Boken Predikaren — en lektion i sanna värden
HUR skall man bäst använda sin tid och sina krafter? Skulle det vara fördelaktigt att göra nöjen och njutningar till sitt främsta mål? Bör man sträva efter att samla en förmögenhet eller söka berömmelse? Vilka strävanden i livet är mest värdefulla?
Bibelboken Predikaren ger utmärkt vägledning i dessa frågor. I den finner vi ”Predikarens [församlarens, NW] ord, Davids sons, konungen i Jerusalem”. (Pred. 1:1, 12) ”Församlaren” är uppenbarligen kung Salomo, som blev internationellt känd för sin vishet. Predikaren innehåller hans råd både angående sådant som är värdelöst och angående sådant som har verkligt värde.
”ALLT ÄR FÅFÄNGLIGHET”
Predikaren börjar med orden: ”Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet! Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?” (Pred. 1:2, 3) Det hebreiska ordet för ”fåfänglighet” betyder ordagrant ”vindfläkt”. Det betecknar något som saknar fasthet, stabilitet och varaktighet. ”Fåfängligheters fåfänglighet” är en mycket passande beskrivning av de mänskliga angelägenheterna.
Därefter nämner församlaren några av de eviga kretsloppen i naturen. Släkten eller generationer av människor kommer och går, solen fortsätter att gå upp och gå ned, vinden vänder sig ständigt, och floderna fortsätter att rinna ut i havet, men fyller det aldrig. (Pred. 1:4—7) Sedan den vise kungen reflekterat över detta, sade han: ”Allting är tröttsamt; ingen kan tala om det. Ögat blir inte mätt av att se, och inte heller blir örat fullt av att höra. Det som har blivit till, det är vad som skall bli till; och det som har skett, det är vad som skall komma att ske; och alltså finns det ingenting nytt under solen.” — Pred. 1:8, 9, NW.
När Salomo betraktade alla dessa naturliga kretslopp, tyckte han att det var ”tröttsamt”. Det är naturligtvis riktigt att kretsloppen är så oändliga och invecklade att en människa skulle kunna ägna hela sitt liv åt att studera dem och ändå aldrig förstå dem helt och hållet. Hennes ordförråd skulle inte räcka till, om hon skulle söka beskriva alla detaljer. Men vi kommer ihåg att Salomo här talar om den meningslöshet vi som ofullkomliga människor upplever. Vi inser därför också hur tröttsamt det kan vara för en människa att betrakta hur dessa aldrig upphörande kretslopp obevekligen upprepar sig och så jämföra detta med sin egen korta livstid. Insikten om att livet är flyktigt och oförmågan att göra något åt det skapar en känsla av meningslöshet hos den som saknar gudomlig vishet. Det får honom ofta att förgäves söka något annorlunda, något nytt — bara för att upptäcka att det när allt kommer omkring inte är annat än ”den gamla vanliga historien”. Detta är också tröttsamt.
Att vi vet detta kan hjälpa oss att undvika att slösa tid, pengar och krafter på att söka finna glädje och lycka genom att tillfredsställa köttet. Sökandet efter nya ting och nya upplevelser kan skänka ett visst mått av välbehag, men det ger aldrig full tillfredsställelse. Och till sist slutar allt i dödsriket eller scheol, och där ”kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet”, för ”de döda veta alls intet”. — Pred. 9:5, 10.
ETT EXPERIMENT MED LYXLIV
Kung Salomo berättar om ett intressant experiment med lyxliv. Han anlade paradisiska parker och trädgårdar åt sig och prövade på alla slags angenäma sysselsättningar. (Pred. 2:3—9) ”Intet som mina ögon begärde undanhöll jag dem”, skriver han. (Pred. 2:10a) I viss utsträckning njöt kungen av sitt experiment med att leva i lyx. Han säger: ”Ingen glädje nekade jag mitt hjärta. Ty mitt hjärta fann glädje i all min möda, och detta var min behållna del av all min möda.” — Pred. 2:10b.
Men när det gällde att uppnå verklig tillfredsställelse och sann lycka på detta sätt medger församlaren: ”Men när jag så vände mig till att betrakta alla de verk, som mina händer hade gjort, och den möda, som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning.” — Pred. 2:11.
RIKEDOM OCH BERÖMMELSE
Du kanske känner människor som arbetar dag och natt för att skaffa sig ett kapital att falla tillbaka på. Predikaren ger sådana människor denna viktiga lärdom: ”Den som älskar penningar bliver icke mätt på penningar, och den som älskar rikedom har ingen vinning därav [inte heller blir den som älskar rikedom mätt på inkomster, NW]. Också detta är fåfänglighet.” (Pred. 5:9) En orsak till att det är fåfängligt att trakta efter rikedomar framgår av nästa vers: ”När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se dem?” — Pred. 5:10.
En människa som blir ägare till stora rikedomar är ändå inte nöjd. Sann vishet skulle ha varit till större gagn för henne. (Pred. 7:12) Dessutom är det så att ju mer en människas ägodelar förökas, desto större blir behovet av att leja hjälp till att ta hand om dem. När rikedomarna ökar, ökar därför ”de som äta av dem” i motsvarande grad, eftersom den rike måste försörja tjänare. Ett verk av den grekiske författaren Xenofon innehåller följande kommentar av en man som en gång hade varit fattig, men som hade blivit rik:
”Tror du, Sacian, att ju mer jag äger, desto mer gläds jag åt livet? Vet du inte att jag varken äter, dricker eller sover med större glädje nu än när jag var fattig? Det enda jag uppnår genom att ha detta överflöd är att jag måste övervaka mer, dela ut mer åt andra och ha bekymret att ta vård om mer; en hel del tjänstefolk fordrar nämligen nu av mig mat, dryck och kläder; några behöver läkare; någon kommer till mig med får, som har blivit rivna av vargar, eller med oxar, som har dödats när de fallit utför ett stup, eller berättar om en sjukdom som drabbat boskapen; så jag tycker att jag har mer sorger och bekymmer nu, när jag har överflöd, än jag hade tidigare, när jag bara ägde litet. ... Om det vore lika angenämt att äga rikedomar som att förvärva dem, skulle de rika vara mycket lyckligare än de fattiga. Men den som har överflöd är tvungen att ge ut i överflöd.”
Predikaren nämner en tragisk omständighet som ofta drabbar människor som är beslutna att bli rika: ”Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen: mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv, vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.” — Pred. 4:7, 8.
I sitt sökande efter rikedomar offrar människor alltför ofta gemenskapen med andra, både inom och utanför familjen. Hur beklagansvärd är inte girigbuken som i sin jakt efter materiella ägodelar helt isolerar sig! Han tror att det är en fördel att inte ha familj eller vänner — sådana skulle ju ge honom fler utgifter. Den som är benägen att tänka så borde fråga sig: ”För vem mödar jag mig då och nekar mig själv, vad gott är?” Hur stor förmögenhet en rik person än har, blir ”hans ögon ... icke mätta på rikedom”. Medveten om detta skriver Salomo:
”Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda. Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom! Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? Och om än någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.” — Pred. 4:9—12.
Dessa ord ger oss en viktig lärdom. Mänskliga kontakter är mer givande än ägodelar. Att man uppriktigt intresserar sig för sina medmänniskor och bemödar sig om att hjälpa dem är långt värdefullare än guld, silver eller andra livlösa ting.
FÖRTRYCK OCH ORÄTTVISOR
Predikaren medger öppet att människor har lidit mycket förtryck: ”Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.” (Pred. 4:1) När de förtryckta söker lättnad av människor i maktställning, finner de ofta att orättfärdigheten härskar. Salomo säger: ”Ytterligare såg jag under solen, att på domarsätet rådde orättfärdighet och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.” — Pred. 3:16.
Hur bör människor reagera inför omfattande förtryck och orättvisor? De måste först och främst inse sanningen i följande inspirerade uttalande: ”Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.” (Pred. 1:15) Somliga människor, som letts av uppriktiga motiv, har ägnat hela sitt liv åt att försöka införa rättvisa förhållanden på jorden, men utan framgång. Guds ord visar tydligt att det bara är Guds rike som kan befria mänskligheten från all ondska. (Dan. 2:44; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—5) Hur mycket människor än anstränger sig, kan de inte räta ut allt det som är ”krokigt” i människans uppförande.
Eftersom det förhåller sig så, ger församlaren ett annat nyttigt råd: ”Jag säger: Akta på konungens bud, ja, gör det för den eds skull, som du har svurit vid Gud. Förhasta dig icke att övergiva honom, inlåt dig ej på något som är ont; han kan ju göra allt vad han vill. Ty en konungs ord är mäktigt, och vem kan säga till honom: ’Vad gör du?’” — Pred. 8:2—4.
Predikaren förespråkar inte revolt och försök att störta de existerande regeringarna. Det visa handlingssättet är att lydigt underordna sig de styrande ”överordnade myndigheterna”. (Rom. 13:1—7) Det finns tillfällen då önskan att äga Guds godkännande kan driva någon att avhålla sig från att fullgöra vissa befallningar som myndighetspersoner ger. (Dan. 3:12, 16—18) Men när det inte skulle innebära en kränkning av Guds lag att uppfylla myndigheternas krav, är det vist att ”akta på konungens bud”.
Församlaren utvecklar denna tanke ytterligare och säger: ”Den som håller budet skall icke veta av något ont; och tid och sätt skall den vises hjärta lära känna. Ty vart företag har sin tid och sitt sätt, och en människas ondska kommer tungt över henne. Hon vet ju icke, vad som kommer att ske; vem kan säga henne, huru [exakt hur, NW] något kommer att ske?” (Pred. 8:5—7) Inte ens när styret är strängt och despotiskt, kommer den som är vis att göra uppror. Han inser att det ges en ”tid”, då något skall hända som kommer att ändra förhållandena till det bättre. Men eftersom han inte vet ”exakt hur” denna förändring skall inträffa, är det för tillfället förståndigt av honom att sköta sina åligganden och visa gott omdöme, när han tar itu med obehagliga sidor av det dagliga livet. — Jämför Predikaren 3:1—13.
HUR MAN BEMÄSTRAR DET OVÄNTADE
En annan orsak till att många människors ansträngningar visar sig vara förgäves omnämns i Predikaren 9:11 (NW): ”Jag återgick till att se under solen att de snabba inte vinner tävlingsloppet, inte heller de mäktiga striden, inte heller får de visa också födan, inte heller får de förståndiga också rikedomarna, inte ens får de som har kunskap ynnesten; ty tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.”
Man skulle kunna tro att människor med sådana egenskaper som snabbhet, makt och vishet skulle lyckas med allt de företar sig. Men saker och ting tar ofta en oväntad vändning. Även om oförutsedda händelser ibland kan vara gynnsamma, inträffar de ofta i form av olyckor, sjukdomar eller andra tragedier. Och i döden har ”människorna ... intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet”. — Pred. 3:19—21.
I betraktande av detta rekommenderar den vise bibelskribenten särskilt två saker: 1) Arbeta flitigt dag efter dag; 2) njut ”vad gott är” av ditt hårda arbete genom att glädja dig åt det du har just nu. Ord med den innebörden finner vi i Predikaren 5:17—19 (NW):
”Se, det bästa, som jag själv har sett och som är skönt, är att man äter och dricker och njuter vad gott är för allt sitt hårda arbete, varmed man arbetar hårt under solen i det antal livsdagar som den sanne Guden har gett en, ty detta är den andel man får. Också varje människa, åt vilken den sanne Guden har gett rikedom och materiella ägodelar, åt henne har han även gett makt att äta därav och föra med sig sin andel och fröjda sig i sitt hårda arbete. Detta är Guds gåva. Ty hon kommer inte ofta att minnas sitt livs dagar, därför att den sanne Guden gör henne fullt sysselsatt med att fröjdas i hjärtat.”
Även om vi människor i dag utsätts för mycket förtryck, många orättvisor och andra svårigheter, låter den som är vis inte dessa sidor av livet dämpa hans glädje över sådant som är bra. Han är i stället besluten att ”föra med sig sin andel” av nuvarande välsignelser genom att glädja sig åt det han har, även om det kanske inte är så mycket.
Utrymmet tillåter inte att vi här mer ingående dryftar den vishet vi finner i Predikaren. Vi hoppas att de få exempel som nämnts skall sporra dig att ingående studera hela boken. Om du gör det, kommer det att hjälpa dig att undvika att slösa tid och krafter på sådant som är gagnlöst och att i stället inrikta ditt liv och dina tillgångar på det som har verkligt värde.