[tänderna] sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit, och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster [ögonen]; då dörrarna [till munnen, läpparna] åt gatan stängas till [man yttrar sig sällan offentligt], medan ljudet från kvarnen försvagas [när tuggandet med tandlös mun hörs svagt och otydligt]; då man står upp, när fågeln begynner kvittra [därför att sömnen är mycket lätt], och alla sångens tärnor sänka rösten [eftersom hörseln är nedsatt; dessutom saknar sången kraft, därför att rösten är svag].” — Pred. 12:3, 4.

”Då man fruktar för var backe [är rädd för att falla] och förskräckelser bo på vägarna [de allmänna vägarna är nu fyllda med faror, därför att man ser och hör dåligt och reagerar långsamt]; då mandelträdet blommar [håret blir vitt och faller av, alldeles som de vita kronbladen på mandelträdets blommor faller till marken] och gräshoppan [en gammal människa, stel och krokig, med tillbakadragna armbågar, kan likna en gräshoppa] släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft [den kan inte reta aptiten hos en gammal människa, vars matlust har avtagit], nu då människan skall fara till sin eviga boning [graven] och gråtarna redan gå och vänta på gatan; ja, förrän silversnöret [ryggmärgen] ryckes bort och den gyllene skålen [hjärnskålen med hjärnan] slås sönder och förrän ämbaret [hjärtat] vid källan krossas och hjulet [blodcirkulationen] slås sönder och faller i brunnen och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden [livskraften] vänder åter till Gud som har givit den.” (Pred. 12:5—7) Att anden eller livskraften vänder åter till Gud betyder att det är den Högste som bestämmer över den, den är i hans händer. Endast Gud kan återuppväcka den döda människan till liv.

En ung människa, som använder sin tid och sina krafter väl i Skaparens tjänst, är sannerligen vis. Hon kommer inte att ångra detta när hon blir vuxen, och hon kommer att vara långt bättre i stånd att möta den tid då hon förlorar sin fysiska styrka. Genom att leva i överensstämmelse med Skaparens befallningar skyddar hon sig dessutom mot att förlora sin hälsa och kraft i förtid.

Inblick i nyheterna

● Evolutionister förda bakom ljuset

Det har avslöjats nya detaljer angående den sedan länge uppdagade humbugen med evolutionens så kallade Piltdownmänniska. Skulden för att ha utfört denna humbug, vilken vilseledde många vetenskapsmän under årtionden, hade uteslutande tillskrivits en advokat, Arthur Dawson. Nya upplysningar visar emellertid att det också var fråga om en avgjort ovetenskaplig konflikt mellan två vetenskapsmän.

En professor, som var en nära medarbetare till professor William Sollas vid Oxforduniversitetet, avslöjade nyligen att Sollas hyste hat till sir Arthur Smith Woodward, föreståndare för geologiska avdelningen vid British Museum. Woodward hade nonchalant avfärdat en uppfinning av Sollas, som tydligtvis bestämde sig för att, som New York ”Times” beskriver det, hämnas med ”en snara gillrad av en framträdande geolog för att få en annan geolog att framstå som en dumbom”.

Man sade att Sollas har gjort förfalskningen, vilken Dawson senare ”hittade”. Woodward blev vilseledd och stödde upptäckten med hela sin auktoritet på museet. Tusentals evolutionister accepterade Piltdownmänniskan som ett faktum inom evolutionen från 1912 till mitten av 1950-talet, då det hela slutligen blev avslöjat. Om vetenskapsmän så lättroget kan acceptera ett sådant ”bevis” för att understödja sina favoritteorier, bör vi då vara så lättrogna att vi accepterar allting som vetenskapen säger i strid med bibeln?