Kapitel 8

Er uppgift som förälder

1—3. a) Vilken verkan kan ett barns födelse ha på föräldrar? b) Varför är det viktigt för både far och mor att förstå den uppgift de har som föräldrar?

MÅNGA händelser i livet påverkar oss i mycket ringa grad. Andra får en övergripande och bestående verkan. Ett barns födelse är uppenbart av det senare slaget. För man och hustru gestaltar sig livet därefter aldrig såsom det gjorde dessförinnan. Även om den nya personen i hemmet är mycket liten, gör den sig påmind med en röst och en närvaro som inte kan nonchaleras.

² Livet för föräldrarna bör vara rikare och lyckligare. Men det innebär verkligen en uppfordran, och om man skall uppnå de allra bästa resultaten, måste denna uppfordran finna gensvar hos båda föräldrarna. Ni behövdes båda två för att frambringa barnet, och ni kommer båda att ha en ytterst viktig uppgift i ert lilla barns utveckling alltifrån födelsen. Behovet av uppriktigt, enigt — och ödmjukt — samarbete har aldrig varit större.

³ Att ni förstår vilken uppgift eller roll var och en av föräldrarna har och hur de kan bringas i samklang med varandra bör vara till stor hjälp, då ni söker fylla barnets många behov, och kommer att ge glädjande resultat. Jämvikt behövs. Även om man försöker tänka förnuftigt, kan känslorna ofta bringa saker och ting ur jämvikt. Det är så lätt att gå till ytterligheter, från för litet till för mycket, och så tillbaka till för litet igen. Det är önskvärt att fadern utövar sitt ledarskap, men om han går för långt, kan han bli en översittare. Det är en god sak att modern har del i att fostra och tukta barnen, men om hon helt tar över dessa plikter och sätter fadern ur spel, undergräver detta familjesammanhållningen. En god sak är en god sak, men för mycket, också av det goda, kan skämma allt. — Filipperna 4:5.

MODERNS AVGÖRANDE ROLL

4. Vad måste ett nyfött barn bland annat få av sin mor?

⁴ Ett nyfött barn är helt beroende av sin mor för sina omedelbara behov. Om hon kärleksfullt fyller dessa behov, känner sig barnet tryggt. (Psalm 22:10, 119, 10) Barnet måste få äta sig mätt och ha det rent, skönt och varmt; men det räcker inte med att fylla de fysiska behoven. Lika viktigt är det att fylla de känslomässiga behoven. Om spädbarnet inte får kärlek, känner det sig otryggt. En mor kan snart lära sig att urskilja hur stort behovet faktiskt är, när barnet kräver uppmärksamhet. Men om man konsekvent nonchalerar dess gråt och skrik, kan det bli sjukt. Om det blir känslomässigt svältfött under någon tid, kan det hämmas i växten känslomässigt sett för resten av livet.

5—7. Hur påverkas ett litet barn av sin mors kärlek och uppmärksamhet, enligt nyligen gjorda forskningar?

⁵ Rön som man har gjort på många olika håll har bekräftat detta: Spädbarn blir sjuka och kan till och med dö, om de inte får någon kärlek genom att man talar med dem, rör vid dem, smeker och kramar dem. (Jämför Jesaja 66:12; 1 Tessalonikerna 2:7.) Även om andra kan göra detta, är det mamman, i vars livmoder barnet började leva och livnärdes under de första månaderna i livet, som obestridligen är den som logiskt sett är mest lämpad att göra detta. Det finns ett naturligt samspel, en växelverkan, mellan mor och barn. Mammans instinktiva önskan att hålla det nyfödda barnet tätt intill sig motsvaras av barnets intensiva sökande efter hennes bröst.

⁶ Vid forskningar har det framkommit att hjärnan hos ett spädbarn är mycket aktiv och att den mentala utvecklingen främjas, när barnets sinnen, känsel, hörsel, syn och lukt, stimuleras. När ett spädbarn diar, uppfattar det värmen och lukten från sin mors hud. Det ser henne nästan oavbrutet i ansiktet då hon ammar det. Det hör inte bara hennes röst då hon pratar med det eller sjunger för det, utan det hör också hennes hjärtslag, ett ljud som det hörde medan det ännu befann sig i livmodern. Den norska barnpsykologen Anne-Marit Duve framhåller:

”Eftersom pupillens aktivitet tydligen avspeglar hjärnans verksamhet har vi skäl att anta att en hög grad av hudstimulering, en hög grad av kontakt — och inte minst den som förekommer vid amningen, kan stimulera den psykiska aktiviteten, något som i sin tur kan leda till större intellektuell kapacitet i vuxen ålder.”

⁷ När spädbarnet gång på gång upplever den nära kontakten med sin mor, då hon tar upp det, kelar med det eller badar och torkar det, har således den stimulering barnet får stor betydelse för dess utveckling och för vad slags människa det blir senare i livet. Att stiga upp om natten och använda tid till att lugna ett skrikande spädbarn kanske inte är det njutbaraste tidsfördriv, men vetskapen om fördelarna längre fram kan avsevärt uppväga förlusten av sömn.

BARNET LÄR SIG ATT ÄLSKA GENOM ATT DET KÄNNER SIG VARA ÄLSKAT

8—10. a) Vad lär sig ett litet barn av sin mors kärlek? b) Varför är detta viktigt?

⁸ Den kärlek barnet får är mycket betydelsefull för dess känslomässiga utveckling. Det lär sig att älska genom att det känner sig vara älskat, genom att det blir föremål för kärleksbetygelser. På tal om kärleken till Gud heter det i 1 Johannes 4:19 (1974 års sv. provövers.): ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” De allra första lektionerna i kärlek tillfaller huvudsakligen modern. En mor lutar sig över sitt barn, där det ligger i sängen, lägger sin hand på barnets bröst och ruskar det varligt, medan hon låter sitt ansikte komma allt närmare barnets och säger: Jag ser dig! Jag ser dig! Barnet fattar förstås inte orden (som inte heller är särskilt förnuftiga). Men det vrider på sig och kurrar av belåtenhet, för det uppfattar att den lekfulla handen och stämmans tonfall klart och tydligt säger det: Jag älskar dig! Jag älskar dig! Det får ny tillförsikt och känner sig tryggt.

⁹ Spädbarn och barn i koltåldern, som får erfara kärlek, tycker mycket om detta, och de försöker ta efter och själva visa kärlek genom att lägga sina små armar om sin mors hals och ge henne hänförda kyssar. De gläder sig över det hjärtevärmande, känslomässiga gensvar detta framkallar hos mamma. De börjar inhämta den viktiga lärdomen att det ligger lycka i att ge såväl som i att få kärlek, att de genom att visa kärlek skördar genkärlek. (Apostlagärningarna 20:35; Lukas 6:38) Det finns bevis för att barnet, om det inte tidigt i livet får möjlighet att binda sig till sin mor, senare kan finna det mycket svart att få till stånd varma känslomässiga bindningar till andra människor och att engagera sig starkt för andra.

¹⁰ Eftersom barn börjar lära genast efter födseln, är de allra första åren de viktigaste. Under dessa år är mammans kärlek avgörande. Om hon lyckas visa och lära barnet kärlek — inte efterlåtenhet — kan hon göra varaktigt gott; om hon misslyckas kan hon göra varaktig skada. Att vara en god mor är en av de mest uppfordrande och givande uppgifter en kvinna kan ha. Trots alla de påfrestningar och krav, som är förbundna med den uppgiften, inställer sig frågan: Vilket yrke med möjlighet till ”karriär”, som världen erbjuder, skulle ens komma i närheten av den livsuppgiften i fråga om betydelse och varaktig tillfredsställelse?

FADERNS YTTERST VIKTIGA ROLL

11. a) Hur kan pappan hävda sin roll i barnets sinne? b) Varför är detta ytterst viktigt?

¹¹ Det är naturligt att mamman har den mera framträdande rollen i det nyfödda barnets liv. Men ända från barnets födelse skall pappan också vara en del av barnets värld. Pappan kan och bör engagera sig i spädbarnet redan under den första tiden, ta hand om det ibland, leka med det, trösta det när det gråter. På det här sättet hävdar pappan sin roll i barnets sinne. Pappans roll bör steg för steg få en mera framskjuten ställning allteftersom tiden går. Om han väntar för länge med att engagera sig, kan detta bli början till ett problem som dyker upp i synnerhet när barnet kommer upp i tonåren och det blir svårare att fostra och tukta det. En tonårsson kan i synnerhet behöva sin fars hjälp. Men om ett gott förhållande inte är väl befäst tidigare, kan man inte på några veckor övervinna den klyfta som fått vidga sig genom åren.

12, 13. a) Vilken är en fars uppgift i familjen? b) Hur kan en far som på rätt sätt fullgör sina plikter påverka sina barns syn på myndighet?

¹² Vare sig barnet är en pojke eller en flicka, kan inflytandet från pappans manliga egenskaper på ett väsentligt sätt bidra till att en helgjuten, välbalanserad personlighet utvecklas. Guds ord framhåller att det är faderns uppgift att vara familjens huvud. Han har ansvaret att sörja materiellt för den. (1 Korintierna 11:3; 1 Timoteus 5:8) Men ”människan lever icke allenast av bröd, utan . . . av allt det som utgår av HERRENS [Jehovas] mun”. Vad barnen beträffar har fadern också blivit befalld att fortsätta ”att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (5 Moseboken 8:3; Efesierna 6:4) Naturlig tillgivenhet för barnen bör visserligen vara en drivkraft hos honom, men det är, framför allt, en känsla av ansvar inför Skaparen som bör driva honom till att göra sitt bästa för att fullgöra det gudomliga uppdrag han har fått.

¹³ Jämsides med den värme och ömhet och det medlidande, som en mor ger uttryck åt, kan pappan bidra med ett stabiliserande inflytande, ett styrkans och den förståndiga vägledningens inflytande. Hur han sköter sin gudagivna uppgift kan i hög grad påverka hans barns inställning senare i livet till såväl mänsklig som gudomlig myndighet, med avseende på dels om de respekterar den och dels hur lätt de kan arbeta under en annans ledning utan att bli irriterade eller upproriska.

14. Vilken verkan kan en fars goda exempel ha på hans son eller dotter?

¹⁴ Om det finns en son, kan pappans exempel och sätt att sköta saker och ting få avgörande betydelse för om pojken växer upp till en svag, villrådig människa eller en som är manlig till sitt väsen, stabil, visar sig kunna stå för sin mening och vara villig att axla ansvar. Det kan ha betydelse för vilket slags äkta man eller far sonen blir till sist — en som är stel, oförnuftig och barsk eller en som är balanserad, omdömesgill och vänlig. Om det finns en dotter i familjen, kan pappans inflytande och hennes förhållande till honom påverka hela hennes syn på mankönet och antingen underlätta eller förhindra att hon i framtiden lyckas väl i ett äktenskap. Detta inflytande från pappan gör sig gällande ända från spädbarnsåldern.

15, 16. a) Vilket ansvar att undervisa lägger bibeln på en far? b) Hur kan han avbörda sig det?

¹⁵ Omfattningen av faderns ansvar att undervisa framgår av Guds föreskrifter till sitt folk i 5 Moseboken 6:6, 7: ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.”

¹⁶ Inte bara själva orden, som står där i Guds ord, utan också det budskap som de förmedlar måste dagligen inpräglas i barnets sinne. Tillfällen erbjuder sig ständigt. Blommor i en trädgård, insekter i luften, fåglar eller ekorrar i träden, snäckor på stranden, kottar i skogen, stjärnor som blänker på natthimlen — allt detta är under som vittnar om Skaparen, och du bör förklara för dina barn vad de berättar. Psalmisten säger: ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk; den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra.” (Psalm 19:2, 31, 2) Genom att vara vaken för att göra bruk av dessa ting, och särskilt för att utnyttja alldagliga händelser för att illustrera och betona rätta principer och för att framhålla hur visa och nyttiga Guds råd är, kan pappan i sitt barns sinne och hjärta lägga den allra viktigaste grunden för framtiden: övertygelsen om att Gud inte bara finns till, utan också att ”han blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. — Hebréerna 11:6.

17, 18. a) Hur bör en far tukta sina barn? b) Vad är verkningsfullare än att uppställa många regler?

¹⁷ Att utdela tuktan hör också till en fars uppgift. ”Vad är det för en son som en far inte tuktar?” frågas det i Hebréerna 12:7. Men det är faderns skyldighet att göra detta utan att gå till ytterligheter, utan att rätta och korrigera så mycket att det vållar irritation eller rentav blir en plåga. Till fäder säger Guds ord: ”Reta inte upp era barn, för att de inte skall bli modfällda.” (Kolosserna 3:21) Gränsdragningar är nödvändiga, men ibland kan vi öka och utvidga reglerna, tills de blir betungande och slår ned modet.

¹⁸ Fariséerna i forna tider var varma vänner av regler; de hopade en massa regler och åstadkom en mängd skrymtare. Det är ett mänskligt misstag att tro att problem helt enkelt kan lösas genom att man uppställer ytterligare regler; men av livserfarenheter framgår det klart att den verkliga lösningen består i att lyckas nå hjärtat. Var därför sparsam med reglerna; försök i stället bibringa barnen principer och sikta på så sätt i samma riktning som Gud själv gör: ”Jag skall lägga mina lagar i deras sinne, och i deras hjärtan skall jag skriva dem.” — Hebréerna 8:10.

FAR OCH MOR ÄR VARANDRAS PARTNER

19. Vad kan man göra för att trygga ett fritt tankeutbyte i hemmet?

¹⁹ Det är vanligen far som är familjeförsörjaren, och när han kommer hem från arbetet kan han vara trött, och han kan ännu ha andra plikter att fullgöra. Men han bör se till att han har tid för sin hustru och för sina barn. Han måste samtala med familjen, avsätta tid till tankeutbyte och rådplägning och olika projekt inom familjen, till glada hemmakvällar och utflykter. På det sättet kan endräkten och samhörighetskänslan i familjen byggas upp. Innan barnen kom, tillbringade kanske man och hustru en hel del tid utanför hemmet. Men om de skulle fortsätta med detta uteliv, än här, än där, och kanske komma hem sent, skulle de inte leva upp till sitt ansvar som föräldrar. Det skulle vara mycket orättvist mot barnen. Förr eller senare skulle föräldrarna få betala priset för sin brist på ordningsamhet och på ansvar. Liksom vuxna människor far barn bättre när deras liv präglas av stabilitet och regelbundenhet; detta bidrar till god hälsa, mentalt, fysiskt och känslomässigt. Familjelivets dagliga rutin kommer att erbjuda alldeles nog av berg- och dalbana utan att föräldrarna i onödan medverkar till detta. — Jämför Matteus 6:34; Kolosserna 4:5.

20. Hur kan föräldrar gå till väga, när det gäller att tukta barnen, för att vara verkligt eniga i sina strävanden?

²⁰ Far och mor skall samarbeta i sin behandling av barnen, då de undervisar dem, drar upp gränser för dem, håller efter dem, älskar dem. ”Ett hus . . . söndrat mot sig självt, kommer inte ... att kunna bestå.” (Markus 3:25) Föräldrar gör väl i att dryfta hur tuktan skall ges; de kan då undvika att barnen märker att föräldrarna är oense om eventuell bestraffning. Annars kan barnen lockas att försöka ”söndra och besegra”. Visst kan det hända att någon av föräldrarna någon gång reagerar förhastat eller i vredesmod och utdelar tuktan som är för hård eller som kanske, när alla fakta tas i betraktande, egentligen inte alls var befogad. Kanske är det då möjligt för föräldrarna att i enrum tala om saken, och sedan kanske den av föräldrarna, som handlade oförståndigt, föredrar att gå till barnet och personligen rätta till saken. Om det inte går att i enrum tala om saken, skulle den av föräldrarna, som anser att stöd åt den andra parten skulle innebära att försvara en orättvisa, kanske kunna säga något i den här stilen: ”Jag förstår varför du är arg, och jag skulle känna det på samma sätt. Men du kanske inte har tänkt på att ...” och därpå klargöra vad det vara må som kan ha blivit förbisett. Detta kan verka lugnande utan att vittna om någon söndring eller meningsskiljaktighet inför det barn som tagits i upptuktelse. Det inspirerade ordspråket lyder: ”Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd [som samråder, NW] är vishet.” — Ordspråksboken 13:10; se också Predikaren 7:98.

21. Skall det överlåtas åt enbart en av föräldrarna att hålla efter barnen? Varför eller varför inte?

²¹ Av de hebreiska skrifterna framgår det att tuktan är en uppgift för två: ”Hör, min son, din faders tuktan och förkasta icke din moders undervisning [lag, NW].” Det framgår också av de kristna grekiska skrifterna: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i gemenskap med Herren, för detta är rätt.” Ibland har fadern den uppfattningen att det är hans hustrus sak att hålla efter barnen. Det händer också att en hustru intar motsatt ståndpunkt och aldrig gör mer än hotar ett barn, som uppför sig illa, med orden: ”Vänta bara, tills pappa kommer hem!” Men om lycka skall råda i familjen och var och en av föräldrarna skall få röna barnens kärlek och respekt, måste båda ta sig an uppgiften. — Ordspråksboken 1:8; Efesierna 6:1.

22. Vad bör man undvika, när ett barn ber om något, och varför det?

²² Barnen måste kunna iaktta sina föräldrars endräktiga samarbete i den här saken och bådas villighet att axla sitt ansvar. Om ett barn, när det ber om något, alltid hör sin far säga: ”Gå och fråga mamma”, eller om mamman ständigt skickar barnet till pappan för att han skall fatta beslutet, kommer den av föräldrarna, som finner att barnets begäran måste få ett ”Nej” till svar, att betraktas som nedrig. Visst uppstår det tillfällen då far i huset kan säga: ”Ja, du får gå ut en stund — men hör först med mamma, så du vet när maten är färdig.” Eller mor kanske ibland anser att hon visserligen inte har något att invända mot en begäran, men att hennes man likväl bör få uttala sig om saken. Båda skall emellertid vara vakna för att inte på något sätt uppmuntra eller tillåta barnet att spela ut en av föräldrarna mot den andra för att få som det vill. En förståndig hustru skall också akta sig för att göra bruk av sin del av myndigheten på ett konkurrerande sätt och genom efterlåtenhet försöka vinna större delen av barnets tillgivenhet på sin mans bekostnad.

23. Måste det i en familj alltid vara far i huset som fattar beslut?

²³ När det gäller beslut inom familjen, kan i själva verket varje medlem ha vissa områden, där hans eller hennes ord förtjänar att särskilt beaktas. Far i huset har ansvaret att besluta om frågor som gäller familjens allmänna bästa, och ofta fattar han dessa beslut sedan han dryftat saken med de andra och tagit hänsyn till vad de helst vill och skulle föredra. Mor kan fatta beslut om sådant som gäller köket och många andra angelägenheter i hushållet. (Ordspråksboken 31:11, 27) Allteftersom barnen växer upp, kan man låta dem fatta vissa beslut om platsen för sin lek, om val av kläder eller om andra personliga ting. Men föräldrarna bör öva så stor uppsikt att de vet att barnen följer sunda principer, att barnens trygghet inte råkar i fara och att andras rättigheter inte blir kränkta. Detta kan ge barnen en varsam start i konsten att fatta beslut.

ÄR DET LÄTT ATT HEDRA ER SOM FÖRÄLDRAR?

24. Vilket ansvar läggs på föräldrar som en följd av att barn tillhålls att hedra far och mor?

²⁴ Barn uppmanas: ”Hedra din far och din mor.” (Efesierna 6:2; 2 Moseboken 20:12) Om de gör detta, hedrar de också Guds befallning. Gör ni det lätt för dem? Du hustru uppmanas att hedra och respektera din man. Är det inte mycket svårt för dig att göra detta, om han mödar sig ytterst litet eller inte alls för att leva i överensstämmelse med vad Guds ord kräver av honom? Du äkta man skall ömt vårda och hedra din hustru som din älskade medhjälpare. Är det inte svårt, om hon inte är hjälpsam? Gör det då lätt för era barn att lyda Guds befallning att hedra er, som är deras föräldrar. Sök vinna deras respekt genom att ge dem ett fridfullt hem, utmärkta normer, goda exempel i ert eget uppförande, sund undervisning, fostran och övning och kärleksfull tuktan när de behöver det.

25. Vilka problem kan uppstå, när föräldrar inte är eniga om hur barnen bör fostras?

²⁵ ”Bättre är att vara två än en”, framhöll kung Salomo, ”ty de två få större vinning av sin möda.” (Predikaren 4:9) När två människor är ute och går och den ena faller, finns den andra till hands och kan hjälpa upp den som föll. Också i familjen kan man och hustru ge varandra stöd och uppmuntran i vars och ens uppgift. På föräldraskapets många områden sammanfaller dessa uppgifter, och detta är utmärkt för familjeenheten. Barnen bör föra föräldrarna närmare samman, ena dem i en gemensam fostrargärning. Men ibland kan meningarna gå isär beträffande hur barnet skall fostras och tuktas. Ibland ägnar hustrun så stor uppmärksamhet åt barnet att mannen känner sig försummad, ja harmsen. Detta kan påverka hans inställning till barnet. Han kanske visar sig kylig mot barnet, eller han kanske tvärtom börjar ägna stor uppmärksamhet åt barnet och drar in på den uppmärksamhet han ägnar hustrun. Föräldrar tvingas betala ett högt pris, när mannen eller hustrun förlorar jämvikten.

26. Vad kan man göra för att hindra att ett äldre barn blir svartsjukt, när mamman måste ägna mycket av sin tid åt ett nyfött barn?

²⁶ Åter ett annat problem kan uppstå, när ett nytt barn kommer till världen och det redan finns ett äldre barn. Mamman måste ägna mycket av sin tid åt det nyfödda barnet. För att hindra att det äldre barnet känner sig försummat och blir svartsjukt, kan pappan ägna extra uppmärksamhet åt det äldre barnet.

27. När ena parten i ett äktenskap inte är troende, hur kan barnen då bli hjälpta i andligt avseende?

²⁷ Två är avgjort bättre än en, men en är bättre än ingen. Det händer att en mor av omständigheterna tvingas att fostra sina barn utan hjälp av en far. En far kan ställas inför samma utmaning. I många fall är hemmen religiöst söndrade, därför att en av föräldrarna, som är tjänare åt Jehova Gud, fullt och fast tror på bibelns råd och den andra parten inte gör det. Om det är mannen som är en överlämnad kristen, har han, som huvud i familjen, större möjligheter att styra den kurs man skall följa, när det gäller att fostra och tukta barnen. Likväl kan han behöva visa stort tålamod, avsevärd självbehärskning och uthållighet; han bör vara fast och bestämd i allvarliga frågor, men ändå förnuftig och vänlig, också om någon söker provocera honom, och bör vara villig att anpassa sig närhelst omständigheterna tillåter. Om den troende parten är hustrun, och följaktligen underställd den äkta mannen, kommer den väg hon följer i hög grad att bero av hans inställning. Är det så att han bara är ointresserad av bibeln, eller sätter han sig emot att hans hustru lever i överensstämmelse med sina trosuppfattningar och bemödar sig om att undervisa barnen om dem? Om han motstår henne, måste hon lita till den kurs som aposteln beskrev: Genom hustruns exemplariska sätt att sköta sina plikter och hennes hänsynsfulla inställning kanske mannen kan ”vinnas utan ett ord”. Hon kommer också att utnyttja alla möjligheter som står henne till buds att undervisa barnen i bibelns principer. — 1 Petrus 3:1—4.

HEMMILJÖN

28, 29. Vad slags hemmiljö är önskvärd, och varför?

²⁸ Det är båda föräldrarnas uppgift att sörja för en atmosfär i hemmet som är präglad av kärlek. Om barnen känner att det är så, kommer inte deras egen osäkerhet eller vetskapen om egna fel och misstag att bli en växande börda inom dem, därför att de är rädda för att tala med sina föräldrar. De vet att de kan samtala med dem och bli förstådda och att alla angelägenheter behandlas med kärleksfull omsorg. (Jämför 1 Johannes 4:17—19; Hebréerna 4:15, 16.) Hemmet blir då inte bara en plats där man får tak över huvudet, utan därtill en trygg hamn. Föräldrarnas varma känslor får barnens andliga jag att växa till och blomstra.

²⁹ Du kan inte doppa en svamp i ättika och förvänta att den fylls med vatten. Den kan bara suga till sig det som omger den. Svampen suger upp vatten, bara om den blir nedsänkt i vatten. Också barn tar till sig av sin omgivning. De lägger märke till attityderna och iakttar saker och ting som försiggår omkring dem, och detta suger de åt sig likt svampar. Barnen lägger märke till era känslor, vare sig det är fråga om nervösa spänningar eller avslappad fridfullhet. Också mycket små barn tar åt sig av hematmosfären, och därför är en atmosfär präglad av tro, kärlek, andlighet och tillit till Jehova Gud ovärderlig.

30. Vilka frågor kan föräldrar ställa sig för att komma underfund med om de ger sina barn utmärkt ledning?

³⁰ Rannsaka dig: Vilka normer förväntar ni att ert barn skall följa? Lever ni föräldrar, båda två, upp till dem? Vad ställer ni som familj i främsta rummet? Vilket föredöme är ni för barnet? Är ni böjda för att knota, finna fel, kritisera andra, låta sinnet syssla med negativa tankar? Är det sådana barn ni vill ha? Eller har ni ställt upp höga normer för er familj, lever ni i överensstämmelse med dem, och förväntar ni att era barn skall göra detsamma? Förstår de att de måste fylla vissa krav för att kunna få tillhöra denna familj, att ett visst uppförande är godtagbart och att vissa handlingar och förhållningssätt inte är det? Barn vill känna tryggheten i att ”höra till”, och försäkra dem därför om ert gillande och erkännande, när de lever upp till normerna i familjen. Människor har en benägenhet att motsvara vad som förväntas av dem. Om du anser ditt barn vara dåligt, kommer det förmodligen att bevisa att du har rätt. Förvänta vad gott är från barnet, så uppmuntrar du det att motsvara din förväntan.

31. Vad bör alltid ge stöd åt den vägledning föräldrar ger?

³¹ Människor blir ofta dömda mer av vad de gör än av vad de säger. Inte heller barnen ger akt på orden så mycket som på handlingarna, och de är ofta kvicka att upptäcka varje form av hyckleri. För många ord kan göra barnen förvirrade. Se till att era ord får stöd av att ni själva tillämpar dem. — 1 Johannes 3:18.

32. Vems råd bör man alltid följa?

³² Vare sig du är far eller mor, är din uppgift uppfordrande. Men du kan fullgöra den och uppnå lyckosamma resultat genom att följa livgivarens råd. Fullgör samvetsgrant din uppgift, din roll som far eller mor, såsom gjorde du det för honom. (Kolosserna 3:17) Undvik ytterligheter, bevara jämvikten och ”låt er resonlighet bli känd för alla”, era barn inbegripna. — Filipperna 4:5.

[Bild på sidan 100]

Moderns blick, kel och tonfall säger barnet: ”Jag älskar dig”

[Bild på sidan 104]

Hittar du på trevliga saker att göra tillsammans med dina barn?