Angående detta skrev en kristen syster: ”Fastän min man inte är i sanningen, har han gått med på att jag tar hand om en mycket gammal andlig syster (86 år gammal). Jag har gjort det nu i mer än sex år. Jag kände kärlek till denna syster; jag såg henne som min ’mormor’. Till att börja med var det ganska tröttsamt, eftersom hon gav befallningar till alla — även till barnen. Men Jehova har verkligen hjälpt oss, och barnen har också lärt sig hur de skall komma överens med gamla människor.”

En kristen broder skrev angående en annan äldre syster: ”Hon blev döpt vid 76 års ålder efter ett hårt och ensamt liv. Eftersom hon var hjärtsjuk och också hade svårt för att gå, måste hon ha mycken omvårdnad. Hon var då 81 år, och vi var fortfarande unga och hade inte varit gifta i två år. Vi har lyckats göra dessa år av hennes liv mera behagliga genom att besöka henne varje dag, även om det bara har varit för en kort stund. Vi hjälper henne med alla hennes allmänna ärenden, och min hustru tvättar och lagar mat åt henne. Den största gåva vi kunde ge henne var att uppkalla vårt barn efter henne. Hon grät då och sade: ’Nu känner jag mig verkligen som en mormor.’”

Andra i den kristna församlingen kan göra mycket för att se till att de äldre bland dem får den omvårdnad som Jehova Gud avsåg att de skulle ha. Har du tillfälle att hjälpa andra på detta sätt?

EN ANORDNING GUD VÄLSIGNAR

Det behöver inte sägas att det inte är en lätt sak att ta hem till sig sina till åren komna föräldrar. Men begrunda några kommentarer av dem som gjort så:

En kristen sade: ”Det har varit ett enastående vittnesbörd. Närvaron av en äldre mor förenar helt visst familjen.”

En annan kristen skrev: ”De välsignelser vi fått har varit att vi kommit att uppskatta varandra mer som man och hustru, och vi har lärt oss att visa uthållighet.”

Ännu en annan kristen skrev: ”När mor kom för att bo hos oss, var hon invalid. Men steg för steg har hon utökat sitt arbete i familjen och på samma gång blivit starkare och friskare.”

Vad skulle du göra om någon av dina föräldrar skulle bli skröplig och orkeslös? Varför inte sitta ner i lugn och ro och begrunda i ditt sinne allt det som dina föräldrar har gjort för dig i din ungdom och även därefter? Fråga dig själv: Var skulle jag ha varit utan dem? Vilket föredöme kan jag ge mina barn genom att visa kärleksfull omsorg om mina föräldrar? Vad önskar Gud att jag skall göra? Hans svar är: ”Neka icke den behövande din hjälp, när det står i din makt att giva den.” — Ords. 3:27.

Ett vist ordspråk

”De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.” — Ords. 3:35.

En människa som ofta ådagalägger sann vishet mottar ära som hon inte eftertraktat. Den osökta äran kommer till henne därför att andra människor kan se att hon handlar enligt kunskap och insikt — att hon är en föredömlig person. (Ords. 12:8; 22:29) Det är så därför att hon söker Guds vishet och håller fast vid den. (Jak. 3:13, 17) Hur annorlunda är det inte med ”dårarna”! De ger större företräde åt saker och ting som inte frambringar sann eller varaktig ära, utan som så småningom resulterar i vanära för dem själva. På grund av att de är dåraktiga kan de inte förutse vad resultatet kommer att bli. Vilken oerhörd skillnad det är mellan de ”visa” och ”dårarna”!