Den kristna kvinnans privilegier
1. Vad slags hustru önskar den gifta kristna kvinnan vara?
DEN klassiska beskrivningen av idealhustrun finner vi i bibeln, i Ordspråksboken 31. Men i denna värld av ofullkomliga män och kvinnor är det svårt att finna en sådan hustru. Fördenskull drevs nedskrivaren av denna del av den inspirerade Skriften till att säga följande: ”En idog [duglig, Åk] hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris. På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom. Hon gör honom, vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.” (Verserna 10—12) En sådan hustru önskar den gifta kristna kvinnan vara, en hustru som hennes man kan lita på helt och fullt, en hustru som blir till välsignelse för honom så länge de båda lever.
2. Hur kan ett hem vara ett vittnesbörd om att det finns en duglig hustru där?
2 En kvinna kan på många praktiska sätt vara till sådan välsignelse för sin man och sina barn, och när hon begagnar dem erfar hon stor glädje och tillfredsställelse. Ett hem som hålls rent och prydligt och i god ordning är vanligtvis ett vittnesbörd om att det finns en duglig kvinna i det hemmet. Det vittnar om att ”hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd”. Vad den trogna kvinnliga förkunnaren beträffar, så är ett sådant hem en del av det vittnesbörd hon avger i samhället om att hon är en åt Jehova överlämnad tjänare. — Ords. 31:27.
3. Vilka möjligheter har hustrun att visa sin duglighet, om hennes äkta man också är en överlämnad Jehovas tjänare?
3 I de fall, då en kristen kvinnas man också är ett överlämnat vittne åt Jehova, har hon sannerligen många möjligheter att visa sin duglighet såsom hustru. Hon kan lojalt understödja mannen i hans tjänsteutövning. Hon kan ta del med honom i att predika från dörr till dörr, göra återbesök hos människor som visat intresse och leda bibelstudier hemma hos folk. Kanhända är mannen, utöver att han arbetar hela dagen i förvärvsarbete och tar del i tjänsten på fältet vid andra tider, också tillsyningsman eller biträdande tjänare i församlingen, och detta ställer ytterligare krav på hans tid. Det är visserligen sant att han först och främst har förpliktelser gentemot sin familj, och han kunde i själva verket inte tjäna med rätta, om han inte avbördade sig detta ansvar, men hans hustrus trogna och kärleksfulla stöd är honom till stor hjälp i att framgångsrikt sköta sina förpliktelser. Hustrun kan göra det så lätt och bekvämt som möjligt för mannen att förbereda sig för sina olika uppgifter och kan hjälpa honom och sig själv att spara dyrbar tid genom att ha ett lämpligt schema i hemmet, ha maten färdig på bestämd tid och vara klar att gå till församlingens möten, när det blir dags härför. Hon samarbetar villigt med mannen i vad det gäller ett uppbyggande program för studium i familjen. Ibland behöver även en överlämnad äkta man uppmuntran i detta avseende, och en förståndig och taktfull hustru kan ge honom detta på ett vänligt och teokratiskt sätt, liksom Debora, Lappidots hustru, uppmuntrade domaren Barak i det verk som Jehova hade givit denne att utföra. — Dom. 4:8, 9.
4. Hur kan den kristna kvinnan under sin mans ledning hjälpa barnen att gå den väg som behagar Jehova?
4 Under sin mans ledning kan den kristna hustrun göra mycket för att öva sina barn att gå den väg som kommer att behaga Jehova. Hon bör hjälpa dem att uppodla en hälsosam respekt för sin far och aldrig göra något som kan förringa hans ställning såsom familjens överhuvud. Inte bara med ord, utan också genom sitt exempel, bör hon leda barnen till att uppföra sig rätt. Utan tvivel är hon mera tillsammans med barnen än mannen är, och hon kan använda den tid hon är tillsammans med dem väl genom att bygga upp barnens uppskattning av sanningen, av Jehovas organisation, av mötena, av värdet av att predika de goda nyheterna, och hon kan hjälpa dem att ta del i mötena och i tjänsten i den mån de är i stånd till det. — 1 Tim. 5:10.
5. a) Vilken atmosfär söker en kristen hustru. skapa i hemmet, och varför gör hon det? b) Hur kan hon få rik belöning i förbindelse med barnen och i förbindelse med sin man?
5 Den kristna hustrun kan göra mycket för att skapa en lycklig och fridfull atmosfär i hemmet. Hon inser att ett sådant ”klimat” är det bästa för barnen att växa upp i, om de skall kunna skrida framåt mot mental och andlig mogenhet. Under det att hon alltid stöder mannen i hans ställning såsom familjens ”huvud”, kan hon i hög grad bidra till familjekretsens välfärd genom sin ömhet och förståelse. Hennes tal präglas av klokhet och takt, och hon har ”vänlig förmaning på sin tunga”. Hon får rik belöning härför, i det att hon ser sina barn växa upp till självständiga, ansvarskännande individer, som personligen överlämnar sig till att göra Jehovas vilja. Hennes söner, som sätter värde på den roll hon spelat vid deras fostran, kommer att ”prisa henne säll” eller lycklig, och hennes man kommer även att förkunna hennes lov. En god hustru vinner sannerligen ära åt sin man i det samhälle där de bor, såväl i hans egenskap av Ordets förkunnare som i hans ställning såsom familjens överhuvud. ”Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.” — Ords. 31:26, 28, 23.
Privilegier i församlingen
6. Hur kan trogna kvinnliga förkunnare bli till välsignelse för andra i församlingen, och på vilka sätt kan sådana kvinnor allt mer och mer bidra till att verksamheten för Riket befrämjas?
6 De trogna kristna kvinnornas själva närvaro i församlingen och deras verksamhet tillsammans med församlingen såsom förkunnare av de goda nyheterna har en mycket välgörande verkan på alla som är anslutna till den. Att de är regelbundet med vid mötena och understöder anordningarna för tjänst på fältet är ofta tillräckligt bara det för att egga andra till liknande verksamhet, även om vi kanske inte är medvetna om det. Men efter hand som en överlämnad kvinna blir mer och mer effektiv i sin tjänst, kan hon åta sig större ansvar, utöka sina privilegier. Hon kan till exempel kvalificera sig för en uppgift att öva andra kvinnor i församlingen i att predika de goda nyheterna. Hon kan också arbeta på att förbättra sitt deltagande i mötena och så få privilegiet att uppliva andra till kärlek och rätta gärningar. (Hebr. 10:23—25) Och om hon kan öka sina privilegier genom att träda in i pionjärtjänsten, då väntar henne ännu större glädje och välsignelse.
7. a) Vad kommer den kristna kvinnan att alltid tänka på i sådant som gäller henne och församlingen? b) Varför tar Jehova hänsyn till skillnaden mellan könen, när det gäller anordningarna i församlingen?
7 Men hela tiden kommer den kristna kvinnan att önska hålla sig på den plats i den teokratiska ordningen, som Jehova har givit henne. Hon vill inte bli lik Mirjam och tala emot bröderna eller konkurrera med dem. Tvärtom kommer hon alltid i sitt uppförande och i sitt tal att ge gagneligt bistånd och stöd åt organisationen, tjänarna i den egna församlingen inbegripna. Jehova är den störste organisatören. Han vet hur han skall få individer att samarbeta i enhet till glädje och uppbyggelse för alla. Han känner kvinnorna mycket bättre än någon man gör, ty han skapade den första kvinnan, och han vet vilka omständigheter som bäst befrämjar en kvinnas lycka. Han vet hur hon bäst kan tjäna honom till hans ära. Det är av dessa skäl som han tar hänsyn till skillnaden mellan könen, när det gäller tjänsteanordningar i hans organisation.
8. Vad fick kvinnorna i det köttsliga Israels församling inte vara eller göra, men vad säger Paulus om dem som är i förening med Kristus Jesus?
8 I Israels nations dagar hade kvinnorna mycket begränsade privilegier i förbindelse med gudstjänstanordningen i Jehovas tempel. Ingen kvinna fick tjäna såsom levitpräst eller sköta åligganden i förbindelse med tjänsten i templet. Ingen kvinna fick sitta på tronen såsom härskare i Israel. Den enda kvinna som gjorde detta var troninkräkterskan Atalja, som blev dödad för sin förmätenhets skull. (4 Mos. 3:1—10; 2 Kon. 11:1—20) Men i förbindelse med det andliga Israel skrev aposteln Paulus följande, i det han riktade sina ord till överlämnade kvinnor och till överlämnade män i lika mån: ”Ni äro nämligen alla Guds söner genom eder tro på Kristus Jesus. Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna, ty ni äro alla ett i förening med Kristus Jesus. Dessutom, om ni tillhöra Kristus, äro ni verkligen Abrahams säd, arvingar med avseende på ett löfte.” — Gal. 3:26, 28, 29, NW.
9. a) Vilka privilegier beträffande Riket och dess prästerskap äger kristna kvinnor? b) I vilket verk kan åt Gud överlämnade kvinnor nu ta del såsom en följd av den heliga andens verksamhet?
9 Detta innebar att kvinnor nu jämte män kunde få del i det underbara hoppet att bli medarvingar med Kristus Jesus i himmelriket. Några kvinnor hade nu utsikt att bli konungar och präster och få regera med Kristus Jesus jämte de övriga av de 144.000, som blir förenade i Riket. Men detta skulle de inte få göra såsom kvinnor utan såsom härliga andliga skapelser i himmelen. (Rom. 8:16, 17; Upp. 20:6; 14:1) Intill denna stund har det bland kvarlevan av de 144.000 funnits trogna kvinnor i den nya världens samhälle, vilka hyser denna storslagna förhoppning. De har blivit smorda med den heliga anden till lemmar av Kristi kropp, och som sådana har de blivit ”Guds söner” tillsammans med smorda manliga medlemmar av kvarlevan. Liksom det fanns kvinnor närvarande, när den heliga anden utgöts vid pingsten, och de då jämte männen fick del av dess mirakulösa gåvor, så blir nu i vår tid kvinnor såväl som män delaktiga av helig ande, vilken leder dem och ger dem kraft att utföra Jehovas tjänst, på det att de också må kungöra ”Guds väldiga gärningar”. — Joel 2:28, 29; Apg. 1:14; 2:1—11.
Kvinnans uppförande i församlingen
10. Vilka instruktioner beträffande kvinnans uppförande i församlingen finner vi i 1 Timoteus 2:11—13 och i 1 Korintierna 14:33, 34?
10 Även om de kvinnor i den första kristna församlingens dagar, som överlämnade sig och blev döpta, också blev födda på nytt av helig ande i likhet med männen, befann de sig likväl fortfarande i köttet, och därför tog Jehova hänsyn till detta och gav genom apostlarna instruktioner för en rätt teokratisk ordning. Sålunda läser vi i 1 Timoteus 2:11—13: ”Må en kvinna lära i stillhet med all foglighet. Jag tillåter icke en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man, utan hon bör vara i stillhet. Ty Adam danades först, sedan Eva.” (NW) Likaså läser vi i 1 Korintierna 14:33, 34: ”Ty Gud är icke en oordningens, utan en fridens, Gud. Såsom i alla de heligas församlingar må kvinnorna hålla sig tysta i församlingarna, ty det är icke tillbörligt för dem att tala, utan de må vara undergivna.” — NW.
11. a) Varför kan dessa föreskrifter inte innebära att kvinnor aldrig skulle få yttra sig vid församlingens möten? b) Vad innebär det då för dem att de skall ”hålla sig tysta” i församlingen?
11 Innebär detta att en kvinna aldrig kan yttra sig vid ett möte i församlingen? Nej, det kan det inte innebära. I forna tider fick kvinnorna såväl som männen del av andens gåvor, som även omfattade tungomålstalande och profeterande, och om de skulle begagna dem, måste de tala i församlingen. I vilken mening skulle de då ”hålla sig tysta i församlingarna”? Tydligen i sådana fall då de skulle visa brist på underdånighet, om de tog till orda. En syster borde alltså inte debattera med bröder eller kritisera dem offentligt, varken vid ett möte eller inför församlingens övriga medlemmar vid andra tillfällen, och inte skulle hon heller utöva myndighet över bröderna såsom lärare eller instruktör. Om en kvinna hade något att fråga om beträffande något som en broder hade yttrat i församlingen, kunde hon ta upp detta med sin man hemma. — 1 Kor. 14:35.
12. Hur kan kvinnor till exempel ta del i studierna men likväl behålla sin teokratiska plats?
12 Men detta innebär inte att kvinnan måste vara alldeles tyst. Vid församlingens möten får t. ex. överlämnade kvinnor yttra sig när alla de församlade uppmanas härtill vid genomgången av artiklar enligt metoden frågor och svar och vid repetitioner, och när de gör detta, kan de i hög grad bidra till att mötena blir livliga och uppbyggande för alla de närvarande. Om en man nere i salen skulle ge ett felaktigt svar under Vakttornsstudiet till exempel, måste inte en syster, som kanske får svara efter honom, följa hans exempel och se till att hennes svar stämmer överens med den felaktiga tanke som lagts fram. Men varken genom sina ord eller genom sitt tonfall bör hon ge till känna någon kritik mot broderns svar. Hon kan taktfullt citera vad Vakttornet säger i saken, och hon kan kanske inleda själva svaret med några ord i den här stilen: ”Det är intressant att lägga märke till vad paragrafen, som vi nu begrundar, säger om det här ...” Om det finns andra mogna bröder tillstädes, är det naturligtvis bättre om studieledaren, när han lägger märke till att en broder ger ett felaktigt svar, ber en av dessa ytterligare klargöra detaljen till gagn för alla, och därmed undviker man att någon pinsam situation uppstår.
13. Vad önskar alla trogna kvinnliga förkunnare, och vilka frågor kan likväl uppstå?
13 Alla trogna kvinnliga förkunnare i den nya världens samhälle önskar uppföra sig i harmoni med Jehovas princip om teokratiskt ledarskap. Ja, deras lojala stöd i denna sak, ett uppförande som är så rakt motsatt många kvinnors handlingssätt ute i världen, är i sanning en välsignelse för den nya världens samhälle och bidrar storligen till den underbara enhet och harmoni som råder inom det. Men tid efter annan uppstår det frågor angående detta ämne, ledarskapet, sådana som dessa: Vid vilka tillfällen krävs det att en syster har huvudet betäckt? Vid vilka tillfällen kan en kvinna få frambära bön när andra är närvarande, och om hon gör det, krävs det då alltid att hon har huvudet betäckt?
Bibelns principer beträffande ett betäckt och ett obetäckt huvud
14. I samband med vilken princip talade Paulus om kvinnor med höljda och ohöljda huvuden, och vad säger han härom i 1 Korintierna 11:4—7?
14 Att det krävs av en kvinna att hon vid vissa tillfällen har sitt huvud betäckt eller höljt såsom ett tecken på underdånighet framgår klart och tydligt av Skriften. Sedan aposteln fastslagit principen beträffande ledarskapet, i 1 Korintierna 11:3, fortsätter han och tillämpar principen på hur saker och ting bör försiggå i församlingen. Kom ihåg att då dessa råd gavs, gällde det också att fastställa vissa regler för utnyttjandet av andens mirakulösa gåvor. Men i stora drag är det som sades om att betäcka eller hölja huvudet alltjämt tillämpligt på församlingen i vår tid. Lägg nu märke till vad aposteln vidare säger i 1 Korintierna 11:4—7: ”Varje man som beder eller profeterar, när han har någonting på huvudet, drager skam över den som är hans huvud; men varje kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud drager skam över den som är hennes huvud, ty det är ett och detsamma som om hon vore en kvinna med rakat huvud. Ty om en kvinna icke höljer sig, kan hon lika gärna låta klippa sig; men om det är vanärande för en kvinna att bliva klippt eller rakad, så må hon hölja sig. Ty en man bör icke hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och ära; men kvinnan är mannens ära.” — NW.
15. a) Varför skulle det inte vara tillbörligt för en man att hölja sitt huvud, när han beder eller leder möten i församlingen? b) Varför bör kvinnan hölja sitt huvud i liknande situationer? c) Varför liknade Paulus den kvinna, som bad i församlingen utan att hölja sitt huvud, vid en kvinna med rakat huvud?
15 Såsom Guds avbild och ära skapades mannen för att fungera såsom Guds representant i förhållande till sin hustru och sin familj, och han skulle ta på sig ansvaret för det ledarskap som denna anordning innebar för honom. I församlingen fungerade han dessutom såsom representant för Kristus, församlingens ”huvud”. När han bad eller ledde förhandlingarna vid ett möte i församlingen, skulle det fördenskull inte vara passande att han hade ett tecken på underdånighet på sitt huvud, som om han skulle visa respekt för andra, som var närvarande i synlig måtto. Om han gjorde det, skulle det innebära att han så att säga höljde över eller skylde sin ställning såsom huvud eller anförare, att han uppträdde som om han gjorde något som inte var hans regelrätta uppgift. Häri skulle han underlåta att handla såsom en värdig representant för Kristus inför församlingen, och därmed skulle han vanära sitt huvud, Kristus. Kvinnan å andra sidan skulle ha sitt huvud betäckt eller höljt, när hon bad eller profeterade i församlingen, av respekt för den teokratiska principen att detta var en regelrätt uppgift för mannen, och därmed skulle hon inte ge intryck av att söka handla såsom en man, av att söka tillvälla sig en mans ställning. Om hon inte hade sitt huvud betäckt, skulle detta vara vanärande, inte bara för församlingens manliga medlemmar, utan även för hennes eget ”huvud”, hennes man, i det att hon genom sitt handlingssätt skulle visa att hon inte kände något behov av att vara underdånig honom heller. Om en kvinna alltså skulle handla på det sättet, påpekar Paulus, vore det lika gott att hon löpte linan ut och lät klippa sitt hår kort såsom en mans eller såsom en slavinnas. Men detta skulle vara vanhedrande och skulle dra skam över henne, eller hur? Ja, det skulle det sannerligen ha gjort på Paulus’ tid, ty om en kvinna hade rakat huvud eller kortklippt hår, så var detta vanligtvis ett tecken på att hon var slavinna eller något värre — en kvinna som man ertappat med otukt eller äktenskapsbrott och som blivit rakad såsom ett tecken på offentlig vanära.
16. Vilken princip utgör så att säga den springande punkten i resonemanget om ett höljt eller ohöljt huvud, och vad lär oss naturen själv i förbindelse härmed?
16 Det var vanligt att kvinnor på den första kristna församlingens tid alltid hade huvudet betäckt eller höljt, när de vistades på offentliga platser, ty om en kvinna var ute på någon sådan plats utan att ha sitt huvud höljt, ansågs hon vara en lättfärdig och sedeslös kvinna, en kvinna som inte erkände att hon hade något huvud över sig, varken en far eller en äkta man. Detta var emellertid inte den springande punkten i apostelns resonemang. Vad saken gällde var att inse den gudomliga principen beträffande ledarskapet, och Paulus framhäver i verserna 13—15 hur naturen själv lär oss detta: ”Döm själva: Är det passande för en kvinna att ohöljd bedja till Gud? Lär icke naturen själv eder att om en man har långt hår, är det en vanära för honom; men om en kvinna har långt hår, är det en ära för henne? Ty hennes hår har givits henne i stället för en huvudprydnad.” (NW) Kvinnans långa hår var visserligen inte en tillräcklig huvudbonad, när hon bad eller profeterade i församlingen, ty i så fall skulle det inte ha varit någon mening med orden i vers sex. Hennes långa hår skulle snarare vara en påminnelse för henne vid sådana tillfällen om behovet av att hon hade sitt huvud höljt såsom ett tecken på sin underdånighet.
17. Vilken plats inser en ödmjuk kvinna att hon har?
17 En kvinna med rakat huvud skulle sannerligen inte vara särskilt tilldragande, eller hur? Likaså skulle en kvinna, om hon inte visade respekt för den teokratiska ordningen, till exempel genom att profetera med ohöljt huvud i den första församlingen, ha tett sig föga tilltalande för Jehova och för de andra medlemmarna i församlingen, eftersom hon i så fall ådagalagt brist på ödmjukhet. En trogen kvinna inser vilken plats hon har i Jehovas anordning. Såsom Paulus skriver i verserna 8—10: ”Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan är av mannen; och vad mera är, mannen blev icke skapad för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull. Det är därför kvinnan bör hava ett myndighetstecken på sitt huvud för änglarnas skull.” — NW.
18. Vad tänkte Paulus tydligen på då han sade att kvinnan ”bör hava ett myndighetstecken på sitt huvud för änglarnas skull”?
18 Varför ”för änglarnas skull”? Det kunde inte vara för att ange någon underdånighet under dem. I 1 Korintierna 11:3 säger Paulus ingenting om att änglarna utövar något ledarskap över kvinnor på jorden. Änglarna har inte fått i uppdrag att öva något ledarskap i den kristna församlingen eller att predika de goda nyheterna om Riket. Det finns alltså inget skäl till att påstå att kvinnan skulle ha sitt huvud betäckt eller höljt av respekt för någon ängel, som hon skulle anses representera. Men överlämnade män såväl som överlämnade kvinnor är ”ett skådespel för världen, för både änglar och människor”. (1 Kor. 4:9) En trogen kvinna kan till exempel vara ett utomordentligt föredöme för änglarna. Genom att lojalt rätta sig efter Jehovas teokratiska regel beträffande underdånighet under den äkta mannen såsom ”huvudet” och även genom att visa respekt för församlingens övriga manliga medlemmar är hon ett rätt föredöme för änglarna i himmelen i deras fortsatta trogna underdånighet under Jehova och hans regerande konung, Jesus Kristus.
19. Vad framhåller Paulus om förhållandet mellan mannen och kvinnan i 1 Korintierna 11:11, 12, och vad kommer att hjälpa såväl mannen som kvinnan till ödmjukhet i förbindelse med Jehovas anordning?
19 Men på det att mannen inte skulle få något felaktigt intryck av det som Paulus skrev, tro att mannen var den enda skapelse av någon vikt och betydelse och att kvinnan inte hade något värde, fortsätter Paulus i verserna 11 och 12 i 1 Korintierna 11med dessa ord: ”För övrigt, i förbindelse med Herren är varken kvinnan utan mannen eller mannen utan kvinnan. Ty alldeles såsom kvinnan är av mannen, så är också mannen genom kvinnan; men allting är av Gud.” (NW) Det är detta vi bör komma ihåg — att de anordningar som gäller ledarskapet, förhållandet mellan mannen och kvinnan, uppförandet och ordningen i församlingen, allt detta är av Gud och inte av människor. Om vi har den synen på saken, kan vi bevara vår jämvikt, vi kan vara ödmjuka och uppskatta de välsignelser som Jehova ger, vare sig vi är män eller kvinnor.
20. Varför begrundar vi nu denna fråga som har med höljandet av huvudet att göra?
20 I församlingen i Korint förekom det uppenbarligen en del diskussion om denna fråga beträffande kvinnans plats, och fördenskull tog sig aposteln Paulus tid att lägga fram principerna, så att alla kunde göra sig förtrogna med dem, och slutligen sade han: ”Emellertid, om någon man synes förfäkta någon annan sedvänja, så hava vi ingen annan, och det hava icke heller Guds församlingar.” (1 Kor. 11:16, NW) Även om denna sak inte har vållat diskussioner bland Jehovas vittnen i denna tid, så förefaller det lämpligt att vi nu begrundar detta ämne ingående och tar reda på vilken praktisk tillämpning vi bör göra av dessa råd i den kristna församlingen i vår tid. I nästa nummer av Vakttornet kommer vi fördenskull att begrunda några av de omständigheter och tillfällen, vid vilka frågan om att ha huvudet betäckt eller inte kan komma upp, så att trogna kvinnliga förkunnare i den nya världens samhälle skall veta hur de bör handla på ett passande sätt i överensstämmelse med Skriften och med ett gott kristet samvete.