runt stadion, inträffade inga fler nämnvärda incidenter under återstoden av sammankomsten. På grund av den intoleranta kampanjen, som anstiftades av prästerskapet, blev Jehovas vittnens konvent känt, inte bara på hela Kreta utan också över hela Grekland. Detta skedde tack vare att prästernas aktion fick omfattande publicitet i tidningarna i Herakleion och Aten.

Publiciteten avslöjade att de religiösa ledarna hade tillgripit lögner och förtal. I stället för att efterlikna de kristna, som Titus förordnade som äldste, handlade präster på Kreta likadant som de forntida kreterna som fördömdes av en av sina egna profeter. Ett typiskt exempel var prästernas försök att förbinda Jehovas vittnen med sionismen. Tidningen Patris i Herakleion återgav ett telegram från Central Israelite Council i Aten som avslöjade det oriktiga i prästernas påstående. Budskapet löd: ”Med anledning av millennisternas anordnade kongress protesterar vi kraftigt mot det fördomsfulla försöket att blanda in den judiska religionen och sionismen. Millennismen har inget samband med vare sig judaism eller sionism, något som är känt och erkänt över hela världen.”

Till deras heder skall sägas att flertalet av Herakleions älskvärda och gästfria invånare inte sympatiserade med det intoleranta prästerskapets laglösa uppträdande eller med dem som prästerna uppeggade till pöbelangrepp. Många uttryck för ogillande hördes. En butiksinnehavare sade till vittnena: ”Jag gratulerar er för er oklanderliga hållning.”

Prästernas lögnpropaganda och laglösa aktioner gav således människor tillfälle att själva konstatera var sann kristendom utövas. De religiösa ledarna lyckades sannerligen inte motsvara bibelns krav för äldste. I stället för att iaktta ett oklanderligt uppförande handlade de mycket klandervärt och uppeggade andra att begå lagstridiga handlingar. Men lyckligtvis blev deras intolerans motverkad, då myndigheterna hade modet att försvara rätta principer och inte lät sig skrämmas av hot och pöbelaktioner.

Med tanke på det intoleranta prästerskapet på Kreta kan man mycket väl fråga: Kan man förvänta att få sann kristen undervisning av sådana klandervärda män? Skulle det inte i stället vara tillsammans med dem, som fridfullt samlades för att höra om helig tjänst för Gud, som man kunde förvänta att få lära känna de lärosatser och levnadsregler som kännetecknade det första århundradets kristendom?

”De rättfärdigas stig”

■ I Ordspråksboken 4:18, 19 ställs ”de rättfärdigas stig” i kontrast till ”de ogudaktigas väg”, när det heter: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd; men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret; de märka icke det som skall vålla deras fall.”

Solens ljus blir klarare och klarare ända från gryningen och ”till dess dagen når sin höjd”. Så är det också för rättfärdiga människor. Den väg de vandrar är ljuset självt, eftersom den lyses upp av gudaktig vishet. När de mer och mer strävar efter att följa denna vishet, blir deras stig ljusare och ljusare. Hur annorlunda förhåller det sig inte med ogudaktiga människor! Eftersom de föraktar den gudaktiga visheten, har de inget ljus. Som om de stapplade omkring i mörkret fortsätter de att dra över sig svårigheter och bekymmer.