Finn din plats i den nya världens samhälle
”Nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles såsom han behagade.” — 1 Kor. 12:18, NW.
1, 2. a) Vilka fysiska fakta bevisar att Jehova är en ordningens Gud? b) Vilken anordning bör vi därför förvänta att finna i den nya världens samhälle?
”BLICKA upp mot himlavalvet en klar natt utan månsken och räkna mängden av stjärnor, om du kan. Tusenden är synliga för blotta ögat. I själva verket finns det milliarder; ja, hundratals milliarder av dessa himlakroppar kan iakttas, när den yttre rymdens gränslösa djup sonderas med kraftiga teleskop och särskilda fotografiska instrument. De obetydliga människorna ter sig sannerligen försvinnande små inför denna omätliga storhet. Likväl finns här någonting att besinna, som är ännu mera förunderligt och vördnadsbjudande: Himmelens oräkneliga materiella härskaror har inte på en slump kastats samman i ett kaotiskt huller om buller utan tanke eller förnuft, utan tvärtom har varje himlakropp sin bestämda plats i den gränslösa himlarymden enligt ett det mest komplicerade mönster, som en överlägsen intelligens har givit upphov åt. Därtill kommer att i stället för att vara stillastående eller om man så får säga fryst på plats, likt sandkorn i hårdnad cement, är varje stjärna i stark rörelse och färdas med en häpnadsväckande hastighet. Varje stjärna har sin individuella omloppsbana, var och en sin kurs som kan räknas ut i förväg och som den följer med exakt punktlighet; var och en behärskas av Skaparens fastställda lagar.
2 Jehova, som har gjort himmelen och jorden, har enligt sin egen avsikt och anordning satt stjärnorna, alla och envar, på deras platser. Därför kan vi säga att varje stjärna har en av Gud giyen ställning, ett gudomligt uppdrag, sin rätta individuella plats. (1 Mos. 1:1; 2:1; Neh. 9:6; Ps. 8:4; Jes. 45:2) Så är det inom alla Jehovas skapade verk. Han är en de metodiska anordningarnas Gud. ”Gud är icke en oordningens, utan en fridens, Gud.” Därför går allt i hans organisation ”tillbörligt till väga” och sker ”efter bestämmelse”, efter vad Gud har förordnat. Det är därför endast rimligt att förvänta att det i den nya världens samhälle, som också är en Jehovas särskilda skapelse, skall finnas en plats bestämd för varje individuell medlem. Din undersökning av Skriften och av de verkliga förhållandena visar oss att det är så. — 1 Kor. 14:33, 40, NW.
3. Vilken plats har kvarlevan fyllt sedan 1918?
3 Vid en viss tidpunkt befann sig den jordiska kvarlevan av Kristi ”brud” i babylonisk fångenskap, men detta var förvisso ingen rätt plats för denna rena jungfruklass av Kristi efterföljare. När Jehova kom till det andliga templet för att hålla dom år 1918, blev därför denna kvarlevans trogna klass befalld att gå ut ur Satans smutsiga babyloniska system. Den lydde. Därpå satte Gud den återbördade kvarlevan på dess rätta plats, i själva centrum av den nya världens samhälle och utsåg den som ”den trogne och omdömesgille slaven” till att vaka över och vårda sig om alla ”husbondens” tillhörigheter. (Upp. 18:4; Matt. 24:45—47, NW) Andra skriftställen talar om hur Guds andliga tempel, varav kvarlevan är den enda synliga del som återstår på jorden, utgör ett ”andligt hus, för att vara ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer, som äro välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus”. ”Ni hava blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen. I förening med honom växer hela byggnaden, som är harmoniskt sammanfogad, upp till ett heligt tempel för Jehova.” — 1 Petr. 2:5; Ef. 2:19—21; NW.
4, 5. a) Vilken annan klass av människor finner enligt Jesajas och Mikas profetior en plats i den nya världens samhälle? b) Är denna ”stora skara” en sysslolös klass utan förpliktelser?
4 I våra dagar kommer stora skaror av andra människor till detta Guds hus eller tempel och församlar sig omkring denna synliga tempelklass, den centrala kärnan av den nya världens samhälle, alldeles såsom profeterna Jesaja och Mika förutsade att det skulle ske i dessa yttersta dagar. ”Och det skall ske i de yttersta dagarna, att det berg, där Jehovas hus är, skall bliva fast grundat på bergens topp och skall bliva upphöjt över höjderna; och alla nationer skola strömma dit. Och många folk skola gå åstad och säga: Kommen och låtom oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall lära oss sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar. Ty från Sion skall lagen utgå och Jehovas ord från Jerusalem.” — Jes. 2:2, 3; Mik. 4:1, 2; AS.
5 Då redan mer än sju hundra åttio tusen individer, vilka talar mer än hundra språk och är bosatta i länder och på öar i havet, som sammanlagt uppgår till mer än ett hundra sjuttio stycken, nu är församlade som ett den nya världens samhälle kring Lammet, Kristus Jesus, såsom den rätte Herden, är det mycket viktigt för var och en att inse sin rätta plats i organisationen, inse om han hör till kvarlevan av det andliga Israel eller till den ”stora skaran”, som är förbunden med kvarlevan. (Upp. 7:4—10; Joh. 10:16) Att de som utgör den ”stora skaran” också måste bära en tung börda av ansvar, det visar Jesajas profetia, ty sedan den beskrivit den återupprättade kvarlevans tillstånd, säger den att de som hör till den ”stora skaran” skulle vara såsom främlingar som ger föda åt hjordarna och såsom utlänningar som tjänar som plöjare och vingårdsmän. Vare sig man hör till kvarlevans klass eller till denna ”stora skara”, har alltså envar det ansvaret på sig inför den gemensamme husbonden att inta sin plats i denna fruktbara, fruktbärande organisation och sedan fullgöra de plikter som blir en ålagda. Ingen är undantagen från konungens tjänst. ”Var och en skall bära sin egen börda av ansvar.” — Jes. 61:4, 5, AS; Rom. 14:4; Gal. 6:5, NW.
6. Vilken plats av överlägsenhet och myndighet intar Jehova i denna organisation?
6 Den nya världens samhälle är och måste nödvändigtvis vara teokratiskt till sin byggnad, det vill säga styrt av Gud uppifrån och ned. I själva toppen av organisationen befinner sig Jehova Gud, den Högste, universums ärorike och härlige Suverän, som trofast residerar på den plats som rättmätigt tillkommer honom. ”Du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” I honom ensam har herradömets eller regeringens alla tre grenar sitt säte, den dömande, den lagstiftande och den verkställande. ”Ty Jehova är vår domare, Jehova är vår laggivare, Jehova är vår konung.” ”Jehova själv har fast grundat sin tron i själva himlarna, och hans eget konungadöme har utövat herravälde, ja, över allting.” — Ps. 83:19, NW; Jes. 33:22, AS; Ps. 103:19, NW.
7. Beskriv några av de särskilda privilegier i fråga om tjänst som har anförtrotts åt Kristus Jesus.
7 Kristus Jesus, ”Guds enfödde Son”, har också en högst tillbörlig plats i denna den nya världens byggnad. Han är återlösaren och förlossaren, ”genom vilken vi hava frigörelse förmedelst lösen, våra synders förlåtelse”: Han är också ”kroppens, församlingens, huvud. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han måtte bliva den som är först i allting.” Vidare ”förhärligade icke heller Kristus sig själv genom att bliva överstepräst [av sitt eget initiativ], utan han förhärligades av honom [Jehova] som sade med hänsyftning på honom: ’Du är ... en präst för evigt efter Melkisedeks sätt.’ ” Denne konung och präst regerar nu i himlarna såsom ”konungars Konung och herrars Herre”, och såsom Jehovas store förkämpe rider han nu i spetsen för alla himmelens härskaror, rider till striden vid Harmageddon, där han kommer att krossa Satans onda organisation, trampa själva livet ur den. Den nya världens herradöme, som Jehova för länge sedan har lovat upprätta, är på Kristi skuldror, och hans namn är ”Fredens furste”, och på. tillväxten av hans fridfulla herradöme skall det ingen ände vara, ty han skall härska i tusen år och återställa paradiset i all dess härliga fullkomlighet. (Kol. 1:14, 18; Hebr. 5:5, 6; Upp. 19:1—16; NW; Jes. 9:6, 7, AS) Detta är den tjänstens heliga skatt, som av Gud har blivit anförtrodd åt Kristus Jesus; och ingen fiende till honom, inte ens djävulen och alla demonerna från det yttersta mörkret, kan flytta undan honom eller tränga ut honom från hans plats i Jehovas nya tingens ordning!
En kropp med många lemmar
8. Hur är människokroppen i sin byggnad lik den nya världens samhälle?
8 Alldeles som ”Gud är Kristi huvud”, så är Kristus i sin tur ”församlingens huvud”. (1 Kor. 11: 3; Ef. 5: 23) Logiskt följer härav, att det inte finns många organisationer, inte ens två, under denna centraliserade högsta ledning. Det finns bara en teokratisk organisation, fastän det inom denna enda byggnad finns många tjänstegrenar och arbetsavdelningar, många platser som måste beklädas individuellt och många verksamhetsuppgifter, som var och en för med sig sin egen grad av ansvar. Så här läser vi i Efesierna 4:4—12 (NW): ”En kropp finnes det och en ande, alldeles såsom ni blevo kallade i det ena hopp, vartill ni blevo kallade; en Herre, en tro, ett dop; en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i alla.” Endast en organisation, men ändå säger den elfte versen: ”Och han gav några som apostlar, några som profeter, några som missionärer, några som herdar och lärare.” För vilket syfte? Jo, ”med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp”, den enda kroppen eller organisationen. Detta visar också att i den första kristna församlingen gjordes många förordnanden, och de gjordes teokratiskt, inte demokratiskt. — Apg. 10:44, 45, 48; 14:23; 20:28.
9. Hur sammanhölls den första kristna organisationen, och med vilket resultat?
9 Med kristendomens utbredning i det första århundradet blev många församlingar upprättade i olika delar av det romerska kejsardömet, men i stället för att bli isolerade och självständiga organisationer hölls dessa spridda grupper nära förbundna med den centrala styrande kretsen i Jerusalem genom brev och genom resande representanters periodiska besök. ”När de [de besökande representanterna] nu färdades vidare genom städerna, överlämnade de åt de därvarande [de olika ortsförsamlingarna] till efterföljd de beslut, som hade fattats av apostlarna och de äldre män [den centrala styrande kretsen] som voro i Jerusalem.” Och vad blev följden av att var och en behöll sin plats i denna unga och växande organisation? Nästa vers svarar: ”Därför fortsatte i sanning församlingarna att befästas i tron och att tillväxa i antal dag efter dag.” — Apg. 16: 4, 5, NW.
10. Visa hur Jehovas vittnens nutida organisation i sina väsentliga drag stämmer överens med den som grundades i det första århundradet.
10 Visserligen ligger det omkring nitton hundra år mellan oss och den tid som var kristendomens barndom, men under ledning av samma högre makter, Jehova Gud och Kristus Jesus, återstår alltjämt bara en enda teokratisk organisation, som representeras på jorden i våra dagar av den enda organisation som har Gud som garant och styresman, den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Fastän den utvidgning, som detta i sanning urkristna samhälle har rönt nu på 1900-talet, har varit fenomenal, så överensstämmer det dock i sin väsentliga uppbyggnad med det gudomliga mönster som framställdes i det första århundradet. Liksom då är det nu i det nutida samhället av Jehovas kristna vittnen så, att Gud har ”satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles såsom han behagade”. (1 Kor. 12:18, NW) Liksom då har det nu behagat den gudomliga ledningen att upprätta en central dirigerande krets, som tjänar och styr Jehovas vittnen överallt på jorden. Representanter för denna centrala styrelse är många landstjänare och tusentals resande funktionärer, som tjänar i olika ställningar såsom zon-, områdes- och kretstjänare. Förutom att dessa representanter besöker många isolerade förkunnare av de goda nyheterna, tjänar de regelbundet 16.883 organiserade församlingar. I dessa upprättade församlingar finns det olika tjänare, som av den centrala styrande kretsen och dess särskilda representanter förordnats till att öva tillsyn över Jehovas vittnens verksamhet i deras hemort.
11. Beskriv den enhet som råder bland Jehovas vittnen hela jorden runt. Hur är den möjlig?
11 Att detta har blivit organiserat uppifrån och nedåt för att stämma överens med det teokratiska mönstret har åstadkommit en enhet och endräkt bland Jehovas folk som inte påträffas inom någon annan grupp på jordens yta. I tanke och tro, i lära och förkunnelse, i verksamhet och uppförande och i levnadsvanor och seder och bruk råder en enhet och endräkt bland Jehovas vittnen, som når över alla geografiska gränser, alla språkskrankor och alla folks och stammars skilda sedvänjor. Denna enhet och harmoni möjliggörs nu endast genom att var och en, som vandrar i sin ostrafflighet, finner sin rätta plats i detta samhälle och därpå i trohet uppfyller sina av Gud givna förpliktelser.
12. Hur visar 1 Korintierna 12:20—30 att det finns rum i den nya världens samhälle för församlingsförkunnare som inte är tillsyningsmän?
12 Är ni förordnade tillsyningsmän i en ortsförsamling inom detta den nya världens samhälle? Om ni står i en sådan ställning, så säger aposteln Petrus att ni måste vara ”herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt, icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver, icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden”. (1 Petr. 5:2, 3, NW) Eller är du en hedrad församlingsförkunnare utan några särskilda förplikteker som tillsyningsman? I så fall har du också en tillbörlig och betydelsefull plats i Guds anordning. ”Nu äro de många lemmar och likväl en enda kropp, ögat kan icke säga till handen: ’Jag behöver dig icke’; icke heller kan huvudet säga till fötterna: ’Jag behöver eder icke.’ Utan tvärtom förhåller det sig så, att de lemmar i kroppen, som tyckas vara svagare, äro nödvändiga. Och de delar av kroppen, som vi anse vara mindre hedersamma, dem omgiva vi med mera överflödande heder. ... Gud [har] sammanfogat kroppen och givit heder i mera överflödande mått åt den del som saknade något, så att det icke skulle bliva söndring i kroppen, utan alla dess lemmar skulle hava samma omsorg om varandra. ... Icke alla äro apostlar, eller hur? Icke alla äro profeter, eller hur? Icke alla äro lärare, eller hur? Icke alla utföra kraftgärningar, eller hur? Icke alla hava gåvor att bota sjuka, eller hur? Icke alla tala tungomål, eller hur? Icke alla äro översättare, eller hur?” — 1 Kor. 12:20—30, NW.
13. När ungdomar intar den goda och hälsosamma plats som är beredd för dem bland Jehovas vittnen, vilka förpliktelser måste de då också åtaga sig?
13 I detta den nya världens samhälle, som omspänner hela jorden, finns det också gott om rum för våra barn och ungdomar. Ni yngre bör därför veta er plats och inta den. Bibeln nämner några barn i gångna tider som gjorde just detta. Följ därför de goda exempel som gavs av sådana pojkar och flickor som Samuel, Jeremia, Jeftas dotter, Timoteus och Jesus för att nämna några få. Bered er för större privilegier, som kommer att anförtros åt er, när ni bevisar er i stånd till att bära en tyngre börda av ansvar. Inhämta för detta ändamål kunskap från Skriften, både genom personligt studium och genom organiserat gruppstudium, en kunskap som kommer att göra er visa till frälsning. Studera i förväg de avsnitt som skall genomgås vid församlingens möten och kom dit beredda att ta aktiv del i vad som förehas. Väx till mognad i andlig vishet och andligt förstånd, inte endast genom flitigt studium utan också genom att ta del i de olika formerna av förkunnarverksamhet. Var regelbundet med i arbetet att predika från hus till hus och i att varje vecka sprida tidskrifterna. Lär er att på rätt sätt göra återbesök hos intresserade människor och att hålla bibelstudier med dem i deras hem. Visa rätt och tillbörlig respekt för edra föräldrar såväl som för tillsyningsmännen i organisationen. ”Kom nu ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar.” Här är förvisso platsen, och det är en god och hälsosam plats, för ungdomen bland Jehovas vittnen. Och — prisad vare Jehova! — de visa ungdomar som finner och behåller denna lyckliga plats, de hamnar inte bland de kriminella elementen i denna nuvarande onda tingens ordning. — Pred. 12:1, NW.
Är pionjärarbetet din plats?
14, 15. a) Bereder den nya världens samhälle plats också för pionjärer och missionärer? b) Vilka välsignelser och privilegier åtnjöt aposteln Paulus såsom pionjär och missionär?
14 Ofta är heltidspionjärer och missionärsförkunnare anslutna till ortsförsamlingar. De har också en plats i detta samhälle av kristna tjänare. Då de är fria från skriftenliga förpliktelser, som skulle hindra dem från att tjäna som heltidsförkunnare, söker de först Guds rike i stället för att ägna sig åt själviska strävanden, och likt aposteln Paulus räknar de den världsliga ställning och de materiella lyxartiklar, som de har gått förlustiga, såsom idel avskräde eller bara skräp. — Matt. 6:25—34; Fil. 3:8.
15 Stanna och tänk över vilken privilegierad man aposteln Paulus var. Han var den ”främste aposteln” för de hedniska nationerna. Han färdades över en ansenlig del av det romerska väldet, besökte många platser och grundade många församlingar. Paulus hade dessutom privilegiet att skriva fler av de kristna grekiska skrifterna än någon annan. I Aten bar han vittnesbörd inför sin tids mest framstående filosofer och bildade män. Han vittnade också inför högsta domstolen i Jerusalem, den judiska Sanhedrin. Han hade privilegiet att predika de goda nyheterna om Kristus Jesus, den nya världens härskare, inför sådana av den gamla världens styresmän som ståthållarna Felix och Festus och konung Agrippa, och slutligen inför den romerske kejsar Neros kejserliga domstol. Alla dessa och många fler privilegier och välsignelser kom Paulus i åtnjutande av, när han som pionjär överskred tröskeln mellan deltidstjänsten och heltidstjänsten.
16. a) Är alla i stånd till att träda in i pionjärtjänsten? b) Hur visar Jesu liknelse faran av att vara så upptagen av personliga angelägenheter, att man inte tar vara på privilegiet att vara pionjär?
16 Samma tillfällets dörr står öppen framför medlemmarna av den nya världens samhälle i våra dagar. Men somliga vet med sig att de inte kan träda in i pionjärernas led, därför att de har små barn eller andra, som är beroende av dem, eller därför att de är svaga till hälsan. Andra anser sig vara så nedtyngda av ekonomiska förpliktelser, som måste fullgöras, att det är omöjligt för dem att vara pionjärer. Å andra sidan finns det ett stort antal personer som är förbundna med Jehovas vittnen och som bekänner sig vara helt överlämnade åt Guds tjänst och som är fria från bindande skriftenliga förpliktelser, men under en eller annan förevändning avböjer de ändå att ta på sig det ansvar som följer med pionjärarbetet. Kan man inte säga att dessa individer inte befinner sig på sin rätta plats i den nya världens samhälle? Befinner de sig inte utanför den tillbörliga omloppsbanan och strövar omkring utan att fråga efter kursen, i det de försöker förbli fria från de inskränkningar och den rutin som följer med heltidstjänsten som pionjär? Detta är förvisso en dåraktig och farlig kurs att följa, ty den är besläktad med den inställning som de människor visade, vilka i Jesu liknelse avböjde att komma till ett särskilt gästabud, endast därför att de hade köpt en åker eller några oxar eller därför att de hade tagit sig hustru. Nåväl, var inte dessa inbjudna gästers rätta plats vid gästabudsbordet? Och var inte deras ursäkter ytterligt små och betydelselösa? Det var inte underligt att den som gjorde gästabudet kände sin vrede upptändas mot dem som på detta vis ursäktade sig och som var så upptagna av själviska intressen, att de lät sitt livs tillfälle gå förbi sig! Visserligen skulle det ha varit en smula obekvämt för dem att avstå från, uppskjuta eller lägga om sådant som hörde till deras personliga angelägenheter för att kunna ta emot den särskilda inbjudningen. Men vilka enastående fröjder och välsignelser skulle de inte ha fått röna, om de endast hade givit rum i sitt liv för det utomordentliga privilegium som erbjöds dem! — Luk. 14:16—24.
17. Vilken inställning hade pionjären Paulus till sitt ämbete?
17 Detsamma gäller det tillfälle till heltidstjänst som i våra dagar erbjuds åt dem som är fria att ta emot det. Det är inte lätt att vara pionjär. Det kan till exempel bli nödvändigt att slopa personliga program, låt oss säga en läroverksutbildning eller en särskild levnadsbana, för att man skall kunna bereda utrymme i sitt liv för heltidstjänsten som pionjär. Många hinder och mycket motstånd måste övervinnas. Paulus måste övervinna liknande hinder för att kunna stiga över tröskeln och träda in på det utvidgade verksamhetsfältet som pionjär. ”En vid dörr”, säger han, ”som leder till verksamhet har öppnats för mig, men det finnes många motståndare.” Återigen skrev denne heltidstjänare åt Herren Gud: ”Vem skall skilja oss från Kristi kärlek? Skall bedrövelse göra det eller nöd eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?” Om Paulus vore på jorden nu, skulle han kunna tillägga: ”Skall denna tidsålders materialism och lyxartiklar hindra oss från att bevisa vår kärlek till Gud i heltidstjänsten?” Uttryckligen och med kraft svarar han på alla sådana frågor, när han säger: ”Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller herradömen eller ting som äro här eller ting som skola komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.” I något annat ”skapat” torde inbegripas inte endast levande skapelser utan också alla de livlösa lyxartiklarna och icke nödvändiga tingen som hör till denna moderna civilisation och som de som har samma sinnesinställning som Paulus inte tillåter att komma emellan dem och deras strävan att i sin förmågas fulla utsträckning bevisa sin kärlek till Gud. — 1 Kor. 16:9; 2 Kor. 4:7—11; Rom. 8:35—39; NW.
18. Är det möjligt för någon i våra dagar att ha samma sinnesfrid och förnöjsamhet som Paulus ägde?
18 Paulus’ sinnesfrid och förnöjsamhet och hans glädje och lycka i livet led helt säkert inte av de umbäranden som han fick erfara. Hans personliga förlust av många av livets bekvämligheter dämpade inte eller utsläckte hans eld och nitälskan. Hans skrifter sjuder av entusiasm och optimism, när han enträget uppmanar andra att följa honom på hans Kristuslika livsväg. Han klagade aldrig, när det blev nödvändigt för honom att utföra deltidsarbete i sitt världsliga yrke för att han skulle kunna hålla sig kvar i apostlatjänsten. Du kan också få del av liknande välsignelser som Paulus och andra fick röna, förutsatt att du också träder in i samma tjänsteprivilegier som de trädde in i.
19. Vad bör vi fråga oss själva för att försäkra oss om att vi finner vår rätta plats i den nya världens samhälle?
19 Fråga dig själv, om du har funnit din rätta plats vad tjänsten beträffar inom den nya världens samhälle. Har du familjeförpliktelser, som står i vägen och hindrar dig från att ge dig in i pionjärtjänsten? I så fall säger Skriften att du absolut måste sköta dessa förpliktelser. (1 Tim. 5:8) Eller är du fri från legitima skriftenliga förpliktelser, fri att träda in genom den vida dörr som leder till verksamhet i pionjärtjänsten? Är du villig och angelägen att bli missionär och fara till främmande länder och tjäna där varhelst behovet är stort? Kanske du har denna villighet och önskan men saknar den fysiska hälsa som du behöver för att kunna fara till utländska arbetsfält i tjänsten. Det råder stort behov av heltidsförkunnare i vartenda land i kristenheten. De så kallade kristna nationerna behöver kristna missionärer lika mycket som världen i övrigt. Det finns många isolerade distrikt bland människor som talar ditt eget språk, där det råder ett skriande behov av fler pionjärer. Din hemförsamling behöver utan tvivel fler heltidsförkunnare till att ge föda åt de ”andra får”, som flockar sig in i den nya världens samhälle, öva dem och på rätt sätt vårda sig om dem. Om nu din rätta plats i denna organisation med dess många olika uppgifter är som heltidspionjär eller missionär, då är det alldeles säkert orätt och dåraktigt att låta de omsorger och bekymmer som hör den gamla tingens ordning till hindra dig från att inta din rättmätiga plats.
20. Varför är det så angeläget nu att både finna och behålla sin plats i den nya världens samhälles konstellation?
20 Jehova Gud har en plats för var och en av oss i sin organisation, liksom han har en plats för de två hundra millioner gånger två hundra milliarder stjärnor som finns i rymden. Under Jehova och Kristus Jesus finns det en plats för alla: för dem som tillhör kvarlevan och dem som hör till de ”andra fåren”, för förordnade tjänare och för församlingsförkunnare, för dem som till åren är gamla och dem som är unga, för deltids- och för heltidstjänare — ja, i sanning, i detta högt organiserade ”nya världens samhälle” finns det en vederbörligen anvisad plats för alla och envar. Det är därför av största vikt för varje levande individ att snabbt finna sin tillbörliga plats i denna sammanslutning. Det är heller inte mindre viktigt, såsom efterföljande artikel visar, att man, sedan man har funnit sin plats i den nya världens samhälles konstellation, också troget stannar kvar på den, om man hoppas få överleva Harmageddon och leva för alltid i evig frid och lycka.