När människor säger ”fred och säkerhet”, då kommer plötslig tillintetgörelse!

DET viktigaste skälet till att den kommande världsfreden, som skapas av mänskliga ledare, endast blir tillfällig är att bibelns profetior förutsäger detta. Hur då?

När aposteln Paulus skrev till de kristna för nitton hundra år sedan, sade han följande:

”Jehovas dag kommer precis som en tjuv om natten. Vid vilken tid det än sker att de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall plötslig tillintetgörelse strax komma över dem, alldeles såsom födslovåndan över en havande kvinna; och de skall på intet vis undkomma.” — 1 Tess. 5:1—3, NW.

Men varför tillämpa denna bibliska profetia på vår tids fredssträvanden och fredsuttalanden? Är inte fred något gott, och säger inte bibeln: ”Saliga äro de fridsamma”? Skänker inte kristenhetens religiösa ledare också sitt bifall till de ansträngningar man nu gör? Varför skulle då bibeln förutsäga att sådana betydelsefulla fredssträvanden, som nu tycks vara i görningen, skall misslyckas?

Varför ”plötslig tillintetgörelse” i våra dagar?

För det första lever vi i en tid som klart och tydligt kännetecknas av att andra profetior i bibeln går i uppfyllelse, vilket anger att tiden är inne för ”Jehovas dag” och för hans gudomliga verkställande av dom på nationerna. Eftersom dessa profetior har uppfyllts, är vi på goda grunder övertygade om att apostelns profetia om en ”plötslig tillintetgörelse”, som skall följa omedelbart efter ett tillkännagivande av ”fred och säkerhet”, också kommer att uppfyllas i våra dagar.

Så långt tillbaka som 1879 pekade utgivarna av denna tidskrift fram mot året 1914 som ett markerat år enligt bibelns profetior, såsom början på vad bibeln kallar ”ändens tid”.a

Alltsedan år 1914 har vår generation bevittnat det ”tecken” som Kristus Jesus sade skulle identifiera denna period och som skulle föregå den förutsagda ”Jehovas dag”. Det tecken han gav bestod av många delar. De som såg det kunde vara övertygade om två ting:

För det första att detta tecken skulle vara upptakten till ”’en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma”. Och för det andra att de som såg tecknet med säkerhet kunde ”veta, att Guds rike är nära”, så nära att den generation som iakttog tecknet inte skulle ”förgås, förrän allt detta sker”. — Matt. 24:21; Luk. 21:31, 32.

Vad var detta tecken, bestående av många olika delar? Ser vi det nu? Och har människor verkligen sett det ända sedan 1914? Jämför dess olika delar, som beskrivs i Matteus 24, Markus 13, Lukas 21 och Uppenbarelseboken 6, med händelserna och förhållandena nu under vår generation, enligt framställningen här nedan.

Folk skall resa sig mot folk i globalt krig (Matt. 24:7; Upp. 6:3, 4)

Militäranalytikern H. W. Baldwin fastslår i boken World War I (Första världskriget): ”Första världskriget [1914—1918] inledde det totala krigets — det i ordets fullaste bemärkelse globala krigets — århundrade. ...”

President Nixon framhöll nyligen att det bara sedan slutet på andra världskriget har utkämpats ett hundra krig eller fler.

Omfattande livsmedelsbrist, stigande priser och hungersnöd (Matt. 24:7; Upp. 6:5—8)

Under samma period, alltsedan 1914, har livsmedelspriserna stigit våldsamt, trots de framsteg som gjorts inom jordbruket. Hungersnöden sprider sig över hela jorden, tidvis oroväckande, men oftast genom långsamt fortskridande, mindre påtaglig — men inte desto mindre livshotande — undernäring.

En rapport i New York Times visar att bara under det gångna decenniet har av undernäring orsakade sjukdomar på en del håll i världen dödat 10.000 människor varje dag — över 3.500.000 varje år. Människor i industriländerna kanske vägrar att tro det, men det är inte desto mindre sant: var tredje människa på jorden i dag endera svälter långsamt ihjäl eller lider av undernäring.

Dödliga sjukdomar antar epidemiska proportioner (Luk. 21:11; Upp. 6:8)

Även om man bortser från farsoten ”spanska sjukan” åren 1918—1919, som under loppet av några månader krävde 21.000.000 människoliv, kan det inte förnekas att vår generation har plågats av cancer, hjärtsjukdomar, mentalsjukdomar, veneriska sjukdomar, narkotikamissbruk och förgiftning genom förorening i en utsträckning som verkligen antagit epidemiska proportioner.

Jordbävningar på den ena orten efter den andra (Matt. 24:7)

Varje år, praktiskt taget, har fört med sig en eller flera större jordbävningar någonstans på jorden. Hela städer har utplånats i Peru, Irak, Nicaragua och andra länder på bara några få år. Sedan 1914 har över sju hundra tusen människor förlorat livet genom jordbävningar.

Ökande laglöshet (Matt. 24:12)

Vi lever i vad många kallar en ”våldets tidsålder”. Livet har aldrig förr varit så otryggt, i synnerhet i större städer världen över. Nu ökar brotten snabbt också i förstäder och i landsorten. Sexualbrotten ökar, och den sexuella omoraliskheten tycks inte veta av några gränser; den når längre och längre ner i åldersgrupperna, ner genom tonåren till åren före tonårsåldern.

Goda nyheter om riket predikade på hela jorden (Matt. 24:14)

Under samma period från 1914 till våra dagar har den största offentliga kampanjen i historien bedrivits jorden runt för att tillkännage att Guds rike börjat härska från himlarna och snart skall överta kontrollen över hela jorden. Som boken These Also Believe (Dessa tror också) av Charles Braden säger: ”Jehovas vittnen har bokstavligen täckt hela jorden med sitt vittnande.”

Hundratals millioner hem i över 200 länder har blivit besökta inte en gång eller två gånger utan dussintals gånger av dessa Rikets förkunnare. Resultatet? Inte världsomvändelse, för det är inte vad bibeln förutsagt. Jesu profetia säger i stället: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

Tillintetgörelse av vad?

Det framgår av bibeln i övrigt att ”slutet” inte avser slutet för planeten jorden eller för alla invånare på den. Det avser tillintetgörelsen av en världsordning som varit orättfärdig från sin begynnelse.

Under tusentals år har människor vägrat att låta sig vägledas av Guds lag och att med dess hjälp lösa sina tvister på fredlig väg, och de har gjort jorden till ett slagfält där inte rättvisan utan makten ”haft rätt”. De strider för att vinna eller bevara kommersiella fördelar, politiskt inflytande, politisk makt eller utvidgade territoriella rättigheter. De ger utlopp åt religiösa fördomar, nationalistisk stolthet och rashat. Och när de satt sina själviska planer i verket, har de inte dragit sig för ett skoningslöst dödande, nästan alltid åtföljt av plundring, våldtäkter och andra grymma handlingar. Kan vi tro att den allsmäktige Guden aldrig kommer att kräva räkenskap för allt detta? Skulle han förtjäna att vi förtröstade på och tillbad honom som en rättfärdighetens Gud, om han inte gjorde det?

”Jehovas dag” som aposteln skrev om är Guds tid för denna räkenskap. Men det kommer att bli överlevande. Följande uppmuntrande ord, som uttalades till det forntida Israel, är tillämpliga på alla dem som vägrat att följa nationernas gudlösa väg och som älskar rättfärdighet och önskar överleva den kommande ”plötsliga tillintetgörelsen”:

”Mitt folk, gå in i dina kamrar och stäng igen dörrarna om dig; göm dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått förbi. Ty se, HERREN träder ut ur sin boning för att hemsöka jordens inbyggare för deras missgärning; och jorden skall låta komma i dagen allt blod, som där har blivit utgjutet, och skall icke längre betäcka dem som där hava blivit dräpta.” — Jes. 26:20, 21.

Varför Gud förkastar världens fredssträvanden

I sitt ord kallas Jehova Gud ”den Gud som ger frid”. (Rom. 15:33, NW) Men han gynnar inte ”fred till varje pris”. För honom kan det inte bli fred med mindre det är en fred i förening med rättfärdighet. Inte heller kommer han att välsigna någon fredsuppgörelse som lämnar honom och hans uppsåt ur räkningen.

Det är just vad nationernas kommande fredsuppgörelse gör. De vill ha fred, men bara för att kunna fortsätta att leva på samma sätt som de valt att göra århundradena igenom. De är intresserade av materiellt välstånd men inte av andligt välstånd. Jakob, en lärjunge och halvbror till Jesus Kristus, ger en träffande beskrivning av dem, däribland nationerna i kristenheten. Han skriver:

”Vilket ursprung har då krig, och vilket ursprung har strider ibland er? Har de inte detta ursprung, nämligen edra begär efter sinnlig njutning som för strid i edra lemmar? Ni åstundar, och likväl har ni intet. Ni fortsätter med att mörda och ha begärelse, och likväl är ni inte i stånd till att erhålla något. Ni fortsätter med att strida och föra krig. Ni har intet, därför att ni inte ber. Ni ber, och likväl får ni inte, eftersom ni ber med orätt uppsåt, nämligen för att ni må kunna ge ut det på edra begär efter sinnlig njutning.” — Jak. 4:1—3, NW.

Skulle då nationerna komma att använda en tid av ”fred och säkerhet” till att vända om från sina onda vägar och söka rättfärdighet? Skulle de använda den tiden till att bättre lära känna sin Skapare och ägna sig åt att utföra hans vilja och uppsåt?

Vad du varje dag läser i tidningarna, hör på radio eller ser på TV, och i synnerhet dina egna dagliga erfarenheter och kontakter — allt detta bör säga dig att nationerna saknar ett sådant uppriktigt motiv. Det är uppenbart att kärlek till Gud och kärlek till nästan inte behärskar sinnet och hjärtat hos det stora flertalet i våra dagar. Det är just det som är orsaken till att mänskligheten befinner sig i den nuvarande bedrövliga situationen, ansikte mot ansikte med livshotande kriser.

Varför religionens välsignelse inte garanterar framgång

Det skulle vara ett allvarligt misstag att tro att det förhållandet att världens religioner godkänner, understöder och tar del i våra dagars fredssträvanden på något sätt skulle utgöra en garanti för att Gud välsignar dessa. Det antyder tvärtom att dessa fredssträvanden är dödsdömda.

I själva verket har världens religioner följt en kurs som går stick i stäv med den som Guds egen Son utstakade. Kristus Jesus sade att hans rike inte var ”av denna världen” och att hans sanna efterföljare inte skulle vara någon del av världen. (Joh. 18:36; 17:14) Men världens religioner har under århundradenas gång prostituerat sig åt de politiska makterna för att vinna inflytande över dem.

Detta har i synnerhet gällt kristenhetens religioner. De kan inte undgå att identifieras med den symboliska skökan, ”det stora Babylon”, som i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel beskrivs ha intima förbindelser med jordens kungar. Det stora Babylon, en symbolisk stad som ”har konungsligt välde över jordens konungar”, passar väl in på det förenade ”andliga” herravälde som världens religioner i århundraden utövat över jordiska regeringar.

Uppenbarelseboken i bibeln visar att det stora Babylon leder nationerna inte till Gud utan emot Gud, så att de strider mot ”Lammet”, Kristus Jesus. De gör detta genom att förkasta hans rikes styre och genom att förkasta, ja, till och med förfölja dem som förkunnar och förespråkar det. — Upp. 17:1, 2, 14, 18.

Trots att kristenhetens religiösa ledare ger sitt bifall åt världens fredssträvanden i våra dagar och sänder upp böner för deras framgång, vet vi hur Gud betraktar detta. I Jesaja 1:15 läser vi:

”Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod.”

Ja, kristenhetens religiösa organisationer är själva blodbesudlade. Från korstågen som härjade under de tidigare århundradena, vidare under medeltidens ”religiösa krig” och inkvisition fram till vår generations världsomfattande krig har kristenhetens kyrkor understött de politiska staterna i deras krigföring, ja, till och med manat på dem, i det de försäkrat dem om Guds välsignelse. De är till och med djupare engagerade i politiken i våra dagar, vilket bevisar att de sannerligen inte ändrat sin hjärteinställning. Deras böner kan inte få något gensvar hos Gud.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 15]

KRIG

[Bild på sidan 15]

LIVSMEDELSBRIST

[Bild på sidan 16]

JORDBÄVNINGAR

[Bild på sidan 16]

FARSOTER

[Bild på sidan 17]

BROTTSLIGHET

[Bild på sidan 17]

RIKET PREDIKAS