än ett dött lejon. Ty de levande äro medvetna om att de skola dö; men vad de döda angår, äro de icke medvetna om någonting alls, icke hava de heller längre någon lön, ty deras åminnelse har blivit förgäten. Också deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och de hava till obestämd tid ingen andel mera i någonting som skall ske under solen. Allt vad din hand finner att göra, gör det med all din kraft, ty det finnes ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i scheol, den plats dit du går.” — Pred. 9:4—6, 10, NW.

De församlades nyttiga gärningar

 1. Varför behöver inte våra gärningar sluta i olycka, såsom det beskrivits i föregående artikel, och vilken föranstaltning har gjorts, så att våra liv kan bli till evig nytta?

MEN behöver verkligen våra gärningar i denna nuvarande onda värld av synd och död sluta i olycka, som det här förut har beskrivits, så att vi med rätta bör känna avsmak för möjligheten att få leva? Behöver vårt liv bara vara fåfängligt och ett onyttigt jagande efter något lika ogripbart som vinden? Nej, inte om vi vänder oss bort från att tjäna denna världen och i stället verkar för Guds nya värld. Att verka för hans nya värld betyder att tjäna Jehova Gud; och att arbeta för honom är aldrig fåfängt eller förgäves. Det är nyttigt, det har värde, oavsett hur mycken förföljelse och hur mycket motstånd vi möter för detta gudliga arbetes skull. Vi kan inte komma någon vart utan Gud. Människor är ofullkomliga, är omisskännligen syndfulla, står under fördömelse från en himmelsk domstol och är följaktligen döende. Vad de än må försöka, hur hårt de än må arbeta utan Gud, så kommer dessa förhållanden ändå alltid att hindra dem, alltid att döma dem till att lida olycka. Av sig själva kan de inte undandra sig detta oundvikliga öde. Men Jehova Gud har föranstaltat om ett sätt varpå våra liv kan bli meningsfyllda, kan få ett förädlande syfte och kan bli till evig nytta. Detta sker förmedelst hans församlares, Jesu Kristi, rike.

 2. Vilket arbete är en gåva från Gud, och vilket uppsåt hade Gud med människans arbete?

² Låt oss komma ihåg, att arbete är en gåva från Gud, det vill säga, arbete i hans tjänst. Gud satte den rättrådiga människan i Edens lustgård till att arbeta. Gud avsåg inte att hennes arbete skulle vara förspillt och sluta i olycka genom döden, sedan hon blivit utdriven från sin rätta arbetsplats. (1 Mos. 2:7,8,15) Guds uppsåt var att människan skulle vara lycklig i sitt arbete, skulle få se och njuta resultaten av sitt arbete och låta gagnet av sitt arbete komma hennes barn till godo.

 3. Vad är vi förpliktade att göra såsom tillbedjare av Gud, och hur är vi gynnade med hänsyn till det arbete som är Guds gåva?

³ Om den fullkomliga, rättrådiga människan fortsatte att i lydnad arbeta med det som hennes Skapare hade givit henne i uppdrag att göra,