Förtälj det för ”ett kommande släkte”
”För ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS [Jehovas] lov och hans makt och de under han har gjort.” — Ps. 78:4
1. Vilket ansvar vilar på dem som utövar den gudagivna förmågan att fortplanta sig, och hur omfattande är detta ansvar?
JEHOVA Gud, livets källa och Skaparen till allting i himmelen och på jorden, har givit oss människor förmågan och privilegiet att sätta barn i världen. (Ps. 36:10) Ofullkomliga människor, som utövar denna förmåga, gör detta tack vare hans oförtjänta godhet. När de då utnyttjat detta privilegium, har ett tungt ansvar kommit att vila på dem. Föräldrarna har fått sig den uppgiften anförtrodd att meddela sina avkomlingar vad som är livets verkliga mening och syfte. Att man ger barnen fysiskt liv utan att förmedla andligt liv till dem vittnar om ens underlåtenhet att fullgöra det som är ens plikt. Också djuren ger fysiskt liv åt sin avkomma. Men av människor, vilka är danade till Guds avbild och har begåvats med förnuft, förväntas det mera. I sitt skrivna ord, bibeln, har Jehova låtit nedteckna sitt uppsåt med att skapa hela universum med alla dess under, människan inbegripen. Detta uppsåt går ut på att de alla skall lovprisa honom, återspegla hans makalösa skaparegenskaper och ådagalägga att hans principer för hela universums styrelse och funktion är av det allra största praktiska värde och leder människan på den enda rätta väg som för till liv. — Ps. 145:10.
2. Hur kommer det sig att en del föräldrar inte förmedlar verkligt viktig kunskap till sina barn, och vad kan de fördenskull med rätta kallas?
2 De skapade varelser, som underlåter att ära och lovprisa Skaparen, ja, som inte ens vill göra det med det synnerligen begränsade liv som de nu har, missbrukar i själva verket en dyrbar gåva från Gud. De är inte bättre än den oförnuftige, som säger i sitt hjärta: ”Det finnes ingen Jehova.” (Ps. 14:1, NW) Gemensamt ignorerar och förnekar de Skaparens existens, och i sin idioti förnekar de sin egen existens, ty hur kan det finnas skapelser utan en Skapare? Dessa gudlösa har ingenting att förmedla till sina barn utöver det som djuren förmedlar till sina ungar. Om de själva inte vet varför de har fått livet, hur skulle de då kunna förmedla sådan upplysning till nästa generation? Och hur skulle deras barn kunna vinna det största mått av lycka i livet och utnyttja det på bästa sätt, om det arv som Jehova ämnat åt dem blir dem förnekat, ett arv av himmelsk vishet?
3. a) Vad har sådana fäder som Noa, Abraham, Jakob och andra varit exempel på? b) Varför gjorde Jehova sig bekant med Abraham?
3 Lyckligtvis har det i varje generation funnits sådana människor, som verkligen insett detta sitt ansvar och som troget till nästföljande släkte eller generation har förmedlat sin kunskap om Guds, den Högstes, majestät och sin åsikt att han i sanning är värd lov och pris. Då de gjort detta, har de slutit upp i ledet av sådana strålande exempel på goda familjefäder som Noa, Abraham, Jakob och en stor mängd andra. Noa för sin del undervisade och övade sina gossar så väl, att de i kritiska tider modigt stod på Noas sida och fick överleva såsom medlemmar av ett gudaktigt hushåll. (Hebr. 11:7) Jehova underrättar oss om varför han gjorde sig bekant med Abraham, då han sade: ”Ty jag känner [eller har gjort mig bekant med] honom, att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig, att de skola bevara Jehovás väg till att utöva rättfärdighet och dom.” (1 Mos. 18:19, Åk) Varje far eller mor i våra dagar, som gör anspråk på att vara Jehova Guds vän, måste i likhet med Noa och Abraham bevisa sig hålla fast vid syftet med detta högt skattade förhållande till Gud.
4. Hur har många föräldrar med orätt resonerat? Varför tar de gruvligt miste?
4 En del föräldrar har emellertid med orätt dragit den slutsatsen att det blir lättare, om de väntar till dess barnet når fysisk mogenhet, innan de försöker lära det Skaparens regler och föreskrifter. Redan för 130 år sedan förde en del till bekännelsen kristna människor fram tanken att ”barnen inte bör undervisas i religion, på det att deras sinnen inte må påverkas av någon viss trosbekännelse; utan de bör lämnas åt sig själva, till dess de kan träffa ett val — och har lust att träffa ett sådant”. (Adam Clarke: Commentary, kommentar till 5 Mos. 6:6—9) Men Guds ord manar föräldrarna: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” (Ords. 22:6) Den unge Josia och den unge Timoteus är exempel ur verkligheten, som visar hur praktiskt det är att godta Guds ledning i denna sak såväl som i alla andra frågor i livet. (2 Krön. 34:1; 2 Tim. 3:15) Flertalet föräldrar har valt att följa den mänskliga vishetens kurs, och detta har i sin tur frambragt vår tids stora skörd av ungdomsbrottslingar.
5. a) Var hamnar vi, om vi låter oss ledas av världslig vishet i detta ämne? b) Vad bjuder oss den himmelska visheten?
5 De människors eländiga belägenhet, som avviker från den himmelska vishetens kurs, beskrivs i följande ord, som en professor i psykologi har uttalat enligt tidningen The Telegram, som utges i Toronto i Kanada, för 11 december 1952: ”Familjeöverhuvudets beständiga och odisputabla myndighet är något som hör det förflutna till. Något sådant passar helt enkelt inte nu. I forna tider var det nödvändigt med en rad påbud. Man var för sitt överlevande beroende av att man arbetade tillsammans, sådde ut säden och bärgade skörden. Husfadern, huvudmannen, krävde att man skulle erkänna hans myndighet, och detta gjorde man. Om någon nu för tiden skulle söka utöva myndighet, vilket sällan händer, så motsätter man sig det. Det är bara ett nytt livsmönster som har utvecklats. Vi vet inte riktigt var vi befinner oss, men vi skall finna en utväg.” Föräldrar, ni behöver inte hamna i ett töcken likt detta! Om ni underlåter att göra bruk av föräldramyndighetens ris, innebär detta att ni avstår från den ställning, som ni genom Guds förordnande intar i hemmet, och öppnar dörren på vid gavel för anarkien. Guds föreskrifter i denna sak är klara och tydliga: ”Tukta din son, medan något hopp är.” ”Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder. Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.” — Ords. 19:18; 29:15, 17.
6. Varför har vi ingen tid att förlora, och vad måste man göra upp?
6 Dröj inte med att förtälja för det nya släktet de viktiga ting som det måste få lära. Innan ditt barn blir vuxet, bör det ha bibringats så mycken sann kunskap att det förmår hålla stånd i de svåra prövningar som dess tro utsätts för i denna fientliga värld. Du har ingen tid att förlora. Händelser som inträffat på senare tid har givit vid handen att vuxna människor har blivit hjärntvättade och blivit såsom vax i deras händer som tagit dem till fånga, helt enkelt därför att de inte hade bibringats någon verklig grundval för tron. Några få års undervisning är fördenskull inte nog. Du måste göra upp och följa ett fortlöpande undervisningsprogram, förmedelst vilket ditt barns liv kan danas och formas alltifrån barnaåren och fram till vuxen ålder.
Fortlöpande undervisning steg för steg
7. När bör man börja att fostra barnen? Förklara.
7 Så snart ett barn öppnar sina ögon och öron och iakttar världen omkring det, börjar det ta intryck. Vad är det barnet får höra? Högljutt, fränt tal, gräl, tecken på förvirring? Eller är det lugnt och behärskat, vänligt och värdigt tal, tecken på ro och ordning? Vilka intryck bibringar ni föräldrar ert barns känsliga, mottagliga sinne? Då det längre fram lär sig att tala och uttrycka sig, begagnar ni er då av det storslagna tillfället att börja forma det unga intellektet? Där hemma kan mamma gå igenom en del nyttiga bibelstudiehjälpredor med barnet, t. ex. Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset, och förklara de många illustrationerna och framhålla att huruvida människor är goda eller onda beror på om de lyder Gud och behagar honom eller om de är olydiga mot Gud och misshagar honom. När pappa sedan kommer hem från arbetet, kan man uppmana barnet att tala om vad det fått lära sig, och pappa kan uppmuntra det genom att visa sig intresserad av de framsteg barnet gör. Om du bara ägnar dig åt sådan fostran och undervisning när du har lust till det, blir resultaten medelmåttiga. Gör dessa förehavanden till en del av familjens tidsschema, så kommer ni att få erfara glädjen av att se hur Guds sanningar slår rot i den goda jordmånen i barnets sinne.
8. a) Till vilken nytta är ett fortlöpande undervisningsprogram? b) Nämn några saker som föräldrar måste tänka på, då de följer ett sådant program.
8 När barnet längre fram får andra barn till lekkamrater och skolkamrater, kommer det i kontakt med onda eller orätta tänkesätt och med felaktiga inställningar till tingen. När du då utövar din fostrargärning, kan barnets goda och onda gärningar förbindas med händelser i den inspirerade historien, som du redan har gjort det förtroget med. Tillrättavisningar och beröm från föräldrarnas sida får på det sättet större mening och auktoritet. Allteftersom barnet blir mera medvetet om orsak och verkan, om känslor och uppfattningar och inställningar, hur synnerligen omsorgsfulla bör då inte ni föräldrar vara i att söka bevara ett gott och förträffligt uppförande i allt som gäller familjelivet! En enda häftig ordväxling er emellan, ett enda tillfälle, då ni inte vill tala med varandra, kan lätt vid denna tid riva ned vad många veckors tålmodig föräldrafostran har byggt upp. Barnet förväntar att dess föräldrar skall leva och handla i överensstämmelse med den goda och nyttiga skriftenliga undervisning, som de förmedlar till det. Dessutom har det nu kommit därhän att det till sin egen förnöjelse och fostran vill härma efter vad det sett och hört. Kommer det stoff barnet har att utgå ifrån att vara förstklassigt? Det beror på hur väl mamma och pappa uppför sig. Barnet kommer också att ställa en massa frågor. Vad kommer då ni föräldrar att göra beträffande dem? Om ni visar er otåliga, undertrycker barnets nyfikenhet, så kommer det helt visst att söka svar på annat håll, och troligen får det då svar som grundar sig på världslig vishet. (Jak. 3:15) Varför inte ta er tid att svara på barnets uppriktiga frågor, och se till att ni förbinder edra svar med all sann vishets källa — Jehova Gud. (1 Kor. 2:6—10) Ta er tid med att tillfredsställa barnet med kunskap och insikt, ty därigenom kan det komma att te sig verkligt skönt i Jehovas ögon. — Ords. 4:7, 8.
9. Redogör för det speciella slag av fostran och tuktan som i synnerhet bör ges från och med de första tonåren.
9 Sedan följer de första tonåren. De utgör en synnerligen betydelsefull tid, ty nu vill din son och din dotter börja bestämma själva. De tvingas vara tillsammans med många andra barn, över vilka föräldrarna inte bestämmer det minsta. Snart vill ditt barn också sköta sig självt, det vill få sin vilja fram. Det är vid sådana tillfällen som myndighetens ris, det bokstavliga såväl som det symboliska, sannerligen måste tillgripas, men detta skall alltid ske med empati och i kärlek. (Ords. 23:13, 14) Det räcker inte heller med att bara svara ett barn som frågar varför det måste handla enligt de föreskrifter, som man givit det: ”Det angår dig inte, nu gör du bara såsom jag säger.” Är det så Jehova handlar med sina jordiska barn? Nej, ty genom sitt skrivna ord har han bragt ”ordning i förhållandena”, så att vi vet vad orsaken är till att han kräver en viss sak av oss. (Jes. 1:18, NW) Och han har alltid ett gott och rimligt skäl. Du måste också förklara för barnet att den frihet, som andra barn har och som kan verka sann och äkta, i själva verket är en brist på övervakning, orsakad av okunnighet om Jehovas krav med avseende på mänskliga familjer.
10. Hur måste föräldrarna handla i de situationer som kan uppstå, när världslig kunskap meddelats barnen? Förklara varför de måste göra detta.
10 När pojkar och flickor kommer litet längre upp i tonåren, inbillar de sig gärna att de redan är vuxna män och kvinnor, och de envisas med att försöka bevisa det. Litet världslig kunskap, som de tillägnar sig i skolan, stiger dem åt huvudet i likhet med en klunk starkt vin. Vilket stabiliserande inflytande kommer du att utöva i en sådan situation? Den fostran och undervisning du givit barnen under förskoleåldern bör på ett rätt och tillbörligt sätt ha inskärpt hos dem att det bara finns en enda källa med sann kunskap. (Ps. 94:10) När barnen sedan i skolan med stor iver tillägnar sig de kunskaper man meddelar dem där, så påminn dem beständigt om att deras studiekurser i historia, religionskunskap och många andra ämnen är färgade av nationalism, sekterism och evolutionistiska uppfattningar. Förklara hur detta kommer sig. Du måste klarlägga detta för barnen, ty det är avgörande för att du skall få fortsätta med att vara en auktoritet i deras liv. Flertalet barn, som vid denna tid i livet inte vunnit stadga genom den sanna kunskapen, drar snabbt den slutsatsen att deras föräldrar är gammalmodiga och inte har hållit jämna steg med det nutida vetandet.
11. Varför är önskan att vara populär en dödsbringande fiende, och hur kan man med framgång ta upp striden med den?
11 När barnet når de sena tonåren, uppträder en av de mest dödsbringande fienderna till ditt barns framtid, som du måste ge dig i kast med, nämligen önskan att vara populär. Du kommer med all säkerhet att behöva ”kraft, som är över det normala”, för att vinna i den striden. Denna extra kraft måste du hämta hos Jehova genom bön och genom uppbyggande gemenskap med andra som också är hans sanna tillbedjare. (2 Kor. 4:7, NW) Hur berättigad i all sin bedräglighet ter sig inte denna önskan att vara populär! Likväl väcker den kärlek till pengar, lockar till allehanda omåttlighet och drar människor in i en denna världens strömvirvel som slutligen kan vålla att de hamnar i lastens dypöl. Vare sig man söker vinna popularitet genom sport och idrott, kläder eller sex eller genom strävanden efter framgångar i det sociala livet eller inom affärsvärlden eller inom något annat område, så tar intresset för detta sinnet i besittning och tränger ut allt det som är gott och andligen hälsosamt. (1 Tim. 6:9, 10) Var vaken för de första, lömska närmanden som ditt barn utsätts för från detta håll. Läs Hebréerna 11 tillsammans med ditt barn och tala ofta med det om innehållet, och påpeka särskilt att dessa män med sin godkända tro inte var populära utan att de var förföljda, men enligt Jehovas syn på saken var likväl ”världen icke ... värdig att hysa” dem. (Hebr. 11:38) Lär barnet att framför allt söka Guds ynnest.
12. a) Är det viktigt att undervisa barnen i sexuella ting? Varför? b) Hur kan man göra det på ett verkningsfullt sätt?
12 Det sexuella är ett av de större problemen i ditt barns liv under denna tid. Till följd av överdriven finkänslighet underlåter många föräldrar att ge barnen lämpliga och tillbörliga upplysningar i detta ämne, och sedan förundrar det dem att ungdomarna trasslar in sig i nesliga omoraliska handlingar. Lägg märke till hur bibeln på ett tilltalande men ändå fullgott sätt behandlar detta ämne. Den låter en privat, familjeägd brunn föreställa en kvinna med hennes förmåga att ge sexuell vederkvickelse åt sin man, sin ägare. Orden härom, i Ordspråksboken 5:15—19, är synnerligen uttrycksfulla: ”Drick vatten ur din egen brunn, det vatten, som rinner ur din egen källa. Icke vill du, att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig. Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje; hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen.” Den helt unge kan få lära att uttrycket ”din egen brunn” avser en hustru som man vunnit genom ett lagligen ingånget äktenskap och att envar som utnyttjar det gifta ståndets privilegier, medan han ännu är ogift, i själva verket är en simpel tjuv. Hur träffande är fördenskull inte skökans lockande ord till den oerfarne unge mannen, såsom de framställs i Ordspråksboken 9:17: ”Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.” Det är också alldeles på sin plats att bibeln skär otuktiga människor, äktenskapsbrytare, tjuvar och utpressare över en kam såsom ovärdiga att få ärva den nya tingens ordning under Guds rikes styrelse. — 1 Kor. 6:9, 10.
13. Vilka upplysningar kan hjälpa barnen till en nykter syn på sexuella frågor?
13 När det gäller sexuella frågor, bör ungdomarna också få nyktra sakuppgifter om de smygande sjukdomar, som ofta vållas av de tillfälliga sexuella förbindelser som är något så ytterst vanligt i vår tid. Man kan leta fram statistiska uppgifter som visar att syfilis och andra samhällets gissel breder ut sig. Bagatellisera inte den skräck de vållar och inte heller deras smärtsamma och ofta dödliga verkningar. Övervaka samtidigt på lämpligt sätt ditt barn med avseende på de kamrater det har av det motsatta könet. Räkna inte alltför mycket med barnens förmåga till självbehärskning och med deras ostrafflighet. Könsdriften är en synnerligen mäktig kraft. Att ge ungdomar tillfälle att sätta den på prov, innan de ännu har lärt sig vilka rättigheter och vilka förpliktelser, som är förknippade med den, är såsom att låta dem köra bil på en starkt trafikerad väg utan att se till att de får lektioner i bilkörning och får lära sig vilka rättigheter andra människor har. Att den ”smarta” värld vi lever i är till ytterlighet tolerant, när det gäller oreglerade sexuella förbindelser, betyder ingenting. Vi måste ständigt påminna oss själva och våra barn om att det är Guds ynnest och liv från honom som vi traktar efter och inte denna världens ynnest och döden.
Se till att ni blir riktigt bekanta
14. a) Vad kan skydda dina barn för dåliga kamrater? b) Hur kan du visa att du verkligen älskar ditt barn?
14 Om ditt barn skall skyddas för tvivelaktiga kamrater och för diskutabel fritidssysselsättning, måste det ha något annat som ersättning härför. Varför skulle du inte kunna göra dig riktigt bekant med barnen — i likhet med Jehova, som gjorde sig bekant med Abraham — och det med samma kärleksfulla syfte? Detta kan man inte lyckas med genom att isolera sig i hemmet. Man måste på ett naturligt, äkta sätt dela livet med varandra. Låt barnen tidigt få del med dig i arbetet i hemmet och med dig få glädjas åt att hålla ett rent, trivsamt hem vid makt. På så sätt kan far och mor få mera ledig tid att ägna åt nyttiga förehavanden tillsammans med hela familjen. Använd din uppfinningsrikedom för att tänka ut sätt och medel att hålla familjen samman också under den tid ni roar och förströr er. Man kan till exempel gemensamt öka sitt vetande i sådana ämnen som historia, naturhistoria, geografi, arkeologi och många andra. Sådana studier kan man bedriva med hjälp av böcker man valt ut i biblioteket på orten, vid besök på museer och andra lärorika ställen samt vid utflykter, då man på nära håll kan studera skapelsens under. Med hjälp av en projektor kan du i det egna hemmet visa film eller ljusbilder, och så kan dina egna såväl som grannarnas barn få en både nöjsam och lärorik stund. Hur långt du vill gå för att tävla med världsmänniskor om ditt uppväxande barns kamratskap anger tydligt och klart hur stor din kärlek till barnet är.
15. Vad bör du förhindra, även om du blir god kamrat med dina barn, och varför det?
15 Även om du nu blir god kamrat med ditt barn, bör du också se till att barnet inte blir överdrivet förtroligt och vanvördigt. Den respekt och hänsyn som du visar för Jehova i allt det du säger och gör kommer i sin tur att framtvinga respekt och hänsyn för dig hos barnet. Du måste alltid visa dig fast och beslutsamt hålla på rätta principer. Var inte nyckfull i ditt handlingssätt. När du säger ja, då bör du också mena det; och när du säger nej, bör saken vara avgjord. Hur ofta ser man inte klipska, inställsamma barn, som får föräldrarna därhän att de låter barnet få sin vilja fram! Om man följer minsta motståndets väg i ett sådant fall, antingen genom att man låter barnet få sin vilja fram eller ser genom fingrarna med någon smärre olydnadsförseelse, lär man det i själva verket att vara olydigt. Vilket stort ansvar för hur det går ett sådant barn senare i livet drar man inte på det sättet över sig!
Hur man planerar för barnets framtid
16. Hur kan ditt barn ledas hänemot en lycklig och resultatrik framtid?
16 De planer du lägger med avseende på ditt barns framtid blir till ingen nytta, om du inte därvid tänker på huvudsyftet med din fostran, nämligen att i den unges sinne inprägla hur viktigt det är att känna Gud och att leva i överensstämmelse med hans fordringar. Barnet bör fördenskull vid mycket späd ålder inriktas på ett liv som är i högsta grad nyttigt. Framhåll profeterna såsom män som ägnade livet åt att förmedla himmelsk vishet. Förklara att bibelns modiga och oförskräckta stridsmän var föredömen för de modiga, andliga stridsmän i vår tid, vilka utan att göra bruk av köttsliga vapen kan slå fienden på flykten, bryta ned lögnens fästen och göra stora skaror av förslavade människor fria. (2 Kor. 10:4—6) Hjälp barnet att få upp ögonen för de storslagna möjligheter det äger att ägna sig åt Guds rikes tjänst. Hjälp det att göra klart för sig att vilket förvärvsarbete det vara må, som vi skaffar oss, i bästa fall endast hjälper oss att få mera tid och medel till att befrämja det storslagna arbetet med att sprida kunskap om Jehovas förunderliga verk och framtida uppsåt.
17. Förklara sambandet mellan den undervisning man bör ge barnet i att föra ett gott och rätt tal och dess framgång i livet.
17 En av förutsättningarna för framgång i livet är att man för ett gott och rätt tal. Att tala väl inbegriper att tala tydligt, att tala vänligt, att tala hänsynsfullt och framför allt att tala sanningen. Om man lär barnet att uttrycka sig väl, bör detta få många goda verkningar. Du kan inte hjälpa ett barn som inte vill tala om sina bekymmer. Genom att hämma de ungas tankeverksamhet och försök att bilda sig uppfattningar om saker och ting kan man vålla att de blir inåtvända människor som intresserar sig mera för sin egen själviska lilla värld än för familjen och de många sanningshungrande människorna runt omkring dem. (Ords. 18:1) Om man skall nå det allra bästa resultat i vad det gäller värme och kärleksfullt samarbete, måste familjemedlemmarna anförtro sig åt varandra. (Ords. 15:22) Om du alltid är tillgänglig, resonlig och villig att tala med barnen, är det mindre troligt att något frö som kan ge upphov till villfarelse slår rot i sinnet utan att du är medveten om den fara som lurar. (Hebr. 12:15) När man lär barnet att tala gott och rätt, måste man också se till att man själv är ett gott föredöme. Bibeln säger att ett gott och vänligt tal, som rör ett uppbyggande ämne, verkar helande och uppfriskande på den som lyssnar. (Ords. 15:23; Ps. 107:20) Ditt barn kan bli rustat för att ge tröst och hopp åt en stor mängd nödställda människor i denna själviska, hjärtlösa tingens ordning.
18. Vilket stöd kan föräldrar få i sina allvarliga bemödanden att förtälja om Jehovas verk för ”ett kommande släkte”?
18 Du är inte ensam om att söka avbörda dig denna föräldraförpliktelse att för ”ett kommande släkte” förtälja om Jehovas underbara verk. Det finns andra föräldrar som inser att detta är deras gudagivna uppdrag. De nöjer sig inte med att undervisa barnen hemma, utan de tar dem också med till Rikets sal eller till något centralt beläget hem, där flera familjer kommer tillsammans för att på utsatt tid varje vecka ägna en timme åt att studera bibeln och stärka varandras tro och förhoppningar med avseende på Guds utlovade nya ordning. Om det inte finns någon sådan mötesplats i ert omedelbara grannskap, varför inte då ordna med en studiegrupp i ert eget hem, där intresserade personer kan komma tillsammans för att begrunda bibliska frågor? Den här tidskriften kan användas såsom studiematerial, och den kommer helt visst att hjälpa alla och envar att finna de rika skatter av kunskap som lagts upp i Guds ords förrådshus just med tanke på den tid, i vilken vi nu lever. Din familj kommer att få ytterligt stort gagn av sådan nyttig samvaro.
19. Vad bör föräldrarna akta sig för, om de skall lyckas med sin gudagivna uppgift, och vad kan bli följden, om de troget söker fullgöra sin plikt?
19 Föräldrar, Jehova har givit er ett förunderligt arv — barnen, jämte ansvaret att vägleda och fostra dem, så att de må kunna vinna en evig och lyckosam framtid. Varför inte med liv och lust gå in för er uppgift som föräldrar? För den som har familj finns det inte någon uppgift som kan jämföras med denna. Låt inte de tillfälliga angelägenheterna i livet: ditt arbete, din ställning i samhället, din längtan efter avkoppling för egen del, ställa denna livsuppgift i skuggan. Att dina barn skulle komma att lägga märke till hur du låter tron komma till praktiskt uttryck i livet och skulle ställa frågor till dig härom och att du i din tur bör kunna förklara för barnen vad som är grundvalen för din tro, det klargörs tydligt i 5 Moseboken 6:20—25: ”När din son i framtiden frågar dig: ’Vad betyda de vittnesbörd och stadgar och rätter, som HERREN [Jehova], vår Gud, har givit eder?’, då skall du svara din son: ’... HERREN bjöd oss att göra efter alla dessa stadgar och att frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl, i det att han behölle oss vid liv, såsom ock hittills har skett.’” Undervisa ditt barn steg för steg under de olika skedena av dess minderårighet. Var grundlig i dina bemödanden, och när barnet blir vuxet, kommer det inte att vika av från vägen, utan det kommer alltjämt att stå vid er sida, ni föräldrar, i den store Skaparens tjänst. Rusta ditt barn med kunskap om Jehovas kraft och styrka, hans underbara verk och hans ofelbara uppsåt. Fortsätt med att genom ord och exempel förtälja om det för ”ett kommande släkte”.
[Bild på sidan 324]
Bli kamrat med dina barn, och ordna med utflykter för att på nära håll studera skapelsens under