Tecken och under i ändens tid
”SEt JAG OCH BARNEN SOM JEHOVA HAR GIVIT MIG ÄRO SÅSOM TECKEN OCH SÅSOM UNDER I ISRAEL FRÅN HÄRSKARORNAS JEHOVA, SOM BOR FÅ SIONS BERG.” — JES. 8:18, NW.
Detta tal som angav grundtonen för Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja”, hölls av Sällskapet Vaktornets president inför en åhörarskara om 151.008 personer, som fyllde Yankee Stadium och Polo Grounds i New York på sommareftermiddagen måndagen den 28 juli 1958.
1, 2. a) Varför var Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja” år 1958 ett tecken och ett under? b) På vad var den internationella konferensen i San Francisco år 1945 ett tecken, men varför kom deltagarna i 1958 års konvent i New York tillsammans?
VAD innebär det, när mer än 145.000 personer från jordens alla hörn dagligen kommer tillsammans i åtta dagar och till översvämning fyller två jättestadion i New York, inte långt från Förenta nationernas högkvarter, och denna sammankomst slutligen kulminerar i en åhörarskara på 253.922 vid det offentliga föredraget den sista dagen? På vad är detta ett tecken i denna tid av spänning i världen? Att detta är ett under, det är säkert, ty här, mitt i en värld som är hårt ansträngd av internationella svårigheter, kommer representanter från 123 nationer, områden och öar tillsammans i ett fredligt syfte och blandar sig med varandra såsom medlemmar av en enda mänsklig familj trots skillnaden i ras, hudfärg, språk, medborgarskap och hemlandskultur och miljö.
2 För tretton år sedan hade 10.000 män och kvinnor kommit tillsammans på andra sidan av kontinenten, i San Francisco i Kalifornien, för gemensam överläggning och verksamhet. De representerade femtio politiska stater, av vilka tretton var europeiska, femton asiatiska, afrikanska och Stillahavsstater och tjugotvå var amerikanska. Denna San Francisco-konferens var ett tecken på internationell planläggning och var ett under som förebådade grundandet av den organisation som är känd såsom Förenta nationerna, ty konferensen avslutade sitt arbete den 26 juni 1945 med att representanter för femtio nationer undertecknade Förenta nationernas stadga. Men i juli och augusti 1958 tjänar denna långt storslagnare sammankomst av representanter från många fler nationer såsom ett tecken och ett under av större vikt och betydelse för hela mänskligheten. Denna samlade skara har inte kommit tillsammans för att överväga och tjäna människors vilja, utan dens vilja, som är den Högste i universum. Konventet kallas Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja”.
3. Vi frågar på fullt allvar: Vems blickar var fästa vid denna sammankomst, och vad var orsaken?
3 På grund av att denna sammankomst har fått så stor publicitet, är hela jordens blickar fästa vid den, ty folk från alla delar av jorden är här. Men med långt större allvar måste vi betrakta det förhållandet, att Gud, den Högste, i himlarna har sina blickar fästa vid denna internationella sammankomst. Den äger rum i en tid då detta skriftställe går i uppfyllelse: Jehovas ”ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda”. ”Jehova är i sitt heliga tempel. Jehova — i himlarna är hans tron. Hans egna ögon se, hans egna strålande ögon rannsaka människors söner. Jehova själv rannsakar den rättfärdige såväl som den som är ond.” (Ords. 15:3; Ps. 11:4, 5, NW) För honom är nationerna, inbegripet Förenta nationerna, som ”en droppe ur ämbaret”. — Jes. 40:15.
4. Varför var ingenting som några reporter, kritiker eller historieskrivare hade att säga om denna sammankomst något att frukta för, och varför skulle det inte vara klokt av någon nation eller av några enskilda människor att lämna denna sammankomst utan avseende?
4 Vad de politiska analytikerna eller tidningsreporterna och redaktörerna eller de religiösa kritikerna i kristenheten eller världshistorikerna kan komma att säga om denna internationella sammankomst ”Guds vilja” bekymrar oss inte såsom någonting att frukta för. Det är inte inför mänskligheten i allmänhet och inte heller inför de många nationer som är representerade här eller inför Förenta nationerna, vars högkvarter befinner sig här i närheten, utan inför Jehova Gud, den högste domaren, som denna sammankomst måste stå förkastad eller godkänd. Varför? Därför att det är med Guds vilja såsom tema som vi 151.003 har församlat oss. Om vi koncentrerar oss på att befrämja Guds vilja överallt på Guds gröna jord, kommer denna sammankomst att tjäna som ett tecken och ett under från honom, någonting som ingen nation och inget folk på jorden gör klokt i att lämna utan avseende.
5. Varför är den här tiden den märkligaste i hela den mänskliga historien, vad tecken och under beträffar?
5 Den nuvarande tiden är i fråga om tecken och under den märkligaste i hela den mänskliga historien. Vi menar synliga tecken och under från den osynlige Guden i himlarna, sådant som alla människor kan se. När hans tecken och under förstås, anger de att vi står på tröskeln till en fredlig, lycklig och livgivande ny värld. Detta är den mest storslagna av alla nyheter, fastän det innebär att vi lever i slutet av denna gamla värld, som är fylld av oro, söndersliten av problem, vanvettig och kärlekslös. Vi vill ha den nya. Vi är ivriga att lämna den gamla.
6. Hur är människor i vår tid inte mycket annorlunda än vad människor i Mellersta östern var under Jesu närvaro på jorden för nitton hundra år sedan?
6 Människor i kristenheten och judenheten har egna uppfattningar om de tecken och under som Gud bör tillhandahålla, ifall de skall kunna tro. Dessa människor i vår tid är inte mycket annorlunda än vad människor i Mellersta Östern var för nitton hundra år sedan. En man som företedde bevis för att han var Guds enfödde Son befann sig där. Hans namn var Jesus Kristus, och ”han härstammade från konung David i Jerusalem. De två judiska religiösa sekterna, fariséerna och sadducéerna, var i tvivelsmål om vem han verkligen var. De ville ha övernaturliga bevis av annat slag än de märkliga underverk som han utförde. En gång bespisade han fyra tusen män, förutom kvinnor och små barn, med bara sju brödkakor och några små fiskar. Därefter, säger oss ett ögonvittnes skildring, ”närmade sig fariséerna och sadducéerna honom, och för att fresta honom bådo de honom giva dem ett tecken från himmelen att beskåda”. Han talade om för dem vad det enda tecken var som skulle ges dem. Vid ett annat tillfälle sade han till en mängd människor: ”Detta släkte är ett ont släkte; det söker efter ett tecken. Men intet tecken skall givas det utom Jonas tecken. Ty alldeles såsom Jona blev ett tecken för nineviterna, på samma sätt skall Människosonen också vara det för detta släkte... . Människorna från Nineve skola stå upp i domen med detta släkte och domfälla det, ty de gjorde bättring vid det som Jona predikade, men se, här är någonting mer än Jona.” Detta ”någonting mer än Jona” var Jesus Kristus själv. — Matt. 16:1; Luk. 11:29—32; NW.
7. Hur var Jesus ett större tecken än Jona var, och hur var Jesus en uppfyllelse av ett annat tecken i kung Anas’ dagar?
7 På grund av sina upplevelser och sitt predikande blev Jona ett ”tecken” för det assyriska väldets huvudstad. För judarna av sin generation var Jesus Kristus ett ännu större ”tecken”. Inte endast var Jesus en uppfyllelse av förebilden Jona, när han var i jordens sköte, död under delar av tre dagar, och därpå uppstod från de döda, utan han var också en motbild till en annan man i forna dagar, som utgjorde ett ”tecken”, nämligen profeten Jesaja, som levde några år senare än Jona. Det var medan kung Ahas regerade i Jerusalem som Jesaja drog uppmärksamheten till sig såsom ett tecken från Jehova Gud. Vid den tiden var Juda rike, som Ahas regerade över, hotat till själva sin existens. I denna kris tillkännagav Jesaja att han var ett ”tecken” av oerhörd betydelse. Jesajas namn betyder ”frälsning från Jehova”. Han sade: ”Se, jag och barnen som Jehova har givit mig äro såsom tecken och såsom under i Israel från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” — Jes. 8:18, NW.
8. Hur brukade Jehova i tre års tid Jesaja såsom ett tecken och ett under mot Egypten, och om vad blev israeliterna således i förväg underrättade?
8 På Jesajas tid rörde sig ”dagsnyheterna” en hel del kring Egypten och Mellersta Östern, alldeles som nu. Jehova ville att Jesaja skulle vara ett tecken mot Egypten, dit israeliterna då var benägna att fly för att få militär hjälp. Uppifrån norr sände den assyriske konungen, Sargon, fältherren Tartan mot filistéerna, och Tartan intog deras stad Asdod. ”På den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos’ son, och sade: ’Upp, lös säcktygsklädnaden från dina länder och drag dina skor av dina fötter.’ Och denne gjorde så och gick naken och barfota.” I tre år gjorde Jesaja detta. Därpå förklarade Jehova Gud detta ovanliga beteende å Jesajas sida. Han sade att Jesaja var ett tecken och ett under för israeliterna, i dessa ord: ”Likasom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota och nu i tre år varit till tecken och förebild angående Egypten och Etiopien, så skall konungen i Assyrien låta fångarna ifrån Egypten och de bortförda från Etiopien, både unga och gamla, vandra åstad nakna och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd. Då skola de [israeliterna] häpna och blygas över Etiopien som var deras hopp och över Egypten som var deras stolthet. På den dagen skola inbyggarna här i kustlandet säga: ’Se, så gick det med dem som voro vårt hopp, med dem, till vilka vi flydde för att få hjälp och bliva räddade undan konungen i Assyrien; huru skola vi då själva kunna undkomma?’” (Jes. 20:1—6) Bland dem som till bekännelsen utgjorde Guds folk fanns det några som fäste avseende vid det tecken och under Jehova gav i Jesaja för att i förväg underrätta dem om Egyptens och Etiopiens nederlag, och de ändrade tankar i fråga om att fly ned till Egypten i stället för till Jehova för att få hjälp och frälsning.
Jesaja och hans söner
9. På vad var Jesaja och hans barn tecken för det forntida Israel, och om vad var hans förste sons namn ett förebud för Israel?
9 Jesajas barn såväl som han själv var tecken och under i det forntida Israel. Vilka var dessa Jesajas barn? Två kan vi vara alldeles säkra på. Det första hette Sear-Jasub. Detta namn var i sig självt profetiskt. Det betydde: ”Blott en kvarleva skall återvända.” Denne son var ett tecken, och hans namn var ett under eller en sinnebild eller ett förebud; lika säkert som denne son föddes åt Jesaja och fick namnet Sear-Jasub, precis lika säkert skulle den händelse, som hans namn förutsade, inträffa.
10. Med vilka ord riktade Jesaja profetiskt uppmärksamheten på denna händelse?
10 Jesaja riktade profetiskt uppmärksamheten på denna händelse. Han sade: ”På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom [den assyriske konungen] som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige. En kvarleva skall omvända sig [Blott en kvarleva skall återvända, NW], en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige. Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig [återvända]. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet såsom en flod. Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela jorden.” — Jes. 10:20—23.
11. Vad innebar därför Sear-Jasubs namn, och vad vederfors därför de israeliter som hörde till Juda rike?
11 Namnet Sear-Jasub innebar därför att Juda rike skulle omstörtas; dess huvudstad, Jerusalem, och templet där skulle förstöras; de överlevande judarna skulle föras till Babylon såsom fångar, och efter en lång tid skulle blott en kvarleva återvända till sitt hemland och på nytt bygga upp sin huvudstad och dess tempel åt Jehova. Så allvarlig skulle situationen bli beträffande Israels nations möjlighet att överleva, att Jesaja profeterade: ”Om HERREN Sebaot icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.” (Jes. 1:9) Sodom och Gomorra hade brunnit ned som följd av ett regn av svavel och eld från skyarna. Då Juda rike blivit lika orent som de forntida städerna Sodom och Gomorra, skulle det likaså lida en tillintetgörelse som skulle bli så gott som fullständig, om inte Jehova Gud skonade en kvarleva av trogna judar och i sinom tid lät dem återvända till sitt hemland för att återuppbygga Jerusalem och Jehovas tempel. Detta vederfors verkligen israeliterna i Juda rike, lika faktiskt som att Jesajas äldste son föddes och fick namnet Sear-Jasub.
12. Vilken son till Jesaja fick namn före avlelsen, och hur gick innebörden i hans namn i uppfyllelse, vilket bevisade att han var ett tecken och ett under?
12 En annan son till Jesaja fick namn redan före avlelsen, och namnet intygades av pålitliga vittnen. Jesaja säger: ”Och HERREN sade till mig: ’Tag dig en stor tavla och skriv på den med tydlig stil Maher-salal Has-bas. Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son.’ Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ’Giv honom namnet Maher-salal Has-bas. Ty förrän gossen kan säga ”fader” och ”moder”, skall man bära Damaskus’ skatter och byte från Samaria fram för konungen i Assyrien.’” (Jes. 8:1—4) Historien förtäljer att Samaria, huvudstaden i det nordliga riket, Israel, plundrades och förstördes av konung Salmaneser år 740 f. Kr., och de överlevande israeliterna fördes i landsflykt till Assyrien och Mediens städer. (2 Kon. 17:1—6) Det som Jesajas son Maher-salal Has-bas var ett tecken på blev en bokstavlig verklighet. Denne gosse hade således tjänat såsom ett sannskyldigt tecken och under.
13, 14. a) Vilken annan son är det möjligt att Jesaja hade, och under vilka omständigheter förutsades hans namn? b) Om vilken översvämning av sitt land blev den förut sagde bäraren av detta namn på förhand underrättad?
13 Det är möjligt att Jesaja fick ytterligare en son, som skulle kallas Immanuel. Vid den tiden hade konungen i det nordliga riket, Israel, och konungen i Aram förenat sig i en sammansvärjning mot Juda rike för att störta konung Ahas, konung Davids ättling, och sätta sonen till en man vid namn Tabal, möjligtvis en aramé eller syrier, på ”Jehovas tron”. Denna politiska sammansvärjning skrämde kung Ahas. Fastän kung Ahas var ond och ogudaktig, ämnade Jehova Gud inte låta sammansvärjningen lyckas. För att försäkra konung Ahas om detta sade Jehova till Jesaja: ”Gå, käre, Ahas till mötes, du och Sear-Jasub, din son. ... Så säger Herren, Jehova: Det skall icke inträffa och icke ske. Ty Damaskus är huvudstad i Aram [Syrien, NW], och [konung] Resin är huvudet i Damaskus; och inom sextiofem år skall Efraim [den ledande stammen inom Israels rike] nedstiga från att vara ett folk. ... Om I icke tron, så skolen I icke äga bestånd.”
14 Därpå sade Jehova till konung Ahas i Juda: ”Begär dig ett tecken av Jehova, din Gud; begär det antingen ur djupet eller i höjden, ovan från.” Ahas, som ingen tro hade, vägrade att ”sätta Jehova på prov”. (NW) Då sade Jesaja: ”Därför skall Herren [Jehova, NW] själv giva eder ett tecken: Se, en jungfru skall bliva havande och föda en son, och hon skall kalla hans namn Immanuel.” (Jes. 7:1—14, Åk) Senare, när Jehova talade om hur de assyriska krigshärarna skulle utbreda sig över Aram (Syrien) och Israel och till och med svämma över in i Juda land och hota Jerusalem, sade han till Jesaja: ”Därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, de väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans härlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gå över alla sina stränder. Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig och räcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar [krigshärens flyglar] skall den uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är.” (Jes. 8:5—8) Hur blev innebörden i namnet Immanuel besannad?
Immanuel
15, 16. a) När och hur gick namnet Immanuels innebörd i uppfyllelse? b) Hur visade denne Immanuel för oss vad hans förutsagda namn betydde?
15 För att finna ett historiskt svar måste vi gå mer än sju hundra år framåt till den tidpunkt då han föddes, av vilken Jesaja var en profetisk bild. Snickaren Josef i den galileiska staden Nasaret tvekade att ta sin trolovade, Maria, till hustru, ty på något outrett sätt hade hon blivit havande. I en dröm visade sig Jehovas ängel för den rådville Josef och sade: ” ’Josef, Davids son, var icke rädd för att taga Maria, din hustru, hem till dig, ty det som har blivit avlat i henne är av helig ande. Hon kommer att föda en son, och du skall giva honom namnet ”Jesus”, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.’ Allt detta inträffade nu verkligen, för att det skulle uppfyllas, som var sagt av Jehova genom hans profet, som sade: ’Se, jungfrun skall bliva havande och skall föda en son, och de skola giva honom namnet ”Immanuel” vilket i översättning betyder ’Med oss är Gud’.” När Josef hade vaknat, grep han sig an med att göra såsom han blivit befalld.
16 I sinom tid födde Maria en son, och han fick namnet Jesus. Vid trettio års ålder började Jesus predika Guds rike. För sin lojalitet mot Guds rike blev han dödad. På tredje dagen uppväckte Gud, den Allsmäktige, honom från de döda. Fyrtio dagar senare for Guds Son upp till himmelen och satte sig på Guds högra sida. Därifrån gick han, genom att bruka sitt mänskliga offer och genom att bruka sin stora makt i himmelen och på jorden, åstad och frälste sitt folk, sina efterföljare på jorden, från deras synder, för att de måtte få evigt liv i Guds nya värld. På så sätt har han bevisat, allt intill nu, att ”med oss är Gud”, och således hör namnet Immanuel med rätta honom till. — Matt. 1:18—25, NW.
17, Vilka är det som Jehova ger åt Immanuel, och i vilket nära förhållande kommer de att stå till denne?
17 På grund av den tro på denne Immanuel, som drivit människor till att överlämna sig åt Jehova Gud och följa hans trogne Son, Immanuel, i spåren, har Jehova pånyttfött 144.000 av dessa trogna efterföljare och gjort dem till Guds söner, hans barn. Han gör dessa av anden pånyttfödda söner till Immanuels, Jesu Kristi, medarvingar i det utlovade himmelriket. På det sättet blir de andliga bröder till Immanuel, Guds konungslige Son. Därför att Jesus blev medlet till deras eviga frälsning, ger Jehova Gud dessa sina barn åt Jesus såsom en brudklass och såsom den ”lilla hjord” av får, åt vilka det har behagat deras himmelske Fader att ge himmelriket. (Luk. 12:32; Rom. 8:14—17) I våra dagar, efter dessa nitton hundra år, återstår endast en kvarleva av dem på jorden.
18, 19. Hur ter sig namnen Jesaja och Jesus vid jämförelse med varandra, och hur tjänar Jesu efterföljare ett särskilt ändamål tillika med Jesus, såsom det bevisas av Hebréerna 2:10—13?
18 Låt oss här komma ihåg att Jesus var ett tecken, alldeles som Jesaja var ett tecken. (Luk. 11:30) Namnen Jesus och Jesaja betyder detsamma, skillnaden är bara den, att i Jesu namn har Guds namn, Jehova, placerats i början, och i Jesajas namn har det satts i slutet. Jesus betyder nämligen ”Jehova är frälsaren”, och Jesaja betyder ”frälsat har Jehova”. I likhet med sin frälsare och ledare är Jesu 144.000 efterföljare också tecken. Kvarlevan av dem är tecken för den generation som lever nu i den tid som för denna av nöd hemsökta värld är ”ändens tid”. På vilken grund kan vi säga det? Jo, på grund av profetens ord i Jesaja 8:18. Den kristne man som skrivit Hebréerbrevet citerade dessa ord under inspiration och tillämpade dem på Jesus och hans 144.000 lärjungar, i det han sade:
19 ”Det var passande för den [Gud], för vilkens skull allting är och genom vilken allting är, att — när han skulle föra många söner till [himmelsk] härlighet — göra den förnämste förmedlaren av deras frälsning fullkomlig genom lidanden. Ty både han [Jesus] som helgar och de som bliva helgade stamma från en och densamme [Fadern], och fördenskull blyges han icke för att kalla dem ’bröder’, såsom han säger: ’Jag skall kungöra ditt namn för mina bröder ...’ Och återigen: ’Se, jag och de små barnen som Jehova har givit mig!’” — Hebr. 2:10—13, NW.
20. Vad är dessa, som ges åt Jesus, i själva verket för honom, fastän de kallas ”små barn”, och i vilket verk är de förbundna med honom?
20 Dessa ”små barn” är inte den stora skara av ”andra får”, som konungen, Jesus Kristus, kommer att bli ”Evig fader” åt på den ”kommande bebodda jorden”. (Jes. 9:6; Hebr. 2:5, NW) Guds ”små barn” är de som blivit pånyttfödda av hans ande för att bli hans andliga barn. Dessa har Jehova givit åt Jesus. I bön till Jehova Gud sade Jesus: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har givit mig ut ur världen. De voro dina, och du gav dem åt mig, och de hava hållit ditt ord. Jag framställer en begäran beträffande dem; jag framställer en begäran, icke beträffande världen, utan beträffande dem som du har givit mig, emedan de äro dina, och allt mitt är ditt och ditt är mitt, och jag har blivit förhärligad ibland dem.” (Joh. 17:6, 9, 10, NW) Den himmelske Fadern ger Jesus sådana Guds ”små barn” till ett antal av 144.000 till att vara Jesu bröder i Guds andliga familj och hans medförbundna i Guds verk. Vilket verk? Det verket att vara tecken och under på jorden. Jesus sade att han var ett tecken. Han säger också att hans av anden pånyttfödda, av anden smorda bröder likaså måste vara tecken och under. Intill denna dag har de varit det.
21, 22. a) Hur utvecklade sig förhållandena för hans återstående andliga bröder, så att de blev en nutida Sear-Jasub? b) Hur fick den större Jesaja sin nutida Sear-Jasub-klass?
21 Därför måste de vara lika Sear-Jasub och lika Maher-salal Has-bas. Jesus Kristus själv är den store Immanuel. Hans kvarvarande bröder på jorden i våra dagar är en nutida Sear-Jasub. Innebörden i detta hebreiska namn är tillämplig på dem. Under första världskriget råkade de i ett tillstånd av fångenskap, i träldom under kristenhetens krigförande nationer, både i andligt och i fysiskt avseende. Till och med presidenten och sekreteraren-skattmästaren för Sällskapet Vakttornet arresterades och sattes i fängelse som en följd av den upphetsade stämningen under denna alltomfattande konflikt. Dessa Guds barn väntade att första världskriget skulle övergå till någonting ännu värre, nämligen världsrevolution, och världsrevolutionen utvecklas till en världsanarki, som skulle betyda Harmageddon för alla denna världens nationer. Men hade detta blivit verklighet och hade Gud, den Allsmäktige, släppt lös den förutsagda Harmageddon-striden vid den tidpunkten, kunde dessa den större Jesajas andliga bröder i sin andliga fångenskap under de världsliga nationerna ha blivit tillintetgjorda med nationerna. De kunde ha varit lika Sodom och Gomorra. Men Gud gav för länge sedan Jesaja en son med namnet Sear-Jasub,” och detta namn betyder ”Blott en kvarleva skall återvända”. För att låta detta namns innebörd besannas måste Jehova ge Jesus Kristus, den större Jesaja, en kvarleva av ”små barn”, hans bröder, som hade återvänt till Jehovas organisation.
22 Jehova Gud gjorde så. År 1918 lät han den stora vedermöda avstanna, som hade börjat över Satans, djävulens, fientliga organisation. Tillsammans med den slutade första världskriget, den 11 november det året. Hans tid för Harmageddon, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, hörde ännu framtiden till. På det sättet förkortade han dagarna av denna vedermöda över Satans organisation, både den osynliga och den synliga delen. Sedan, på våren 1919, gav han åt sina ”små barn”, åt kvarlevan av dem som Jesus Kristus bekänner som sina bröder, befrielse från deras fångenskap i det nutida Babylon. Förmedelst deras äldste broder, Jesus Kristus, bragte Gud dem att återvända till hans teokratiska organisation och dess verksamhet. Således återvände verkligen en ringa kvarleva av Guds i sanning överlämnade, smorda ”små barn”, och Gud gav dem åt den större Jesaja, Jesus Kristus. Jesus förutsade att detta skulle inträffa i det som för denna världen är ”ändens tid”. (Matt. 24:21, 22, 30, 31) Det gjorde det också, och den större Jesaja fick sin Sear-Jasub-klass. Några år under tiden efter kriget tillväxte den återvända kvarlevan; men på sista tiden har den minskat i antal, allteftersom många av dess medlemmar avslutar sin jordevandring i Jesu fotspår.
23. Hur stort antal omfattar denna andliga kvarleva nu och varför bör den ändå inte föraktas eller anses betydelselös?
23 För närvarande är kvarlevans antal mindre än sexton tusen, enligt uppgifterna för året 1958. Må emellertid inga av världens nationer förakta kvarlevans medlemmar och anse dem inte vara av någon vikt. De fårlika människorna må inte tänka om dem att de inte har någon särskild betydelse i Jehova Guds uppsåt. Denna andliga kvarleva framstår som ett tecken för hela världen. Liksom Jesajas son Sear-Jasub i forna tider är denna lilla andliga skara ett synligt bevis från Gud, den Högste, på att kvarlevan har återvänt. Den är ett fysiskt, påtagligt vittnesbörd om att Jehova Gud är trogen sitt ord och har uppfyllt den profetia, som för länge sedan uttalades i hans heliga namn. Alla människor bör betrakta denna andliga kvarleva som ett tecken från Gud, den Högste.
24. Varför måste den tjäna såsom ett särskilt vittnesbörd, och i vilket uppdrag har han därför sänt denna kvarleva, och vart?
24 Eftersom kvarlevans medlemmar blev befriade till ett tecken, måste de tjäna såsom vittnesbörd som anger eller påvisar något för alla nationer i denna den nuvarande världens ändes tid. De måste framstå som levande bevis för att Jehova genom sin krafts heliga arm kan befria och frälsa sitt folk från fiendens makt. I våra dagar gäller orden: ”Jehova har blottat sin heliga arm inför alla folkslags ögon, att alla jordens ändar skola se vår Guds frälsning.” (Jes. 52:10, Åk) För detta syfte måste han sända kvarlevan för att göra den känd intill jordens ändar. Detta förklarade han att han skulle göra, för att han skulle kunna utföra ett stort världsomfattande församlande av fårlika människor från jordens fyra hörn. Han sade: ”Den tid kommer, då jag skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se min härlighet. Och jag skall göra ett tecken bland dem; och några av dem som bliva räddade skall jag sända såsom budbärare till hednafolken [nationerna, NW], ... till havsländerna i fjärran, som icke hava hört något om mig eller sett min härlighet; och de skola förkunna min härlighet bland folken. Och de skola föra alla edra bröder från alla folkslag såsom gåva åt Jehova ... till mitt heliga berg Jerusalem, säger Jehova... . Ty såsom de nya himlarna och den nya jorden, som jag gör, skola bestå inför mig, säger Jehova, så skall eder säd och edert namn äga bestånd.” — Jes. 66:18—22; v. 20, 22 enl. Åk.
25—27. a) Vilka har Jehova på detta sätt församlat till den större Jesaja? b) Vad har Jehova befallt dem att göra, och vilka har därför slutit sig till dem som utgör Jehovas tecken och under i denna tid?
25 Genom att så sätta sin befriade kvarleva bland nationerna till ett tecken har Jehova nu till Jesus Kristus, den större Jesaja, församlat återstoden av sin kvarlevas klass till att fylla ut det förutbestämda antalet 144.000 medarvingar till hans Son. I överensstämmelse med deras funktion som tecken och under har Jehova genom sin större Jesaja givit sin kvarlevas medlemmar denna befallning: ”Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden väg för folket; banen, ja, banen en farväg, rensen den från stenar, resen upp ett baner [en signal, NW] för folken.” (Jes. 62:10) Den signal som de reser upp är budskapet om Guds rike. Redan har denna Rikets signal blivit upprest bland 170 nationer. Hundratusentals fårlika människor, Jehovas rätte Herdes, Jesu Kristi, ”andra får”, har sett denna uppresta ”signal”. Med glädje har de hälsat den. De har församlats under den, i det att de givit sitt odelade stöd åt Guds rike med Kristus som regent och ställt sig under dess beskydd och under dess befäl. De har börjat utöva den enda religion eller enda tillbedjan som detta himmelska rike bemyndigar och tillåter, nämligen den upphöjda tillbedjan av Jehova Gud i hans andliga tempel. Deras församlande är i hela världen ett tecken på denna världens ”yttersta dagar”, ty i ”ändens tid” för världen skulle detta inträffa enligt Jesajas förutsägelse:
26 ”Det skall ske i dagarnas slutskede, att det berg där Jehovas hus är skall bliva fast grundat ovan bergens topp, och det skall förvisso bliva upphöjt ovan höjderna, och till det skola alla nationer strömma. Och många folk skola förvisso gå åstad och säga: ’Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus, och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall förvisso avsäga dom bland nationerna och bringa ordning i förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga. O människor av Jakobs hus, kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.” — Jes. 2:2—5, NW.
27 Så sluter de sig till dem som utgör Jehovas tecken och under.