”Låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt”
”Låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, för att ni må vara fullständiga och välbehållna i varje avseende och ingenting sakna.” — Jak. 1:4.
1, 2. Varför ställs alla kristna inför frågan om uthållighet? (Matt. 10:22, 36)
INGEN som har tro på Gud kan komma ifrån att genomgå ett prov i fråga om sin tro. Detta beror på att världens ande står som motståndare till tron på Gud, och dess strävan är att utöva påtryckningar på den som har tro för att bryta ner den. Den kristne kommer därför att ställas ansikte mot ansikte med frågan om uthållighet.
2 Det prov som gäller tron kan komma på många sätt. Det kan vara direkt motstånd från andra, till och med familjemedlemmar och vänner. Det kan vara förlöjligande eller hat eller att man blir missförstådd, falskeligen anklagad eller förtalad. Det kan vara fråga om fysisk förföljelse, och det kan till och med vara förbundet med sjukdom.
3. Vilka frågor kan den kristne ställa sig själv, när han möter provsättningar?
3 Den fråga som uppstår för den kristne är: Hur kommer jag att ta dessa ting? Kommer min tro att förbli ofördunklad under sådana provsättningar? Kommer jag att vara uthållig med insikt och med en känsla av glädje över att min tro frambringar en uthållig äkthet? Kommer mitt motiv att vara att jag skall vara uthållig för rättfärdighetens skull och för att förhärliga Gud, inte mig själv? — Matt. 5:10.
UTHÅLLIGHETEN TJÄNAR ETT GOTT UPPSÅT
4, 5. Använd aposteln Petrus’ ord i 2 Petrus 1:5—7 och visa hur uthålligheten, från Guds ståndpunkt sett, tjänar ett uppsåt.
4 Aposteln Petrus visar hur uthållighet verkar. Han säger: ”Ni [skall] ... till er uthållighet [lägga] gudaktig hängivenhet, till er gudaktiga hängivenhet broderlig tillgivenhet, till er broderliga tillgivenhet kärlek.” — 2 Petr. 1:5—7.
5 Från Guds ståndpunkt sett tjänar alltså din uthållighet ett uppsåt — att frambringa människor av gudaktig hängivenhet, människor som har broderlig tillgivenhet. Dessutom kommer det att hos dem utveckla större kärlek och förmå dem att ge uttryck åt den gentemot sina medmänniskor i denna världen. Detta är det slags människor som Gud vill skall leva i hans nya tingens ordning. Jehova Gud finner naturligtvis inte nöje i att se sina tjänare på jorden tvingas lida och uthärda svårigheter, men han vill rena dem, så att de helt naturligt, av hjärtat, är i stånd att fullständigt uppfylla det han begär av människor, nämligen att var och en skall ”utöva rättvisa och älska godhet och vara blygsam”, när han ”vandrar med ... [sin] Gud”. (Mik. 6:8, NW) Det är genom att vi får visa uthållighet som Gud gör detta. Därför är uthålligheten av mycket stor betydelse.
6, 7. Vilka goda ting åstadkommer uthålligheten för den kristne, när det hela ses från hans egen ståndpunkt?
6 Från den enskilde kristnes ståndpunkt sett frambringar uthålligheten Guds godkännande. Gud finner behag i honom och närmar sig honom. (Rom. 5:3—5; Jak. 4:8) Genom sin erfarenhet av att hålla ut med framgång får den kristne större hängivenhet för Gud. Under svåra provsättningar lär han sig att han måste stödja sig helt och hållet på Jehova och inte på någon annan, eftersom det bara är Jehova som, genom Jesus Kristus, kan sörja för vad han behöver och ge den nödvändiga styrkan. (Fil. 4:13) Som en följd av sin egen uthållighet utvecklar han djup tillgivenhet för sina bröder som genomgår provsättningar — provsättningar av annat slag men lika genomträngande. Det hjälper honom att hysa medkänsla, inte vara kritisk, när deras problem och svagheter gör att de begår misstag. — 1 Petr. 5:9.
7 Allt detta ökar den kristnes uppskattning av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på så många sätt. Han älskar Gud för detta. Dessutom utvecklar han i sitt hjärta större barmhärtighet gentemot dem som inte är i sanningen. Han ser de svårigheter under vilka de arbetar och suckar. (Rom. 8:22) Och hans kärlek når ut till dem för att hjälpa dem i deras behov av sanningens livgivande budskap. — Matt. 9:36.
ATT ”KÄNNA” GUD ÄR DET VIKTIGASTE
8. Hur visar aposteln Petrus’ ord i 2 Petrus 1:8 att uthålligheten, tillsammans med de egenskaper som den utvecklar hos den kristne, hjälper honom att vara fullständig?
8 Men hur uträttar ”uthålligheten ... sitt verk fullständigt”, och hur går det till att den kristne därigenom blir ”fullständig och välbehållen” i varje avseende? (Jak. 1:4) Petrus fortsätter med att förklara: ”Ty om dessa ting är i er och överflödar, skall de hindra er från att vara overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen [”personliga kunskapen”, Rotherham] om vår Herre Jesus Kristus.” (2 Petr. 1:8) Däri ligger nyckeln — exakt personlig kunskap om vår Herre Jesus Kristus. Och det är så därför att om man känner Jesus Kristus, känner man Jehova Gud, eftersom Jesus sade: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” — Joh. 14:9.
9, 10. Hur förhåller det sig med bibelns bruk av ordet ”känna” i sådana skriftställen som Matteus 11:27, Johannes 17:3 och 1 Johannes 4:8?
9 Jesus förklarade vad de här citerade orden betyder, när han sade: ”Allt har överlämnats åt mig av min Fader, och ingen känner Sonen helt och fullt utom Fadern, inte heller känner någon Fadern helt och fullt utom Sonen och vemhelst som Sonen är villig att uppenbara honom för.” (Matt. 11:27) Den utomordentliga betydelse som denna kunskap har blev ytterligare betonad av Jesus, då han förklarade: ”Detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, 1917.
10 Vad betyder det att ”känna” Fadern? Betyder det att ha kännedom om att Gud finns till? Eller betyder det, för att gå ännu längre, att erkänna Gud som suverän och att bli döpt som en tjänare åt honom? Ja, det betyder detta, men det betyder också mycket mera. Det grekiska ord som översatts med ”känna” har en djupare innebörd än det svenska ordet ”känna” i allmänhet förmedlar, även om vi, när vi säger att vi känner en person, ofta menar att vi förstår honom och hans egenskaper. Ordet ”känna” betyder i dessa bibliska sammanhang ”lära känna, bli förtrogen med, förstå”. I Johannes 17:3 anger det en fortgående samhörighet mellan Gud och personen i fråga, varigenom denne inhämtar ständigt ökande kunskap om Gud och Kristus; vad som är känt om Gud är inte enbart ofullständiga upplysningar, utan är av värde eller betydelse för den som växer i kunskap. Det inbegriper också en förtrogenhet i fråga om förtröstan och tillförsikt. (Joh. 17:3, Kingdom Interlinear) Aposteln Johannes säger i själva verket: ”Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud.” — 1 Joh. 4:8, 1917.
11, 12. Hurudan kommer alltså den människa att vara som känner Gud?
11 Att känna Jehova Gud skulle alltså innebära att nå fram till en insiktsfull vänskap med honom. Eftersom det som avses är kunskap i hjärtat, inte enbart förståndsmässig kunskap, måste den kristne för att känna Gud vara i samstämmighet med Gud och hans vägar, ha samma ”rytm”. Han måste känna det på samma sätt som Gud gör i fråga om saker och ting. Han måste så att säga se tingen genom Guds ögon. Och han måste omedelbart uppfatta att någonting är orätt, när han ställs ansikte mot ansikte med falska uppfattningar om Gud och hans vägar. Han skjuter inte skulden på Gud för sina provsättningar och svårigheter. — Jak. 1:13.
12 Den kristne som känner Gud kommer att vara en person som ”genom användning har fått sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14) Han kommer i allmänhet inte att behöva gå till någon bibelkommentar eller till någon annan kristen för att förstå vad som är rätt eller vad som är orätt i fråga om en angelägenhet. På grund av hans kristna övning kommer det att bli en del av honom att älska det Gud älskar och hata det Gud hatar. — Rom. 12:9.
JESU EXEMPEL
13. Hur visade Jesus, när han ingrep mot det som är ont, att han verkligen kände Gud?
13 Jesus var ett gott exempel på denna framskridna utveckling i fråga om att känna Gud. Han sade: ”Rättfärdige Fader, världen har sannerligen inte lärt känna dig; men jag har lärt känna dig.” (Joh. 17:25) Jesus, som var i fullkomlig samstämdhet med sin Fader, hade inneboende kärlek till det som är gott och hat till det som är ont; han handlade av sitt hjärtas innersta, när han ögonblickligen tillbakavisade Satans förslag och Petrus’ oriktiga råd. (Luk. 4:1—12; Matt. 16:21—23) Han blev djupt sårad av varje smädelse som riktades mot Guds namn eller av varje bevis för brist på tro från deras sida som bekände sig vara Guds folk. — Mark. 3:5; 8:11, 12; Rom. 15:3.
14. Hur visade det som Jesus gjorde mot sina lärjungar att han verkligen kände Gud?
14 Likväl sade Jesus att ingen var god utom Gud. (Mark. 10:18) Han var alltså inte ”alltför rättfärdig”, så att han fann fel hos sina lärjungar eller spanade efter fel hos dem, som något slags ”andlig polis”. (Pred. 7:17) Det var inte heller så att han på fariseiskt sätt betungade dem eller gjorde dem modfällda eller gjorde att de kände dåligt samvete genom att han krävde fullkomlighet av dem. (Luk. 6:1—4; 11:46) Han älskade dem och hade djup sympati för deras känslor och den sorgliga situation i vilken synden hade fört människosläktet. — Joh. 11:33—36.
15. Hur var principen att uthålligheten måste ”uträtta sitt verk fullständigt” tillämplig i Jesu fall?
15 Principen att ”uthålligheten” måste ”uträtta sitt verk fullständigt” var tillämplig också i Jesu fall, eftersom det är skrivet: ”Fastän han var Son, lärde han lydnad av det han led; och sedan han hade gjorts fullkomlig, blev han ansvarig för evig frälsning för alla dem som lyder honom.” (Hebr. 5:8, 9) På grund av Jesu fullkomliga uthållighet under lidande ”har [vi] inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd”. — Hebr. 4:15.
16. a) Hur ser vi att man måste vara uthållig hela tiden för att vara ”fullständig”? b) Vad menade aposteln Paulus med sina ord i 1 Korintierna 13:12?
16 Vi kan förstå av Jesu exempel vad det betyder att vi blir ”fullständiga och välbehållna i varje avseende”. Vi kan inse att man måste vara kristen hela tiden, vara uthållig under provsättningar. Apostlarna hade detta klart för sig. Paulus sade: ”På grund av honom [Kristus Jesus] har jag lidit förlusten av allt, och jag anser det som en hop avskräde, för att jag må vinna Kristus och bli funnen i gemenskap med honom, ... så att jag kan känna honom och kraften av hans uppståndelse och delaktighet i hans lidanden.” (Fil. 3:8—10) Alldeles som aposteln Paulus sade var hans mål: ”Just nu har jag kunskap styckevis, men då skall jag lära känna exakt, såsom också jag är exakt känd.” (1 Kor. 13:12) Paulus kände Gud, men han hade klart för sig att höjdpunkten i fråga om kunskap om Gud och den förtroligaste samhörigheten med Gud skulle komma när han fick den fulla belöningen för sitt kristna levnadslopp.
17. Kan någon tjäna Gud under lång tid utan att lära känna honom? Belys svaret.
17 Å andra sidan kan somliga tjäna i Guds församling i åratal utan att verkligen lära känna Gud. Israeliterna var ett exempel på detta. De hade Guds lag. De såg hans sätt att handla och även hans underverk. Likväl sade Gud till dem: ”Era förfäder prövade mig med en provsättning, och ändå hade de sett mina gärningar i fyrtio år. Av den orsaken blev jag led vid den generationen och sade: ’De far alltid vilse med sina hjärtan, och själva har de inte lärt känna mina vägar.’” — Hebr. 3:9, 10; Ps. 95:9—11.
HUR MAN LÄR ”KÄNNA” GUD
18. Vad är ett av de första ting som en kristen måste göra, så att han kan lära känna Gud?
18 Hur kan då en kristen förvissa sig om att han skall lära känna Gud? Först måste han ihärdigt bedja om Guds ande, eftersom det bara är genom helig ande som man kan få insikt i Guds sinne och personlighet. Bönen är ett av de förtroligaste privilegier som Jehova har gett oss. När den kristne utgjuter sitt hjärta, gör han Gud till sin närmaste förtrogne. Och bönen har kraft, eftersom Jehova verkligen hör och besvarar böner på det sätt som uträttar det mesta goda för dem som åkallar honom. — Ps. 65:3; Rom. 8:28.
19. Hur måste man använda bibeln för att lära känna Gud?
19 Det har många gånger sagts att studium och begrundan av Guds ord är nödvändigt. Detta är sant. Men därtill måste den kristne omsätta detta ord i handling. Låt oss ta ett exempel: När en fråga om uppförandet eller ett problem i livet uppstår, handlar den kristne då i enlighet med sin uppfattning, eller gör han en kontroll för att se om han är i samklang med Guds handlingssätt? Om han inte är absolut säker, skaffar han sig då, innan han talar eller handlar, visshet om att han har bibelns stöd för det han säger eller gör? Är de svar som han ger åt andra hans egen uppfattning eller personliga synpunkt, eller kan han ge stöd åt det han säger med tydliga och klara bevis från bibeln?
20. a) Hur visade Jesus att han verkligen stod nära Gud, i det han kände honom och ville att andra skulle känna honom? b) Använd några av de skriftställen som är anförda i paragrafen för att belysa hur Jesus använde de hebreiska skrifterna för att övertyga sina åhörare.
20 Den som gör detta följer Jesu eget mönster, eftersom Jesus sade: ”Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” (Joh. 5:30) Det var inte så att Jesus slog upp ett skriftställe eller ens hänvisade till eller direkt citerade från ett skriftställe varje gång, men när han gav förklaringar eller tillrättavisningar, var det så att han antingen citerade från de hebreiska skrifterna eller gav uttryck åt den princip som finns i dem, så att hans åhörare skulle veta att hans svar var från Gud. När du läser Jesu ord, kommer du att imponeras av att en stor del av det han sade var antingen ett citat från eller en anspelning på de hebreiska skrifterna. — Jämför Johannes 5:31, 32 med 5 Moseboken 19:15; Markus 10:27 med 1 Moseboken 18:14 och Job 42:2; Matteus 10:35 med Mika 7:6; Johannes 10:34 med Psalm 82:6.
21. Hur visar apostelns ord i Romarna 12:1, 2 att man behöver göra sitt bästa för att man verkligen skall känna Gud?
21 Om en kristen skall lära känna Gud, krävs det därför tid och erfarenhet, och han måste också hela tiden göra sitt bästa för att nå detta mål. Aposteln Paulus gav detta råd åt de kristna: ”Jag [bönfaller] er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst. Och ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning, utan förvandla er genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” (Rom. 12:1, 2) För att pröva eller bevisa vad Guds vilja är måste vi erfara dess godhet genom att låta den verka i vårt liv, genom att tillämpa den. På detta sätt lär vi känna denna vilja och hur fullkomlig den är — Guds goda och fullkomliga tänkesätt. Vi känner till vad som är välbehagligt för honom, och på detta sätt kommer vi att vinna hans godkännande och en god och nära samhörighet. Sedan kan vi känna oss som en son med en mycket kärleksfull far, som bryr sig om sin son och står vid hans sida varje gång det behövs.
22. Vad måste den kristne bland annat göra för att omdana sitt tänkesätt från det som kännetecknar världen, enligt vad Paulus framhöll i Romarna 12:3?
22 Därnäst fortsätter aposteln, sedan han förmanat de kristna att pröva sig fram till vad Guds vilja är, vilken är god, att visa hur de kan ådagalägga ett sinne som inte är likformat med denna världen och dess tänkesätt och sedvänjor. Han säger: ”Genom den oförtjänta omtanke som är mig given säger jag nämligen till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd, var och en såsom Gud har tilldelat honom ett mått av tro.” (Rom. 12:3) På detta sätt kommer den kristne att ha verklig aktning för sina bröder, inte jämföra sig med andra eller, på grund av att han har någon förmåga, mena att han är bättre eller har rätt till större hänsyn och privilegier. Aposteln fortsätter och förklarar varför det är så:
23. Hurudan måste var samhörighet med andra i församlingen vara för att vi skall vara ”fullständiga” i tron?
23 ”För alldeles som vi i en enda kropp har många lemmar, men alla lemmarna inte har samma funktion, så är vi, fastän många, en enda kropp i gemenskap med Kristus, men lemmar som var för sig hör varandra till.” (Rom. 12:4, 5) För vilket syfte är vi i församlingen? För att hjälpa varandra att vara uthålliga, så att vår tro fullständigas genom uthållighet. Därför bör vi finna vår plats i församlingen och göra allt vi kan för att tjäna där. Aposteln avslutar:
24. Använd Romarna 12:6—8 för att förklara de många verksamhetsområden på vilka de kristna kan göra sitt bästa, och visa också den ande i vilken de bör göra detta.
24 ”Då vi nu har gåvor av olika slag enligt den oförtjänta omtanke som är oss given: vare sig det är profetia, så låt oss profetera [vilket inbegriper att tala och predika] enligt den tro som har tillmätts åt oss; eller det är en tjänst, så låt oss ge akt på denna tjänst; eller den som undervisar, han bör ge akt på sin undervisning; eller den som förmanar, han bör ge akt på sitt förmanande; den som delar ut, han bör göra det med frikostighet; den som presiderar, han bör göra det på fullt allvar; den som visar barmhärtighet, han bör göra det med glädje.” — Rom. 12:6—8.
25. Hur uppmuntrar aposteln Petrus oss i våra ansträngningar att bli ”fullständiga” i Guds ögon?
25 Om vi tar dessa ord till hjärtat och följer dem med allvar, kommer vi att bli ”fullständiga” i Guds ögon, alldeles som aposteln Petrus skrev: ”Sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i gemenskap med Kristus, själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” — 1 Petr. 5:10; Jak. 1:12.