En kärlek ”lika stark som döden”
”Kärleken är lika stark som döden är. ... Dess flammor är eldsflammor, Jahs flamma.” — Höga V. 8:6, NW.
1, 2. Hur kom det första äktenskapet till, och varför skulle man och hustru hålla fast vid varandra?
DET var deras lyckliga bröllopsdag. Och bröllopet ägde rum i paradiset. Vad kunde vara mera glädjerikt? Jehova hade låtit en djup sömn falla på den förste mannen, Adam. Sedan hade Gud tagit ett av hans revben, slutit till såret och använt revbenet som stomme då han formade den första kvinnan.
2 När denna fullkomliga, vackra hjälparinna, Adams komplement, fördes fram till Adam, blev han förtjust — men inte stum av glädje. Han var så rörd att han brast ut i poetiska ordalag och sade: ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött. Denna skall kallas maninna, ty från man blev denna tagen.” (1 Mos. 2:20—23, NW) Vi får inte veta hur kvinnan kände det på denna bröllopsdag, även om det senare sades beträffande den syndiga och ofullkomliga hustrun: ”Till din man skall din åtrå vara.” (1 Mos. 3:16) I sin fullkomlighet måste därför den första kvinnan, Eva, helt visst ha varit nöjd och belåten med sin livskamrat. Eftersom hon var tagen från mannens själva kropp, skulle de hålla fast vid varandra. Såsom Gud framställde saken: ”Det är därför en man skall lämna sin far och sin mor, och han måste hålla sig till sin hustru, och de måste bli ett kött.” — 1 Mos. 2:24, NW; Matt. 19:4, 5.
3. Varför var äktenskapet inte bara ett slags formell anordning utan allt vad känsla heter?
3 Äktenskapet, som instiftades av Skaparen i Edens lustgård, var ämnat att utgöra ett bestående föreningsband. Det erbjöd kamratskap och ömsesidigt bistånd, och det egentliga ändamålet med det — att fortplanta släktet och fostra nya medlemmar av den mänskliga familjen — var i sig självt en underbar framtidsutsikt. (1 Mos. 1:27, 28; Matt. 19:6—9) Men äktenskapet var inte avsett att bara vara ett slags formell anordning utan allt vad känsla heter. Människorna skapades med förmåga att visa kärlek — vilket i fråga om det äkta ståndet avser den djupa tillgivenhet för en person av det motsatta könet, som utgör den känslobetonade drivfjädern till det äktenskapliga samlivet, såväl som de innerliga varma band som fast förenar en familj.
4. När man tänker på våra dagars äktenskapsproblem, vilka frågor kan man då ställa beträffande kärlek och det äkta ståndet?
4 Äktenskap i ett paradis kan tyckas vara något rent idealistiskt i våra dagar. I ett ofullkomligt mänskligt samhälle är det ju så att många familjer är på väg att upplösas. Ofta tycks den naturliga tillgivenheten avta, och äktenskapsbanden slits av. Därför frågar kanske någon: Är det verkligen möjligt att djup, bestående kärlek kan råda mellan dem som är förenade i äktenskap? Eller är det naivt att tänka att ömsesidig kärlek och respekt kan var något beständigt, varaktigt?
”KÄRLEKEN ÄR LIKA STARK SOM DÖDEN”
5. Vad är i korthet innehållet i Höga Visan, och vad berättar denna bibelbok om kärleken mellan en man och en kvinna?
5 Sann kärlek mellan en man och en kvinna kan vara oerhört stark, fast, orubblig. Hur tydligt framgick inte detta av innehållet i en poetisk bok i bibeln, en bok som skrevs för omkring 3.000 år sedan av den vise kung Salomo i Israel! Den här bibelboken är Höga Visan, som också kallas ”Sångernas sång av Salomo”, och den berättar om den orubbliga kärlek som rådde mellan en herde och en landsflicka från byn Sunem (Sulem). Denna ”sångernas sång” uppenbarar också att kungen, i all sin glans och med alla sina rikedomar, inte kunde erövra den vackra sulemitiskans kärlek. — Höga V. 1:1—14; 8:4.
6. Varför är Höga Visan till uppmuntran för medlemmarna av Jesu Kristi ”brud”, och hans av anden pånyttfödda församling?
6 Den här sången, ”sångernas sång”, belyser hur skön beständig och uthållig kärlek är. Sådan orubblig kärlek avspeglas i Jesu Kristi förhållande till sin ”brud”, dvs. hans av anden pånyttfödda församling. (Ef. 5:25—32; Upp. 21:2, 9) Därför kan Höga Visan på ett utmärkt sätt uppmuntra dem som bekänner sig tillhöra denna ”brud” att förbli trogna mot sin himmelske brudgum. (2 Kor. 11:2) Och ändå har den här inspirerade boken oändligt mycket att säga om den rena, ömma tillgivenhet som kan råda mellan ett gudaktigt människopar, en man och en kvinna.
7. Vilka faktorer bör ogifta personer som är Jehova hängivna allvarligt tänka på, när de söker en äktenskapspartner?
7 Låt oss belysa saken: Höga Visan låter oss klart och tydligt förstå att det inte är möjligt att hysa kärlek av det romantiska slaget till vem som helst. Flickan från Sulem till exempel kände sig inte alls dragen till kung Salomo, och hon sade: ”Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken [hos mig], stören den icke, förrän den själv så vill.” (Höga V. 2:7; 3:5) Hur klokt och förståndigt är det då inte av den som är ogift att tåligt vänta tills någon dyker upp som han eller hon verkligen kan älska! Och vad dem beträffar, som är Jehova hängivna, bör den tillämnade äktenskapspartnern vara en man eller en kvinna som också är överlämnad åt Gud och honom trogen. (5 Mos. 7:3, 4; Esr. 9:1—15; 1 Kor. 7:39) Då kommer tillbedjan av Jehova att vara det allra viktigaste för båda makarna. De får då möjlighet att möta livet tillsammans i äktenskaplig och andlig enhet, varförutan livet skulle vara dyster tomhet.
8. Hur hade den sulemitiska flickan visat sig vara lik en mur, inte en dörr?
8 Men före giftermålet med en medtroende måste kyskheten bevaras av den som vill äga Guds godkännande. Den sulemitiska flickans bröder intresserade sig varmt för hennes dygd, också medan hon var helt ung. Under tidigare år hade en av flickans bröder sagt följande om henne: ”Vi hava en syster, en helt ung, som ännu icke har någon barm. Vad skola vi göra med vår syster, när tiden kommer, att man vill vinna henne [till hustru]?” En annan broder svarade: ”Är hon en mur, så bygga vi på den ett krön av silver; men är hon en dörr, så bomma vi för den med en cederplanka.” Kung Salomo hade försökt vinna den sulemitiska flickans tillgivenhet, men hon hade inte visat sig vara opålitlig i kärlek och dygd, likt en svängande dörr som man måste bomma för med en planka för att hindra den att öppna sig på vid gavel för en icke önskvärd eller för en skadlig människa. Hon hade inte gett efter för en kungs lockmedel, utan lik en mur hade hon stått emot alla materiella lockelser, hade bevisat sig vara vuxen och kunde nu betraktas som en mogen kvinna som kännetecknades av att följa ärbara principer. (Höga V. 8:8—10) Ett utmärkt exempel för ogifta, gudaktiga kvinnor i våra dagar!
9. Hur betraktade sulemitiskan av herden som älskade henne?
9 Den ödmjuka sulemitiska flickan var självutplånande, men i herdens ögon, hans som älskade henne, var hon något alldeles särskilt. ”Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen”, sade hon. Herden var emellertid av annan mening och svarade: ”Såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.” (Höga V. 2:1, 2) Detta var inte bara blind förälskelse. Flickan tjänade Jehova, var duglig och söt och hade mycket annat som var tilldragande. Ligger det inte i detta en antydan om att ogifta kristna flickor lär sig att axla ansvar såsom kvinnor, medan de samtidigt strävar efter att öka sin andlighet?
10. Hur värderade sulemitiskan herden?
10 Men lägg märke till hur den sulemitiska flickan värderade herden. ”Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd”, sade hon, ”så är min vän bland ynglingar.” (Höga V. 2:3) Han var inte bara ett av de många träden i skogen. Hennes herde var Jehova hängiven, hade önskvärda karaktärsdrag och förmågor och måste helt visst ha varit en andligt sinnad ung man. (Jämför 1 Korintierna 2:6—16.) Ja, för den vackra sulemitiskan var han ”såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd”. Bör inte en ogift kristen man söka skicka sig så att han en dag kan bli betraktad på det sättet av sin älskade hjärtevän?
11. Hur kan äkta kärlek jämföras med döden och scheol enligt den sulemitiska flickans ord?
11 Det råder inget tvivel om att det var helhjärtad kärlek som den sulemitiska flickan och den unge mannen kände för varandra. Flickan uttryckte sannerligen saken mycket väl, då hon sade till sin varmt avhållne herde: ”Fäst mig såsom ett insegel på ditt hjärta, såsom ett insegel på din arm; ty kärleken är lika stark som döden är, ett fasthållande vid odelad hängivenhet är lika obevekligt som scheol är. Dess flammor är eldsflammor, Jahs [Jehovas] flamma. Inte ens många vatten kan utsläcka kärleken, inte ens floder kan skölja den bort. Om en man [en sådan som Salomo] skulle ge alla de värdefulla tingen i sitt hus för kärleken, skulle människor ofelbart försmå dem.” (Höga V. 8:6, 7, NW) Hur sant är inte detta! Kärleken kan inte köpas med materiella ting. Men äkta kärlek är lika stark som döden, som ofelbart kräver den domfällda mänsklighetens liv. Ja, och i sitt fasthållande vid odelad hängivenhet är sådan kärlek lika obeveklig som scheol, dvs. gravtillståndet, visar sig vara i fråga om att kräva döda människors kroppar. Men hur förhåller det sig med ”Jahs flamma”? En bibelkännare sade en gång att ”kärleksflammor som tänds i människohjärtat utgår från Jehova”, kärlekens Gud, som hos människor har nedlagt den underbara förmågan att omfatta andra med kärlek. (1 Joh. 4:8) Ja, sann kärlek tryter aldrig, den är lojal, varaktig. (Jämför 1 Korintierna 13:8.) Hur klokt är det inte av dem som tänker på att gifta sig att vänta och arbeta för en kärlek ”lika stark som döden”!
HUR KÄRLEKEN TILLVÄXER
12. Vilka upplevelser eller faktorer i livet kan få kärleken att växa mellan en man och hans hustru?
12 Ändå kan kärleken växa i och med att en mans och hans hustrus liv blir alltmera sammanflätade. Isak var ingen blint förälskad pojkspoling, när han, vid den mogna åldern av 40 år, tog Rebecka till hustru; och hon var inte bara en flicksnärta utan kallas den ”unga kvinnan” (NW). ”Och han hade henne kär”, sägs det oss. (1 Mos. 24:57—67) Allteftersom åren går delar gudaktiga äkta makar fler och fler andliga ting med varandra. Med förenade krafter möter de livets prövningar och problem. Deras inbördes sammanhållning i gemensamma strävanden ger dem en fond av kära minnen som drar dem ännu närmare samman. Också enkla ting — kanske angenäma samtal under gemensamma promenader i skog och mark — blir minnesvärda. Den vackra sulemitiska flickan längtade ju efter att få ströva ute i markerna tillsammans med sin herde! (Höga V. 2:8—14) Och när de väl var gifta, måste de ha gjort detta ofta.
13. Varför har en äkta man skäl att älska ”en duglig hustru”?
13 Men kärleken tillväxer förstås också av andra sunda skäl. ”En duglig hustru är en krona för sin man”, som sannerligen har skäl att älska henne. (Ords. 12:4, Åkeson) För att använda kung Lemuels ord (kanske Salomos ord) är det värde ”en duglig hustru” har långt ”högre än pärlors”, ja, hon är värdefullare än högt skattade prydnadsföremål tillverkade av färgrika ”koraller”. Hon är pålitlig och gör sin äkta man ”gott ... i alla sitt livs dagar, aldrig något ont”. (Ords. 31:1, 10—12, Åkeson; NW) Med villig hand kan hon göra varma kläder åt sin familj. (Ords. 31:13, 19, 21—24) Lika samvetsgrann är hon i fråga om att se till att husfolket får närande mat. (Verserna 14, 15) Många angelägenheter i hushållet kan tryggt betros åt henne, för hon är flitig och verkligt duglig. (Verserna 16—18, 27) En sådan kvinna talar varmt och vänligt, hon är frikostig och gör vad gott är också mot personer som inte hör huset till. (Verserna 20, 26) Om en gudfruktig hustrus fysiska skönhet i viss mån försvinner allteftersom åren går, så tillväxer hennes inre skönhet och gör att hon blir ännu mer avhållen av sina kära. ”Behagfullhet kan vara bedräglig, och fägring kan vara fåfänglig”, konstaterar Lemuel, ”men den kvinna som fruktar Jehova skaffar sig lovprisning.” — Ords. 31:30, NW; 1 Petr. 3:3, 4.
14. Vilka karaktärsdrag hos en gudaktig äkta man manar en kristen hustru att känna djup respekt för honom?
14 En gudaktig äkta man, å andra sidan, axlar fullständigt sitt ansvar att utöva ledarskapet, men inte som någon tyrann. (1 Mos. 3:16; Mal. 2:14—16; 1 Kor. 11:3) Han håller i med att älska sin hustru och visar detta på olika sätt. Han blir till exempel inte förbittrad på henne. (Kol. 3:19) Han arbetar strängt för att kunna dra försorg om de fysiska och andliga behoven hos hustrun och andra nära och kära. (1 Tim. 5:8) Ja, den gudaktige äkta mannen visar sin hustru samma slags kärleksfull omsorg som Jesus Kristus visar sin församling. (Ef. 5:25—32) Vilken kristen hustru skulle inte känna djup respekt för en sådan man?
15. Vilket slags förhållande kan en äkta man och hans hustru glädjas åt genom att de upprätthåller bibliska normer för äktenskapet?
15 Att upprätthålla de normer, som just har anförts, kommer att kräva ständiga ansträngningar, tillämpning av bibeln och förtröstansfull tillit till Jehova. Men i det äktenskapliga klimat som således alstras kommer kärleken med all säkerhet att tillväxa. Den äkta mannen skall inte behöva kräva att bli behandlad med respekt. Det skall han bli, helt naturligt, av sin väl behandlade och andligt sinnade hustru. Och hon skall inte heller behöva klaga: ”Du älskar mig inte!” Vilken kristen äkta man kan låta bli att älska en duglig och gudaktig hustru? (Lägg märke till motsatserna i Domarboken 14:15—17 och Rut 3:11.) I ett sådant hem, där båda makarna fullgör sin rätta skriftenliga uppgift, blir det inte svårt att följa det apostoliska rådet: ”Må också var och en av er [äkta män] individuellt så älska sin hustru som han älskar sig själv; å andra sidan bör hustrun ha djup respekt för sin man.” — Ef. 5:33.
”AV DIN UNGDOMS HUSTRU MÅ DU HÄMTA DIN GLÄDJE”
16. Hur yrkar Ordspråksboken, kapitel 5, på att man skall vara sin livskamrat trogen?
16 Äktenskapet var avsett att ge människor glädje. Men om man skall få uppleva detta och den äktenskapliga kärleken skall bestå, måste man vara sin livskamrat trogen. I bildliga ordalag använder Skriften ordet ”brunn” för att beteckna en källa till sexuell tillfredsställelse, något som man inte får söka utanför äktenskapets ram. Visst inbegriper kärleken mellan man och hustru med rätta intimt umgänge, men alla som inte är förenade i äktenskap måste vara utestängda från ett äktenskaps intimiteter. Den äkta mannen uppmanas mycket passande: ”Drick vatten ur din egen brunn. ... Icke vill du, att dina flöden skola strömma ut på gatan ... ? Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig. Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje; hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen [kanske med hänsyftning på behagfullhet, mjukhet i rörelser], ... i hennes kärlek finne du ständigt din lust.” — Ords. 5:15—23; 7:6—23.
17. Hur kommer det förhållandet att gifta människor visar varandra ömsint hänsyn att påverka dem?
17 Gifta människor är enligt bibeln skyldiga att ge varandra äktenskapsrätten. Det är ett sätt att visa djup kärlek, och när det är den naturliga följden av uppriktig tillgivenhet i äktenskapet, kan det liknas vid en vacker tavla. Hur viktigt är det då inte att gudaktiga äkta makar undviker att fördärva scenen, att de skyr sedvänjor som skulle besudla den äktenskapliga sängen! (Hebr. 13:4) Ömsint hänsyn för varandra i sådana intima angelägenheter kan bidra till att förhindra en smärtsam upplösning av äktenskapet och tjänar dessutom som ett skydd mot faran att ge efter för omoraliskhet. — 1 Kor. 7:1—5.
18. Vad bör en gudaktig äkta man vara uppmärksam på, då han söker fylla hustruns känslomässiga och besläktade behov?
18 En gudaktig äkta man kommer således att hänsynsfullt söka fylla sin hustrus känslomässiga och besläktade behov, men med sådan återhållsamhet som anstår en människa som har Guds ande och som lägger i dagen dess frukt i form av självbehärskning. (Gal. 5:22, 23) Genom att fästa avseende vid hustruns fysiska och biologiska begränsningar, såsom Jehova gjorde i den lag han gav Israel, kommer den kristne äkta mannen att handla ”enligt kunskap”, i det han visar sin hustru ”ära som ett svagare kärl, det kvinnliga”. — 3 Mos. 18:19; 20:18; 1 Petr. 3:7.
19. a) I vilket slags hemmiljö är det en välsignelse att fostra barn? b) Vilket slags tuktan behöver barn få?
19 Med tiden kan det äkta förbundet medföra barn, ”en arvedel från Jehova”. (Ps. 127:3, NW) Det är en välsignelse när de fostras i en hemmiljö som präglas av stark kärlek mellan föräldrarna och hög aktning för andliga ting. Det är sant att de unga kommer att behöva råd och tillrättavisning, ”men den som älskar honom [sin son, sitt barn], han ser efter honom med tuktan”. (Ords. 13:24, NW) Det kommer att ha stor nytta med sig, när på bibeln grundad fostran och tuktan från föräldrarnas sida ges i kärlek.
EFTERLIKNA DEN SULEMITISKA FLICKAN I ODELAD HÄNGIVENHET
20. Vilken kärlek och hängivenhet övergår kärleken mellan vilken man och kvinna som helst?
20 Den kärlek som den sulemitiska flickan hyste till sin herde var ”lika stark som döden”, och gudaktiga gifta människors kärlek i våra dagar kan vara lika djup. Men den där unga flickan sade också: ”Ett fasthållande vid odelad hängivenhet är lika obevekligt som scheol är.” (Höga V. 8:6, NW) Jesu kärlek till skaran av sina smorda efterföljare övergår den som råder mellan vilken man och kvinna som helst, och denna församlings hängivenhet för Kristus är lika obeveklig som scheol. Likväl dog Jesus kärleksfullt inte bara för dem som skall bli hans himmelska ”brud”, utan också för sina ”andra får”, som nu representeras av en ”stor skara” med evigt liv på jorden som välsignade framtidsutsikter. — Joh. 10:16; Upp. 7:9.
21. a) Vilket framträdande exempel är den sulemitiska flickan? b) Hur är det till vår nytta att vi begrundar vad Jesus har gjort för oss?
21 För alla dessa Jehovas tjänare är den sulemitiska flickan ett särskilt framträdande exempel på odelad hängivenhet. Genom att begrunda vad Jesus har gjort för oss medelst sitt lösenoffer och genom att tänka på hans kärleksfullhet och om tillgivenhet vittnande löften växer vår kärlek till honom. Detta skyddar oss i sin tur från att gå upp i själviska, materialistiska, oandliga strävanden. Det stärker också det band som förenar oss med Jehova, den Gud som gjort det möjligt för oss människor att hysa en kärlek ”lika stark som döden”.
[Bild på sidan 18]
Skaparen avsåg att äktenskapet skulle vara en bestående förening
[Bild på sidan 19]
Sann kärlek mellan en man och en kvinna kan vara oerhört stark
[Bild på sidan 21]
”Och han hade henne kär”