Vad menade den vise mannen?
Värdet av ett gott namn
Ett gott namn eller anseende är någonting av värde som förtjänar att skyddas och bevaras. Den vise kung Salomo framhöll: ”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.” (Pred. 7:2) I forna tider var god olja högt prisad. Den avgav en angenäm doft. Men ännu angenämare än vällukten från god olja är ett gott anseende. Det är under en människas hela levnadslopp som hennes namn får verklig innebörd och identifierar henne som det slags person hon är. Vid döden blir detta namn eller anseende förseglat, avslutat. Eftersom en människa inte har något anseende vid födelsen, ”är dödens dag [bättre] än födelsedagen”.
En allvarlig syn på livet är nödvändig, om man skall bevara ett gott namn. Salomo anbefallde: ”Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.” — Pred. 7:3.
När döden drabbar ett hem är det helt visst inte tid för någon att glömma dem som lämnats ensamma och känslolöst fortsätta med sitt festande och sina bullersamma festupptåg. Detta ger i stället en möjlighet att trösta dem som sörjer. Samtidigt kan det ha en gynnsam verkan på en att man går till ett ”sorgehus”. Man blir kraftfullt påmind om hur kort livet är och hur snabbt ens planer och aktiviteter kan tvingas att upphöra. Detta kan ge anledning till allvarlig eftertanke i fråga om hur man lever sitt eget liv. Den ande som är rådande i ett gästabudshus är å andra sidan inte främjande för ett sådant nyktert tänkande.
Salomo fortsätter: ”Bättre är grämelse [oro, NW] än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl. De visas hjärtan äro i sorgehus och dårarnas hjärtan i hus, där man glädes.” — Pred. 7:4, 5.
En som är i ett ”sorgehus” förmås att inse hur kort livet är och är oroad över dess oförutsedda händelser. Ansiktet får ett sorgset och allvarligt uttryck i stället för att vara ett enda leende, som i ett ”gästabudshus”. Den allvarliga inställning som återspeglas i ansiktet kan ha en god verkan på hjärtat och framkalla en förändring till det bättre hos en. ”De visas hjärtan äro i sorgehus” på så sätt att deras hjärta tar i betraktande hur de bör leva sitt liv och varför det bör vara så. Hjärtat återspeglar inte den ytliga och obetänksamma ande som är förbunden med en plats för bullersamma festupptåg.
Salomo fortsätter med denna argumentering och säger: ”Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar. Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.” — Pred. 7:6, 7.
Den som förirrar sig bort från den rätta kursen skulle helt visst ha nytta av en vis människas förebråelse. Men av vilket värde skulle dårens sång eller tomt smicker vara? Sådant skulle kunna dölja fel och befästa en person i ett orätt handlingssätt och fördärva hans anseende. När en dåres tanklösa skratt kommer vid oläglig tid, kan det skära i öronen ungefär som sprakandet av brinnande törne under en gryta, eftersom dårens skratt låter obehagligt och inte ger någon uppbyggelse.