Det nuvarande livet betyder inte allt
ÄVEN om det är gott och väl att man gör sitt liv så långt och lyckligt som möjligt, så finns det gränser också för detta. Det är inte bra att göra detta livet till allt, att göra precis vad som helst för att få behålla livet. Inte heller är det förståndigt att söka uppnå mål med sådan brinnande iver att man ignorerar rätta principer, lämnar Gud utan avseende eller utesluter varje hopp om liv i framtiden.
Somliga människor anser exempelvis att allt som betyder något är att de får behålla livet rätt och slätt. De är villiga att sätta sig över alla normer de erkänner, till och med göra våld på sitt eget samvete, för att slippa dö. Detta visades under rättegångarna mot de nazistiska krigsförbrytarna, då svarandena bemötte anklagelserna för brutalitet och till och med massmord på oskyldiga människor med att säga att de ”gjorde det av fruktan för sina överordnade bland nazistbefälet”. Med avseende på dem besannades obestridligen bibelns ord — att de ”av fruktan för döden hade hållits i slaveri”. (Hebr. 2:15) Ett liv som förlängs några få år genom slaveri under fruktan är sannerligen inte ett eftersträvansvärt liv.
Inte heller är livet gott och lyckligt om man uteslutande ägnar det åt att göra sig ett stort namn. Somliga har strävat att lämna efter sig ett monument av något slag, så att deras namn skulle kunna vinna ”odödlighet”. Andra har gjort sig till slavar under en karriär eller en sysselsättning och har blivit så engagerade att de inte har tid att verkligen njuta av livet; eller också försummar de livets andliga sida. Andra har gjort livets njutningar till sitt enda mål bara för att nalkas slutet av livet med en känsla av tomhet.
Resultatet av grundliga undersökningar och experiment
Kung Salomo, känd som en av de visaste och rikaste människor som någonsin levat på jorden, gjorde en noggrann undersökning av människornas sysselsättningar och deras resultat för individen. Salomo hade vishet, makt och möjligheter att grundligt studera denna fråga. Han undvek de omoraliska och fördärvade ting som kan förefalla angenäma, men som inte medför verklig tillfredsställelse eller bestående lycka. Men han prövade verkligen på de angenäma sysselsättningar som rikedom och makt medgav. Han säger:
”Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. Jag anlade åt mig lustgårdar och parker och planterade i dem alla slags fruktträd. ... Jag köpte trälar och trälinnor ... ; jag fick ock boskap, fäkreatur och får i större myckenhet än någon. ... Jag samlade mig jämväl silver och guld och allt vad konungar och länder kunna äga; jag skaffade mig sångare och sångerskor och vad som är människors lust: en hustru, ja, många. ... Intet som mina ögon begärde undanhöll jag dem, och ingen glädje nekade jag mitt hjärta. Ty mitt hjärta fann glädje i all min möda.”
Vad blev då resultatet? Salomo säger oss:
”Men när jag så vände mig till att betrakta alla de verk, som mina händer hade gjort, och den möda, som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning.” — Pred. 2:4—11.
När Salomo såg det meningslösa i att ägna sig åt njutningar och i att uppföra stora byggnadsverk, iakttog han dem som hade mänsklig vishet, däribland sig själv, och resultatet i livet för den person som blivit känd för sin vishet. Han beskrev den situation han då mötte:
”Då sade jag i mitt hjärta: ’Såsom det går dåren, så skall det ock gå mig; vad gagn har jag då därav att jag är förmer i vishet?’ Och jag sade i mitt hjärta, att också detta var fåfänglighet. Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som dårens; i kommande dagar [när en människa åldras] skall ju alltsammans redan vara förgätet. Och måste icke den vise dö såväl som dåren?” — Pred. 2:15, 16.
Salomo säger slutligen:
”Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till. Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.” — Pred. 12:13, 14.
Att sträva efter ett mål — även om det kan vara ett lovvärt mål — i så hög grad att man försummar sina egna verkligt viktiga intressen, inte ger sig tid eller möjlighet att tänka på vad Gud har i sinnet när det gäller mänsklighetens framtid, kommer i själva verket att sluta i fåfänglighet. Världen fortsätter helt visst att vara otacksam, att till sist glömma och att visa brist på uppskattning. Och till slut har personen försvunnit ur tillvaron. Finns det därför någon framtid efter döden som han kunde ha sett fram emot?
[Infälld text på sidan 10]
Under rättegångarna mot nazistiska krigsförbrytare erkände svarandena att de gjort våld på samvetet av fruktan för döden
[Infälld text på sidan 11]
Ett liv som uteslutande ägnas åt nöjen resulterar i tomhet
[Infälld text på sidan 11]
Den rike kung Salomo rekommenderade på grundval av iakttagelser och erfarenhet: ”Frukta Gud och håll hans bud” som den visa kursen för människor