problem. Livet är sådant. Du kan ha svårt att få ett deltidsarbete. Du kanske finner att somliga vill avskräcka dig och föreslå att du slutar som pionjär. Men var besluten att hålla fast vid detta arbete när du en gång börjat. Tusentals andra har gjort detta i många år. Om de kan göra det, så kan du också.

Något som måhända är viktigare än allt annat, när det gäller att utvidga din heliga tjänst som pionjär, är att ha stark tro och förtröstan på Jehovas förmåga att ta hand om dig och ge dig vad du behöver. Mer än en pionjär har funnit att man måste komma ner till att ha nästan ingenting i materiellt avseende för att man skall lära sig att Jehova verkligen menar det, när han säger att han ”bryr sig om er”. (1 Petr. 5:7) Vi är helt naturligt intresserade av vad vi skall äta och vad vi skall ha på oss, men vi bör lita på Jehova, eftersom hans Son påminner oss att ”er Fader vet att ni behöver dessa ting” och kommer att ta hand om er. (Luk. 12:25—31) Våra grundläggande behov består av mat, kläder och tak över huvudet, och vi bör vara nöjda med detta. (1 Tim. 6:8) När vi nu har en sådan kärleksfull himmelsk Fader, som sörjer för oss så ömt, bör vi då inte förtrösta på honom av allt vårt hjärta och förlita oss på honom? — Ords. 3:5, 6.

Jehova har tillåtit dörren till den räddande arken att stå öppen. Hur länge vet vi inte. Fråga dig själv: Kan jag i min nuvarande situation hjälpa många att komma in i den arken? Står det i min makt att använda mera tid i detta det mest givande av alla arbeten? Om du kan svara ja på dessa frågor, gör det då till ditt mål att tjäna som pionjär.

Vad menade den vise mannen?

Vad är en vän värd?

”Enstöringen” som arbetar hårt med att samla ihop rikedomar har i sanning ett tomt liv. Den vise kung Salomo skrev: ”Mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv, vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.” (Pred. 4:8) Hur meningslöst är inte den stackares liv som inte har någon vän, son eller broder och inte ens får njuta vad gott är av allt sitt hårda arbete! Han bara fortsätter att samla rikedomar och vill inte ge ut några pengar på sådant som skulle kunna göra hans liv mera angenämt och njutbart. Men vid döden tvingas han att lämna allting ifrån sig. Vilken fåfänglighet!

Långt bättre lottad är den som arbetar tillsammans med en god vän. Den vise mannen fortsätter: ”Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.” (Pred. 4:9) Det är fördelaktigt för dem att arbeta tillsammans, det ger ”större vinning” i form av bistånd, tröst och beskydd. Kung Salomo förklarar: ”Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. [Det är ju inte så troligt att båda två skall falla på en och samma gång.] Men ve den