Kapitel 19

Från världsnöd till en fridfull ”ny jord”

1. Varför blev Noa och hans familj bevarade, då denna ”värld av ogudaktiga” på den tiden nådde sitt slut, och varför är det av betydelse för oss att de fick överleva?

EN GÅNG tidigare i människans historia har en ”värld av ogudaktiga” nått sitt slut! Allas vår gemensamme förfader överlevde slutet för denna ”värld”. Denne vår stamfader var Noa, Lemeks son. Noa överlevde därför att han tog ståndpunkt på den rätta sidan, och hans hustru och tre söner och tre svärdöttrar överlevde tillsammans med honom. Detta gör att alla vi, som nu lever, är avkomlingar av dessa åtta människor, som överlevde en världs slut. Världens slut kom genom en världsomfattande vattenflod, vars like mänskligheten aldrig mer skall behöva uppleva. Noa kom att kallas ”en rättfärdighetens predikare”. Bibelns skildring lyder: ”I umgängelse med Gud vandrade Noa.” Det var på Hans sida Noa tog ståndpunkt i samband med världskrisen på den tiden. Det var därför han och hans familj blev bevarade i den väldiga ark, som han byggde i lydnad för den befallning Gud gav i syfte att bevara honom och hans husfolk. — 2 Petrus 2:5, NW; 1 Moseboken 6:9; Hebréerna 11:7.

2. a) Vilka skall få överleva slutet för denna ”värld av ogudaktiga” som nu nalkas, och vilken grund finns det för att hysa sådan tillförsikt? b) Vad är de ”himlar”, vilkas förintelse såsom genom eld de skall få bevittna?

² Nu står mänskligheten ännu en gång inför slutet för en ”värld av ogudaktiga”. Trots alla dem som förlöjligar denna överväldigande tanke, finns det många som nu tar ståndpunkt på den rätta sidan, precis som Noa gjorde före den världsomfattande syndafloden år 2370 f.v.t. Noa var ett av Jehovas tidiga vittnen. Detta är av stor betydelse i vår kritiska tid. På vad sätt? Jo, precis som Noa överlevde, skall Jehovas kristna vittnen i våra dagar överleva det kommande slutet för en ”värld av ogudaktiga”. De skall personligen få uppleva på jorden att det är som det sägs i 2 Petrus 2:9 (NW): ”Så vet Jehova att rädda de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” Som klass betraktade skall de bli bevarade under ”Jehovas dags närvaro ... för vars skull himlar som står i lågor skall upplösas och starkt upphettade element skall smälta!” ”Och jorden och de verk som är på den skall bli upptäckta [för att brännas upp].” (2 Petrus 3:12, 10, NW) De skall få se de synliga regerande ”himlarna” antändas genom de eldsglödande medel som den Gud som gör underverk då skall använda. De skall få höra det kraftiga, väsande ljud med vilket dessa brinnande ”himlar” skall försvinna för alltid. De ”element” som hör till denna världsliga tingens ordning skall upplösas, ”skall smälta”, till följd av den outhärdliga hetta de blir utsatta för.

3. Identifiera de ”element” som ”skall smälta”, enligt 2 Petrus 3:12.

³ ”Elementen”, som utgör den bildliga atmosfären i denna obeständiga tingens ordning, skall inte kunna hålla ihop och uthärda provsättningens eld. Den världsliga inställningen, att människan kan styra jorden oberoende av Gud, skall inte kunna stå emot det eldsglödande provet. Köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, såsom dominerande själviska kännetecken på denna tingens ordning, skall visa sig vara lika kortlivade som denna ”värld av ogudaktiga”. Dessa ting går upp i rök i den eldsglödande provsättningen på Jehovas domsdag. De ”svaga och torftiga elementen”, dvs. de kraftlösa teorier, filosofiska uppfattningar, sedvänjor och ceremonier, genom vilka människor har försökt vinna frälsning för sig själva, varigenom de visar sig vara egenrättfärdiga, alla sådana ”element” skall smälta i provsättningens glödgade smältdegel. De skall visa sig vara utan kraft, opraktiska, ineffektiva, så torftiga att de saknar allt värde. (1 Johannes 2:15—17; Galaterna 4:9, AV) Dessa ”element” måste försvinna, eftersom de inte utgör något lämpligt klimat eller någon atmosfär, inte någon naturlig rymd eller något himlavalv, för Guds tillbedjare på jorden att leva under.

4. Vad är ”jorden och de verk som är på den”, vilka skall förgås på ”Jehovas dag”?

⁴ Under ”Jehovas dag” med dess glödande hetta skall det visa sig att det inte finns några eldhärdiga material i ”jorden och de verk som är på den”. De skall visa sig vara precis lika eldfängda som ”himlarna” och ”elementen”, som hör samman med dem. Samhället av människor, som utgjort den levande grunden för den tingens ordning vars gud Satan, djävulen, varit, skall förgås när Gud verkställer sina rättfärdiga domar. På detta sätt skall en hel värld nå sitt slut, den ”värld av ogudaktiga” som motsvarar en liknande värld i förbindelse med syndafloden på Noas tid. De verk som detta ogudaktiga samhälle av människor på jorden har byggt upp skall inte rädda det, skall inte tjäna som någon säker tillflyktsort för det. Det eldsglödande uttrycket för Guds vrede, förbittring och förkastelsedomar skall förvandla allt detta till aska.

5, 6. a) Hur kan situationen under denna tid av förintelse komma att te sig för Jehovas egna tillbedjare på jorden? b) Endast på vilket sätt skall några kunna överleva denna tid av nöd, och vilken uppmuntran kan de finna i den fyrtiosjätte psalmen?

⁵ När de bildliga ”himlarna”, ”elementen” och ”jorden och de verk som är på den” drabbas av förintelse, kan det förefalla Jehovas tillbedjare, som befinner sig mitt uppe i denna världsnöd utan like, som om hela universum höll på att falla samman omkring dem. Ja, som om själva marken rycktes undan deras fötter. Händelseutvecklingen kan komma att te sig mycket fruktansvärd för de människor på jorden som får bevittna den. Det kommer att bli uppenbart att endast genom ett underverk från den allsmäktige Guden kan någon som befinner sig i köttet på jorden ha möjlighet att överleva. Endast genom att fullt och fast förtrösta på den universelle suveränen, Jehova, skall de som får bevittna detta på jorden kunna undgå att gripas av skräck och panik. Den tempelpsalm som skrivits av Koras söner, vilka överlevde den flammande förintelsen av deras upproriske far och hans förmätna medleviter, finns i beredskap för denna kommande, uppskakande erfarenhet:

⁶ ”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. ... En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden. HERREN [Jehova] Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.” — Psalm 46:1—80—7.

7, 8. Vilken försäkran finner du i psalmens följande verser om att det skall finnas sådana som får överleva denna världsomvälvning?

⁷ Att det kunde och skulle finnas sådana som fick överleva denna skräckinjagande omvälvning av den bokstavliga världen visar psalmskribenterna (Koras söner) genast, när de vidare säger:

⁸ ”Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar, som väcka häpnad, gör han på jorden. Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna. ’Bliven stilla och besinnen, att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna [nationerna, NW], hög på jorden.’ HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.” — Psalm 46:9—128—11; 4 Moseboken 16:1—35; 26:10, 11; 27:2, 3; Judas v. 11.

9. a) Vad måste vi göra nu, om Jehova skall vara en tillflykt för oss då? b) Vilken historisk tilldragelse blir vi påminda om i Hebréerna 12:26—29, där det talas om förintelsen av ”himmelen” och ”jorden”?

⁹ För att vi skall befinna oss i Jehova Gud såsom vår tillflykt då, under denna världsomskakande bävning, måste vi söka tillflykt hos honom i förväg, redan nu. Hans makt att skaka ”himmelen” och ”jorden” till förintelse demonstrerades år 1513 f.v.t., då han fick Sinai berg att bäva, vid det tillfälle då han gav sina tio budord åt Israels barn för länge sedan. (2 Moseboken 20:1—18) ”Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: ’Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.’ Dessa ord ’ännu en gång’ giva till känna, att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande. Därför, då vi [av det andliga Israel] nu skola undfå ett rike, som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga. Ty ’vår Gud är en förtärande eld’.” — Hebréerna 12:26—29; Haggai 2:7, 86, 7.

10. a) Vad skall bestå, när denna intensiva bävning inträffar, och vad skall detta vara ett uttryck för? b) Finns det något som Satan och hans demoner skall kunna göra för att förhindra tillintetgörelsen av den ”himmel” och ”jord” som ingår i den nuvarande onda tingens ordning?

¹⁰ Må den oäkta ”himmelen” och ”jorden” bäva och fullständigt undanröjas i eldsglödande förintelse under ”Jehovas dags närvaro”, men Guds messianska rike med hans segerrike Son som konung skall bestå. Som ett uttryck för Jehovas orubbliga universella suveränitet skall det bestå till evigt rättfärdigande och hävdande av honom såsom allas suveräne Herre. Satan, djävulen, ”denna världens furste”, och alla hans demonänglar har länge behärskat denna oäkta ”himmel” och ”jord”, som ingår i den nuvarande onda tingens ordning. Men trots all sin övermänskliga makt skall de inte kunna hindra att den domfällda ”himmelen” och ”jorden” bävar och splittras och utplånas ur universum. Den korta ”tid”, under vilken dessa ”ondskans andemakter i himlarymderna” fått sin rörelsefrihet begränsad hit till jordens närhet, skall då vara ute. Omedelbart efter det att Jehova Gud genom Jesus Kristus vunnit sin eviga seger på ”Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon, skall Satan, djävulen, och hans demonänglar bli gripna, bundna med kedjor och slungade i avgrunden, långt borta från jordens närhet. — Uppenbarelseboken 20:1—3.

11. Skall Jehovas överlevande vittnen vara medvetna om att Satan och hans demoner blivit bundna med kedjor och kastade i avgrunden?

¹¹ Även om Jehovas överlevande vittnen inte skall kunna se och förmodligen inte heller höra hur Satan och hans demonänglar blir bundna med kedjor och kastade i avgrunden, skall de känna de befriande verkningarna av detta. Vi skall aldrig mer behöva säga att ”Satan har hindrat oss”, när vi strävar efter att utföra Jehovas återuppbyggnadsarbete på den renade jorden efter det att dessa andemakter, som vi nu måste kämpa och strida mot med andliga vapen, blivit fängslade i avgrunden. (1 Tessalonikerna 2:18; Efesierna 6:12—18) Sådan andlig kamp och strid skall under Kristi tusenåriga regering höra det förgångna till. — Uppenbarelseboken 20:1—6; Romarna 16:20.

”NYA HIMLAR OCH EN NY JORD”

12. Vilka ting, som förutsagts av Daniel och av Jesus Kristus, skall då ha gått uppfyllelse?

¹² Å, vilken välsignad dag, den dag som vi så ivrigt väntar på! Då kommer det alltsammans att ha gått i uppfyllelse — det som profeten Daniel förutsade med orden: ”På den tiden skall Mikael [den förhärligade Kristus] träda upp, den store fursten, som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den tiden.” Då Jesus Kristus citerade dessa ord av Daniel, i samband med att han uttalade sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning”, tillfogade han också orden: ”Nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Daniel 12:1; Matteus 24:3, 21, 22, NW; Markus 13:19, 20.

13. Vilket hänförande förverkligande, vilket enastående privilegium, skall kvarlevan och dess medtillbedjare få vara med om, sedan de genomlevat den nöd som skall drabba denna värld?

¹³ Det återstår ännu att se i vilket tillstånd, vad fysisk hälsa och miljö beträffar, den trogna kvarlevan av andliga israeliter och den ”stora skaran” av deras lojala medtillbedjare skall komma ut ur denna den värsta världsnöd som människor någonsin upplevat, och först då kan de helt och fullt sätta värde på detta. Men hur hänförande kommer det inte att vara att få se hur Guds nya, rättfärdiga ordning äntligen har blivit en verklighet! Å, vilket enastående privilegium att i verkligheten få se det som den åldrige aposteln Johannes för länge sedan fick se endast i en syn! ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.” (Uppenbarelseboken 21:1) Då har Jehovas profetia gått i uppfyllelse, som höll fram hoppet om detta redan för så länge sedan som på profeten Jesajas tid: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar.” — Jesaja 65:17, 18.

14. a) Hur påverkades de kristna i det första århundradet av löftet om ”nya himlar och en ny jord”? b) Varför ökar nu mer och mer Jehovas kristna vittnens förväntningar beträffande detta löfte?

¹⁴ Också det första århundradets kristna fick sin uppmärksamhet riktad på detta löfte av den Gud som inte kan ljuga. Eftersom de var andliga israeliter, styrkte de sig i sitt kristna uthärdande genom att vänta på att Gud skulle uppfylla sitt dyrbara löfte. I kontrast till den varnande beskrivningen av den eldsglödande upplösningen av de existerande ”himlarna”, ”elementen” och ”jorden och de verk som är på den”, som aposteln Petrus just skrivit till dem som brevet var riktat till, tillfogar han sedan de uppmuntrande orden: ”Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petrus 3:13, NW) I våra dagar, nu på 1900-talet, väntar Jehovas kristna vittnen också på samma nya himlar och samma nya jord. Men de vet att de lever i de yttersta dagarna för de ”himlar och den jord som nu finns”. Den generation, som inte skulle försvinna förrän ”alla dessa ting”, som Jesus Kristus förutsade, hade inträffat, har levat kvar sedan hedningarnas tider slutade år 1914 och har sett praktiskt taget alla ”dessa ting” inträffa. (Matteus 24:3, 34, NW) Nu ökar därför Jehovas vittnens förväntningar mer och mer!

15. Vilken verksamhet bör vi allesammans vara fullt upptagna av?

¹⁵ Jehovas kristna vittnen i ”denna generation” har starkare bevekelsegrund än någonsin tidigare att vara fullt upptagna av ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet” och att vara särskilt angelägna om att ständigt ha ”Jehovas dags närvaro” i tankarna, under vilken den gamla, orättfärdiga ordningen skall upplösas i förintelse. (2 Petrus 3:11, 12, NW) Denna dag är oundviklig. Den måste komma för att bana vägen för uppfyllelsen av Guds utomordentliga löfte om ”nya himlar och en ny jord”, i vilka rättfärdighet skall bo. Den dag nalkas nu, när dessa utlovade nya skaparverk skall försköna den värld som så länge har varit vanprydd genom närvaron av en orättfärdig himmel och jord, som djävulen är upphovsman till. Vilken ljuvlig tid att leva på jorden då!

16. a) Vad skall detta himmelska, messianska rike innebära för jordens invånare? b) För vad skall det vara ett uttryck från Jehovas sida gentemot mänskligheten?

¹⁶ Herren Jesu Kristi regering tillsammans med hans förhärligade brudförsamling skall införa en oavbruten era av rättfärdigt styre, frid och lycka för jordens invånare. Detta himmelska, messianska rike skall ersätta det hjärtlösa vanstyre över mänskligheten som under de gångna sex tusen åren utövats av djävlar och människor. Denna messianska regering skall inta de onda, gamla ”himlarnas” plats. Den blir ett uttryck för Jehova Guds omätliga kärlek till människan, som skapades till att vara en ”son av Gud”, till Guds egen avbild och likhet. (1 Moseboken 1:26—28; Lukas 3:38) Jehova Gud älskade människovärlden så mycket att han, till stor kostnad för sig själv, gav sin älskade, enfödde Son till att vara konung i denna messianska regering. — Johannes 3:16.

17. Vilken framtidsutsikt skall de som får överleva Harmageddon ha, och vilket tillstånd åtnjuter de faktiskt redan?

¹⁷ När ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon är förbi och när ”ondskans andemakter”, Satan och hans demoner, blivit fängslade i avgrunden, kommer de gynnade människor som fått överleva på jorden att fyllas av stark hänförelse, därför att de inser att de länge efterlängtade ”nya himlar”, som Gud skapar, nu verkligen regerar över dem. När de blickar ut över den renade jorden, som breder ut sig inför deras ögon, kommer de att fyllas av pionjäranda. De har ett millennium av arbete framför sig jorden utöver! Utsikten till ett världsomfattande paradis framträder inför deras ögon. De åtnjuter redan ett andligt paradis tack vare Guds ande och ynnest. Liksom i en räddande ark blev de bevarade i detta andliga paradis genom den stora ”syndaflod” som upplöste den gamla ordningen i förintelse. Detta är orsaken till att Guds utlovade ”nya jord” börjar med dem. Å vilken glädje! De är själva kärnan av den ”nya jorden”, det nya samhället av människor, den nya världen av gudaktiga människor!

18. Vilket dyrbart löfte i Uppenbarelseboken 21:3, 4 skall då uppfyllas?

¹⁸ Nu börjar allt det uppfyllas som aposteln Johannes hörde kungöras från himmelen: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

BRUDKVARLEVANS BRÖLLOP MED BRUDGUMMEN

19. a) Varför skall den överlevande kvarlevan av andliga israeliter inte stanna kvar hur länge som helst här på jorden? b) Vad skall det innebära för dem att de vinner himmelskt liv?

¹⁹ När den överlevande kvarlevan av andliga israeliter skådar denna lyckliga början på den renade jorden, kommer de att jubla och glädja sig av hela sitt hjärta. Gud skall använda dem för att få den ”nya jorden” att fungera i samklang med regeringen, de ”nya himlarna”. Men deras slutliga förhoppningar gäller inte jorden; de är i stället riktade mot himmelen. Den av anden pånyttfödda kvarlevan förväntar att den himmelske brudgummen, Jesus Kristus, när tiden är inne, skall hämta dem till sin himmelske Faders hem för att göra sin brudförsamling fullständig, varigenom kvarlevan kommer att utgöra den slutliga delen av den ”heliga staden, ett nytt Jerusalem”. (Uppenbarelseboken 21:2, 9, 10; 20:4, 6; Johannes 14:2, 3; 17:24) Då skall de lämna sin personliga samvaro med den ”nya jorden” och bli förenade med sin älskade brudgum i ett himmelskt äktenskap tillsammans med de övriga medlemmarna av hans brudförsamling. På så sätt kommer de att tillhöra de ”nya himlarna” på deras rätta plats. — Efesierna 5:25—27.

20. a) Av vilket skäl har den ”stora skaran” alltsedan år 1935 gett kärleksfullt bistånd åt den blivande brudklassen? b) Var någonstans i konungens rike skall den ”stora skaran” ha en plats?

²⁰ Den ”stora skaran” av medtillbedjare i Guds andliga tempel skall glädja sig över denna äktenskapliga förening, som den smorda kvarlevan av andliga israeliter får träda in i, den kvarleva tillsammans med vilken de fått överleva ”Jehovas dags närvaro”. Under hela denna tid av personlig samvaro med brudkvarlevan sedan 1935 har de uppvaktat den blivande brudklassen precis som brudtärnor. De har gjort detta i kärleksfull lojalitet mot brudgummen och konungen. Eftersom de inte tillhör hans brudklass, kommer de inte att bli hämtade till himmelen. Men de blir förda in under brudgummens och konungens rike för att få gagn av hans tusenåriga regering. De blir bevarade tillsammans med kvarlevan av brudklassen genom den ”stora vedermödan” och kommer ut ur den till den jordiska delen av hans konungsliga rike, vilken med nödvändighet kommer att inbegripa det forntida Israels landområde, där konungens berömde förfader, kung David, regerade. — Psalm 72:6, 7; Lukas 1:31—33.

21. a) Vad menar alltså konungen, när han enligt Matteus 25:34 säger till dem: ”Tagen i besittning det rike, som är tillrett åt eder”? b) Hur beskrivs de mycket passande i Psalm 45:15, 1614, 152?

²¹ När brudgummen och konungen fullbordar uppfyllelsen av liknelsen om fåren och getterna, har han den jordiska delen av sitt konungsliga rike i tankarna, när han säger till de fårlika människorna på hans högra sida: ”Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse.” (Matteus 25:31—34) Hans varma välkomnande av dessa fårlika människor, som gjort gott och varit som påpassliga brudtärnor för hans brudklass, skall motsvara det som sägs om de jungfruliga brudtärnorna i Psalm 45:15, 1614, 15: ”Jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig [brudgummen och konungen]. Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.” De skall inte förgäves ha varit som påpassliga brudtärnor för Kristi brudklass. Deras belöning att få leva i det jordiska paradiset under hans konungsliga rike kommer att skänka dem stor lycka. I kärleksfull osjälviskhet skall de där glädja sig över sin himmelske konungs himmelska bröllop med sin brudförsamling, vars slutliga kvarleva de personligen kände och gjorde gott emot för brudgummens skull.

22. Vilka privilegier skall stå öppna för konungens, Jesu Kristi, jordiska undersåtar, enligt vad som framgår av Psalm 45:1716?

²² Något som kommer att öka glädjen på jorden för den ”stora skaran” av brudgummens och konungens, Jesu Kristi, fårlika undersåtar är de speciella tjänsteprivilegier som dess medlemmar skall få del av. Dessa enastående privilegier av tjänst på jorden framskymtar i följande vers i Psalm 45, vilken riktas till brudgummen och konungen, vars palats brudtärnorna blir förda in i. Till honom riktas orden i denna vers (Ps. 45:1716): ”På dina fäders plats skola dina söner vara; dem skall du sätta till furstar över hela jorden.” — Åk.

23. Även om det blir till en viss ära för Jesus att hans namn förbinds med dessa hans berömda förfäder, vad måste dock dessa förfäder bli för att de skall kunna ge ett levande bidrag till hans regering?

²³ Herren Jesus Kristus, som ingått äktenskap, behöver inte vända sig uteslutande till sina berömda förfäder i sin jordiska släktlinje för att göra sin verksamma ställning som messiansk konung mycket respektingivande och värdig. (Matteus 1:1—17; Lukas 3:23—38) Att han kallas ”Davids son” är till ära för honom. Att han kallades ”Abrahams son”, den patriarks från vars länd Gud lovade att konungar skulle komma, blev också till berömmelse för brudgummens och konungens namn. (1 Moseboken 17:6, 15, 16) Men dessa mycket kända förfäder har, precis som andra människor med tro på Jehova Gud och hängivenhet för honom, länge varit döda, och i detta tillstånd kan de inte ge något levande bidrag till hans tusenåriga regerings ära. De som är i stånd att göra detta måste därför vara levande söner, ja, hans söner här på jorden.

24. a) Hur skall Jesus verkligen motsvara sin titel ”Evig fader”? b) Vilka är de första som skall bli hans jordiska söner och döttrar?

²⁴ Jordiska söner? Ja! Av de storslagna titlar, som han enligt Jesaja 9:6 skulle få, är titeln Evig fader nämligen inte bara en äretitel, en titel som ges enbart för ärans skull och som inte medför några plikter förbundna med en sådan ställning. Nej, han skall verkligen motsvara denna titel genom att bli fader till barn som skall leva för evigt. De första som skall bli hans jordiska söner och döttrar är medlemmarna av den ”stora skaran”, vilka skall säga, sedan de kommit ut ur den ”stora vedermödan”: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, NW) De skall ge Jehova Gud äran för sin frälsning genom hans lamm, Jesus Kristus.

”FURSTAR ÖVER HELA JORDEN”

25. Vilka kvalificerade män, bland vilka konungen skulle kunna utvälja ”furstar över hela jorden”, skall finnas bland dem som får överleva Harmageddon, och vilken erfarenhet har de skaffat sig?

²⁵ Eftersom de på jorden får överleva den världsnöd i vilken ”världen av ogudaktiga” skall förintas, kommer de att vara till hands, omedelbart tillgängliga, så att den regerande Evige fadern bland dem kan utvälja kvalificerade män, hans ”söner”, till att bli förordnade som ”furstar över hela jorden”. Redan inom de tiotusentals församlingarna av Jehovas kristna vittnen i våra dagar finns det tusentals överlämnade, döpta män som blivit teokratiskt förordnade till ämbetsställningen som äldste. De tjänar som ”tillsyningsmän” och utför herdearbete bland de församlingar som de är medlemmar av. (Apostlagärningarna 20:17—28; Filipperna 1:1; 1 Timoteus 3:1—7; Titus 1:5—9; 1 Petrus 5:1—4) De tar också ledningen i det arbete som Jesus Kristus förutsade för denna ”avslutningen på tingens ordning”, nämligen: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:14, NW) På detta sätt strävar de efter att uppfylla sina förpliktelser mot det himmelska, messianska rike som blev upprättat då hedningarnas tider slutade år 1914.

26. Vilken uppgift fyller redan dessa äldste i församlingarna, enligt orden i Jesaja 32:1, 2?

²⁶ Dessa äldste eller tillsyningsmän i församlingarna uppfyller troget den profetiska bilden av ”furstar”, som vi finner i Jesaja 32:1, 2: ”En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare [furstar, Åk], som skola härska med rättvisa. Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.” De är alltså inte några förtryckande religiösa ”furstar”, liknande dem som finns i kristenhetens religiösa sekter och som kallas ”kyrkofurstar”. Var och en av dessa äldste i församlingarna strävar i stället efter att skänka lindring och vederkvickelse åt församlingens medlemmar. De är noga med att tjäna precis som furstliga äldste i det forntida Israel skulle tjäna, ”med rättvisa”. På så sätt efterliknar de sin himmelske konung, som regerar ”med rättfärdighet”. — Lukas 22:25—27.

27, 28. a) Kommer de äldste att till följd av den ”stora vedermödan” bli avsatta från sin teokratiska ställning? b) För vilken tjänst kommer de alltså att vara tillgängliga, om detta är den himmelske konungens, Jesu Kristi, vilja?

²⁷ När den ”nya jorden”, det samhälle av människor som organiseras under de ”nya himlarnas” rike, börjar fungera, kommer det att behövas tillsyningsmän, uppsyningsmän, ledare för samhällen och gemensamma åtaganden. Äldste som överlever den ”stora vedermödan” och blir en del av den ”nya jorden” kommer att ha vunnit stor erfarenhet genom de tjänster de nu utför i Jehovas kristna vittnens församlingar. Den ”stora vedermödan” skall inte ha avsatt eller avskedat dem från den teokratiska ställningen som äldste och tillsyningsmän bland församlingarnas medlemmar, som överlever tillsammans med dem in i Guds rättfärdiga nya ordning. De kan helt enkelt fortsätta att fungera i denna ställning, om detta är den himmelske konungens, Jesu Kristi, vilja.

²⁸ I varje fall kommer de erfarna äldste och tillsyningsmännen att finnas tillgängliga för den messianske konungen att förordna till ”furstar över hela jorden” ända ifrån början av hans tusenåriga regering och framåt. Vilket privilegium kommer inte detta att vara för dem, att få vara det tusenåriga rikets synliga, furstliga representanter på jorden!

29, 30. a) Vilka andra kommer utan tvivel att få vara med bland dessa ”furstar över hela jorden”, när de genom uppståndelsen återvänder från de döda? b) Varför är det inte troligt att de kommer att få några större svårigheter att anpassa sig efter de nya förhållandena på jorden?

²⁹ Alla de som får överleva den ”stora vedermödan” skall ivrigt se fram emot att uppståndelsen för de återlösta människor som dött skall börja. De skall se fram emot den ”stund”, när alla de som är i minnesgravarna skall höra den förhärligade Människosonens, Jesu, röst och komma fram genom en uppståndelse till livgivande möjligheter under det tusenåriga riket. (Johannes 5:28, 29; 11:25, 26; Apostlagärningarna 24:15; 1 Timoteus 2:5, 6) De kommer i synnerhet att se fram emot uppståndelsen för brudgummens och konungens trogna ”fäder”. Å, vilket välkomnande kommer de inte att ge Enok, Noa, Sem, Abraham, Isak, Jakob, Boas, David, Hiskia och Josia, när dessa blir återförda till liv på jorden! Dessa män kommer i sanning att vara mycket kvalificerade att bli förordnade att tjäna som ”furstar över hela jorden”. När de nu åter befinner sig i de levandes land och tjänar som furstar, kommer de att bli till ännu större ära för den messianske konungen, vars jordiska förfäder de haft privilegiet att vara.

³⁰ Och hur förhåller det sig med alla de andra profeterna och föredömena i fråga om tro, till exempel Abel, Job, Mose, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel med flera, ända fram till Johannes döparen. Jesu Kristi jordiske förelöpare och ”brudgummens vän”? Bibelns gynnsamma vittnesbörd om dessa män visar att de bevisat sig värdiga att bli förordnade till ”furstar över hela jorden” av honom, vars ankomst som Messias de sett fram emot och vilken ankomst många av dem till och med förutsagt. Utan några större svårigheter och med Guds heliga andes bistånd kommer dessa kvalificerade män säkerligen att kunna anpassa sig efter de nya omständigheter som skall råda på jorden under det sjunde millenniet av människans tillvaro på jorden. Bibelns rekommendationsbrev talar mycket starkt för att de skall få äran att tjäna som ”furstar över hela jorden”. Församlingarnas äldste och tillsyningsmän, som överlever den ”stora vedermödan”, kan ge tidsenligt bistånd åt alla dessa.

31. a) För vad skall dessa ”furstar” vara representanter, när de utför sitt arbete? b) Varför skall ett väldigt undervisningsarbete utföras då?

³¹ Att det skall finnas ”furstar över hela jorden”, som skall härska ”med rättvisa”, innebär en försäkran om att rättfärdighet i sanning skall bo på den ”nya jorden”, ja, att den skall komma för att stanna för evigt. Med de messianska ”nya himlarna” där ovan och med sådana ”furstar”, som tjänar som synliga representanter för dessa ”nya himlar”, skall arbetet att försköna jorden till att bli mänsklighetens eviga, paradisiska hem krönas med framgång. De milliarder döda som blir uppväckta skall ta del i att skruda hela jorden i paradisisk härlighet. (Lukas 23:43) Det världsomfattande undervisningsarbetet skall utvidgas mer och mer, när den ena generationen efter den andra av de människor som dött återvänder från minnesgravarna. De måste få kunskap om hur den Heliga skrift utgör en sann historisk skildring av Guds gärningar med människorna och hur alla bibelns profetior har gått i uppfyllelse och fortfarande håller på att uppfyllas. De måste underrättas om vad som står skrivet i de ”böcker” med gudomliga anvisningar som då skall öppnas. — Uppenbarelseboken 20:12.

32. a) Vilka glädjefyllda framtidsutsikter har Jehovas vittnen, som nu nitiskt tar del i det bibliska undervisningsarbetet? b) På vilka sätt skall den Evige fadern, Jesus Kristus visa sig vara ”en levandegörande ande”?

³² Alla överlämnade, döpta vittnen för Jehova, som i denna tid nitiskt ägnar sig åt bibliskt undervisningsarbete på hela den bebodda jorden, har i sanning glädjefyllda framtidsutsikter. Det är ett livgivande arbete, som kommer att göra det möjligt för oräkneliga människor att undfly det fördärvbringande verkställandet av Guds domar i den annalkande ”stora vedermödan”. Det är ett arbete som förbereder dem och gör dem kvalificerade för det långt mera omfattande undervisningsarbete, som skall utföras till gagn för alla de återlösta människor som dött och som den regerande konungen, Jesus Kristus, skall kalla fram för att han skall bli deras Evige fader. Det är honom det talas om i 1 Korintierna 15:45: ”Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.” Som sådan skall han ge dem liv — inte bara ge dem en ny start i livet genom att uppväcka dem från de döda, utan också fostra dem för liv under sin tusenåriga regering.

33. a) När skall alla de lydiga på jorden bli belönade med evigt liv? b) Hur skall Jehovas ”förvaltning”, som omtalas i Efesierna 1:9, 10, då med framgång ha förverkligat hans storslagna uppsåt?

³³ Vid slutet av hans livgivande regering skall alla människor som lydigt gett gensvar ha nått fram till det härliga tillståndet mänsklig fullkomlighet, sådan som den förste Adam ägde i det ursprungliga paradiset, Edens lustgård. Om de sedan i det avgörande provet bevisar sig lojala mot sin himmelske Fader såsom universums suverän, skall de få belöningen evigt liv. Jorden, som då överallt är skrudad i paradisisk skönhet, skall åter befinna sig i enhet med de heliga himlarna. Jehovas ”förvaltning” skall ha utövats ända därhän att hans storslagna uppsåt med framgång förverkligats. ”Allt”, utan undantag, ”det som är i himlarna och det som är på jorden”, skall då ha sammanfattats igen ”i den Smorde”, i honom som Jehova Gud har gjort till huvudet för sin regeringsorganisation, hans Son, Jesus Kristus. Människan på jorden, som nu åtnjuter både ett andligt paradis och ett Edenliknande paradis, skall återigen utgöra en del av Jehovas universella organisation. Enhet och frid skall råda bland alla hans skapelser i himmelen och på jorden. (Efesierna 1:9, 10, NW) Djuren på jorden skall vara människan underdåniga.

VAD SKALL VI GÖRA NU?

34. Vad måste vi hålla vår tros ögon stadigt fästa på, och varför kan vi vara övertygade om att det skall bli verklighet?

³⁴ Den framtidssyn som Guds säkra ord målar ut för vår tros ögon är storartad! Vi måste nu se till att vi inte förlorar den ur sikte. Må vi aldrig låta våra ögon dras bort från den. Det är ingen hallucination, ingen hägring, ingen inbillning. Med stöd av Guds eget namn står de storslagna ting som skall komma — inom kort — fullt garanterade genom hans oförstörbara ords profetior. Lika visst som tiden rör sig framåt kommer också vi allt närmare dessa ting. De är det mål som ställts i utsikt för oss av den Gud som ”lönar dem som söka honom”. (Hebréerna 11:6) Om vi håller fast vid vår tro och lever och handlar i enlighet med den, kommer ingenting att kunna hindra oss från att vinna den segerlön som Gud håller fram för oss genom sitt löfte.

35. Skall det stora Babylons tillintetgörelse röja alla hinder ur vägen för oss, eller hur kommer situationen att te sig?

³⁵ Människor som försöker hindra oss kommer med säkerhet att framträda på den väg som ligger framför oss. Även om vi inte har fått reda på dagen och stunden för den ”stora vedermödans” utbrott, har Gud bestämt tiden för den, och den skall inte dröja. (Habackuk 2:3) Den ”stora vedermödan” tillhör Guds tillkännagivna uppsåt och måste därför helt enkelt komma. Låt oss komma ihåg att det religiösa stora Babylons tillintetgörelse under första delen av vedermödan inte skall göra vägen fullständigt fri för oss. Den ger bara de kvarvarande människor som vill hindra oss fria händer att ägna odelad uppmärksamhet åt att lägga hinder i vägen för att vi skall nå fram till vårt av Gud bestämda mål. Vad skall vi då göra?

36. Om vilken historisk situation påminner den kritiska situation som då skall uppstå?

³⁶ Den kritiska situation som då skall ta gestalt inför oss kommer oss att tänka på de till synes kringrända israeliterna på den egyptiska sidan av Röda havet kort efter den judiska påsken år 1513 f.v.t. Framför dem blockerar havet den direkta vägen för dem till Guds berg, Sinai berg, på Arabiska halvön. Deras läger vid havet hotas av angrepp bakifrån. Egyptierna kommer! Under ledning av den kunglige Farao av Egypten närmar sig stridsvagnarna och ryttarna israeliternas läger. Hur länge skall det dröja innan Faraos militära styrkor är över dem? Det ser sannerligen mycket oroväckande ut! Vad skall de ta sig till? Under dessa omständigheter ropar de till Gud, eftersom de inte kan förstå varför han lett dem in i denna farofyllda situation.

37. Vad för något, som tycktes fullständigt omöjligt, befallde Gud dem att göra, då de befann sig i denna oroväckande situation?

³⁷ Vilken order får de nu höra? Det är otroligt, omöjligt, av allt att döma! Gud befaller dem att bryta upp, inte i någon vild flykt inför de framstormande fienderna, utan för att marschera bort från dem. Med andra ord — ut i havet! Just det: Framåt marsch! ”HERREN sade till Mose: ’Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn, att de draga vidare. Men lyft du upp din stav och räck ut din hand över havet och klyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet på torr mark. Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följa efter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. Och egyptierna skola förnimma, att jag är HERREN [Jehova], när jag förhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare.’” — 2 Moseboken 14:15—18.

38. a) Hur blev fienderna fångade i fällan och fullständigt förintade? b) Vad hade israeliterna då starka skäl att göra?

³⁸ Genom den korridor, som den allsmäktige Guden genom ett underverk banar genom Röda havet, marscherar hans hotade folk framåt, sedan de brutit upp. De marscherar rakt över till Sinaihalvöns stränder. Lockande lämnas den korridor öppen som de flytt undan genom. Egyptierna, som tillfälligt hindrats från att störta in i israeliternas läger, återupptar nu sin vilda framfart. De kör och galopperar in i den vattenomgärdade korridoren för att hinna upp de flyende. Till slut befinner de sig allesammans inne i korridoren. Då hindras deras framfart av att vagnarna går sönder. Till reträtt alltså, inför israeliternas Gud, som strider för dem! Men det är för sent. När Mose ger signal med sin profetstav, slår fällan ihop. Det delade havets vattenmassor faller samman igen. Faraos hela militära styrka uppslukas. Deras döda kroppar sköljs upp på Sinaihalvöns stränder. Sjung och dansa nu, ni israeliter, i tacksamhet för er befrielse genom Jehovas hand! — 2 Moseboken 14:19—15:21.

39. a) Till lärdom för vilka blev dessa ting nedtecknade i bibeln? b) Vilket beslut måste vi hålla fast vid, när vi ställs inför det alltomfattande angreppet från Satan, djävulen, och hans internationella horder?

³⁹ Dessa ting, som fordom blev skrivna, blev nedtecknade till lärdom för oss vid den mest kritiska tidpunkten. (Romarna 15:4) Det framtida angreppet från de symboliska tio hornen och det scharlakansröda vilddjuret, som då saknar ryttarinna, kommer att utgöra ett verkligt hot mot vår existens och vårt andliga paradis, sedan de i sitt hat gjort slut på den falska religionens babyloniska världsvälde. (Uppenbarelseboken 17:14) Det alltomfattande angreppet från den symboliske Gog i Magogs land (Satan, djävulen) och hans internationella horder skall rikta sig mot vårt återställda goda förhållande till Jehova Gud och vår orubbliga ståndpunkt för hans universella suveränitet och hans messianska rike. (Hesekiel 38:10—17) Alla de religionsfientliga nationerna skall då hata Jehovas kristna vittnen som aldrig tidigare. Vad finns det då för oss att göra — förlora hoppet? Under inga omständigheter! Vårt fasta beslut, som vi redan nu fattat för denna extrema situation, är att hålla fast vid den kurs som leder till att Jehova blir hävdad och rättfärdigad såsom den universelle suveränen!

40. Vad kommer befallningen att endräktigt rycka framåt att innebära i vårt fall?

⁴⁰ Även om det kan tyckas kräva det omöjliga, skall befallningen från den suveräne Herren Jehova genom hans större Mose, Jesus Kristus, högt och tydligt ljuda i våra öron: ”Framåt! Ryck endräktigt framåt!” Detta betyder: Fortsätt att lyda Jehova Gud såsom härskare i stället för att lyda människor! Fortsätt att vara en lärjunge åt den som Han smort till att vara den messianske konungen över mänskligheten i tusen år! Framåt alltså, med ögonen alltjämt fästa på målet. Det ligger ännu framför oss. Om vi fortsätter framåt utan att vika av, kommer vi i triumf att nå fram till det. (Hebréerna 10:39) Vad fienden än tar sig till för att dra oss tillbaka till slaveri under denna ogudaktiga värld, så kommer han att misslyckas. Den allsmäktige Guden skall öppna korridoren för oss till frihetens stränder. Fienden, som envisas med att hämndlystet förfölja den suveräne Herren Jehovas framryckande tillbedjare, skall fångas i förintelsens fälla.

41. Vilket aldrig återkommande privilegium skall de som då är vid liv få del av?

⁴¹ Det kommer att bli ett storslaget ögonblick, när vi i likhet med profeten Mose och israeliterna efter deras befrielse vid Röda havet kan sjunga vår egen sång om den ”oförfärade stridsmannens”, Jehovas, bragder vid Harmageddon och vid höjdpunkten av denna lovsång säga: ”Jehova skall härska som konung till obestämd tid, ja, för evigt.” (2 Moseboken 15:1—18, NW) Både himmelen och de överlevande människor på jorden som fått bevittna Jehovas slutgiltiga seger kommer utan tvivel att samfällt sjunga till lov och pris för den nu obestridde Konungen över hela universum. Vilket aldrig återkommande privilegium skall det inte vara att befinna sig bland dessa segersångare!

42, 43. a) Hur stämmer orden i Psalm 66:10—12 överens med det som de av Jehovas kristna vittnen, vilka varit med om alla händelserna sedan år 1914, fått uppleva? b) Oavsett vilka svåra omständigheter som kan ligga framför kvarlevan av andliga israeliter, vilken storslagen försäkran har de dock i Jesaja 43?

⁴² Världsnöd utan like ligger alldeles framför oss, men låt oss oförfärat gå den till mötes. Vi äldre av ”denna generation”, som har genomlevt två världskrig sedan år 1914 och dessutom upplevt den religionsförföljelse mot Jehovas kristna vittnen som har kännetecknat alla år som gått sedan 1914, vi kan sannerligen instämma i de ord som den bibliske psalmisten för länge sedan nedtecknade: ”Ty väl prövade du oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.” (Psalm 66:10—12) Vi kanske ännu måste gå ”genom eld och vatten” under den allra svåraste världsnöd som nu ligger framför oss. Men den smorda kvarlevan av det andliga Israel har fått denna storslagna försäkran av Jehova Gud:

⁴³ ”Och nu är detta vad Jehova har sagt, din skapare, o Jakob, och din formare, o Israel: ’Var inte rädd, ty jag har återköpt dig. Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min. Ifall du måste gå genom vattnen, skall jag vara med dig; och genom floderna, skall de inte dränka dig. Ifall du måste gå genom elden, skall du inte få brännsår, inte heller skall lågan själv sveda dig. Ty jag är Jehova, din Gud, Israels Helige, din frälsare. . . .’ ’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt, på det att ni må känna och ha tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme.’” — Jesaja 43:1—3, 10, NW.

44. Vilken uppmaning får Jehovas tjänare i Sefanja 3:16, 17, oavsett vad framtiden kan bära i sitt sköte, och vilken tillförsikt kan de äga?

⁴⁴ Även om så är att Jehovas kristna vittnen ännu måste genomgå sådant som svarar mot eld och vatten, så skall han vara med dem. Han skall bevisa sig vara samme Gud, som skänker befrielse. Det finns ingen orsak för oss att nu låta händerna sjunka eller slå av på takten i vår tjänst såsom vittnen för hans rike. Fruktan för den närmaste framtiden på jorden bör inte göra oss stela av skräck, så att vi blir overksamma. Han gläder sig över vad vi hittills har gjort i hans rikes tjänst, och därför har han också välsignat oss på ett storslaget sätt. De profetiska orden blev skrivna för vår skull och är nu tillämpliga på oss: ”På den dagen skall det sägas till Jerusalem: ’Frukta icke, Sion, låt icke dina händer sjunka. Jehová, din Gud, i din mitt är mäktig, han skall frälsa. Han skall glädja sig över dig med fröjd; han förbliver icke overksam i sin kärlek, han gläds över dig med jubel.’” — Sefanja 3:16, 17, Åk.

45. Vilket arbete bör vi alltså modigt använda våra händer i?

⁴⁵ Må vi fortsätta att ge det ”himmelska Jerusalems” levande Gud starka skäl att vara lycklig och glädja sig över oss! Må inte våra händer, som hittills har varit så verksamma i tjänsten för Jehova Gud i hans andliga tempel, nu sjunka, bli overksamma! Låt oss modigt använda dem i det livsfrälsande arbete som ännu återstår att utföra innan den nuvarande världsnöden når sin höjdpunkt i den ”stora vedermödan”!

46. a) Hur länge skall ”dessa goda nyheter om riket” bli predikade? b) Till vem skall all tacksägelsen gå för de lydiga människornas räddning ur världsnöden?

⁴⁶ Jesus Kristus förutsade att ”dessa goda nyheter om riket” skulle bli predikade till dess slutet kommer för denna tingens ordning. (Matteus 24:14, NW) För oss, hans trogna och lydiga lärjungar, finns det inget annat rätt och riktigt handlingssätt än att fortsätta att predika världen utöver, till dess att de ”nya himlarnas” rike inte längre är blott och bart ”goda nyheter”, utan — tänk bara! — en storslagen verklighet, jämte en ”ny jord”, det nya samhälle av människor som skall fylla det återställda paradiset med rättfärdighet. All tacksägelse skall då gå till den ömsinte Guden, Jehova, som räddar de lydiga människorna ur världsnöden och in på sin fridfulla ”nya jord”.