Vad menade den vise mannen?

VISHET kan gynnsamt påverka den som äger vishet. ”Vem är lik den vise?” skrev kung Salomo. ”Och vem förstår att så uttyda en sak? Visheten gör människans ansikte ljust, genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.” — Pred. 8:1.

Den verkligt vise är framträdande i det mänskliga samhället, utan jämförelse. Bortsett från en annan vis människa finns det ingen som är lik honom. Han ”förstår att ... uttyda en sak”, dvs. han har den insikt som behövs för att kunna reda ut livets förbryllande problem.

Till och med den visa människans uppsyn är behaglig. Hennes ansikte utstrålar en inre glädje och tillfredsställelse. Detta medför att ett ansikte, som annars skulle kunna förefalla ha råa eller hårda drag, får något tilldragande över sig.

Hur man kommer till rätta med ofullkomligt mänskligt styre

I sin egenskap av kung var Salomo väl skickad att ge råd om ett vist uppträdande gentemot styresmän. Han sade: ”Akta på konungens bud, ja, gör det för den eds skull, som du har svurit vid Gud. Förhasta dig icke att övergiva honom, inlåt dig ej på något som är ont; han kan ju göra allt vad han vill. Ty en konungs ord är mäktigt, och vem kan säga till honom: ’Vad gör du?’” — Pred. 8:2—4.

I det forntida Israel kunde det hända att äldste som företrädde nationen ingick ett förbund med kungen och lovade att förbli lojala mot honom. Med avseende på David läser vi till exempel: ”När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt konung David ett förbund med dem där i Hebron inför HERREN”, Jehova. (2 Sam. 5:3) Olydnad mot kungens befallning skulle följaktligen innebära otrohet mot den lojalitetsed som avlagts inför Jehova. Lydnad vittnade å andra sidan om aktning för den sanne Guden, i vars närvaro förbundet hade slutits. På liknande sätt förblir sanna kristna, av aktning för Jehova, undergivna denna världens regeringar, eftersom de inser att dessa finns till på grund av att Gud tillåter det. — Rom. 13:1, 2.

Salomos råd att inte förhastat lämna kungens närvaro utvecklas vidare i Predikaren 10:4: ”Om hos en furste [eller: härskare] vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla [övergiv icke din post, Åkeson; 1878], ty saktmod gör stora synder ogjorda.” En person kanske blir tillrättavisad eller straffad av någon maktägande. Han kan känna sig förnärmad över tillrättavisningen och vara beredd att överge sin post, sin ”plats” (NW), eller att till och med ändra sin inställning till fursten eller härskaren. Men Salomo anbefaller att man undviker att handla förhastat, när det gäller att byta ut föremålen för ens lojalitet eller att avgå från en befattning. Samma princip kan tillämpas i dag i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Den vise kung Salomo ger ytterligare råd, då han varnande säger: ”Inlåt dig ej på något som är ont”; med andra ord: bli inte inblandad i något som härskaren anser vara ont. Eftersom kungen har den myndighet han nu har, väger hans ord mycket tyngre än någon av hans undersåtars ord. Hans ord är mäktigt, det är han som bestämmer; han har obestridlig myndighet. Därför kan ingen utmanande säga: ”Vad gör du?”

Den som är och förblir laglydig bör inte ha något att frukta från härskaren. Salomo säger: ”Den som håller budet skall icke veta av något ont.” (Pred. 8:5) Den som är lydig undersåte till en kung skall inte erfara ”något ont” som kommer såsom straff för överträdelse av kungens lag. Den vise mannens råd kan jämställas med följande ord av aposteln Paulus: ”Därför har den som motstår myndigheten tagit ståndpunkt emot Guds anordning; de som har tagit ståndpunkt emot den skall få dom över sig. Ty de styrande är inte något att frukta för den goda gärningen, utan för den onda. Vill du alltså vara utan fruktan för myndigheten? Fortsätt då att göra det goda, och du skall få beröm av den.” — Rom. 13:2, 3.

Men hur skall man handla om fursten eller härskaren är orättvis? Det var tydligen med avseende på en sådan situation som Salomo fortsatte: ”Tid och sätt skall den vises hjärta lära känna. Ty vart företag har sin tid och sitt sätt, och en människas ondska kommer tungt över henne. Hon vet ju icke, vad som kommer att ske; vem kan säga henne, huru något kommer att ske?” — Pred. 8:5—7.

Den vise reser sig inte, gör inte revolt. Eftersom hans hjärta låter sig påverkas av vishet, inser han att det ges en tid som är lämpad för handling och att det finns ett rätt sätt att fördra en förtryckande härskare. Öppen revolt skulle innebära att man bjuder katastrofen välkommen. Gott omdöme å andra sidan hindrar en människa från att vidta åtgärder då tidpunkten är mindre lämplig. (Ps. 37:1—7) ”Vart företag” har sin lämpliga tid och sitt rätta sätt. En människa som inte fäster avseende vid detta, utan handlar förhastat, skaffar sig bara själv obehag. Ofullkomliga människor har redan tillräckligt med problem, utan att behöva öka dem genom att handla förhastat och bortse från att ”vart företag har sin tid och sitt sätt”. Dessutom kan ingen vara säker på vad framtiden kommer att medföra. Också de maktägande dör. Om man tänker på detta, kan det hjälpa en att härda ut i en svår situation. Tyrannens styre kan inte fortsätta på obestämd tid. Allting i detta ofullkomliga system når sitt slut.

Ingående granskning av förtryckande mänskligt styre

De slutsatser Salomo drog beträffande förtryckande mänskligt styre var grundade på mycket noggranna iakttagelser. Han begrundade uppriktigt hela vidden av sådant mänskligt styre och hur det påverkar människorna. Därför kunde han säga: ”Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt vad som händer under solen, i en tid, då den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.” — Pred. 8:9.

Men tyranniska härskare kan inte fortsätta att utöva välde obegränsat. Salomo fortsatte: ”Fast detta är så [att den ena människan har makt över den andra, henne till olycka], har jag sett de ogudaktiga bli begravda, hur de kom in och hur de brukade gå bort från själva den heliga platsen och bli glömda i staden, där de handlade på detta sätt. Också detta är fåfänglighet.” (Pred. 8:10, NW) Medan de ogudaktiga var i livet, brukade de komma in och gå bort från den heliga platsen, som på Salomos tid var den heliga staden, Jerusalem, med sitt tempel, Jehovas tempel. (Matt. 24:15) Där borde de inte ha övat ogudaktighet. Vid sin begravning går de bort från denna plats för sista gången. Trots de ogudaktiga människornas upphöjda ställning brukade det vara så att de dog, blev begravda och snart blev utplånade ur de levandes minne ”i staden, där de” hade varit verksamma. Deras liv som tyranniska styresmän skulle således bevisas vara fåfängligt, tomt och meningslöst.