De har erbjudit sig villigt

SURINAM, ett land i tropikerna, är ett av de mer än 200 länder där Jehovas vittnen är verksamma. Nyligen färdades ett missionärspar i Surinam 320 kilometer med jeep för att besöka några bauxitgruvor och tala med arbetarna där om Guds uppsåt. De fann stort intresse.

På det första stället där de stannade sade en lägerföreståndare: ”Jag är verkligen glad över att ha er här. Vi behöver verkligen någonting sådant här.” Därefter satte han upp ett meddelande i personalmatsalen om att det skulle hållas ett bibliskt föredrag och en bildförevisning den kvällen klockan 19.30. När tiden var inne infann sig 70 personer, som lyssnade med spänd uppmärksamhet till ett föredrag om hur man kan lära känna Gud genom skapelsen och bibeln, och därefter tittade de på några bilder som visade det världsvida predikoarbetet.

Därefter presenterade missionärerna olika publikationer, som skulle kunna hjälpa åhörarna att få mer upplysningar. ”Jag vill ha en bok”, sade en äldre man och klev fram i lokalen. Detta utgjorde signalen för de andra. Missionärsparets förråd tog snart slut, och mannen måste rusa ut till jeepen för att hämta mer litteratur, medan hustrun var upptagen med att skriva ner adresserna på dem som önskade få besök.

Detta var bara första kvällen på deras resa. Missionärsparet tillbringade en vecka i den här trakten och hade liknande framgångar överallt dit de kom. Deras erfarenhet är ett bevis på den starka längtan efter att få höra sanningen och få reda på Jehovas vilja, som fortfarande finns i hjärtat på många. Det är för att tillfredsställa denna längtan som tusentals Jehovas vittnen under dessa yttersta dagar har ställt sig till förfogande för att skickas till sådana länder som Surinam för att där hjälpa vittnena att ta hand om allt detta intresse. De har på så vis uppfyllt psalmistens löfte: ”Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag.” (Psalm 110:3, NW) Och Jehova välsignar dem rikligen för detta.

Skulle du vilja ha en andel i de välsignelser de åtnjuter? Du kanske svarar: ”Men jag skulle aldrig kunna vara missionär!” Och det kanske är sant. Men du kanske ändå är en av alla dem som redan har spelat en viktig roll i fråga om de underbara upplevelser som missionärerna har världen runt. På vad sätt?

”Ge den till missionärerna”

På samma sätt som en ung flicka vid namn April gjorde. Nej, April är inte någon missionär, även om hon säkert gärna skulle vilja bli det en vacker dag. Men för närvarande är hon alldeles för ung för att resa till ett främmande land och ha sådana här spännande upplevelser. Men hon önskade dock ha en andel i alltsammans, och därför skrev hon så här i ett brev till Sällskapet Vakttornets kontor i Brooklyn: ”Jag fick en dollar vid kretssammankomsten. Jag vill skänka den till er för att ge den till missionärerna för att hjälpa dem att undervisa människor om Jehova.” Lilla April har alltså på ett mycket viktigt sätt haft en andel i det världsvida missionärsarbetet. Hon har bidragit med sina tillgångar för att hjälpa till att finansiera det.

Ett annat brev kom från en person som är lite äldre än April. Hon skrev: ”Jag bifogar en check på 100 dollar för att användas i Rikets verk. Detta är en gåva som jag själv just har mottagit, och jag vidarebefordrar den därför till er. ... Jag har varit pionjär i 46 år. Men jag blir snart 90 år och har varit tvungen att slå av på takten.” Denna uppriktiga kristna kvinna som tjänat Jehova så länge kunde inte själv klara av missionärstjänsten. Men hon önskade ha en andel, och hon hade det genom att bidra ekonomiskt.

Dessa båda brev betonar ett annat sätt varpå Guds folk har erbjudit ”sig villigt på ... [Jehovas] militära styrkas dag”. De har lytt uppmaningen i det bibliska ordspråket: ”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med de första frukterna av all din avkastning.” (Ordspråksboken 3:9, NW) De har av en eller annan anledning inte kunnat erbjuda sig själva fysiskt i samma utsträckning som somliga andra har. Men de har ändå bidragit med ”värdefulla ting” och har på så sätt hjälpt till att göra det möjligt för andra att göra detta. I gångna tider bevisade sådant villigt givande några viktiga principer. Låt oss se vilka dessa principer var och om de fortfarande gäller.

Deras hjärtan drev dem

På Mose tid var det ett arbete som skulle utföras. Man måste bygga ett tabernakel som skulle vara centrum för sann tillbedjan i Israels nation. Kompetenta israeliter uppmanades att bidra med sin tid och sina förmågor till byggnadsverksamheten. (2 Moseboken 35:10) Och alla uppmanades att bidra med en del av sina materiella ägodelar för att finansiera det. Resultatet: Ett enormt bidrag, långt mer än vad som behövdes. Och det är värt att lägga märke till att bidragen endast gjordes av sådana som hade villiga hjärtan. Berättelsen talar om för oss att deras ”hjärtan drev dem” och att deras ”hjärtan eggade dem”. Ja, att de bidrog var ett uttryck för tro på Jehova och ett bevis för att man stödde det som var syftet med tabernaklet, nämligen sann tillbedjan. — 2 Moseboken 35:20—29, NW; 36:4—7.

På Hiskias tid måste ett annat arbete utföras. Efter år av vanskötsel måste templet renas och folket få lära sig att respektera Jehovas lag. Israeliterna upplystes om behovet av materiella bidrag ”för att de [prästerna och leviterna] skulle kunna hålla fast vid Herrens [Jehovas] lag”. (2 Krönikeboken 31:4) Folkets gensvar var så entusiastiskt att översteprästen Asarja drog följande slutsats: ”Herren [Jehova] har välsignat sitt folk.” — 2 Krönikeboken 31:10.

Israeliternas villighet att ge var därför ett bevis på deras fina hjärtetillstånd och deras stöd för sann tillbedjan såväl som för Jehovas välsignelse över dem. Hur är det då i våra dagar?

Jehova har välsignat sitt folk

Ja, i våra dagar är det ett annat speciellt arbete som skall utföras. Jesus profeterade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Bibeln förutsade också att detta predikoarbete skulle åtföljas av ett undervisningsarbete och ett församlande av sanna tillbedjare. (Jesaja 2:3, 4; 54:13; Sakarja 8:23; Matteus 28:19, 20; Uppenbarelseboken 7:9) Spelar bidrag någon roll i detta arbete?

Det gör de verkligen. Det kostar till exempel tusentals kronor att låta en missionär komma till Vakttornets Bibelskola Gilead, att där sörja för hans uppehälle under kursen, att därefter skicka honom till ett land likt Surinam och att där sörja för hans uppehälle i flera år. Men Sällskapet Vakttornet har skickat ut mer än 6.000 sådana missionärer sedan Gileadskolan öppnades.

Detta är naturligtvis bara en del av de utgifter som är förknippade med predikandet av de goda nyheterna. Vi har också krets- och områdestillsyningsmännen och deras hustrur och dem som arbetar vid Sällskapets Betelhem, vilkas tjänsteprivilegier hindrar dem från att försörja sig med mera inkomstbringande förvärvsarbete. Så har vi också pionjärerna med särskilt uppdrag, som får ekonomisk hjälp för att kunna tjäna på svåra distrikt. Men allt detta gäller bara individerna som är i verksamhet!

Lägg till detta kostnaden för nya tryckpressar och ny bokbinderiutrustning, såväl som utgifterna för nya Betelbyggnader som uppförs världen runt och för alla sammankomsthallar och hundratals nya Rikets salar. Tänk också på alla ”dolda” kostnader, till exempel att posta alla de brev som regelbundet skrivs till de mer än 47.000 församlingarna och tryckandet av alla blanketter och dokument som behövs för den teokratiska organisationen. Nu börjar du inse vilken ofantlig mängd pengar som ges ut varje år i predikandet av de ”goda nyheterna” och för att se till att ”fåren” har ställen där de kan träffas och få andlig föda att glädja sig åt.

Det underbara är att Jehova har gjort allt detta möjligt. Hur då? I huvudsak genom att förmå människors hjärtan att ge frivilliga bidrag. Enskilda kristna ger således bidrag i form av kontanter — såväl som att de bidrar med sin tid och sitt arbete — för att stödja lokala projekt, till exempel när det gäller Rikets salar och sammankomsthallar. Många församlingar skickar regelbundet bidrag till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 00 Arboga (postgiro 459457-8). I Finland kan bidraget sändas till Vakttornet, PB 68, 01301 Vanda 30. Läsare i övriga länder kan sända bidragen till avdelningskontoret i respektive land — adresser finns upptagna i flertalet av våra inbundna böcker. Enskilda individer ger också bidrag på olika sätt direkt till Sällskapet. (Se rutan.) Resultatet? Till och med i dessa svåra ekonomiska tider förmår Jehova sitt folks hjärtan att sörja för det som behövs för att fullborda den uppgift som han har gett dem i uppdrag att utföra.

Vilken slutsats kan vi dra av detta? Att Jehova precis som på Hiskias tid ”har välsignat sitt folk”. Han har på ett underbart sätt visat att han stöder det verk de utför. Precis som Jehovas folk på Mose tid gav hans anordning sitt stöd, så kan vi också se att hans folk nu till 100 procent stöder arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds rike och med att församla de intresserade. De har bidragit, inte därför att professionella insamlingsledare har predikat för dem, utan därför att deras hjärtan ”eggade dem”, ja, ”drev dem”.

Jehova för ”det till fullbordan”

Under det första århundradet ägnade sig aposteln Paulus åt missionärsarbete och hade många underbara upplevelser — någonting i stil med dem som det där missionärsparet i Surinam hade. Också till hans uppehälle bidrog medtroende ofta. En församling som var särskilt hjälpsam var församlingen i Filippi. Paulus kände sig därför föranlåten att skriva följande till den: ”Jag tackar alltid min Gud var gång jag nämner er i all min ödmjuka bön för er alla, i det jag frambär min ödmjuka bön med glädje, på grund av det bidrag ni har gett till de goda nyheterna från första dagen ända till detta ögonblick. Ty jag har tillförsikt om just detta, att han som har börjat ett gott verk i er skall föra det till fullbordan intill Jesu Kristi dag.” — Filipperna 1:3—6; 4:16.

Kristna i våra dagar känner sig också uppmuntrade. Jehova har precis som han har lovat fått sitt folk att erbjuda sig ”villigt” i hans tjänst på många olika sätt. Jehovas vittnen tackar därför alltid sin Gud och är övertygade om att Jehova, som utvecklat en sådan fin anda hos sitt nutida folk, också kommer att föra sitt verk till fullbordan.

[Ruta på sidan 24]

Hur somliga bidrar till Rikets verk

Gåvor: Vissa personer ger direkta gåvor eller bidrag till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet i det land där de bor. Ett kort brev (eller några ord på postgiroblanketten) som förklarar att pengarna är avsedda som ett frivilligt bidrag bör alltid åtfölja sådana gåvor.

Försäkringar: Somliga har gjort Sällskapet Vakttornet till förmånstagare för sin livförsäkring.

Testamenten: Med hjälp och råd av sina advokater eller Sällskapets juridiska avdelning insätter många Sällskapet som förmånstagare i sina testamenten.

Det går att få ytterligare upplysningar eller råd angående dessa ting genom att skriva till Sällskapets avdelningskontor.

[Bild på sidan 23]

Jehovas folk stöder villigt Guds rikes tillväxt