar på ett sådant sätt att det ärar Gud. — 1 Kor. 10:31.

Man kan ju ägna sig åt ”gruppdans”, varvid de enskilda gossarna och flickorna inte är hopparade