Är det klokt att följa hopen?
LIKSOM magneter drar till sig metall, så drar folksamlingar till sig människor. Av några få personer, som skyndar gatan fram, kan det på några minuter bli en väldig våg av människor. Var för sig kan dessa människor vara hyggliga, respektabla medborgare i samhället, men på ett eller annat sätt tycks det ske en förändring härvidlag, när de sluter sig till hopen.
Rektorn för Princetonuniversitetet i Förenta staterna, Robert F. Goheen, framhöll detta, sedan en hop studenter utan minsta anledning blivit alldeles vilda och lämnat efter sig förödelse i form av förstörd egendom till ett värde av tusentals kronor. ”Personer som annars uppträder ansvarsfullt”, sade han, ”upphör att vara individer, och i deras ’sinne’, som rycks med, suddas också känslan för andras rättigheter och personliga integritet ut. För ögonblicket är det hänsynslösa impulsers kollektiva kraft som regerar, och andra människor förlorar all betydelse, såvida de inte råkar stå i vägen och därför antingen blir ett hinder för pöbeln eller en leksak åt den. Och psyket är så förunderligt beskaffat att sedan det hela väl är över har många som ryckts med inte klart för sig vad det var som hände med dem eller vad det är som de medverkat till.”
Förra sommaren inträffade en händelse i Tuscaloosa i Alabama, som vittnar om den besinningslöshet som kan prägla en upprörd folkhop. Det hade kommit ut ett rykte om att en filmskådespelare för att stödja integrationens sak hade tagit med sig en negerkvinna till en biograf, som man nyligen börjat ge också negrer tillträde till. En hop folk gav sig av mot biografen. Många hundra följde efter. Snart hade det bildats en väldig, vredgad pöbelhop, som kastade sten och buteljer, varvid det anställdes en hel del skadegörelse — och så talade ryktet inte sant.
Till och med i de fall, då en hop världsligt inställda människor har ett till synes oskyldigt motiv, kan det vara farligt och oklokt att följa hopen. Det hände till exempel för några år sedan att en folkhop samlades utanför ett hotell i Chicago för att få se USA:s dåvarande vicepresident, Richard Nixon, som befann sig i staden tillsammans med sina båda döttrar. ”Jag stod på bara några stegs avstånd”, sade den tjänstgörande chefen för säkerhetspolisen, Charles Pierson. ”Men folkmassan trängde på så våldsamt att jag inte ens kunde få upp armarna. Flickorna blev dödsbleka av fruktan. Om folket hade trängt på igen, hade flickorna och vicepresidenten kunnat bli nedtrampade.”
Man har lagt märke till att hopar av världsligt inställda människor ofta är påverkade av en lågsinnad, djurisk ande. Vid speciella realisationer i butiker i New York har vissa kunder klubbat ned och trampat på andra köpare i den vilda jakten för att komma först. Och uppretade åskådarskaror vid idrottsevenemang har på några få minuter trampat hundratals människor till döds, såsom det skedde vid fotbollsmatchen mellan Argentina och Peru förra året. Folk tycks förlora varje känsla för det passande och helt glömma sitt ansvar, när de gör sig till en del av sådana folkhopar.
Detta är nog mer uppenbart bland ungdomarna i våra dagar än bland några andra. När man träffar dessa ungdomar en och en, kan de förefalla vara hyggliga människor, men när de kommer tillsammans, bildar de ofta en vild hop av ligister. Så här sade en person som hade talat med många ungdomar, som kommit i delo med rättvisan: ”När de är tillsammans, är de stora i orden. Men när de är ensamma, talar de mera likt de barnungar de i själva verket är.” Den ursäkt för sitt uppförande som var och en vanligen kommer med lyder så: ”Jag gjorde bara som alla de andra.” Det är uppenbart att ”alla de andra”, ”hopen”, ofta har ett dåligt inflytande på individerna. Varför är det så?
Jo, därför att människor som slutit sig till en folkhop kan ge utlopp åt sin lust att göra det som är ont och därvid freda sitt samvete genom att intala sig att eftersom alla andra gör så, så kan det inte vara alltför illa. Sedan den förste mannens, Adams, fall från fullkomligheten har alla hans avkomlingar, såsom bibeln utvisar, blivit avlade och födda i synd. De är av naturen benägna att göra det som är ont. Och olyckligtvis finner man inte att den tuktan i rättfärdighet, som behövs för att man skall kunna övervinna dessa låga böjelser, är till finnandes i flertalet folkhopar. I stället sjunker ofta de normer man går efter i hopen till den nivå som passar dess mest lågtstående medlemmar, och det är mycket svårt för andra att motstå lockelsen att ryckas med på de onda gärningarnas stråt. — Ps. 51:7; 1 Mos. 6:5; Rom. 5:12.
Eftersom Gud kände till vilka faror som lurar på den som följer en för onda tilltag benägen hop, hette det i hans lag till Israels folk: ”Du får icke följa efter hopen för onda syften; och du får icke vittna så i en tvist att du viker av åt sidan tillsammans med hopen för att vränga rättvisan.” Och följande råd ges i det bibliska ordspråket: ”Min son, om syndare locka dig, så följ icke. Om de säga: ’Kom med oss’ ... må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig.” — 2 Mos. 23:2, NW; Ords. 1:10—15.
Detta betyder inte att alla folkhopar är onda, men vad det betyder är detta: Innan man ger sig till att följa en viss hop eller skara, är det klokt och förståndigt att ta reda på vart den är på väg. Tag reda på om det som hopen har för sig är i överensstämmelse med det som Gud godkänner. Dra inte den slutsatsen att bara därför att så många följer en viss kurs, så måste den vara rätt och riktig. Flertalet kan ha fel.
Efterlikna inte dem som Guds profet talade om, då han sade: ”Där fanns ingen enda, som ångrade sin ondska, i det han sade: ’Vad har jag gjort?’ Var och en går tillbaka till den allmänt omtyckta vägen.” Den allmänt omtyckta vägen, det populära handlingssättet, är ofta inte detsamma som de rätta principernas väg. Det är fördenskull klokt och förståndigt att man håller sig borta från en hop eller skara som ignorerar Guds rättfärdiga måttstock. Oberoende av det hån och spe, som du kan bli utsatt för, bör du hålla fast vid ditt beslut! Lev i överensstämmelse med rätta principer och håll dig till dem som gör detsamma! — Jer. 8:6, NW; 1 Petr. 4:4.
De som älskar rättfärdighet har själva blivit en stor hop eller ”stor skara”, såsom bibeln kallar dem. Liksom en hop, vars medlemmar inte blivit tuktade i rättfärdighet, kan rycka dig med sig och få dig att följa ett ont handlingssätt, så kan denna skara människor, som lever enligt Guds ords höga måttstock, utöva ett kraftigt inflytande på ditt liv i god riktning. Slut dig fördenskull till de människor, som sätter Gud främst, de som förkastar det ondas vägar och strävar efter att göra det som är rätt. Om dem sade aposteln Johannes: ”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna. Och de ropade med hög röst och sade: ’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” — Upp. 7:9, 10.