Fördelar och belöningar av att vara andligen trygg
1. Vilka är trygga för farorna i en värld som driver vind för våg?
DEN materialistiska, fysiska tryggheten för människorna bryter samman, men den andliga tryggheten visar sig vara ett skydd mot de moraliska, sociala, politiska och religiösa farorna i denna värld, som driver vind för våg. De andligen trygga är de som sätter de andliga ting som framläggs i Guds heliga ord först i livet. De vet att Gud skall dra försorg om alla andra behov.
2, 3. Hur har kvarlevan och den ”stora skaran” verkligen gjort Jehova till sin ”tillflykt”?
2 När det gäller att vi ger Gud den dominerande platsen i vårt liv fortsätter den inspirerade skribenten till Psalm 91 att ge oss en känsla av trygghet genom att säga: ”Ty du sade: ’Jehová är min tillflykt.’ Den Högste har du gjort till din boning. Ingen olycka skall träffa dig och ingen plåga komma nära ditt tält.” — Ps. 91:9, 10, Åk.
3 Det är verkligen en underbar tanke att du kan göra den högste Guden till ”din boning”! Att det är så beror inte bara på att vi säger till Jehova: ”Du är min tillflykt” — nej, vi gör honom också verkligen till den plats eller det rum där vi söker vår hamn eller fristad för att finna trygghet. Oförskräckt — öppet och offentligt — har den smorda kvarlevan av det andliga Guds Israel gett till känna att Jehova är deras tillflykt, i synnerhet från och med år 1925. Den på senare tid framträdande ”stora skaran”, som har förenat sig med kvarlevan i att tillbedja Jehova såsom Gud, har efterliknat kvarlevan i att ge detta till känna och göra honom till sin tillflykt och följaktligen till sin ”boning”.
4. För vilken framträdande stridsfrågas skull har dessa två skaror blivit enade i sitt handlingssätt?
4 Samfällt har dessa två skaror förkunnat att den Högste, Jehova, är den universelle suveränen. I den nu aktuella stridsfrågan mellan Guds styre över hela jorden och mänskligt styre har de tagit ståndpunkt för Jehovas suveränitet. De tillkännager oavbrutet över hela världen att Guds messianska rike under hans Son, Jesus Kristus, är det enda hoppet för den nödställda mänskligheten. De dväljs i Jehova som den enda källan till andlig trygghet. Deras eviga intressen för nuet och för framtiden är trygga hos honom!
5. Vilket slags olycka är det som inte drabbar dem som gör Gud till sitt livs tillflykt?
5 För den nuvarande onda världen hopar sig olyckorna, inte bara i politiska och ekonomiska angelägenheter, utan på ett mycket mera skadegörande sätt i moraliska, sociala och religiösa frågor. Men för dem som gör den ende levande och sanne Guden, Jehova, till sitt livs tillflykt gäller att ”ingen olycka skall träffa dig”. Det vill säga: ingen av de olyckor som beskrivs i de föregående verserna i Psalm 91.De kan naturligtvis tillsammans med alla andra människor drabbas av stora naturkatastrofer, sådana som översvämningar, orkaner, jordbävningar, epidemier, perioder av livsmedelsbrist, härjningar genom krig, stamstrider och politiska revolutioner, men ingenting av detta tillintetgör deras andlighet eller försvagar deras tro och förtröstan på den allsmäktige Guden. Och de kan återhämta sig materiellt och fysiskt från sådana jordiska olyckor.
6. Varför är andlig olycka ännu allvarligare, och vilka drabbas av den?
6 Med en andlig olycka förhåller det sig emellertid annorlunda. Från en sådan finns det ingen återställelse, och så är det i fråga om kristenheten och judendomen. Precis som hednavärlden är dessa religiösa grupper inte alls andligen blomstrande. De fortsätter i sitt sjuka religiösa tillstånd, och de har en ödeläggande olycka framför sig i den kommande ”stora vedermödan”. (Matt. 24:21, 22; Upp. 7:14, NW) En olycka väntar alla som inte söker tillflykt i Jehova och gör honom till sin boning.
7. a) Vilka är de bildliga ”plågor” som besmittar den stadsliknande världen? b) Vilket handlingssätt ger säkerhet åt oss som liknar gäster och främlingar som bor i tält?
7 De som förtröstansfullt gör den högste Guden till sin boning visas i bild som gäster och främlingar, som bor i tält i den nuvarande tingens ordning, utanför stadsgränserna. (1 Petr. 2:11; Hebr. 11:8—10) För dem som klass är det gudomliga löftet: ”Och ingen plåga [skall] komma nära ditt tält.” (Ps. 91:10, Åk) Bland de andligen skadliga ”plågor” som nu hemsöker den stadsliknande världen är sådana smittosamma företeelser som nationalism, fanatisk patriotism, förkunnandet av evolutionen som faktum, självisk materialism, narkotikamissbruk, blodtransfusionsmanin, spiritistiska sedvänjor, den moderna ”nya sexualmoralen”, att man älskar vällust mer än Gud, religiös sekterism, ”högre bibelkritik”, tillbedjan av vetenskapens ”heliga ko” och även tillbedjan av det politiska ”vilddjuret” och tillbedjan av dess ”bild” under efterkrigstiden, Förenta nationerna, efterträdaren till Nationernas förbund. (Upp. 9:20, 21; 13:1—18) Det är bara när de som gör Jehova till sin tillflykt håller sitt ”tält” uppsatt långt borta från denna världens ”stad” som de kommer att kunna hålla sig fria från smittan i dess många ”plågor”. Låt oss därför hålla oss på avstånd som sådana som inte är någon del av den nuvarande världen. — Joh. 17:14—16; jämför Hebréerna 11:9, 10.
Skydd från änglar mot att falla offer
8. Vad behöver vi mer än enbart mänsklig vägledning, och är detta åtkomligt för oss?
8 När vi vandrar omkring i denna värld av andliga faror, behöver vi någonting mera än mänsklig vägledning för att våra vägar skall vara till behag för Gud. Sådan övermänsklig vägledning har vi fått försäkran om, ”ty”, som psalmisten tillfogar, ”han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar”. — Ps. 91:11.
9. Vilket löfte till det köttsliga Israel, vilket betjänande av Jesus och vilken försäkran med avseende på hans barnalika efterföljare påminns vi om genom detta?
9 Detta löfte påminner oss om att Gud genom profeten Mose sade följande till det köttsliga Israels nation: ”Se, jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett. Ty min ängel skall gå framför dig och skall föra dig.” (2 Mos. 23:20, 23; 32:34; 33:2) Efter det att Guds Son, Jesus Kristus, i Judeens öken avvisat tre för honom framlagda frestelser, av vilka en inbegrep Psalm 91:11, 12, ”lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom”. (Matt. 4:1—11) Med hänsyftning på sina barnalika efterföljare sade Jesus: ”Deras änglar i himmelen ... se [alltid] min himmelske Faders ansikte.” (Matt. 18:10) Dessa änglar i himmelen står nu under Guds befallning med avseende på kvarlevan av andliga israeliter och deras lojala följeslagare.
10. På vilka ”vägar” är änglarnas uppdrag att ”bevara dig på alla dina vägar” tillämpligt?
10 Dessa änglars uppdrag att ”bevara dig på alla dina vägar” bör gälla de ”vägar” som Jehovas tillbedjare följer och som är i överensstämmelse med hans uppenbarade ord och därför är godkända av honom och står under hans ledning. Hans änglar skulle inte gå tillsammans med ”kvarlevan” och den ”stora skaran” av deras följeslagare på vägar som är annorlunda — själviska, egensinniga. — Matt. 13:41, 42.
11. Hur visade Jesu profetia om ”avslutningen på tingens ordning” och om budbäraren som flyger i midhimmelen att änglar är förbundna med hans efterföljare på jorden?
11 Jesu egen profetia om ”tecknet på ... [hans] närvaro och på avslutningen på tingens ordning” (NW) förutsade tydligt att han till förmån för insamlandet av de utvalda medlemmarna av det andliga Israel skulle sända ut sina änglar. Och när han kom för att skilja människorna i nationerna likt får och getter, skulle änglarna också vara med honom. (Matt. 24:3, 31; 25:31, 32; Upp. 7:1—8) Den sista boken i bibeln, vilken innehåller den uppenbarelse som genom Jesus gavs åt aposteln Johannes, visar avgjort att änglarna i himmelen skulle vara förbundna med det andliga Israels smorda kvarleva i deras jordiska verksamhet under denna ”avslutningen på tingens ordning”. I uppfyllelsen av Johannes’ syn av den ängel, som flög i midhimmelen med eviga goda nyheter att kungöra för alla jordens invånare, visas änglars beskydd och uppsikt till förmån för Jehovas tillbedjare, som utför detta arbete på jorden. (Upp. 14:6, 7, NW) Men mer än så:
12. Varför måste den tidens kvarleva, enligt Uppenbarelseboken, ha haft änglars vägledning och beskydd vid den tid då den började utgjuta de ”sju sista plågorna”?
12 När de ”sju sista plågorna” började utgjutas under åren 1922—1928, genom den smorda ”kvarlevan” vid den tiden, måste det ha förekommit ledning och uppsikt från änglar. Detta är helt följdriktigt, eftersom Uppenbarelseboken, kapitel 15—17, uppenbarar att dessa ”skålar”, som var fulla av Guds vrede, hölls och manövrerades av himmelska änglar, som tog emot dessa kärl ur Guds hand. Genom att på detta sätt gå framåt på Guds vägar av tjänst är Jehovas tillbedjare försäkrade om änglars beskydd och uppsikt. — Ps. 34:8; Hebr. 1:13, 14.
13. Vad lägger Satans jordiska redskap på deras stig som vandrar Jehovas ”vägar”, och vad säger Psalm 91:12 om detta?
13 De ”vägar” som vi, som tillbedjare av Jehova Gud, följer ligger mitt i denna världsliga tingens ordning, vars ”gud” Satan, djävulen, är. (2 Kor. 4:4) Följaktligen kan vi förvänta att denne falske guds jordiska redskap skall i vår väg lägga bildliga stenar, som Jehovas tillbedjare skall snava över och så gå under. Men med avseende på sådana orsaker till att vackla talar psalmisten vidare om Jehovas änglar, i det han säger: ”De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.” — Ps. 91:12.
14. Vad visade sig bli en ”stötesten” för det köttsliga Israels nation under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, och vad var orsaken till detta?
14 Detta betyder att dessa änglar i himmelen kommer att hålla oss uppe, stödja oss, så att vi inte påverkas av någon sådan ”sten”. Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen hade inte de avfälliga israeliterna, ”de två Israels hus”, något sådant bistånd från änglar mot att stöta emot någonting, vackla och råka i andlig undergång. De stötte sig mot Jehovas sanne Messias, Jesus Kristus, som för dem var ”en stötesten” och ”en klippa till fall”, alldeles som det var förutsagt i Jesaja 8:14. (1 Petr. 2:7, 8) Att det omskurna judiska folket förkastade Jesus som Messias har skadat det andligen till denna dag. Men detta är inte den ”sten” som omtalas i Psalm 91:12.
15. Hur är ”stenen” i Psalm 91:12 annorlunda, och hur kan detta tydliggöras?
15 Denna ”sten” är någonting från Jehovas store motståndare, Satan, djävulen; och därför går man miste om Guds ynnest, om man godtar det som denna ”sten” är. Detta står i motsats till den messianska ”stenen” under första århundradet, vilken, om den godtagits av den judiska nationen, skulle ha gjort att de fortsatt att äga Guds ynnest. Men på den tiden följde de nationalistiska judarna personer som falskeligen sade sig vara Messias, vilka inte var från Gud. Jesus Kristus såg också fram emot vår tid och varnade sina lärjungar för sådana som falskeligen skulle säga sig vara Messias eller Kristus under ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3, 5, 23—26) Precis som det var förutsagt har dessa ”falska Krister” (NW) uppstått, inte framför allt i form av enskilda människor, utan som politiska och ekonomiska system, vilka man tillerkänt messianska krafter och genom vilka man förväntat messianska välsignelser. Ett exempel på detta är Nikita Krusjtjevs löfte att den ryska kommunismen av hans märke skulle upprätta paradiset för människorna. Och hur skulle vi någonsin kunna glömma att Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika i december 1918 hyllade det föreslagna Nationernas förbund som ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”?
16. Nämn några av de ”stenar” som Jehovas vittnen, tack vare änglarna, inte har stött sin fot mot och fallit över.
16 Jehovas änglar har troget burit hans tillbedjare på sina händer, så att de inte har stött sin fot mot ”någon sten” av detta slag och gått miste om hans ynnest. När de i november 1939 offentligt förklarade sig troget hålla fast vid kristen ”neutralitet” i förhållande till alla världsliga tvistefrågor och konflikter, gjorde detta att de blev befästa i sitt handlingssätt i fråga om att avvisa militär värnplikt, i fredstid såväl som i krigstid. Diktatorer i politiska regeringar framträdde efter första världskriget, till exempel Adolf Hitler, som strävade efter att återupprätta Heliga romerska riket av tyska nationen för tusen år. Men Jehovas kristna vittnen har aldrig böjt sig för sådana diktatorer, som menat sig inta den plats som tillhör Jehovas sanne Messias, Jesus Kristus. I tider av provsättning beträffande den högste Gudens lags överlägsenhet har de tagit upp Kristi apostlars ord och sagt till politiker, domare och poliser: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Tack vare Jehovas änglar har ingen ”sten” i form av inskränkningar och förbud mot hans tillbedjare och deras predikande om Guds rike gjort att de vacklat och fallit.
Trygga för öppna och hemliga angrepp
17. Hur är Psalm 91:13 lik Lukas 10:19 när det gäller språket?
17 Mot slutet av år 32 v.t. sände Jesus Kristus ut sjuttio lärjungar som evangelister för Guds messianska rike. I det han uppenbarligen talade till dem i symboliska ordalag sade han: ”Jag har gett er myndighet att trampa på ormar och skorpioner och över hela fiendens makt, och ingenting skall kunna skada er.” (Luk. 10:19, Hd) På liknande sätt säger nu psalmisten i symbolisk bemärkelse till den klass som har gjort Jehova till sin boning: ”Det unga lejonet och kobran skall du trampa på; du skall trampa ned det manförsedda unga lejonet och den stora ormen.” — Ps. 91:13, NW.
18. Hur har det ”unga lejonet” blivit nedtrampat, bildligt talat?
18 Det unga lejonet gör ett öppet angrepp framifrån och blottställer sig självt. Mäktiga politiska stater har på liknande sätt tillgripit lagstiftande åtgärder som namnger offret. De har öppet antagit lagar som är riktade mot Jehovas vittnen, eller också har de tillämpat nationalistiska lagar mot dem. Vad har syftet varit? Att uppsluka dem, assimilera dem, göra dem religiöst underordnade under staten, göra dem till en nationell religiös institution, avsnörd från den världsvida sammanslutningen av Jehovas vittnen, som styrs från Gud och nedåt. Lojala vittnen för Jehova har visat ifrån sig en sådan totalitär, statskontrollerad anordning. De har teokratiskt med stor kraft hållit fast vid Guds styre!
19. Hur har ”kobran” blivit nedtrampad, bildligt talat?
19 Till skillnad från det unga lejonet hugger kobran i mörkret från ett gömställe. Den är farlig, alldeles som en ”orm på vägen”, som Dans stam jämfördes med och som ”biter hästen i foten”. (1 Mos. 49:16, 17) Giftiga, oväntade angrepp som liknar kobrans angrepp har gjorts mot Jehovas vittnen, vilka avsiktligt gjorts till offer, medan de fullgör sitt offentliga arbete att kungöra Guds rike från hus till hus, också i länder där en statsreligion är rådande. Prästmän i kristenheten har, i det de gömt sig bakom staten som verkställare åt dem, gjort förtäckta angrepp på Jehovas vittnen genom politikerna, lagstiftarna, polismyndigheterna och domarna vid domstolarna. (Ps. 94:20) Men Jehovas vittnen har inte blivit förlamade av fruktan genom de orättvisa angreppens gift. De har fortsatt att vara laglydiga och har i all fridsamhet vädjat till domstolarna för att upprätthålla sina grundlagsenliga rättigheter, i det de åberopat de lagar om olika rättigheter som staten beviljat. Ända till landets högsta domstolar har de fört sin lagliga kamp för att genom lagen befästa och försvara religionsfriheten och rätten att predika Guds rike. (Fil. 1:7, 16) Deras ansträngningar har ofta krönts med seger!
20. Hur har vittnena fortsatt att göra lärjungar trots att deras bibliska litteratur blivit förbjuden?
20 Vare sig fienderna har angripit öppet, rakt framifrån, eller förslaget och lömskt, har de blivit nedtrampade av dessa framtågande vittnen för den högste Guden. När deras litteratur har förbjudits, har de fortsatt att sträva framåt i sitt skriftenliga arbete med att göra lärjungar till Kristus genom att helt enkelt använda bibeln i sitt vittnesarbete. Lärjungar har blivit resultatet! — Matt. 28:19, 20.
21. Hur trampar Jehovas tillbedjare ned det symboliska ”manförsedda unga lejonet”?
21 Psalmisten förhöjer intensiteten i de bildliga uttrycken, när han i en parallellism talar om att trampa ned ”det manförsedda unga lejonet och den stora ormen”. Det manförsedda unga lejonet bör vara äldre och därtill ha ett vildare utseende än det lejon som helt enkelt kallas det unga lejonet. Den stora ormen bör vara ett vidunder till reptil, och den kallas också i den grekiska Septuagintaöversättningen av Psaltaren för en ”drake” (”drakar”, 1917; ”draken”, Åk). Men oberoende av vilket imponerande och vilt utseende det symboliska manförsedda unga lejonet kan ha, när det gör sitt öppna och rakt framifrån kommande angrepp, trampar Jehovas tillbedjare ned denna farliga angripare. De vandrar rakt fram, i det de lyder den högste Guden som suverän härskare mer än lejonlika människor eller lejonlika människogjorda organisationer. De ger den lejonlike kejsaren bara det som tillhör kejsaren, och de undanhåller inte på något sätt någonting som tillhör Gud, i det de ger honom alla de ting som tillhör honom. (Apg. 5:29; Matt. 22:21) Därför blir de inte andligen skadade av ”lejonets” hotfulla verksamhet.
22. Hur trampar Jehovas tillbedjare ned den symboliska ”stora ormen”?
22 Den drakliknande ”stora ormen” påminner oss om den som är fader till ormens ”säd”, nämligen Satan, djävulen, ”den ursprunglige ormen”. (1 Mos. 3:15; Upp. 12:9, NW) Psalmisten framställer honom inte här som ett ”havsvidunder”, utan som ett landvidunder, en reptil av ovanlig storlek, lång nog att linda sin stjärt kring en människa för att krossa henne och uppsluka henne. (Jer. 51:34) Så om Jehovas tillbedjare urskiljer att Satan, djävulen, förmedelst sin monstruösa, vidunderliga världsorganisation försöker linda sin stjärt kring dem och krossa dem med världsliga påtryckningar och uppsluka dem i sin demonbehärskade organisation, skakar de sig fria och trampar ned denna ”stora orm”. De undviker och motstår alla former av spiritism, och på så sätt tillåter de inte demonerna att försåtligt ta kontroll över deras sinne och vilja. (Luk. 10:17) Den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar måste helt enkelt göra detta, om de önskar få del i uppfyllelsen av Romarna 16:20, dvs. snart få Satan krossad under sina fötter. De måste vidta bestämda åtgärder mot denna eldröda ”drake” nu och alltid hålla honom under fötterna. — 1 Petr. 5:8.
Att älska Gud och känna hans namn
23. Vad säger Gud i Psalm 91:14 med avseende på dem som älskar honom för vad han är?
23 Satan, djävulen, förnekar att mänskliga skapelser kan älska Gud, Skaparen, bara för vad han är. Men den högste Guden uppskattar även sina jordiska skapelsers sanna kärlek. Hur Gud ger uttryck åt sin uppskattning visar psalmisten, när han beskriver hur Gud talar och säger med avseende på sina kärleksfulla tillbedjare som klass: ”Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, därför att han känner [har lärt känna, NW] mitt namn.” — Ps. 91:14.
24. Av vilken orsak har Jehovas tillbedjare sökt tillflykt hos honom i högre grad än för att enbart finna andlig trygghet?
24 De som tillber den ende levande och sanne Guden har hållit sig intill honom, fäst sin tillgivenhet vid honom, på grund av att han är den högsta personifikationen av kärleken. De har tillgivet fäst sig vid honom, helt enkelt spontant i sitt hjärta dragits till honom. De är befallda att älska honom, men de älskar honom på grund av att han först har älskat dem och gett uttryck åt sin kärlek genom sin enfödde Son, Jesus Kristus. (5 Mos. 7:7; 10:15; Mark. 12:29, 30; 1 Joh. 4:19) Därför är det inte enbart en fråga om att finna andlig trygghet, när de har sökt tillflykt hos honom.
25. Från vad har Jehova befriat sina tillbedjare, och hur förhåller det sig med framtiden?
25 I den tillgivenhet som Gud, den Allsmäktige, i gengäld visar sina tillbedjare har han befriat dem, så att de inte längre är religiösa fångar i denna världen och inte heller blir tillintetgjorda. Som ett vittnesbörd om detta existerar hans sanna tillbedjare i dag i denna synnerligen farliga tid, och de ökar i antal. Hans förmåga att ge befrielse i framtida fall av nöd är fortfarande lika stor som någonsin!
26. Vad är kärnpunkten i Jehovas uttalande: ”Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn”?
26 De som tillber den högste Guden i ande och sanning kommer aldrig någonsin att bli bortsopade från jordens yta. I annat fall skulle hans namn bli utplånat från jorden. Detta är kärnpunkten i det han säger med avseende på skaran av sina tillbedjare: ”Jag skall beskydda honom, därför att han känner [har lärt känna, NW] mitt namn.” — Ps. 91:14.
27. På vad började uppmärksamheten riktas år 1925, och vilken artikel i Vakt-Tornet för 1 april 1926 blev resultatet av detta?
27 Från och med år 1925 lade den smorda kvarlevan av det andliga Israel märke till att bibeln visade att tiden hade kommit för Gud att göra sig ett namn över hela världen. (Jer. 32:20; Jes. 63:12) Detta riktade uppmärksamheten på Guds personliga namn, Jehova. Redan vid början av följande år ställdes därför läsarna av The Watch Tower ansikte mot ansikte med den uppfordrande frågan: ”Vem vill ära Jehova?”, som var rubriken till den ledande artikeln i tidskriftens nummer för 1 januari 1926 (på svenska i Vakt-Tornet för 1 april 1926).
28. Vad gjorde Jehovas tillbedjare vid Internationella Bibelstudiesällskapets konvent i Detroit år 1928 för att visa att de hade ”lärt känna” hans namn?
28 Mindre än tre år senare visade de att de hade ”lärt känna” Guds namn, nämligen genom att de vid Internationella Bibelstudiesällskapets internationella konvent i Detroit i USA på sommaren år 1928 med höga bifallsrop antog en ”Förklaring emot Satan och för Jehova”. Denna proklamation spreds sedan i tryckt form runt om på jorden i tiotals millioner exemplar. Det markerade året 1928 var det 44.000 bibelforskare som rapporterade tjänst på fältet och som kunde ta sig an denna spridning. Och vad kom ännu längre fram som en ytterligare höjdpunkt?
29, 30. a) Vad gjordes med namnet på tidskriften Vakttornet år 1939 för att Guds namn skulle kungöras ännu mera? b) Har Jehova gjort sig ett namn, och genom vilka har det i så fall skett?
29 Söndagseftermiddagen den 26 juli 1931 antog man vid det internationella konvent som Internationella Bibelstudiesällskapet höll i Columbus i Ohio i USA den resolution som förordade att man skulle omfatta det nya namnet: Jehovas vittnen. Därefter antogs denna resolution av församlingar runt om i världen, vilka alltifrån den tiden identifierade sin religiösa organisation som Jehovas vittnen. För att Guds namn skulle förkunnas ännu mera ändrades den 1 mars 1939, några månader innan andra världskriget bröt ut, namnet på vittnenas officiella tidskrift, så att den kom att heta: ”The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom” (på svenska från och med numret för 1 maj 1939: ”Vakttornet Förkunnare av Jehovas Konungarike”). Och nu, när det kritiska året 1975 har börjat, kan man mycket väl fråga: Har den högste Guden, profetiornas Gud, gjort sig ett namn? Svaret är självklart: Ja! Genom vilka? Inte genom kristenheten eller judendomen, utan genom Jehovas kristna vittnen!
30 Att Jehova har beskyddat sina tillbedjare på grund av att de ”har lärt känna” hans namn har verkligen betytt att han beskyddat sitt eget namn och att han har ett medel att förkunna sitt namn ”på hela jorden”. — Rom. 9:17; 2 Mos. 9:16.
31. I vems namn är de beslutna att vandra, och vilket namn åkallar de för att få hjälp?
31 Det beslut som dessa kristna vittnen för Jehova har fattat är nu det som finns uttryckt i Mika 4:5: ”Alla folken skall för sin del vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (NW) Hans namn skall de fortsätta att åkalla för att få hjälp, och de gör detta i full förtröstan på vad han därnäst säger, i Psalm 91:15 (Åk): ”Han åkallar mig, och jag svarar honom; jag är när honom i nöden, jag skall rädda honom och förhärliga honom.”
Räddning och förhärligande
32. Hur visar Jehova att han inte har förskjutit som vittnen för honom dem som åkallar honom, och hur kommer han att visa detta i framtiden?
32 På grund av världens växande fientlighet mot Jehovas tillbedjare och på grund av Satans, drakens, oavbrutna krig mot dem har de redan gått igenom mycken nöd. Men Jehova är ordhållig och har alltid varit med dem och aldrig förskjutit dem som sina vittnen. I den fruktansvärda nöd som ännu ligger framför dem, då den nuvarande onda världen når sitt slut i fullständig tillintetgörelse, kommer Jehova att vara med sina tillbedjare och på mirakulöst vis göra detta känt! Jehova skall inte låta dem bli nesligen tillintetgjorda av alla synliga och osynliga fiender, utan han säger: ”Jag skall rädda honom och förhärliga honom” eller: ”låta honom komma till ära”. — 1917.
33, 34. På vilket sätt blir Jehovas tillbedjare förhärligade av honom sedan de blivit befriade?
33 Det förhärligande som utlovas här betyder inte nödvändigtvis förhärligandet av medlemmarna av det andliga Israels smorda kvarleva i himmelen med den regerande konungen, Jesus Kristus. Detta skall komma i Jehovas bestämda tid, efter en utlovad ”dagars längd”.
34 Men han har redan gjort lysande räddningar av sina tillbedjare på jorden, och detta har blivit till andlig härlighet för dem och till ära för hans namn. Efter sådana gudomliga räddningar har de fått privilegiet att förhärliga sig över sina fiender, som också är hans fiender. Intill denna dag har de blivit hedrade och ärade med ytterligare tjänst på jorden som hans vittnen och förkunnare av hans oövervinnliga messianska rike. Under den kommande ”stora vedermödan” för världen och dess höjdpunkt i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon skall naturligtvis Jehovas största och märkligaste räddning av dem inträffa. Följaktligen kommer de att överleva denna världsförintande ”stora vedermöda” och ha del i härligheten på den vinnande sidan i detta krig över alla krig! De kommer att bli hedrade och ärade med att få träda in i Guds nya ordning för denna jord.
35. För att åtnjuta vilken härlighet på jorden skall de således leva vidare, och vad för någonting från Guds sida gör detta möjligt för dem?
35 Följaktligen skall de leva vidare för att åtnjuta den härlighet som består i att vara de som den högste Guden räddar medan han segerrikt för krig för att hävda och upphöja sin universella suveränitet och helga sitt värdiga namn. (Upp. 16:14, 16; Hes. 38:23; Ps. 83:19) Hans frälsning av dem skall göra detta möjligt för dem. Genom sin psalmist säger Jehova i avslutningen av denna underbara psalm: ”Med dagars längd skall jag tillfredsställa honom, och jag skall låta honom se frälsning genom mig.” — Ps. 91:16, NW.
36. När öppnades utsikten att överleva Guds ”strid” vid Harmageddon för kvarlevans syn, och i vilken utsträckning kan de bli tillfredsställda med ”dagars längd” på jorden?
36 Det var först från och med slutet av år 1928 som den smorda kvarlevan av ”Guds Israel” började få den andliga insikten om möjligheten att överleva ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon och här på jorden träda in i Jehovas rättfärdiga nya ordning. (Se The Watch Tower för 15 december 1928, sidan 376, paragraferna 35, 36; Vakt-Tornet för 15 februari 1929, sidan 56, paragraferna 35, 36.) Och nu, då år 1975 har börjat, är det fortfarande några tusen av den smorda kvarlevan som är vid liv här på jorden och som ser fram emot att denna glädjerika framtidsutsikt skall förverkligas. Den tillväxande ”stora skaran” av deras fårlika följeslagare ser tillsammans med dem fram emot att få träda in i den nya ordningen utan avbrott i sitt liv. I den nya ordningen skall Jehova Gud öka den smorda kvarlevans ”dagars längd” på jorden så att dess medlemmar blir tillfredsställda. Det återstår att se om de skall få vara kvar här på jorden för att se början av uppståndelsen för de jordiska döda och träffa trogna vittnen från forna tider, förkristna tider. De skulle glädja sig över att få göra detta innan de tas bort från den jordiska skådeplatsen till den himmelska belöningen med Kristus.
37. Med vilken ”dagars längd” kommer det att bli möjligt för medlemmarna av den ”stora skaran” att bli tillfredsställda?
37 De som tillhör den ”stora skaran” och förblir trogna mot den universelle suveränen, Jehova Gud, genom det avgörande provet efter slutet på Kristi tusenåriga regering över mänskligheten kommer att bli tillfredsställda med ”dagars längd” till evigt liv, liv utan slut i det jordiska ”ljuvliga paradiset” under Jehovas universella suveränitet. Vilken belöning ger inte Jehovas tillbedjan!
38. Varför blir det inte på något sätt motbevisat att den andliga tryggheten är av största betydelse, om någon som ”dväljs i den Högstes hemliga rum” dör i trohet före slutet av Guds strid vid Harmageddon och nedkastandet av Satan i avgrunden?
38 Sätter vi nu värde på och åstundar vi uppriktigt den andliga trygghet som Jehova Gud erbjuder? Är inte detta slags trygghet av största betydelse, om vi vill bli skyddade och bevarade för att få de härliga belöningar som han har i beredskap för alla sina trogna tillbedjare? Alla de som förtröstansfullt förblir i Jehovas rum av andlig trygghet, ”dväljs i den Högstes hemliga rum”, skall komma att ”se frälsning genom mig”, genom Jehova. (Ps. 91:16, NW) Detta kommer att gälla, även om ens dagar i trofasthet avbryts i döden innan den rättfärdiga nya ordningen verkligen inleds efter Jehovas ”strid” vid Harmageddon och fängslandet av Satan och hans demoner i avgrunden. (Upp. 20:1—6) Den allsmäktige Guden kan fortfarande ge frälsning från en död i trofasthet, nämligen genom den utlovade uppståndelsen för de döda. De som lämnar Guds rum av andlig trygghet kommer aldrig att komma igenom den annalkande ”stora vedermödan” med Guds godkännande och se frälsning genom honom!
39. Vilket behag bör vi önska att Jehova skall få i fråga om var och en av oss, och hur kan vi göra så att han får det?
39 Jehova kommer att finna behag i att låta oss se frälsning genom honom och medelst Jesus Kristus, hans Son. Må vi kärleksfullt låta honom få detta gudomliga behag i fråga om var och en av oss. Vi kan göra detta genom att på värdigt sätt stanna kvar i detta ”hemliga rum” av andlig trygghet, som han har berett åt sina trogna tillbedjare. — Ords. 21:31, NW; Upp. 7:9—17.