Mogenhet, ett kristet krav

”Han gav ... med tanke på de heligas utbildning, för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp, till dess vi alla nå fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet.” — Ef. 4:11—13, NW.

 1. Vad innebär mogenhet i grund och botten?

MOGENHET innebär i grund och botten fullkomlighet eller fullständighet, ett fullvuxet tillstånd. Vid vissa tillfällen talade Paulus om dem som ägde mogenhet såsom ”äldre män”, vilket avsåg att de var äldre i fråga om insikt i Guds ord och hade moget omdöme. Sådan mogenhet är inte något naturligt arv hos en människa, utan hon måste förvärva denna egenskap.

 2. Hur uppnår man fysisk mogenhet?

² Den fysiska mogenheten går så att säga hand i hand med tiden och skrider framåt i överensstämmelse med tiden; och det tar i allmänhet tjugo år att uppnå den. Under hela denna period utvecklas kroppen och växer, till dess den når ett fullvuxet tillstånd. Därpå har den fysiska mogenheten fullbordats.

 3. a) Vilket värde har fysisk mogenhet för en kristen? b) Varför är den andliga mogenheten av större värde än den fysiska mogenheten? c) Vad kan påskynda den andliga utvecklingen?

³ Men fysisk mogenhet är inte absolut nödvändig för uppnåendet av andlig mogenhet, och inte är den heller den viktigaste i livet. Nej, såsom Paulus sade till den unge mannen Timoteus: ”Kroppslig träning är gagnelig för något litet.” Den är till en viss hjälp, men lägg märke till vad det är Paulus här lägger eftertryck vid, då han i samma vers säger: ”Men gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma.” Fördenskull är det den andliga mogenheten som verkligen betyder något, ty denna mogenhet har inte bara med vårt nuvarande liv att göra utan även med vårt framtida öde. Denna mogenhet är beroende av att vi livnär vårt sinne med tillbörlig andlig kost, så att vi kan utveckla rätta motiv, på det att vi må kunna utveckla de önskvärda egenskaper, som vittnar om denna mogenhet, såsom hängivenhet, lojalitet, vidsynthet, tro, pålitlighet och andlighet eller andlig urskillningsförmåga. För att vi skall kunna gå framåt mot detta mål, har Jehova sörjt för ett förunderligt, välgörande program för denna tid. Det bidrar till en människas förmåga att förbli vaken för skiljaktigheterna mellan Jehovas livsuppehållande program och djävulens dödsbringande propaganda. Växten till mogenhet är inte något man förvärvar automatiskt i och med att tiden rinner i väg, såsom det förhåller sig med den fysiska växten, utan den kan påskyndas och befrämjas genom att man använder tiden vist och förståndigt. — 1 Tim. 4:8, NW.

Att sträva framåt mot mogenhet, ett kristet krav

 4. Vad krävs av en människa, om hon önskar bli fullvuxen i förståndsförmågor?

⁴ Det är intressant att lägga märke till det värdefulla råd som Paulus gav hebréerna, när han framhöll för dem att de inte ständigt borde dröja vid de grundläggande lärofrågorna utan hänvisade dem till den fasta födan, som de kunde tillägna sig genom att öva sin uppfattningsförmåga. Det krävs arbete och möda, om man skall öva sig, och utan tvivel var det Paulus’ avsikt att påvisa att de kristna bör disciplinera och öva sitt sinne, så att det kan bli fyllt med rätta tankar och kan skilja mellan rätt och orätt. Därpå säger han förmanande: ”Låt oss sträva framåt mot mogenhet.” Det är avgjort att vårt sinnes och våra ansträngningars inriktning ständigt bör leda oss framåt mot målet att bli ”fullvuxna i förståndsförmågor”. — Hebr. 6:1; 1 Kor. 14:20; NW.

 5. a) Vilken mat är avsedd för dem som är små barn i fysiskt och i andligt avseende? b) Varför måste man överge mjölkmaten för den fasta födan?

⁵ Det är sant att omogenhet är ett normalt utgångsläge, vare sig det är fråga om vårt fysiska liv, under vilket individen upplever en barndomstid och en ungdomstid och slutligen når mogenhet, eller det är fråga om andlig växt. Mjölk är det första barnet får att äta, och sedan börjar det äta föda av fastare slag, på det att kroppen skall kunna byggas upp, allteftersom tiden går. Ett likartat förhållande kan påvisas när det gäller andlig växt och urskillningsförmåga. Till en början förtär vi alla helt naturligt ordets mjölk, och vi är förstås spädbarn. Men man fortsätter inte att förtära endast mjölk så värst länge genom att enbart tänka på de grundläggande lärorna. Snart förtär man fast föda som tillhör mogna människor, sedan man gått framåt därhän att man kan smälta sådan föda och göra den till en del av de andliga upplysningar som man lägger upp i förråd. Förhållandet är detsamma i andligt avseende som det är i fysiskt avseende: en ung människa har ett högre mål och en önskan att ”växa upp”. När hon genomlever ungdoms- eller uppväxttiden, den period varunder hon mognar till, är det till stort gagn om hon har den syn på tingen som Jesus talade om i dessa ord: ”Lyckliga äro de som äro medvetna om sitt andliga behov.” Detta är helt naturligt en nyttig andlig syn på tingen, som leder till ytterligare framåtskridande. — Matt. 5:3, NW.

 6. a) Vad var det som hindrade tillväxten till andlig mogenhet i församlingen i Korint? Varför blev den hindrad? b) Varför måste de kristna vara ytterst försiktiga beträffande sitt handlingssätt, om de skall undvika att vända tillbaka till ett omoget tillstånd?

⁶ Motsatsen är också sann, och det kan mycket väl vara ett utslag av brist på hängivenhet, om vi låter oss avskräckas av andra ting i livet, som kan hindra vår andliga tillväxt. Paulus hade ju bildat församlingen i Korint under sin andra missionsresa, när han tillbringade tre och ett halvt år där i staden. Senare fick han underrättelser från Kloes husfolk om att det rådde splittring ibland korintierna. I sina råd framhöll han därpå: ”Må ... ingen berömma sig av människor”, på det att alla skulle ge ära åt Gud och inte åt människor. Det rådde ytterlig bitterhet och en hel del partiväsen bland dem. Senare riktade han uppmärksamheten på att det förekom otukt ibland dem och gav dem råd beträffande hur de skulle ta itu med den saken. När de förlorade den andliga människan ur sikte och blev snärjda av den köttsliga människan, förlorade de sin mogna ställning inför Jehova och blev återigen spädbarn. Härom sade Paulus: ”Och så, bröder, kunde jag icke tala till eder såsom till andliga människor, utan såsom till köttsliga människor, såsom till små barn i Kristus. Jag gav eder mjölk att dricka, icke någonting att äta, ty ni voro ännu icke starka nog. Ja, icke ens nu äro ni starka nog, ty ni äro ännu köttsliga. Ty eftersom det råder avund och kiv ibland eder, äro ni icke då köttsliga, och vandra ni icke då såsom människor göra? Må ... ingen berömma sig av människor.” ”Må en människa så anse oss vara Kristi underordnade och förvaltare av Guds heliga hemligheter. Vad man förväntar av förvaltare är att en sådan skall befinnas trogen.” Hur aktpågivna måste de kristna inte vara, så att de inte blir snärjda och lockas att ge akt på människor, dvs. jämför sig med andra och följer människor i stället för vårt fullkomliga föredöme, Kristus Jesus! Låt aldrig snärja dig av materialismen, köttets begärelser och andra lockande ting i denna gamla värld! Sådana onda ting kan likt en kräftsjukdom bana sig väg in i den andliga människans liv, om man låter dem göra det, och de kan rentav få en andligen fullvuxen kristen att vända tillbaka till ett andligt barnastadium. Denna fråga är berättigad: Vilka är tecknen på att man uppnått mogenhet eller åtminstone strävar hän emot mogenhet? — 1 Kor. 1:11; 3:21; 5:1; 3:1—3, 21; 4:1, 2; NW.

Tecknen på mogenhet — kan du uppvisa dem?

 7. Vilken egenskap, som vittnade om mogenhet, visade sig Jesus äga, tack vare vilken hans Fader smorde honom?

⁷ Kristus Jesus var mogenhetens själva väsen, ty han ägde alla de karakteristiska drag som kännetecknar en mogen Guds Son. Han talade alltid sanningen, men han visade också prov på lojalitet och sanning i sina gärningar. (Upp. 3:7; Apg. 4:27) En ständigt närvarande egenskap, rättfärdigheten, ådagalade han också, såsom det framhålls i Hebréerna 1:9, där det heter: ”Du älskade rättfärdighet, och du hatade laglöshet. Det var därför som Gud, din Gud, smorde dig med den jublande fröjdens olja.” — NW.

 8. Nämn några egenskaper som utvisade att Jesus var en ”fullvuxen man”.

⁸ Han ägde sannerligen de egenskaper som är förknippade med sanningen, såsom det vidare heter: ”Han var full av oförtjänt godhet och sanning.” (Joh. 1:14, NW) Han var osjälvisk i allting, ty han sökte aldrig sin egen ära utan sökte hans ära, som hade sänt honom, och han var otvetydigt lojal, och det fanns inte heller någon orättfärdig tanke hos honom. (Joh. 7:18) Han var utan skuld eller fel, oberoende av vad som hände honom och trots de anklagelser man riktade mot honom. Intet svek fanns heller hos honom. (Jes. 53:9; 1 Petr. 2:22; Hebr. 7:26) Han var fullständigt lydig mot den allsmäktige Guden i varje avseende, ty han sade att hans lust stod till att göra Faderns vilja. Han var kärlekens fullkomliga exempel, ty han var villig att ge ut sitt liv för sina vänner, såsom det heter i Johannes 15:13, 14: ”Ingen har större kärlek än denna: att någon skulle utgiva sin själ för sina vänner. Ni äro mina vänner, om ni göra det som jag befaller eder.” (NW) Han utförde en handling av ojämförlig oförtjänt godhet, som var ädlare än de handlingar som någon annan skapelse någonsin har utfört. Paulus framhöll att fastän han (Jesus) var rik, blev han fattig för din skull, så att du skulle kunna bli rik genom hans fattigdom. (2 Kor. 8:9) Förutom dessa egenskaper ådagalade han tålamod, långmodighet, medlidande och godhjärtenhet, och han förnekade sig själv. — Hebr. 2:17; Jes. 53:7; 1 Tim. 1:16; Luk. 19:41; Matt. 4:23, 24.

 9. a) Vilket handlingssätt anbefallde Salomo, som de kristna har gagn av att följa? b) Vilka frågor kan vi ha orsak att ställa oss själva i detta sammanhang? c) Vilken varning gav Paulus, på det att vi inte skulle försumma att gå framåt?

⁹ Bibelskribenten Salomo framhöll klart och tydligt hur man skall vinna mogenhet, när han talade om några av de främsta ”förnödenheter” och grundförutsättningar, som man måste ha för att kunna gå framåt mot mogenhet. Hans råd löd: ”Lyssna, o söner, till en faders tuktan och giv akt, så att ni må lära känna förstånd. ... Håll mina bud och fortfar att leva. Förvärva vishet, förvärva förstånd. Förgät icke och vik icke ifrån min muns ord. Övergiv den icke, så skall den bevara dig. Älska den, så skall den skydda dig. Visheten är det främsta. Förvärva vishet; och för allt som du förvärvar förvärva förstånd ... så skall den upphöja dig. ... Åt ditt huvud skall den giva en prydnadskrans.” (Ords. 4:1—9, NW) Dessa ord ger oss genast en känsla av en framåtskridande inställning till mogenheten och anger vad som behövs för att man skall kunna förvärva sådan mogenhet. För att få personligt gagn av dessa råd kan vi fråga oss: Är vi flitiga i vår strävan att öka vår kunskap i Jehovas ord, och gör vi detta steg för steg? Tillägnar vi oss exakt kunskap, i det att vi strävar framåt mot målet att bli fullvuxna människor? Hörsammar vi Paulus’ varning, när han med stort allvar varskor om de svagheter som blir följden, om vi försummar att gå framåt? ”Så att vi icke längre skulle vara barn, som kastas omkring liksom av vågor och föras hit och dit av varje lärdomsvind genom människors bedrägliga spel, genom illfundighet i att tänka ut villfarelse.” — Ef. 4:13, 14, NW.

10. Varför är den ”nya personligheten” så värdefull för en kristen, och hur kan vi ”växa upp”?

¹⁰ Dessa nya upplysningar, som vi ständigt tillägnar oss, påverkar vårt sinne och gör det möjligt för oss att förmedelst Guds ord ikläda oss den ”nya personligheten”, som verkligen är en skapelse enligt Guds vilja. (Kol. 3:10, NW) Vi kan av aposteln Paulus’ uttryckssätt se att den andliga kraften är betydelsefull. Ingenting bör fördenskull hindra oss från att följa en framåtskridande kurs, i det att vi ständigt tänker på målet, mogenhet. Vi lägger märke till hur passande Paulus’ ord är, när han säger: ”Utan låt oss, i det vi tala sanningen, genom kärlek växa upp i allting.” I detta uttalande manar Paulus efesierna att påskynda sin växt och alltid hålla kurs framåt. — Ef. 4:15, NW.

Vi prövar oss själva

11. Vilka frågor, som har med vår andlighet att göra, har vi orsak att begrunda?

¹¹ Många frågor uppstår hos oss beträffande andligheten. Strävar vi hän emot det mål som heter mogenhet och som leder till evigt liv? Livas vi ständigt av en varm önskan att förbättra vår förkunnartjänst? Är det Rikets intressen som våra tankar i första hand sysslar med och som vi främst ägnar våra krafter åt? Är vår tjänst på fältet produktiv, och hjälper vi andra, så att de kan bli produktiva förkunnare för Jehova Gud? Kan vi säga detsamma som aposteln Paulus sade om de människor som han hade hjälpt att inse sanningen: ”Ni själva äro vårt brev, som är skrivet på våra hjärtan och som är känt och läses av hela mänskligheten. Ett ... brev, ... skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens ande ... på tavlor av kött, på hjärtan”? — 2 Kor. 3:2, 3, NW.

12. a) Varför är Vakttornet av så stort värde för de kristna förkunnarna och för andra? b) Vad bör vi inte försumma?

¹² Hur är det med vårt enskilda studium? Avsätter vi en viss tid, så att vi verkligen kan gå igenom alla artiklarna i Vakttornet? Går vi med avsikt förbi vissa artiklar i detta viktiga organ, som tjänar såsom en förbindelseled och som Jehova Gud använder i denna tid? Inser vi att den undervisning vi får genom denna kanal är så viktig att själva vårt liv beror på om vi handlar i överensstämmelse med den?

13. Hur avgör vi om vi håller på att vinna större mogenhet eller inte?

¹³ Ett annat sätt, på vilket vi kan utröna om vi vinner större mogenhet eller inte, är att vi ger akt på om vi kan finna lösningen på olika problem och reda ut sådana. Kan vi resonera på grundval av principer och nå fram till rätta slutsatser? När någon ställer frågor till oss, kan vi då ge skriftenliga svar på dem? Är vi i stånd att reda ut våra egna problem, och lyckas vi verkligen komma till rätta med dem och med sådana problem som vi får i förbindelse med våra plikter som förkunnare? Om vi kan göra det, gäller orden i 1 Korintierna 14:20 (NW) oss: ”Bliv icke små barn i förståndsförmågor, men var barn i fråga om ondskan; bliv emellertid fullvuxna i förståndsförmågor.”

14. Vilka egenskaper bör vi lägga i dagen i mellanhavandena med våra medkristna?

¹⁴ Är vi tålmodiga och sena till vrede? Låter vi bli att knota och klaga över våra medkristna? Är vi vänliga mot somliga men inte mot andra? När vi samtalar om andra eller med andra, är vårt tal då uppbyggande, t. ex. när vi talar med dem som hör till familjen eller församlingen och med de nyintresserade? Har vi en god, glättig läggning? Blir vi inte så lätt nedslagna? När vi talar med folk i vår förkunnartjänst, blir vi då lätt stötta, och är vi sena att förlåta? Lyder vi aposteln Paulus’ förmaning, då han säger: ”Fortsätt att hava fördrag med varandra och förlåta varandra villigt, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Ja, såsom Jehova villigt förlät eder, så handla också ni på samma sätt”? — Kol. 3:13, NW.

15. a) Varför måste en kristen omsorgsfullt ge akt på sitt handlingssätt? b) Vad bör en kristen förkunnare sträva hän emot?

¹⁵ Ger vi lätt efter för frestelser, eller kan vi stå emot sådana? Inser vi att det är välbetänkt att vi ger akt på den stig vi vandrar, så att vi inte blir snärjda? Vi måste ha i minnet att Satan alltid är medveten om köttets svagheter och ständigt är en fiende, som går omkring för att se vem han kan uppsluka. Vishetens kurs överensstämmer med orden i Ordspråksboken 4:14, 15: ”Träd icke in på de ogudaktigas stig och skrid icke fram på de ondas väg. Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.” Det är lätt att inse att en mogen kristens stig är rät, och om man skulle vika av från den, skulle detta få beklagliga följder. Undvik frestelser genom att utöva ett gott, viljestarkt omdöme, ett sådant som vägleds av ett moget sinne. När vi på detta sätt ständigt prövar oss själva (inte andra), kan vi lägga märke till hur underbart det är för en kristen att äga mogenhet, att ha blivit en fullvuxen människa.