En vacklande ”fred” — därefter verklig fred

ÅTTIO procent av tyska folket anser att en av politikernas främsta plikter är att slå vakt om freden. För 7 år sedan satte de lösandet av ekonomiska och sociala problem överst på listan. ”Det vi nu bevittnar är en fundamental förändring av människors medvetenhet”, framhöll en framträdande tysk politiker.

Denna förändring i fråga om allmänhetens prioriteringar, som tydligen är ett internationellt fenomen, föranledde londontidningen Times att fråga: ”Vad är det egentligen som har förändrats i världen omkring oss sedan 1979 och 1980, som skulle kunna tjäna som förklaring till allmänhetens återuppvaknade fruktan för kärnvapen?” Den medgav att den inte har något verkligt tillfredsställande svar på ”varför den allmänna opinionen skulle ha reagerat som den gjort”.

Fruktan för atomkrig kommer emellertid inte som någon överraskning för dem som uppriktigt studerar bibeln. De påminner sig Jesu profetia om att människor skulle bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. (Lukas 21:26) De har också läst i bibeln om Guds uppsåt att ”[stilla] strider intill jordens ända”. Hur då? Genom nedrustning, för texten fortsätter: ”Bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.” (Psalm 46:10; se också 72:7.) Skulle detta kunna innebära, som vissa religiösa kanske påstår, att våra dagars fredsrörelse är Guds sätt att åstadkomma denna världsvida fred?

”På freden skall det inte vara någon ände”

Jesaja 9:6, 7 (NW) lovar att ”den furstliga styrelsen” i händerna på Jesus Kristus, ”Fredens furste”, skall införa en fred på vilken det ”inte [skall] vara någon ände”. Detta betyder ingenting annat än upprättandet av Guds messianska rike. I den mönsterbön Jesus gav sina lärjungar har kristna länge bett om att detta rike skall fullborda Guds ”vilja” om fred här på jorden. — Matteus 6:9, 10.

Bibelns profetior är mycket klara och tydliga i fråga om två punkter. För det första: människan kommer inte att förinta sig själv i en stor kärnvapenkatastrof, och för det andra: hon kommer att lyckas uppnå ett visst mått av ”fred och säkerhet”. Men detta kan inte vara den fred Jesaja profeterade om, den på vilken ”det inte [skall] vara någon ände”. Varför inte? Därför att bibeln visar att ”närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem”. (1 Tessalonikerna 5:3) Människans ”fred och säkerhet” kommer alltså att krossas, avbrytas av ”plötslig undergång” i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag ... som på hebreiska kallas Har-Magedon”. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Hur kommer detta att gå till?

Religionens påverkan ger bakslag

Det verkar troligt att religionen aktivt kommer att stödja de politiska ledarna i att åstadkomma denna ”fred och säkerhet”. I vilken utsträckning de kanske rentav kommer att utöva påtryckningar på dem för att uppnå detta mål berättar inte bibeln. Men i vilket fall som helst kommer dess samgående med politiken när det gäller att få till stånd ett fredssurrogat att innebära att de förkastar Guds anordning för varaktig fred genom Jesu Kristi ”furstliga styrelse”. Likt en omoralisk kvinna som begår otukt kommer den falska religionen befinnas tjäna de jordiska fredsmakarnas intressen i stället för att tjäna ”Fredens furste”. — Se Uppenbarelseboken 17:1—6.

Politikerna har inte dragit sig för att utnyttja de religiösa ledarna för att vinna stöd för sina idéer; de har till och med fått dem att från predikstolarna uppmana unga män att dra ut på slagfälten för att försvara sitt land. De religiösa ledarna, å andra sidan, har utnyttjat sitt inflytande över nationernas ledare för att själviskt manövrera förhållandena till sin egen fördel. De har ofta aktivt tagit del i politiken och till och med i samhällsomstörtande verksamhet. Beträffande religionens inblandning i politiken sade den tyske förbundskanslern Schmidt år 1981: ”Jag tror inte att detta kan tillåtas i obegränsad utsträckning.” Men ändå fortsätter religionen sin inblandning. En grupp tyska protestantiska präster medgav faktiskt nyligen: ”Vi vill predika politik och förändra politiken.”

Hur länge till denna inblandning skall få fortsätta kommer Gud själv att avgöra. Hans profetiska ord förutsäger att vissa politiska element kommer att ”hata skökan [den falska religionens världsvälde] och ... bränna upp henne med eld”. När? Vid Guds bestämda tid, ”på en enda dag”, då Guds domar skall verkställas på henne. (Uppenbarelseboken 17:16; 18:8, 20; jämför Daniel 4:32.) Fastän religionen kan ha gått hand i hand med de politiska ledarna för att kunna utropa ”fred och säkerhet”, kommer de politiska elementen plötsligt att vända sig mot världens religion och ödelägga den. Därefter kommer de i sin tur att lida tillintetgörelse för Guds hand i det kort därpå följande kriget vid Har-Magedon.

Människors ”fred och säkerhet” kommer sålunda att visa sig vara en bluff. Detta kommer att tjäna som en prövosten för Guds domslut och bevisa hur fåfängt det är att sätta sin förtröstan till människogjorda fredsplaner i stället för till Guds rike, som nu härskar i himmelen.a I vilken utsträckning dagens fredsrörelse, med sitt stöd från religiöst håll, kommer att medverka till att åstadkomma den ”fred och säkerhet” som omedelbart kommer att föregå tillintetgörelsen av falsk religion måste vi låta framtiden utvisa.

De överlevande får uppleva ”verklig fred”

Dagens fredsrörelse kanske kommer att förhindra ett tredje världskrig, kanske inte. Men den kommer på inga villkor att kunna förhindra kriget vid Har-Magedon. Den kanske kommer att påverka de styrande till nedrustning, kanske inte. Men den kommer ingalunda att kunna påverka Jesus Kristus, som ”dömer och för krig i rättfärdighet”, till att nedrusta. — Uppenbarelseboken 19:11—16.

Eftersom Guds rättfärdiga krig vid Har-Magedon är oundvikligt, varför inte låta Jehovas vittnen visa dig från Guds ord vad som krävs för att få överleva? Undvik att sätta ditt hopp till en låtsad ”fred och säkerhet” som är dömd att misslyckas. Sätt i stället ditt hopp till ”Fredens furste” och verka aktivt för hans ”furstliga styrelse”. Då kommer du att kunna se fram emot ”verklig fred” — den fred, på vilken det ”inte [skall] vara någon ände”. — Jesaja 9:6, 7, NW.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Verklig fred — inte bara krigshjälmar som gjorts om till blomkrukor, utan barn som inte mer skall lära sig att strida